Hotad existens

Hotad existens

Fjällräv kallas en person som är en jäkel på att klara sig på fjället. Den äkta fjällräven får också kämpa för sin överlevnad, för det är ett av fjällets mest hotade rovdjur.

Magi finns i luften. Utan prassliga jackor och ryggsäckar tassar vi närmare boplatsen, en sandås perforerad av hålor och gångar. Någonting rör sig nedanför foderautomaten som består av ett svart plaströr, utplacerad av människohand, ett främmande föremål i den annars naturliga fjällmiljön.

- Den hoppar på automaten, viskar Lena. En brunaktig liten krabat skuttar klumpigt på plaströret. Försvinner sedan.

Är allt över nu? Nej, den dyker upp igen. Går kaxigt rakt emot oss, ser oss rakt i ögonen. Våra hjärtan sväller för denne ullige individ:

- Kom, följ med tant hem.

Vi är besökare i en del av fjällrävarnas land. För att skyddas mot människan har det fridlysta djuret ett säkerhetsavstånd på 200 meter som vi har fullt upp med att respektera. Men hur gör vi, när den charmige valpen, nu med brorsan och morsan i släptåg, ogenerat går rakt mot oss? Lösningen kommer ofrivilligt när jag utan att andas försöker ta den där nära bilden. Klick... klick? surr! Filmen är slut och återspolningen går inte att stänga av. De tre djuren vänder svansarna till och travar struttigt bort mot de andra rävarna och hålorna. Valparna i brun fjunig päls, mamman i sträv och glänsande vacker silverpäls.

Lars Liljemark är naturbevakare i västjämtska och härjedalska fjällen, där ett av de största bestånden av fjällräv finns. Vi följer med på helikopterturen när foderautomaterna ska fyllas på med pellets. Området sträcker sig mellan Gåsen, Helags och Sylarna och här finns 20 vuxna och 60 valpar fördelade på ett tiotal lyor.

- Det är världens bästa jobb som jag haft sedan 1996, berättar Lars Liljemark. En av honorna föddes i den här lyan 2001 och har fått en kull valpar varje år sedan dess.

Tunga säckar med torrmat bärs ut och det blir många landningar i den hårda vinden. Spillningsprover tas också för att utreda om rävarna har mask. Då finns möjlighet att medicinera via fodret.

Efter att ha sett närmare tio boplatser ser vi mönstret, placeringen är strategisk i mjuk mark där det är lätt att gräva ut gångar och hålor. De är skyddade från vind och det finns oftast en bäck i närheten.

Kvällen därpå fortsätter vandringen mot Norge och vi nås av en tråkig nyhet. En av årsvalparna från lyan vi besökt har blivit påkörd i norska Stugudal, tre mil därifrån. Det är en påminnelse om att fjällrävens existens är skör. Även om den svenska stammen tillfälligt hämtat sig är den långt ifrån tillräckligt stor för att vara stabil. Det kan i värsta fall gå som i Finland där endast några enstaka individer finns kvar.

Fjällräven har funnits i Sverige ända sedan inlandsisen drog sig tillbaka, och var då, tillsammans med vildrenen och fjällämmeln, de första däggdjuren att etablera sig i våra fjäll. Under 1900-talet minskade stammen radikalt i och med hård jakt beroende på pälsens höga värde. 1925 fick man så mycket som tusen kronor för ett enda skinn om det var av fin kvalitet.

Trots att fjällräven blev fridlyst redan 1928 har stammen aldrig återhämtat sig. Det beror främst på födobrist i och med uteblivna gnagarår och färre djurkadaver när antalet vargar minskat.

Idag jobbar naturbevakare på flera håll och stöttar den svenska fjällrävsstammen. För att den ska bli livskraftig behövs en stam på 500 djur. Nyckelsiffran är antalet reproducerande djur vilket för 25 år sedan var 180 stycken. Sedan dess har det inte varit några gnagarår och stammen var under 1990-talet nere på noll. Men tack vare lämmelåret 2001 och stödåtgärder finns idag 60 reproducerande individer.

- Det viktigaste nu är egentligen inte valparna, utan att hålla igång de vuxna, säger Anders Angerbjörn, forskare på SEFALO , The Swedish Artic Fox Project. Bara de nuvarande vuxna fjällrävarna överlever till nästa gnagarår kommer stammen att stärkas. Tidigare var lämmelåren i fjällen tryggt cykliska vart fjärde år och det säkrade återväxten. Nu krävs ett rejält gnagarår, ett då lämlarna simmar över Torne älv för att också fjällrävarnalängst upp i norr ska klara sig.

Vintern har gått sedan vårt besök hos fjällrävarna i Helagsområdet och Lars Liljemark rapporterar att det ser ljust ut.

- Det blir bra i sommar, många kullar som det verkar. De sprider sig till lyor söderut som länge varit obebodda. Men det blir dåligt med smågnagarna i år också eftersom det varit för isigt, med lite snö och mycket tö i vinter.

Antalet valpar per kull varierar med mattillgången. Under sämre år blir det tre till sex ungar och riktigt bra år upp till 16, till och med 22 lär ha rapporterats i något enstaka fall. De föds i slutet av maj och när du läser den här tidningen närmare midsommar är Lars Liljemark fullt sysselsatt med att öronmärka årets nya valpar som tar sina första steg utanför lyan.

Det visste du inte om fjällräven


I Sverige finns efter alla lyckade föryngringar sommaren 2005, cirka 200 rävar, varav 60 som reproducerar sig. De hör framför allt till två stora populationer, en mellan Helags, Gåsen och Sylarna i västra Jämtlandsfjällen, en vid Stekenjokk i norra Jämtland.



I Norge har det dykt upp en mystisk hybridfjällräv.



I Finland är fjällräven praktiskt taget utdöd.



Under ”stora rävaåret” 1911-1912 sköts 300 fjällrävar bara i Sorsele socken.



För att stammen genetiskt ska anses stabil behövs 500 djur.



Einar Lönnberg fick fjällräven fridlyst 1928.



Största hoten är brist på gnagare, konkurrens från rödräv och rävskabb.



Fjällräven är Lapplands landskapsdjur.



Projekt Fjällräv med stödmatning, medicinering och avskjutning av rödräv pågår till år 2008.



Svala är fjällräv på samiska, det betyder orädd och dumdristig.



Födan består främst av sork, lämmel och kadaver av ren. Ibland fåglar, främst ripor, mer sällan ägg och fisk.



På 1800-talet syntes fjällräv ända nere i Falsterbo.


Du kan hjälpa fjällrävenDu kan bidra med pengar till fjällrävarnas stödprojekt på PG 833 13 74-2, eller genom att arbeta som fältarbetare, läs mer på www.zoologi.su.se . Det svenska friluftsmärket Fjällräven stöttar också projektet.

Av: Erika Willners Foto: Lars Liljemark

  • Få utemagasinet.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!