Som en lindansare står Torshammaren och vinglar på kammen mellan Vengetind och Kvanndalstind i Romsdalen. Den har kallats Nordens vackraste tindenål. Torshammaren består av ett antal, i denna tämligen bergiga miljö, oansenliga stenblock som slumpen och geologin staplat på varandra i en formation som ser ut som en hammare. Det är formen som gett Torshammaren dess namn, men det är läget som gör den speciell. Närmare 30 meter reser sig nålen från själva kammen som på bägge sidor stupar hundratals meter ner mot de underliggande glaciärerna. Den som vill besöka toppen måste klättra dit.
FJÄLLNÄRA Romsdalen är utan tvekan Nordens Chamonix. Bergen är ständigt närvarande och omöjliga att undvika. Människan har borrat sig fram genom klippan för att bygga tunnlar och vägar, laviner och vattenfall störtar utför bergväggarna och molnen fastnar bland spetsiga toppar. Bergen utgör ett livsvillkor vare sig man vill det eller inte och samtidigt en livsförutsättning, åtminstone för somliga. Romsdalshorn, som tillsammans med Store Skagastölstind i Jotunheimen och Stetind söder om Narvik ibland kallas för Norges tre stora, är omgiven av berg som lockar klättrare och vandrare från hela världen.
För mig har drömmen om att bestiga Torshammaren legat och gnagt i det undermedvetna i många år, alltsedan jag för första gången såg ett fotografi av toppen. Och precis som en öm, kliande punkt som man inte kan låta bli att pilla på, har mitt undermedvetna hela tiden varit där och påmint mig om hammaren. Det är med spänning i kroppen och en angenäm känsla i magen som vi börjar vår vandring.
Enbart vandringen i detta område är värt mödan att resa hit på slingriga vägar. I bedövande sommarhetta vandrar vi upp ur Vengedalen och in under Romsdalshorns nordvägg. Naturen förser oss hela tiden med vatten och när vi rundar Olavskarsvannet lockar också ett bad. När vi rundar Södra Vengetind slår en frisk sval vind mot ansiktet. Det är fallvindar
som rinner nerför Mjølnerbreen, glaciären som vi måste passera för att nå kammen och Torshammaren. Härifrån ser den lilla spiken på kammen oansenlig ut.
Att gå över glaciären är ett betydligt säkrare vägval än att klättra fram bland de lösa vassa stenarna på vänsterkanten. Stegjärn, isyxa, sele och rep är ett måste.
Väl uppe på kammen öppnar sig terrängen runt omkring oss. Ibland är det nödvändigt att ta fram repet och placera några säkringar, men i allmänhet kan vi ta oss fram utefter kammen utan rep bara vi är försiktiga.
VILD EXPONERING Kvanndalstind, 1 744 meter, toppen som ligger ett kort stycke från Torshammaren, blev som många andra kända toppar i Norge bestigen för första gången av engelsmannen William Cecil Slingsby. Det var 1885 och en imponerande klättring med dåtidens utrustning där den tekniska svårighetsgraden rör sig i dagens fyra-register. Slingsby passerade Torshammaren men nådde aldrig toppen. Det var först 1925 som Eivind Fjeld och Sigurd Suhrke nådde nålens spets.
När vi närmar oss växer Torshammaren från oansenlig spik till ett 30 meter högt flygledartorn absurt placerat på den vassa eggen. Ett angrepp österifrån sägs vara lättast och vi har en handfull säkringar med oss. Men det står omedelbart klart för oss att utmaningen här inte ligger i det klättertekniska; det är exponeringen som kommer att bli den stora utmaningen. Torshammaren står bokstavligen och vinglar på kanten till en avgrund. På nordsidan sticker dess fot ut över glaciären hundratalsmeter nedanför och det är nästan samma sak på den södra sidan om än det inte är fullt lika brant. En och en klättrar vi upp på toppen och exponeringen är våldsam, kvävande och livgivande på en och samma gång. När molnslöjorna jagar över himlen upplever jag en stark känsla av att nålen gungar i vinden på kammen. Så är det naturligtvis inte, men stenblocken som staplats på detta till synes orimliga vis kommer förr eller senare att störta ner i avgrunden – och med dem ett av Skandinaviens bästa äventyr.
Att se och göra i Romsdalen
Den berömda Trollstigen går söderut från Åndalsnes över fjället och ner mot Stranda. Det är en mycket brant väg med massor av serpentiner och är inget för den nervöse bilföraren. Den öppnar i maj och då går det fortfarande bra att gå på topptur med skidor i området.
Trollveggen är Europas största klippstup på cirka 1 000 meter. Det är en utmärkt utflykt att gå från Trollstigen till toppen, på skidor eller till fots. Vågar du kika ner?
Norsk Tindemuseum i Åndalsnes berättar om klättringen i dalgången. Här finns bland annat utrustning som användes vid de första klättringarna uppför Trollväggen.
Av: Kalle Grahn
