Förälskad i Madagaskar

Förälskad i Madagaskar

Paddla i turkosgrönt vatten och slå läger på en vit strand. Simma med jättesköldpaddor och grilla skaldjur till kvällsmat. På världens fjärde största ö blir Barbro Lindman gärna strandsatt

”Welcome to Madagascar” står det på skylten utanför flygplatsen. Den värme vi förväntat oss var den temperaturmässiga - men det blir minst lika mycket den mänskliga värmen som berör. Madagaskar är fattigt. Bara ett fåtal invånare, huvudsakligen de med europeiskt ursprung, har råd med fordon. Asfalterade gator existerar knappt och affärer utgörs av enkla marknadsstånd längs de dammiga vägarna. Trots fattigdomen blir vi vänligt bemötta och känner oss trygga.

- Brottsligheten är minimal, säger vår vän Gilles när vi möter honom i huvudstaden Antananarivo. Visst finns den i storstäderna och framförallt i de centrala delarna. Men trots att många inte kan äta sig mätta så är brottsligheten väldigt liten. För att förklara befolkningens mentalitet berättar han att det under ett inbördeskrig för några år sedan inte avlossades många skott och ingen dödades. Krig och fattigdom till trots - den mänskliga omtanken lever kvar.

Mangroveträsk och baobabträd

James och jag är här för att paddla kajak och upptäcka ett för oss okänt land. Schablonbilder från Madagaskar visar strålande sol från molnfri himmel och milslånga sandstränder med turkosblått vatten. Men under

vår första dag på västkusten vräker regnet ner från en gråmulen himmel och vinden tilltar friskt just när kajakerna läggs i vattnet. Trots vädret är det fantastiskt att paddla genom ett grönt mangroveträsk som breder ut sig vid vattenbrynet medan de kala bergen dominerar på avstånd. En plötslig rörelse vid vattenytan bland träden väcker vår uppmärksamhet.

- Håller inte krokodilerna till i mangroveträsk? frågar jag James.

- Jo, men inte längs den här delen av sträckan, svarar han lugnande. Under eftermiddagen dyker kilometerlånga sandstränder upp de speciella baobabträden som envist klättrar från strandremsan upp mot kullarnas toppar fascinerar. Träden tycks växa upp och ner med rötterna riktade mot himlen och bär på en uråldrig historia eftersom de kan bli tusentals år gamla.

Under natten blir jag rejält sjuk och blir sängliggande under följande förmiddag. Några fiskare från en närliggande by passerar och får veta att en av oss är sjuk. Sedan tar det inte lång tid förrän en av byborna - fiskaren Lava - är tillbaka med friskt vatten och färsk fisk. Fram emot eftermiddagen mår jag bättre och när Lava åter tittar förbi bjuder han in oss till sin lilla by några kilometer längre bort. Jag erbjuds att få åka med hans egenhändigt byggda båt och tackar jag glatt ja, tacksam över att slippa gå.

Båten är en så kallad ”pirogues”, och liknar mest en urholkad trädstam med en träponton på ena sidan. När det blåser använder man segel, vanligtvis tillverkat av gamla säckar, annars tar man sig framåt med hjälp av enbladiga paddlar. Jag blir förvånad över hur stabil denna enkla farkost känns och hur effektivt den går. Lavas familj bor i en enkel bostad, som har allt man egentligen kan begära. Tvätten är prydligt upphängd som en barriär mellan den stora sängen i ena delen och en vacker möbelgrupp i den andra delen.

Hela familjen sluter upp och bjuder artigt på karameller. Därefter blir vi visade runt i denna välorganiserade och välmående by där byborna nu framåt kvällen har samlats runt grillen för att tillaga ett fyrtiotal fiskar till kvällsmat. Innan vi skiljs från Lava visar han oss hur vi kan grilla vissa av skaldjuren. Strax före mörkret plockar vi sen några av de ätbara exemplaren och grillar över öppen eld medan vi njuter av det sista dagsljuset. Vilken supé!

Bild 345544
Kulinariskt på Nosy Hara

Vi vill inte bara se huvudöns kust utan framförallt leta oss ut till de mer kända ögrupperna. Längs Madagaskars nordvästra sida ligger Nosy Hara med sina tolv underbara öar och här slår vi läger på ön Andatsara. En stor del av denna ögrupp är skyddat naturområde och det är stränga restriktioner för var man får gå iland och var man får vistas. Vi har därför kontaktat Mathieu som driver ett klätterföretag med tillstånd att vistas i området och vi räknas in i hans sällskap.

Andatsara är obebyggd men Mathieu har låtit inreda några rumsliknande grottor. Här bor vi bra, sängarna består av stenar med en madrass på, ytterväggen är tillverkad av flätade blad och stenväggarna är vackert prydda med snäckskal. Varje dag njuter vi av naturens storslagenhet. Sandstränderna är vita och fyllda med de vackraste och största snäckskal jag någonsin har sett. Stränderna i sin tur ringas in av det kristallklara, turkosgröna vattnet.

På andra ställen stupar fina klätterklippor lodrätt ner i vattnet. Allt badar i ett vackert ljus. Paddlingen runt de andra obebodda öarna är en underbar naturupplevelse och det känns som om tiden står stilla i detta paradis. Den sista kvällen på denna ögrupp njuter vi paddlare och klättrare än en gång av god mat och ljuvlig stämning. Vi sitter på knutna mattor och serveras hemlagad rom och havets läckerheter.Samtalsämnet är skillnaden mellan våra egna europeiska hemländer och Madagaskar.

Vi har alla observerat faror här i Madagaskar som vi stött på i olika grad. Den första är att det snarare är regel än undantag att man, trots dyra vaccinationer, drabbas av magsjuka eller någon form av influensa.En av klättrarna har varit sjuk under i stort sett hela resan. Andra kommer lindrigare undan. Den andra är de farliga djuren: hajar, krokodiler, skorpioner och malariamyggor. Förutom myggen är det ingen av oss som har haft någon kontakt med något farligt djur, men de finns där.

Den tredje är bilarna, vägsystemet och körsättet. Bilarna körs utan underhåll så länge de håller och ett trasigt bildäck lagas genom att man låter sy dit en bit gammalt gummi med nål och tråd. Vad gäller vägarna är de ofta i ett sådant skick att det är bättre att köra vid sidan av. Och körsättet? Man saktar aldrig in i en kurva, andra bilar ska alltid köras om och när man närmar sig en by sänker man inte hastigheten.

Men samtliga är vi rörande överens om att vi är förälskade i Madagaskar. Vi tittar upp mot den stjärnbeströdda himlen och njuter av att bara finnas till.

Turistparadis i Nosy Be

Av den kända och välbesökta ögruppen Nosy Be förväntar vi oss stora komplex och en olustigt turistisk omgivning. Men under paddlingen runt ön Nosy Komba avslöjas fina sandstränder och byar där växtligheten slingrar sig uppför sluttningarna. Det doftar av ylang-ylangträdens blommor, nyfikna barn och vuxna möter upp. Detta område ligger mer i lä för vinden vilket gör paddlingen mer avslappnad, men det medför även tryckande värme framåt lunch - så vi tar en lång siesta under palmernas skugga.

På den lilla ön Nosy Tanikely tillbringar vi ett helt dygn. Vi är knappast ensamma på stranden som var dag fylls av turister, men framåt eftermiddagen är det bara vi, några fiskare och den enda bosatta familjen kvar. De fantastiska korallreven och det marina livet kan avnjutas i lugn och ro. Mängder av orädda fiskar i alla möjliga storlekar och färger överväldigar, men bäst är det ögonblick då vi simmar bredvid en jättelik sköldpadda.

På land möter lemurerna upp, en slags halvapor, de kommer ner från skogen för att leta efter kvarlämnad frukt. Och på väg från ön nästa dag simmar delfiner framför nosen på våra kajaker. Den stora ön Nosy Be i strandbukten Madirokely är tydligt påverkad av turismen med alla hotell- och restauranger även om det än så länge saknas stora hotellkomplex.

På paddlingen in mot stranden simmar barnen ikapp med oss och snart har jag hela åtta barn som klänger sig fast vid min kajak. En glad kille följer med längs hela bukten och ropar förtjust när han lyckas ställa sig upp bakom min sittbrunn.

Det är vår näst sista dag och vi paddlar till ön Nosy Sakatia. På den östra sidan upptäcker vi några mindre hotell och vattnet är så klart att vi tydligt ser korallerna under våra kajaker. Enligt hörsägen ska den västra sidan inte vara alltför intressant, men vid den norra udden ligger en milslång öde sandstrand mellan den gröna skogen och det ljusblå havsvattnet. Här på vår alldeles egen strand njuter vi av eftermiddagens stillhet och mango, ananas och bananer samt de kokosnötter vi plockar på plats.

”Mora, mora”

På flygplatsen och hemvägen levererar mannen bakom disken ett negativt besked: - Nej, det går inte något flygplan idag. Men imorgon går ett, tillägger han brett leende. Hemma hade vi kanske blivit upprörda om ett bokat flyg hade försenats ett dygn. Men efter tre veckor på Madagaskar är vi rutinerade och ler bara varmt tillbaka. På Madagaskar är det ”mora, mora” som gäller, vilket kan översättas ”slowly, slowly” som spanjorernas ”mañana, mañana” men betydligt mer kraftfullt och mer utbrett.

Följden av ”mora, mora” i det här fallet blir att vi kostnadsfritt inkvarteras i en lyxig bungalow med trerättersmiddag och frukostbuffé - och ännu en dag i paradiset.

Madagaskar

Geografi Madagaskar ligger i Indiska oceanen cirka 40 mil öster om den afrikanska kontinenten. Det är världens fjärde största ö med en kustlinje på 482 mil. Huvudstad Antananarivo men kallas oftast bara för Tana.
Språk Franska och Malagasy som tillhör de västindonesiska språken.
Valuta 10 000 ariary motsvarar ungefär 36 kronor, på turistorterna fungerar även euro och dollar.
Prisläge Du kan leva på en hundralapp per dygn om du äter vid enkla gatustånd med garanterad magsjuka som följd. En öl kostar 6-12 kronor, middag 20-100 kronor (oftast 30-70 kronor), enklare boende 50-120 kronor per person och natt.
Natur Lång kustlinje, milslånga sandstränder, höga berg, mängder av outforskade floder, grässtäpper och regnskogar.
Historia Madagaskar var tidigare ett tillhåll för pirater. Kolonialism och en tidigare presidents planekonomiska experiment har gjort landet till ett av de fattigaste i världen. Idag är Madagaskar en självständig republik och styrs av president Marc Ravalomanana.
Befolkningen Invånarna har blandat ursprung från Indonesien och Afrika med indisk, arabisk och europeisk påverkan.

Bild 345545

Av: Barbro Lindman

  • Få utemagasinet.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!