MOT DE MAGISKA 100

MOT DE MAGISKA 100

I somras fick jag nog av en nål som stadigt vilar på 120 kilo..... För mig är viktnedgång starkt kopplat till att vara ute i naturen. Förra årets prövning var träningen inför och själva vandringen från Padjelanta via Stora Sjöfallet till Kebnekaise som jag också besteg. Allt gick som planerat, MEN, jag vill ha bort ytterligare några kilon runt midjan. Årets målsättning är att vandra så långt som möjligt längs Kungsleden på ca 2 veckor. Med start i Abisko i slutet av Augusti.

Söndagen den 20 september.



Ja, här kommer en summering av mina nästan två år här på Utemagasinets webbsida.

För två år sedan var jag en av många 60-talister som inte visste någonting av bloggning och nätverksamhet överhuvudtaget.

Från början frågade jag Inga-Lill på redaktionen om hon ville avsätta några spalter i tidningen vid ett par tillfällen under året för att följa mina planer. Men då kontrade hon in med en ide som tog mig på sängkanten:

-: Skulle du kunna tänka dig att skriva på en egen blogg här på våran hemsida?

Efter att funderat några sekunder så bestämde jag mig för att hoppa på tåget.

Jag kan väl säga så här att jag har inte ångrat mig en sekund. Det gav mig en möjlighet att jobba för en tidning som inte är så stor här nere i södra Sverige som i norra delarna. Här nere har man fått presentera sig själv och tidningens hemsida, t.ex. vad det är för tidning och till vilka grupper den vänder sig till.



Min blogg har ju inte riktigt varit som en traditionell blogg. I en ”riktig” blogg så uppdaterar man ju varje dag. Jag har valt och skriva lite med olika intervaller. Jag har också skrivit lite mer när det väl finns något att skriva. Rätt eller fel? Ja det är ju upp till er läsare att bedöma. Och i och med att den vid många tillfällen har varit uppe på ”tio i topp-listan” och rent av vid några tillfällen parkerat bland dom tre mest lästa.

Ja, då utgår jag ifrån att ni har gillat det ni läst



Det har även varit en kick att träffa på människor uppe fjällen som känner igen mig från tidningen. Det räcker med att träffa på EN människa under veckan så lever man på små moln.



Är det så att Utemagasinet saknar mig. Ja då är jag med på noterna igen!



Ha det nu riktigt bra ute i naturen!

Tack för den här tiden!







//Anders





September 2009 part 2!



Nu har vi ju lyckats ta oss genom den norra delen av Kungsleden. Den har jag varit på några gånger innan, men det spelar egentligen ingen roll för varje gång är unikt med tanke på årstid, väderomslag och olika händelser ute i naturen.

Bild 345321


Men nu slänger vi oss snabbt in i fortsättning. Sträckan mellan Saltoluokta och Kvikkjokk har alltid funnits med på min önskelista. Det har bara inte blivit av att komma dit, så man får väl skylla sig själv att man har prioriterat andra områden. Det är också en viss tjusning att vandra sträckor som ingen har några erfarenheter av. Samuel slipper att höra att -: Här bakom kröken är det fint. Eller, nu kommer det en jobbig backe!



En spontan känsla var att vi i och med att vi tog klivet över Stora Sjöfallet så lämnade vi också det riktigt höga och berg och dal landskapet bakom oss för i år. Missförstå mig inte nu, naturen är helt enorm även söder om Saltoluokta men på ett annat vis. Lite mer som Padjelanta-området på den västra sidan om Sarek. Vilket inte är så konstigt med tanke på att vi nu befinner oss på den östra sidan Sareks Nationalpark.



Vi hade planerat att ha en vecka på varje sida om Sjöfallet. Sträckan söder om är lite kortare än den norra, så vi kostade på oss små avstickare in i Sarek. Dels vek vi av efter Sitojaure.

Där hade vi först planerat att vandra mot Skierfeklippan direkt innan vi gick ner till hemmanet vid Aktse.. Men uppe på platån fick vi ett riktigt busväder med 30-35 sekundmeter i byarna(uppmätt av väderstationen i Aktse, själva gick vi med ihopsnörpta skaljackor helt avskärmade från omvärlden).

Bild 345322


Inte ens renarna tyckte att vädret var bra, när vi stannade till för att ta en energibar så dök dom upp i ovädret och stod och sniffade bara några meter från oss.





Det charmiga med fjällvädret är ju att det ändras snabbare än något annat. Dagen efter var det sol +5 grader och helt vindstilla.

Efter en kort fråga till Samuel och ett ännu kortare svar så var ryggsäckarna på och vi på väg mot Skierfe. Många böcker och bilder om Rapadalen med dess delta, rovdjurstorg och klippor har runnit genom mina händer. Och det bästa är att nu är jag snart där själv:).





Jag låter några bilder försöka visa hur otroligt vackert det är. Det är helt hopplöst att beskriva med ord.

Bild 345323


Bild 345324


Bild 345325




Bild 345326


Vackert va?





När vi några dagar senare satte kurs mot Pårte och tillslut Kvikkjokk så sa jag och Samuel i mun på varandra: Vilken tur att Aktse/Skierfe scenariet var i slutet på vandringen och inte i början. Allt annat blir så beige i en jämförelse. Vi hade även några sköna dagar i Pårtestugorna och vid Pårte sameviste, där vi tog adjö av Sarek för denna gången.

Bild 345327


Sista dygnet tillbringade vi på fjällstationen i Kvíkkjokk, innan vi styrde kosan mot hemadresserna i Borås. Där blev det ju fel för Samuel är väldigt noga med att han är från Delahult och ingenting annat.







//Anders & Samuel






September 2009.


Ja, detta är med all sannolikt det sista inlägget ni får från mig här på Utemagasinet.


Men innan vi tar adjö skall jag i ett sista försök försöka förklara hur underbart det är i våra svenska fjäll. Detta genom att återuppleva vårat ”mission 2009” tillsammans med er!



Del 1 av 2.



Det är inte varje gång man kommer hem från en långvandring utan skavsår, blåsor eller andra skavanker. Totalt tillryggalade vi ca 23 mil. Längst uppe i Sveriges nordvästra hörn, närmare bestämt i Abisko startade vi en solig dag den 30 Augusti. Ni som har hängt med har under våren kunnat bekanta er med en ny människa vid min sida. Samuel Wiberg heter han och är av den lättare typen (både vikt och humörmässigt).

Bild 345328


Övernattningarna skulle i år från början varit i tält som vanligt. Men på något sätt så stod jag tillslut med ett uppdrag från STF-turist. Nämligen att dokumentera fjällstugornas aktivitet. Bilder inne ifrån stugorna samt på aktiviteter utifrån t.ex. vedklyvning, vattenhämtning och att bara ta bilder på folk som sitter vid stugknuten och läser eller solar. Det sistnämnda uppdraget gick dock inte lika lätt i det vädret som rådde under våra två veckor till fjälls.


Etapperna förflöt med 15 till 20 kilometer per dag. Alldeles perfekt för att hinna med att sitta och slappa framför brasan på kvällen innan det är dags att krypa till kojs för att vara utvilad till kommande dag. Vi brukade som regel vara ute mellan 6 och

8 timmar. Visserligen regnade det några timmar varje dag men däremellan sken solen, och då finns det inget skönare än att sträcka ut sig på ett liggunderlag och bara finnas till J.


Redan här kan vi ta Samuels regel nummer 1: Ta´t lugn, fram kommer man alltid.


Abiskojaure, Alesjaure, Tjäkta och Sälka. Idyllerna tar vid, en efter en.


Under planerna för denna vandringen gjorde jag något som jag inte har gjort förut. Det var en tanke att vandra så här sent på året. Nämligen alla fina orange/röda färger som kommer i naturen så här års. Helt underbar att se. Ibland kan till och med en guldgul dvärgbjörk nästan framstå som en extra ljuskälla i naturen vid skymningsdax.


Samuel drog sig inte för något som vanligt utan passade på att duscha i Tjäktastugans naturliga dusch. Jag avböjde, vänligt men bestämt.

Bild 345329


Vanligtvis brukar det vara mest fjällvandrare på den norra delen av Kungsleden. Men denna sommar verkar det vara tvärtom faktiskt. En förklaring skulle kunna vara att leden invaderats av tyskar.


För er som kan eran geografi så har vi nu tagit oss fram till Singistugorna. Det brukar vara bra att planer in en vilodag var fjärde dag ungefär. Allt kan hända på vägen. Oväder, sträckningar, illamående eller bara behöva vila en dag.


Jag och Samuel hade inga av dessa problem under våran första vecka utan travade glatt på.


Efter den stora ”avtagsvägen” mot Kebnekaise så kom vi i rask takt i kontakt med en handfull goa människor som vi gjorde sällskap med under resan ner mot Stora Sjöfallet. Först ett gott par från det röd/vita Gränna, nämligen Sture och Gudrun Käll. Ett härligt par där Sture skötte markstjänsten medans Gudrun med sina skapande händer skapade smulpajer och blåbärsefterrätter och allt vad det var. Jag och Samuel lät oss väl smaka när vi bjöds på smakprov.

Bild 345330
En månskensnatt över Kaitumjaure


Två ytterliggar människor som vi träffade på var Skellefteåtjejerna Jenny Sahlberg och Ulrika Rönnlund. Dom kom in på en avstickare från Norska gränsen. Dom hade gått från Ritsem och rakt upp norr för att sedan svängt av mot öster och Kungsleden. Sedan hade vi en yr Irländare som dök upp lite här och där. Ian var hans namn och mycket mer vet jag inte om honom faktiskt. Rätt var det var så försvann han bara för att dyka upp någon annanstans.


Jag återkommer inom kort med fortsättningen.


//Anders & Samuel

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤



Fredagen den 28 Augusti.

Vilka veckor som har varit. Det skönaste som finns är ju att planera i lugn och ro.... Och det enda som var planerat att göra under dessa två veckorna var att renovera ett av kottarnas rum. Men sen blev det elfel på bilen. Efter ytterliggare tre dagar började den läcka olja. Redan där försvann dyrbartid. Som om inte det var nog med det så började det läcka in vatten i husvagnen( dock en himla tur att vi fick se det). Båda våra datorer passade även på att "flippa ur". Där gjorde Joa-Cim, min gamla vapendragare ett underbart jobb,tack! Det är lugnt vi "Wipar den bara"! Okey, det låter bra sa jag. Och det blev det också.


Tycker ni synd om mig nu? Bra det ska ni göra!


Hur som helst så är ryggsäcken invägd. Vågen stannade på prick 21 kilo. Det betyder att den kommer att ligga på strax under 15 kilo när vi kommer fram om två veckor. (Den torkade maten brukar ligga på ungefär 8 kilo på en tvåveckorstur.


Samuel var för övrigt uppe på vårdcentralen igår och skaffade på sig en kur pencillen, pensilin....AH! lite tabletter.

I skrivande stund så har jag även flyttat ur mitt kontor på jobbet och skall även där göra ett litet bokslut. Lågkonjunktur kallas det!


Men ja är väl lyckligt lottad som inte behöver gå, utan har fått andra möjligheter på företaget.


Vi hörs i helgen!


//Anders



¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤



Fredagen den 14 Augusti.


Den hett efterlängtade "fredagen i första veckan efter semestern" är här och det är helt underbart. Nu är det ju bara 47 veckor tills nästa sommarsemester!

Jag är inte den människan som brukar se problem runtomkring mig, men jag tror faktiskt att jag har hittat ett potensiellt sådant nu..... Inte stort men ändå!


Min vänstra vandringsstav (Samuel), kom till mig och sa att: 1. "Anders! Jag har en ben/broskbit som sticker ut i sidan av min fot, kan det bli problem tror du?". 2. Jag har äntligen fått tid för att ta bord halsmandlarna, ska jag göra det nu innan vi sticker iväg tycker du?.


Efter att ha fått två sådana hjärtliga frågor från Samuel så började jag fundera på hur detta egentligen kommer att sluta. Men jag kom fram till att jag bara var glad att han sa till mig överhuvudtaget. Annars hade jag väl stått där längs Kungsleden med en kille som haltade fram och hostade blod efter en halsmandeloperation.


Nu kan det ju faktiskt vara så här att han inte har avslöjat allt ändå!

Han kanske har en läkande whiplash-skada som han inte brydde sig om för att han "ändå inte skulle köra bil i fjällen så det är ju lugnt".

Men det får vi ta då!


Vi syns!


//Anders


Occupationstorsdagen den 13 Augusti.


Namnet på denna dagen kommer inte av något gammalt historiskt slag. Utan den är uppkallad av att jag tar familjens spis i beslag och tänker att occupera vid behov dom närmaste två veckorna. Mat skall in och torkas, kartor skall kopieras (jag brukar nämligen kopiera av endast den delen som vi skall gå på för tillfället och plasta in dom i lagom stora dagsetapper). En tur till Naturkompaniet i Göteborg skall oxå hinnas med. Sedan skall man börja att gå igenom utrustningen och kolla ev. skavanker på den.


Sen börjar det bli dax att vänja ryggmuskler, svank och nacke med att bära 15-20 kilo några mil per dag. I skrivande stund skickar Samuel över sin ryggsäck i min bil, det verkar som han börjar bli lite sugen :)


En sak är säker! Jag kan spekulera i om högkonjunkturen är på väg tillbaka! Jag kan spekulera i om det kommer och bli bättre väder. Jag kan egentligen spekulera i en väldigt massa saker. Men en sak vet jag:

Det är dax för en av årets höjdpunkter!



//Anders


#############################################################

Bild 345331
En tur med en gammal


Tisdagen den 12 Augusti.

Ja, då är man tillbaka hemma i Borås igen efter att ha kuskat runt i en husvagn i en månad.

Vi har hunnit med Roslagen, Närke, Värmland (där jag för första gången i mitt 41 åriga liv var på motorcross, något blöt bana men ändå!!!) och så avslutade vi med 1,5 vecka på Sveriges framsida. Var frågar ni då! Jo i Bohuslän givetvis......

Nu skulle nog några av er kanske tro att det är Halland som är Sveriges framsida, men det är fel. Det är faktiskt som så här för er som inte vet det, att först skapade Gud Bohuslän med klippor och all kraftfull granit. Men han fick lite klippor över, och det malde han ner till världens största sandlåda, som han döpte till Halland.

Men vi kan väl iallafall var överens att hur vi än vrider och vänder på Bohuslän och Halland så har vi vänt baksidan åt Finland.

Och så är det ju så här att utan "huvudet" på kroppen som väl skall föreställa Lappland så blir det inga kloka beslut.

Och Skåne får väl då representera fötterna på kroppen. Dom står ju för framgången här i livet.

Och att Sveriges Torso som ser till att hela kroppen mår bra är Jämtland/Härjedalen råder det nog inga tvivel om.



SVERIGE ÄR FANTASTISKT







Vi hörs imorgon, nedräkningen har börjat!



//Anders


¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


Onsdagen den 1 Juli.



Då är det dags att ta farväl av det första halvåret, och hopp in i det andra!

Vi går mot mörkare tider och allt mysigt kring jul närmar sig med stor.....

Nej nu får det vara nog, nästan hela den varma och sköna sommaren har vi ju kvar.



Till veckan styr vi kosan till Göteborg och Naturkompaniet där. Det har liksom blivit en rolig grej, att på samma sätt som man har en veckohandlingslista och går runt i mataffären, så har man med sig en ”bra och ha” lista som man bockar av grej efter grej när man hittar det i affären.



Istället för att anta vad jag skall ha med mig till fjällen så får ni reda på en klädpacklista när vi har varit i GBG. Lite förändringar kommer det dock att bli i år jämfört med tidigare år. Vi kommer ju att bo i STF´s stugor längs Kungsleden istället för att tälta. Så tältet är redan lagt på hyllan och en sk. tarp är på idéstadiet nu. Om det trots allt skulle bli en eller annan natt i obygden utan trätak över huvudet, så kan man ju sätta upp tarpen och kvarta in (nästan som underbar himmel).

En annan viktig "bra att ha" sak är prylar till kameran. Det skall ju vara så att när väl det där perfekta tillfället ges, så skall inte utrustningen sätta gränserna. Därför har jag investerat i ett bra teleobjektiv till kameran. Det är ett Nikkor 70-300 (att gångras med en faktor på 1,4 för att få den gamla brännvidden).

Och provkortet föreställande vår yngsta förmåga går ju inte att klaga på.


Sen får jag tillägga en sak till min grannbloggs klädkods inlägg.

Det är inte alla chefredaktörer som lättar så mycket på klänningen i sin egen tidning. Starkt gjort :)



Vi hörs!



//Anders


"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""



Söndagen den 28 juni.



Vi kapitulerade och lämnade Borås kokande gryta för en dag i Göteborgs skärgård.

Sittande längst ut i skärgården, närmare bestämt på Hönö. Den övriga familjen ramlade ihop i tre vågräta konstruktioner, medan jag sätt upp som någon slags fyr. När jag satt där så tyckte jag faktiskt lite synd om en arbetskamrat som åkte upp till Abisko och skulle gå längs Kungsleden under en vecka. Det är i och för sig roligt och fint med sol och värme, men det får inte bli för mycket av det goda. Och enligt mig så är det idealiska runt 10-15 grader. Annars blir det bara jobbigt att röra på sig hela dagarna.



Tilläggas till matidéerna som lades in här för några dagar sedan bör göras att det kan vara bra att ha med lite ”färdig” frystorkad mat som man bara kan svarva ihop. Antingen när man bara är för trött för att göra någon större köksprestation eller vid snabbt uppkommet och ihållande skitväder. Vi kommer att ha med oss Blå Bands nya frystorkade påsar. Det smidiga med dem är att de lagas till med varmt vatten, men de kan även blandas ut med kallt vatten.



Bild 345332


Nämnas bör också att Samuel har fått i uppdrag att testa min nya smidiga sovsäck i helgen.

Barnen sa att man ser ut som ett förvuxet småbarn i den. Och det kan man nog hålla med om. Men om man har i beaktande att kläder och persedlar till småbarn skall uppfylla en hel del, t.ex Den skall vara smidig att komma i, deras händer skall kunna röras fritt, helst skall det finnas en lucka för extremt snabbt uppkomna behov. Men speciellt skall man kunna lyfta upp barnen på axlarna om dom inte orkan gå själv (kan vara bra i Samuels fall oxå.





Ha de!



//Anders


¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Fredagen den 26 juni.



Egentligen är man inte på mathumör när det är så här varmt och skönt ute som det är idag.

Men planeringen måste ju fortgå ändå.



Det är ju roligt att torka en massa olika i matväg. Vitt och rött kött. Starkt kryddad köttfärs (mycket vitlök kan man ta i, renarna bryr sig ändå inte att man luktar). Till frukost finns det egentligen inget bättre än havregryn som man gör en god gröt på. Men att tända spisen och göra en omelett med lite bär i är en livskvalitetshöjare. Det enda man behöver ha med sig är 10-15 ägg som har torkad i ugnen under ett dygn. Äggpulvret som blir i pannan tar man bara och måttar upp i små portionspåsar, sen är det bara att tillsätta vatten och luta sig tillbaka och morna sig tills frukosten är klar. Ju bredare och kraftigare frukost man får i sig, ju troligare är det att man klara den långa dagen.



Som ni kommer att märka nu under matplaneringen så är det mycket egentorkad mat som finns med. Då kan man redan nu ta den viktigaste regeln nu med en gång! All torkad mat MÅSTE få en möjlighet att få tillbaka sin vätska innan man stoppar den i magen. Annars kommer en vätskeobalans i magen som ett brev på posten. Får inte maten den vätskan som den behöver så fortsätter den att suga åt sig vätska i magen istället. Men man behöver inte vara orolig, om man tillsätter lite vatten åt gången till det torkade så ser man snart när den har fått tillräkligt. Då är det dags att börja steka eller koka eller hur man nu vill tillaga maten.

Egentligen finns det bara en begränsning för vad kan ha med sig. Vet ni vad det är?

Jo, den egna fantasin.

På bilden här över så finns det en bild på en pizza. Men det går väl inte säger ni!

Jojomen, säger jag då. Men det blir lite omständigare, men det går...

Osten får man nog skippa. Men brödet kan man baka ute, torkade tomater, torkad skinka, torkad köttfärs, torkade champinjoner, torkad fläskfilé och så lite oregano på det. Detta kan sköljas ner med en Fjällbäcksmouserande dryck årgång 2009.



Men för det mesta står det lite mer svenssonmat på a la carten.

Men om man t.ex har med sig bulgur, pasta, pulvermos och vanligt ris. Sedan har man som sagt kyckling, fläskfilé, kättfärs, strimlad stek, och salami (allt i torkad form). Sedan kan man kombinera detta i olika former och skapelser så man inte hinner tröttna för mycket på det under två veckor.



Nej, nu kom det hit en arbetskamrat med en jordgubbstårta.

Ja det var den karaktären :)



Vi hörs i helgen!



//Anders



¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Tisdagen den 23 juni.



Jaa, som ni ser på bilderna så har packningsplanerna kommit igång på allvar.



Det är ju bara tre veckor kvar tills vi åker på semester. Kuska runt med husvagnen i fyra veckor är bland det mest avslappnande man kan göra. Nu finns det en och annan som hoppar ur sina fåtöljer och ropar rakt ut, FY FARAO VA STRESSIGT!



Då är det troligtvis dom som:

1.Måste ställa upp husvagnen precis som alla andra på campingplatsen.

2.Förtältet måste upp till varje pris, och det måste vara så sträckt så det inte för oväsen om det skulle börja blåsa.

3.Helst skall det hänga en hängpelargonia i varje hörn av förtältet.

4.Huvan till dragkrogen måste vara pålagd.

5.Men allra viktigast är att duken till campingbordet har sådana där fåniga hängen så att duken inte blåser upp i något hörn och ser så där slarvigt ut.

6.Sist men inte minst. GLÖM inte att dra upp dragkedjan till förtältet VARJE gång du går ut eller in.





Men kan man släppa alla ”vimåstevasomallaandrakänslor” och bara finnas till. Ja då är campinglivet helt underbart.



Oj! Nu försvann vi ut på något helt annat. Men i vilket fall som helst så skall jag och Samuel försöka att ha allt planerat innan vi går delade vägar för sommaren.



FAS 1 innebär att all mat skall planeras i minsta detalj. Det skall vara klart under denna veckan.

FAS 2 innebär att alla kläder skall planeras. Det skall vara klart nästa vecka (v27).

FAS 3 innebär att allt runtomkring skall planeras. Alla olika små grejor är nog det som tar mest tid att få på pränt.



I veckan kommer jag att börja skriva ner lite olika idéer på vad man kan torka för mat hemma, och som man kan ha med ut och lätt svarva till med lite friskt bäckvatten ute i naturen, eller värma när man kommer till någon av alla fjällstugor som finns längs Kungsleden.



För längst in i varje vandrarhjärta, längst in hos varje människa som tar sig långt ut i naturens ödemark, längst in i varje hungerskrikande kropp som utstrålar JAG VILL HA MAT så finns den där vilja att just min gryta skall lukta godast när gasen/T-röden börjar att göra sitt med den medhavda maten.





Nu känner jag att vandringsplaneringen har tagit fart för fulla muggar och mitt manliga vandringstestosteron har tagit över min kropp :).



Ha de, vi hörs i morrn!



//Anders



¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


Måndagen den 8 juni.

Bild 345333


Ytterliggare ett VARSEL!

Till slut kom det som vi har hoppats slippa under dom senaste tre veckorna. Ett varsel blev tillslut det enda alternativet. Ytterliggare 25 personer kommer att lämna oss under sensommaren.



Jag som kom tillbaka ifrån en underbar Springsteenhelg i våran huvudstad. Batterierna var laddade till max och allting var frid och fröjd. Så kommer detta!! När skall eländet ta slut .



Imorron skall vi sätta oss och försöka välja ut vem som ska drabbas av ”utanförskapet” denna gången.



Imorgon kommer jag och Samuel att kolla upp vad som ska med till fjälls. Han e ju ny i gamet och kan behöva lite vägledning. Tyvärr måste jag säga att sådant som händer på jobbet lägger ett tjockt töcken över allt annat. Men man har ju ett val!



Jag väljer nog att se det så har. Det e väl en otrolig tur att jag har nått roligt att se fram emot istället.



JA, SÅ VÄLJER JAG ATT SE DET.



Ha de!



//Anders


""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""



Fredag den 15 Maj.



Frågan som aldrig kommer att bli löst! Hur lyder den tror ni?

Jo, hur i hela världen kan man boka en tid för besiktning av husvagnen klockan 07.00 när man är ledig samma dag.....?



Nåja den frågan lär väl aldrig hitta sitt svar. Som vanligt blir det en fyra veckors rundtur med vagnen. I år styr vi upp emot Gästriklandområdet, för att ta oss upp längs ostkusten och senare vika av in i landet. För tre års sedan gjorde vi en liknande tur och hade Östersund som nordligaste punkt, med en avstickare till Oviksfjällen och Storulvån (på den tiden hette kungen av Storulvån faktiskt Leif :). Han kanske finns kvar, jag vet inte.



Fasen också....Vi har ett underbart kort på Leif när han trasslar in sig i torkvindan som sitter på husvagnsdraget. Han var/är otroligt nyfiken.



Jag letar upp kortet tills nästa uppdatering.



Ha de!



//Anders

________________________________________________________________________


Måndagen den 11 Maj.


Dagen gick i musslans tecken. Lindåsabäcken som detta naturreservat heter, ligger strax söder om Borås. Det är inget stort område men väl ett område som har den där mystiska känsla omkring sig. Gamla snedvridna träd, trädkronor som nästan stänger ute dagssolen och sist av allt en smalt slingrande bäck med dessa miljonåriga musslor.

Bild 345334


Det som gör just detta vattendrag så speciellt är att möjligheterna för att få ett långt och bra fortplantande liv verkligen finns just här.

Bild 345335


När musslorna är 15-20 år gamla blir de könsmogna. Hanarna släpper ut sina spermier i vattnet som honorna får i sig när de filtrerar vattnet. Efter 5 veckor har de befruktade äggen utvecklats till larver. Larverna släpps i ut i vattnet där dom försöker klänga sig fast vid fiskarna (vanligtvis öring/lax). Efter ungefär 10 månader är dom mogna för att gräva ner sig i botten där dom om omgivningen är bra och näringen i botten är gynnsam kan komma att stanna i hela sitt liv, kanske uppemot ett par hundra år.


Det är en underbar känsla att bara strosa omkring så här och leta efter musslor. Tyvärr är det förbjudet att plocka dom. Annars hade man kanske kunnat skaffa sig en uppsättning med pärlor. För det finns faktiskt pärlor i dessa insjömusslorna också.


Fler reservat står på tur under veckan!


Häng med!


//Anders


_______________________________________________________________________

Fredagen den 8 maj.

”Regnet det bara öser ner”, som det heter. För mig och många med mig är det bara skönt och rensar luften lite grann från all ”gul” snö som yr omkring överallt.

Jag och Samuel tog oss en liten extra lunchrast och gick ut och planerade våran gemensamma vår. Vilka små äventyr vi skulle ha som uppvärming till höstens begivenhet.. Det finns väl en hel del idéer. Men så här på kvällkvisten är det väl speciellt två utflykter som ligger högst på topplistan.

Det är två naturreservat som kommer att få påhälsning under den kommande veckan.

Ett reservat är Lindåsabäcken. Här förekommer det rikligt av flodpärlsmusslan.

En mussla som har några hundramiljoner år på nacken. Det äldsta kända exemplaret blev 256 år. Hur dom hade koll på det vet jag inte riktigt.....

Hur som helst verkar det vara ett mysigt ställe.

I detta reservat får man inte göra upp eld och sådana sociala aktiviteter. Och äta mat i naturen är ju ett måste, haha! Så de blir väl till att toknjuta strax innan förbudskylten för att sedan hålla sig tills man kommer tillbaka igen.

Ha en go helg!

//Anders

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Fredagen den 1 maj.

Ja den allergin, den allergin! Efter att ha tagit sig ut i guds härliga natur tog det bara någon timme innan vi var tvungna att dra oss tillbaka med rinnande och kliande ögon. Våren är en en underbart tårdrypande tid. Som tur är den övergående och det värsta har väl snart varit och man kan krypa fram igen.

Men det positiva med att vara inomhus är att man kan planera vad vi skall göra under hösten. Vi (jag och Samuel) har nu bokat flyget till Kiruna. Vandringen kommer att gå av stapeln mellan den 30 Augusti och 14 September. Tanken med att vandra så sent på året är att se en underbart röd Lapplandsnatur med förhoppningsvis få homosapiens.

Vi har även kommit fram till att vi kommer att åka utan tält, och istället skall vi övernatta i STF`s mysiga stugor som ligger lagomt placerade längs Kungsleden. Dom ligger som ett pärlband hela vägen från Abisko ner till Stora Sjöfallet och sedan från Saltoluokta ända ner längs östra Sarek till Kvikkjokk, som förhoppningsvis kommer att bli våran slutpunkt på trippen. För säkerhetsskull kommer vi att ha med oss en Hillebergs Tarp utifall att man råkar ut för något oväntat eller hittar det där drömstället som man bara måste övernatta vid.

Vi hörs!

//Anders

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Onsdagen den 15 april.

Svaret är givet! Självklart kan man dela tält med Samuel Wiberg...

Det är dags att plocka fram fingertoppskänslan. Kan Bengt-Åke så kan väl jag, vi heter ju Gustafsson i efternamn båda två. Det är dags att bänka den gamle vapendragaren Joa-Cim och plocka fram en ny förmåga som skall göra följe längs stigarna.

Näe, ja skall vara uppriktig. Joa-Cim valde själv att inte följa med till samma trakter i år igen.

Själv skulle jag ALDRIG välja bort honom för någon annan. Nåväl vi kommer med all säkerhet dra iväg på nya ”missions” någon gång.

Samuel som nykomlingen heter, har jag lovat att han kommer att få se vild natur och vilda djur. Det är annat än han är van vid hemma i Alb....Alvän....Alba.....Ä, en liten by utanför Borås.

Han är nämligen enligt egen utsago ”uppväxt med kossor, tjurar och får, å sedan skall ni se dom djuren vi har utomhus”.

Vi hörs!

//Anders

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Tisdagen den 14 april.

Japp! Back to the world of dreams som Mr Fawlty säger i Pang i bygget filmerna. Nu har påskhelgen avslutats med allt vad det innebär. På torsdag skall frugan ta med mig till Friskis och Svettis för två pass i veckan fram till sommaren (hon vill nog längre, men det blir en förhandlings sak) för att få upp flåset. Egentligen skulle man nog pröva på den Africanska Dancen som Erika och Inga-Lill provade på för ett tag sen, men detta får duga som komplement till att gå/vandra.

Ha de!

//Anders

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤ Fredagen den låååååååånga......

Glad Påsk!

För det första så vääägrar jag att väga mig efter en semester i Spanien med allt vad det innebär av god mat och vin. OK?


Ja, Nu har våra semesterdagar tagit slut för den här gången. Som vanligt så har dagarna varit fyllda med händelser under hela resan, från hårsmånen från att krocka på väg till flygplatsen på första dagen. Tills sista dagens stöld av handbagage i kön till flygplanet hem till Sverige.

Här följer lite bilder och en del text som förhoppningsvis berättar lite grann om hur bra vi har haft det.

Vi valde ju att åka ”tillbaka” till Torrevieja i år igen. Men det kändes så naturligt på något sätt. Det fanns ju mer att utforska.

Spanjorerna är väldigt stolta, och ett patriotiskt folk. Överallt blir man påmind om deras vördnad för sådana som har gjort något för det samhället eller byn som man befinner sig i för tillfället.









En hyllning till besättningen på U-båt som förliste utanför Benidorm på 80-talet

Dagarna i Torrevieja var helt underbara, troligtvis slog jag någon form av rekord när jag skapade en halvmeter långt korv med bröd, till det inmundigades det ett gott Rioja vin.

Hur läckert som helst...



Bild 345336


En väldigt konstig känsla är att man bara kan gå ut och plocka sina egna frukter, dock kan Guardia Civil lyfta en i nackskinnet, och då gäller det att va slipad på spanskan. Så vi passade på att plocka när dom var upptagna med annat.



I och med att vi hade bil så kunde vi röra på oss rätt så fritt. Därför tog vi en molnig dag och styrde kossan mot ett ställe som heter La Manga som ligger söder om Torrevieja. När vi väl kom dit så bröt solen igenom och det blev en underbar dag på alla sätt. Badkläderna låg givetvis nerpackade i bilen om dom skulle behöva användas, och så blev det ju.





En ytterliggare uppdatering kommer mellan påskmåltiderna i helgen!

Ha de!

//Anders

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Tisdagen den 31 mars.

Ja, då är det snart resedax igen. Vi tillbringade veckoslutet nere i Malmö för att titta på cheerleading-DM som avgjordes där i helgen. Lillan,,,,oops förlåt, Emilia, våran ”lilla” var med och tävlade med sitt lag. Dom knep en silvermedalj och är kvalificerade till SM, som går i Nyköping islutet av maj.

Man blev ju lite avundsjuk på Malmöborna, inte för att språket är speciellt lättförståligt. Men tittade man sig runt omkring. På gräsmattor, träd och parker så hade våren kommit mycket längre än här hemma i Västergötland.

Förhoppningsvis så har det gröna hunnit komma helt och hållet till våran destination på torsdag. Det är dags att röra på sig igen, och på torsdag drar det iväg till Alicante med ”la familia”. Man får väl va glad för varje resa man kan göra alla fyra. När ”kottarna” börjar komma upp i slutet av tonåren så är det underbart att dom fortfarande vill följa med.

Men det beror nog på vad man gör det hela till. Mycket äventyr som etsar sig fast i hjärna gör ju att det blir lite lättare att få med sig dom, sen är ju allt som är gratis gott. Som pricken över iet så får dom ju ta ledigt från skolan (det är nog det som är det bästa trots allt :)

//Anders

Av: Anders Gustafsson

  • Få utemagasinet.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!