I förra veckan började björnjakten. Tilldelningen är i år större än på länge. Bara i Jämtland får 70 djur skjutas, 35 söder om och 35 norr om E14.
Diskussionerna går nu heta på lokaltidingarnas hemsidor eftersom flera av de hittills skjutna björnarna måste eftersökas. Det vill säga att skottet inte varit direkt dödande. Om sedan djuren förblödit och dött eller skadeskjutits och överlevt är i dagsläget okänt. Men många är arga på jägarna och jakten, eller åtminstone på det faktum att de är rädda att ge sig ut i bär- och svampmarker där det kan finnas skadeskjutna björnar.
Med anledning av detta skriver både Ösersundsposten och Svenska Dagbladet idag artiklar om att det är svårt att skjuta björn. På rovdjurshemsidan de5stora.se finns också artiklar om särskilda kurser för björnjakt.
I en artikel på op.se förklarar jaktvårdskonsulent Björn Sundgren varför det är svårare att skjuta en björn än en älg?
– Det finns flera skäl till att det är svårare att få en bra träff på en björn än till exempel på en älg. För det första så finns det betydligt färre björnar än älgar. Sen är björnar inte så stora som folk i allmänhet tror – snittbjörnen ligger på runt 100 kilo och de är relativt kortbenta. Björnar rör sig ofta i områden med tät vegetation, och när de springer så ”rullar” de fram vilket gör det svårt att sikta. En älg som rör sig har en mer flytande löpstil och har träffytan högre över marken.
– Man ska bara skjuta på björnar som står still och har bredsidan mot jägaren, för att få en så bra träffyta som möjligt. Det är viktigt att ha bra stöd för att få ett säkert skott och verkligen kunna träffa lungor eller hjärta.
– Första skottet ska vara dödande – en skadskjuten björn är livsfarlig, och kan till och med lägga sig i bakhåll för eftersöket. Om björnen kommer rakt emot jägaren så är det svårt att träffa rätt.