Luggen klibbar i pannan på min snart-elva-åring, så där som den gör när man somnat gott i underställ och vaknar i ett solstekt växthus av tyg. Han slår upp ett öga i taget och ligger sedan tyst och lyssnar en lång stund. Hör tuppen; lammungarnas klövar mot den torra marken; rasslet från en grupp fakirtidiga stigcyklister som korsar grusvägen. Vad är det där för fågel? Soltrast?
Så smyger den sig in via nätventilen: doften av nykokt kaffe. Oemotståndlig, förstås. Bara att pallra sig upp.
Vi har slagit läger på Skeviks Gård, ett riktigt drömställe i närskärgården ett par mil från centrala Stockholm. Det är äntligen premiär för Utehelg, äventyrseventet som vi på Utemagasinet har planerat tillsammans med Bergans i många månader. Det känns lite som ett kollo, konstaterar sonen, med undantaget att alla åldrar är välkomna. Bland grannarna i vår brokiga tältby finns flera familjer, men också par och singlar.
Jag hittar kaffedoftens ursprung och får mig en kopp, tassar sedan ned till den lilla stranden för dagens första aktivitet: yoga på supbräda. Vi paddlar ut med ”mjuka knän, kraften från bålen”. Garvar rått åt våra egna tillkortakommanden.
Under en äventyrshelg som den här samlas riktigt duktiga guider och experter inom så vitt skilda områden som bushcraft, stigcykling, utematlagning, naturfoto, turplanering, paddling, trailrunning och olika sorters uteyoga. Tillsammans dukar de fram en smaskig buffé av utrustning, kunskap och erfarenhet – det är bara att hugga in för oss som är nyfikna. Och ju mindre du vet om en viss aktivitet, desto mer har du ju möjlighet att lära.
När jag slappar raklång på supbrädan efter passet, vaggad av vågorna, tänker jag på det här med kunskap och erfarenhet. Det vi alla vill ha men inte alltid orkar eller tycker oss ha tid att skaffa. Kanske är vi också lite rädda för att komma ut som okunniga, som om det vore något skamligt. Jag tänker att event av det här slaget är viktiga, inte bara som mötesplatser för de som redan kan utan också som kick-off för de som drömmer om att kunna. I mötet blir det så tydligt att vi alla är blåbär, i ett eller annat sammanhang – även experten, guiden, coachen. Vi lär av varandra, växer tillsammans. Och det viktigaste: garvar.
Utehelg är över för den här gången; tälten är vädrade och nedstuvade i sina respektive påsar. Snart-elvaåringen deklarerar att stigcyklingen på Värmdöleden var bäst, tätt följd av naturparkouren – även om det tog en stund innan han kunde omfamna sin blåbärsstatus.
På sidan 64 i nyaste numret kan du läsa om Karin Walléns upplevelser under de somriga majdagarna på Skeviks Gård. Vi arrangörer fick blodad tand och har redan börjat planera inför nästa vår. Men innan dess vankas det som vanligt Utefest på Höga kusten 7–9 september, och så vill vi nog träffa er i vinter också …
För övrigt vill jag utnämna tvåmanstält till världens bästa uppfinning. Missa inte vårt test på sidan 48 i Ute magasinet som finns i butik NU.