Relationer på tur

Relationer på tur

Att utenjuta i fjäll, skogar och skärgårdar i lag med kärleken låter ju underbart. Men vad gör man när tältet känns trångt och tålamodet kort? Vi har pratat tur och kärlek med två äventyrliga par, som hittat sina succémetoder.

TEXT: SARA MARTINSSON, ILLUSTRATION: PIA KOSKELA

Den här artikeln handlar med stor sannolikhet om just dig. De flesta av Utemagasinets läsare föredrar nämligen att gå på tur och hitta på äventyr tillsammans med sin partner – det kunde vi tydligt utläsa ur vår läsarundersökning från i vintras. Av alla tänkbara sällskap som står till buds, inklusive den egna ensamheten, toppas önskelistan av romantisk tvåsamhet. Sådan tvåsamhet kan dock, som bekant, vara rätt komplicerad. Äventyret som på papperet verkar så lockande känns inte alltid lika kul när kängorna skaver, chokladen är slut, regnet öser ner och din älskling inte sagt kvastskaft på tre timmar.

GODIS FIXAR BIFFEN
Att tura tillsammans kan stärka relationen, absolut. Men också slita både på tålamod och ömma känslor.
– Det är vid sådana tillfällen jag öppnar Ruths mun och trycker in en peanut butter cup, säger Matilda Drakvingen.

Hon har under många tuffa turer tillsammans med sin fru, både i Sverige och på mer avlägsna platser, lärt sig exakt när favoritsällskapet behöver fylla på energiförråden. En godisbit och en stunds vila i ensamhet brukar lösa det akuta problemet. Sedan ser Matilda till att ordna en mer rejäl måltid:
– Vi har lärt oss att vi reagerar väldigt olika i situationer när allt känns miserabelt. Medan Ruth helst lägger sig under en gran när hon är trött och hungrig och kissnödig blir jag väldigt fokuserad. Jag vet direkt vad jag behöver för att det ska bli bättre. Jag strukturerar upp, sätter igång med maten, går till handling på en gång.

BÖRJADE MED TÄLTTUR
Ruth och Matilda har verkligen gjort hemläxan om varandras utebeteende. De började dessutom direkt. Något av det första de gjorde när de precis hade träffats, var just att ge sig ut på vandring.
– Allt var helt nytt mellan oss när Matilda slängde ur sig "Du ska inte följa med upp till Höga kusten nästa vecka?" Jag hade aldrig ens sovit i tält, men det hade jag så klart inte berättat. Visst hade jag sagt att jag vandrat tidigare, men då syftade jag på en vinvandring i Italien där vi stannade till och drack vin var tredje kilometer. Det var mitt perspektiv på vandring, berättar Ruth.

Att sova tillsammans i ett tvåmannatält, med Ruths systerson som enda övriga sällskap, gjorde förstås att Ruth och Matilda snabbt kom närmare varandra. Men de insåg också att de verkligen tyckte om att vara ute och upptäcka naturen tillsammans. I dag är de gifta sedan tre år tillbaka, och äventyrandet är en stor del av deras relation.
– Jag tror att det för oss samman, säger Matilda. Vi lärde ju faktiskt känna varandra i just en sådan situation. Eftersom vi båda dessutom har ett stort behov av att upptäcka nya saker är vi också bra på att variera oss. Vi kommer med idéer på nya äventyr ungefär varannan gång, och det tror jag bidrar till att vi håller gnistan vid liv.

MER PÅ VARSITT HÅLL
Medan Ruth och Matilda haft tur som en självklar del av sin kärlek sedan begynnelsen, har Lotta och Mikael Malmberg haft en motsatt utveckling. De har förvisso alltid varit aktiva, inte minst tillsammans med de två barnen som numera är vuxna. Men det är först de senaste åren, efter att de levt ihop i tre decennier, som äventyr verkligen blivit en central del i deras relation.
– Vi har gjort mycket tidigare, konstaterar Mikael, men förr gjorde vi mer saker på varsitt håll. Våra barn brukar säga att de under uppväxten aldrig såg oss äta tillsammans. Först skulle den ena iväg, sen var det den andras tur. Vi har ju levt ihop jättelänge. Det blir kanske att man tar varandra lite för givet. Går förbi varandra, inte tar till vara på vardagen.

HITTA FLOW ÄR MÅLET
Vändningen kom 2016, med idén om att prioritera gemensamma vardagsäventyr. Inspirerade av ett avsnitt av Husky podcast där Louise Östberg berättade om sina "365 äventyr" satte Mikael och Lotta igång att vandra, simma, cykla, upptäcka naturen tillsammans. Två år senare kan upplevelserna räknas i hundratal, och att hitta på nya saker har blivit en självklar del av deras gemensamma liv.
– Det här har svetsat samman oss ännu mer, säger Lotta. Vi tar hänsyn till varandra nu, känner av hur den andra mår. Och vi anpassar oss. Tidigare var det mer så att jag fick hänga på så gott jag kunde, eftersom Micke tränar väldigt mycket. Nu ser vi till att hitta aktiviteter som båda klarar av. Och tar med oss fika, för då blir allt mysigare.

Att fokusera på trivsel kan ju annars vara en utmaning när prestationslustan driver på. Såväl Matilda och Ruth som Lotta och Mikael är den kicksökande sortens utefantaster. De vill gärna ha en del fysisk utmaning i sina äventyr. Men vad händer egentligen när två individer, med individuella förmågor och mål, ska jämkas ihop på samma tur? Frågan går till Susanna Sjögren, psykolog och utefantast som kombinerar sina båda kompetenser i bloggen friluftspsykologen.se.
– Jag tänker att en väldigt central drivkraft för oss som gillar äventyr och friluftsliv är att hitta känslan av flow, säger hon, och förklarar vidare:
– Flow är en upplevelse där man tappar tid och rum, som man kan känna när man ligger på gränsen av sin kapacitet. Har då paret som ska tura ihop väldigt olika erfarenheter och kunskap, kan den ena få svårare att uppnå den här känslan. Den här risken behöver man vara medveten om på förhand. Det är viktigt att förstå att man kanske inte kan få flow på samma sätt som när man är ute själv – men uppskatta att man kan få uppleva andra dimensioner av samma känsla, till exempel i samtal med sitt sällskap.

För Mikael, som tidigare gärna drog ifrån Lotta, har en större lyhördhet varit nyckeln till mer givande äventyr.
– Lotta kunde bli arg på mig förut. Nu i efterhand har jag insett att jag drev på för hårt. När jag stannade upp och tänkte att jag var mån om att vi skulle göra våra äventyr tillsammans, på bådas villkor, insåg jag också att jag behövde minska på mina egna prestationskrav. Jag tycker att jag får ut så mycket mer av äventyren nu. I dag blir vi glada av att göra saker ihop, och det gör att vi kommer närmare varandra.

TID ATT PRATA I NATUREN
Friluftspsykologen Susanna Sjögren betonar betydelsen av den här sortens eftertanke för att parturandet inte ska urarta i bråk.
– Jag tror att det är viktigt att du på förhand funderar över vad du vill ha ut av äventyret, och att ni sedan pratar igenom vad ni ska ha för mål. Om ni redan innan rett ut huruvida ni ska gå två mil eller fem kilometer om dagen, med utgångspunkt i era respektive erfarenheter och behov, så kan ni också undvika många missförstånd och besvikelser. Att en tydlig plan minimerar risken för konflikter blir kanske extra tydligt just i utesammanhang. Oförutsedda situationer kommer ju att dyka upp – så mycket vet vi. Vädret kan plötsligt ändras; den tilltänkta tältplatsen kan visa sig vara ett mygghål; det enkla vadet kan förvandlas till en plötslig kallsup.
– Att tvingas lösa de här situationerna i stunden kan antingen fördjupa relationen eller göra att man tillfälligt driver ifrån varandra, säger Susanna Sjögren.

Du har hört det för i relationssammanhang, men det tål att upprepas: viktigast är att man pratar med varandra. Och inte bara före utan också under och efter turen.
– Allt går kanske inte att ta precis på en gång, men när man är ute tillsammans har man ofta mer tid än i vardagen. Efter att något hänt kan man, när man kommit till en lugn plats, försöka beskriva hur man känner. Om man till exempel blivit osams är det viktigt att vara tydlig i sin beskrivning av hur man upplevt situationen, så den andra kan förstå – och så man tillsammans kan försöka göra annorlunda nästa gång.

VISSA SAKNAR RUTINER
Alla är heller inte – hur osannolikt det än kan verka för en sann äventyrsälskare – lika förtjusta i det oförutsedda, poängterar Susanna.
– Rutiner i vardagen är ju för många en stor trygghet. Att komma ifrån dem kan ha många fördelar, som att man får tid att verkligen prata med varandra. Men att röra sig utanför rutinernas trygghet kan också skapa ångest och oro. Plötsligt har man inget att hålla fast vid, och man blir osäker och rädd. I de fallen blir det extra viktigt för partnern att se hur hen kan stötta den som känner sig orolig.

Där Mikaels och Lottas största utmaning har varit hans prestationsfokus, har Ruth och Matilda lagt mer energi på energin. Att undvika att någon blir hungrig är deras framgångsrecept för att inte tappa humöret.
– Jag tror stenhårt på att planera in måltiderna, säger Matilda. Det kan bli jättejättejobbigt om den ena går runt och är irriterad, och ofta är ju faktiskt maten en viktig faktor i det. Ruth och jag har verkligen lärt oss matens betydelse för orken. Om vi inte sköter den biten kommer vi till slut att ta ut det på varandra. Är man ute med vänner kanske man skärper sig lite mer, men när man är ute med sin partner är det lätt hänt att den får ta emot skället om man själv blir på dåligt humör.

GULD OCH GRÖNA SKOGAR
Matilda brukar ge Ruth en godisbit. Och det slår sällan fel – snart övergår hennes muttranden i glada nynnanden, gärna av 90-talsballader och pojkbandshits.

Lotta har samma trick med Mikael. Hon ger honom lite choklad när hon märker att han börjar bli hungrig. Och så skäms hon inte för att bromsa maken när han tar i för mycket.
– Det känns bara bra för mig att vara den som håller tillbaka. Jag vill ju att vi ska hitta glädje i det vi gör. Och kör man på för hårt riskerar man att gå miste om allt som finns att se i naturen. Vi varierar förstås, men jag har inga problem med att säga ifrån om jag upplever att fokus glider över för mycket på "ju längre, desto bättre".

Tack vare sina gemensamma äventyr har Ruth och Matilda och Lotta och Mikael hittat ett sätt att fylla sina förhållanden med mer liv. Allt är kanske inte guld och gröna skogar exakt hela tiden. Men genom att våga prata med varandra och vara öppna med sina känslor har de nått punkten där friluftsintresset inte bara skänker nya upplevelser, utan också stärker dem som par.
– Allt handlar ju egentligen om att man bygger relationen genom att göra saker tillsammans, säger Mikael, och sammanfattar träffsäkert vad tur och kärlek egentligen handlar om:
– I en bra relation finns ett kamratskap och ett gemensamt upplevande. Genom att planera och göra saker tillsammans upplever vi sådant som blir till gemensamma minnen. Det gör oss starkare, svetsar oss samman. 

  • Få utemagasinet.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!