Ledare: "Ta med någon ut"

Ledare: "Ta med någon ut"

Chefredaktör Marie konstaterar att hon ändå mår ganska bra nu, trots läget i världen: "I vanliga fall brukar jag behöva några dagar med ryggsäcken för att komma in i lunken och släppa tanken på nästa dal, nästa topp, nästa äventyr. Något är annorlunda nu. Som att jag plötsligt ser naturen som den medicin jag ju vet att den är."

Du mår bra, känner jag! Det är massören Camilla som påstår detta, medan hon söker efter mina sedvanliga knutor bakom skulderbladet och upp i nacken. Som ingen annan kan hon känna av stresspåslag, sömnbrist, överträning och stillasittande medelst oljig handpåläggning.

Mår bra? Avspänd? Det låter ju märkligt i det här ständiga flödet av dödstal, konkurser, omstruktureringar, permitteringar, kurvor och R-tal. Det naturliga vore väl snarare om allt detta satte sig som betong i kroppen, med stelnad gamnacke och räkrygg som resultat. Eller?

På vägen hem funderar jag på livet som det ser ut just nu, jämfört med det som var för bara några månader sedan. Eftersom jag varken jobbar i vården eller tillhör någon uttalad riskgrupp är väl det mest påtagliga att livsrummet har krymt, från världen (nåja) till ett par bitar av Storstockholm. Det blir ingen friluftsmässa i München i sommar, ingen reportageresa till Liechtenstein, ingen paddling kring Ålesund på norska västkusten. Innan mitt Tipp-ex tog slut hann jag också stryka vårens och försommarens alla basket- och hockeycuper, weekendresor till fjälls, födelsedagsfester, teaterföreställningar och skolavslutningar.

Istället? Skogen. Spontana småturer, ofta med bara en termosmugg i näven. Jag strosar genom blåbärsris, sitter och tomglor på solvarma klippor, drar in regndoft. Inte för första gången, men tveklöst med mer närvaro än på länge. I vanliga fall brukar jag behöva några dagar med ryggsäcken för att komma in i lunken och släppa tanken på nästa dal, nästa topp, nästa äventyr. Något är annorlunda nu. Som att jag plötsligt ser naturen som den medicin jag ju vet att den är.

Fler än jag har skådat storheten i det lilla den här våren. Naturen är stekhet, kanske för att det känns fräscht och riskfritt att röra sig bland kottar och barr i jämförelse med potentiellt kontaminerade dörrhandtag och kortbetalningsdosor. Många har fått mer dötid i pandemins spår, de spontana småturerna duggar allt tätare – och snart känns de rentav livsnödvändiga. Så plötsligt meddelar massören att axlarna åkt ner en våning och muskelknutorna bearbetat sig själva. Inte tack vare den märkliga virussituation vi hamnat i, utan trots den. Det är naturen som ska ha tack.

I det senaste numret har vi satsat lite extra på äventyret runt hörnet, den där lilla naturupplevelsen som kan hittas var som helst och när som helst. Vi listar tio tips speciellt riktade till barnfamiljer – vad sägs till exempel om toppbestigning i hemkommunen, skräpjakt eller övernattning under bar himmel?

Vill du hellre fördjupa dig i eldens betydelse, idag och i begynnelsen, ska du bläddra fram sidan 44. Där får du också lära dig att hantera tändstålet, vilket kan komma till pass om du har fiskelycka och vill testa de eldiga recepten på sidan 90.

Och vill du göra en insättning på karmakontot i dessa dagar, men saknar vårdutbildning, kan du alltid ta med någon ut i naturen. Det är också ett sätt att göra skillnad. 

  • Få utemagasinet.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!