Jag spelade i mixklassen med min storebrors lag, Alces Azareus som till största del bestod av folk från Luleå Tekniska Högskola. Tyvärr så åkte vi ut i gruppspelet med en vinst (på grund av walk over), två oavgjorda och en förlorad match. Men vi var nöjda då vårt mål att ha kul var uppfyllt.

Tjusningen med swamp soccer är att det är fotboll som inte är fotboll. Reglerna är lite annorlunda, man får gå rejält på kropp vilket är till min fördel eftersom jag har ganska dålig bollkontroll så får jag jobba mer på tacklingar. Vilket jag tycker är super kul! Sedan så är det nog väldigt ovanligt att man innan en vanlig fotbollsmatch silvertejpar fast skorna så man inte ska tappa dem under matchen. Planerna är mycket mindre än vanliga fotbollsplaner och fulla av lera och vatten.

Här kommer lagar och förordningar som gäller på SM.

Utrustning: I öppna klassen är det tillåtet med både humoristisk och varierad klädsel. Lagtillhörigheten ska dock tydligt framgå. Spel med bar överkropp eller bar underkropp är inte tillåtet. I tävlingsklassen ska klädseln vara lika inom laget.

Detta skiljer Swampsoccer från vanlig fotboll

" Speltid: Speltid 2x10 min.

" Spel med bar över- eller underkropp är inte tillåtet.

" Skor med vassa dubbar är förbjudna.

" Ingen offside

" Målvaktens område är ungefär 5 meter från kortlinjen

" Hörnor och Frisparkar får gå direkt i mål och skjuts med handhållen boll.

" Straffspark skjuts också med handhållen boll.

" Inkast kan kastas eller sparkas med bollen i händerna. Inkast får ej gå direkt i mål.

" Målvakt och 5 spelare finns på planen samtidigt

" Antalet avbytare är obegränsat.    Men antalet spelare på planen får inte överstiga 5, ens vid byten.

" Spelare får endast delta i ett lag. Däremot tillåtet att spela flera klasser.    Laguppställning ska ifyllas och lämnas till sekretariatet.

" Vid tillbakaspel till målvakten för denne ej ta upp bollen med händerna.

" Lag som är försenade till matchstart utan att ha meddelat tävlingsledningen börjar matchen med en straffspark mot sig.

" Domaren har rätt att avvisa lag som uppträder osportsligt eller olämpligt.

" Ingen dopingkontroll men en spelare som bedöms som en fara för sig själv eller andra visas av planen. (Det är ett personligt straff och laget drabbas inte.)

" Tacklingar är tillåtna efter storlek. Att tackla en motståndare som är mindre är fegt och kommer att beivras.

" Utvisning för hårt spel eller osportsligt uppträdande utmynnar också i en straffspark oavsett var på planen förseelsen inträffar.

" Spelar gör man på planen - att springa bredvid planen för att vinna mark är inte tillåtet.

" Byten görs vid respektive avbytarbänk.

Årets Swamp soccer turnering fick ett super avslut då jag fick hoppa in i trötta tanter, ett lag i damklassen. De hade fått en skadad, så jag fick spela semifinal och final med dem. Där laget vann, skit kul.

Vill ni veta mer eller kolla på biler kolla in:

www.swampsoccer.se

Ett repotaget från Vm i Finland

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article7486502.ab

// Nora



:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Gotland är en vacker plats!

16 juli 2010

Sommaren 2006 cyklade jag på Gotland tillsammans med min sambo, Torun Stening. Vi såg stora delar av ön och kameran fanns hela tiden med och försökte fånga ögonblicken. Det resulterade i en serie trevliga bilder!



Det finns inget som slår en tältplats vid havet. Att se solen sjunka i havet och uppleva hur natten tar över. Denna bild är tagen med stativ och slutarfördröjning - för att jag skulle hinna sätta mig på rätt plats. Under vår månadslånga cykling tältade vi vid havet de flesta nätterna, härligt!



En av mina favoritplatser på ön är Ireviken, 30 km norr om Visby. Här finns ett fiskeläger och en stor härlig strand. En kväll gick jag en runda för att fotografera och blev påmind om hur mörkt det blir på nätterna på Gotland. När man, som jag, kommer från norra Sverige är man inte van vid mörka sommarnätter. Det hela slutade med att jag gick lite vilse, men hittade till slut hem till tältet igen!



Langhammars raukar på Fårö är ett måste vid ett besök på ön. Att vandra fram längs stranden och höra de mäktiga stenfigurerna berätta sin långa historia är en speciell upplevelse. På många ställen på Gotland finner man tydliga bevis för öns hundratals miljoner år långa historia. Det som idag är Gotland började bildas på Silurtiden, för ca 400 miljoner år sedan. Läs mer här: www.fof.se/tidning/2001/6/sa-stiger-rauken-ur-havet



Vindstilla kväll vid havet utanför Näs. Vid horisonten står vindkraftverken stilla och solen sjunker i havet. Vindkraft har funnits länge på ön och är numer en vanlig syn längs kusterna - framförallt på södra delen av ön. Idag finns ca 150 vindsnurror och man siktar på en utbyggnad av den miljövänliga energikällan.

:::::: www.bergslandet.com :::::::::::::::::

Bergslandets samarbetspartners

11 juli 2010

Nu har vi inlett ett samarbete med Uhrweder sport, som sponsrar oss med approachskor till vår expedition.



Uhrweder Sport blev vid årsskiftet ny distribitör av Scarpa i Sverige. Vi i Chile gänget är glada över att få testa Scarpas nya approach sko Gecko.

Andra samarbetspartners som delar vår syn på kvalité är Woolpower, Zigg, Hestra, och Klätterservice AB. Bilden ovan är på Ojos del Salado, som blir ett delmål på expeditionen i vintern. Det är världens högsta vulkan, och Chiles högsta berg på 6891 meter över havet.

:::::: www.bergslandet.com :::::::::::::::::

Bergsnedfirning på Åkersberget

6 juli 2010

En av våra aktiviteter på Kullabergsguiderna är att man får reppellera från två olika bergsväggar ute på spetsen av Kullaberg. Det är verkligen en njutning att få bygga standplatser, hålla på med rep och motivera människor ute vid branterna.



Efter att ha varit i vår friluftsbubbla på fjälledarlinjen, så inser man att vanligt folk har helt andra referenser då det gäller friluftsaktiviteter. Det är riktigt roligt att få jobba utomhus, och att kunna förmedla saker som är stora och spännande för vissa, men tämligen enkla för mig.

Fjälledarlinjen var väldigt praktisk, och vi fick testa på många olika saker tillsammans och arbeta i grupp. Ibland fick man agera gäst och ibland fick man ta ansvar och öva på att vara guide. Så nu när man har börjat arbeta, känns det i princip som att man fortfarande går i skolan, bara i undantag att man får en lönecheck i slutet av månaden.

Vi har en relativt enkel aktivitet med guiderna, där man får repellera ner från två olika bergsväggar. Först får man öva in tekniken på ett tolv meters sva, och sedan en lodrätt vägg på tjugofem meter. Det är populärt att göra för ledningsgrupper från olika företag som vill ha teambuilding, eller svensexor som vill göra något extra ordinärt eller kanske skolklasser som vill ha en äventyrsdag.

Det är riktigt kul att få arbeta ute vid Åkersberget, och man märker att folk som inte är vana att vara ute vid väggarna verkligen uppskattar det. Jag har dem i ett rep och säkrar upp i från, och de får själva bestämma farten ner med sin egen firningsåtta.

Letar ni efter en utförlig klätterförare till Kullaberg, så att ni kan komma och klättra på en av de 700 klätterlederna? Beställ den på:

http://www.friluftsland.se/

Isabella

:::::: www.bergslandet.com :::::::::::::::::

En bild om dagen

30 juni 2010

Under åren 2006-2007 studerade jag på Naturfotolinjen på Ålands Folkhögskola och har sedan dess fotograferat en hel del. I mitt arkiv finns många tusen bilder och hårddiskarna svämmar över emellanåt. Det ena ledde till det andra och idén om "En bild om dagen" föddes.



"Vinden piskar och molnen drar snabbt in över oss. Utsikten mot alla femtusenmeters toppar försvinner och efter några minuter är himlen mörk. Inne i tältet förbereder vi oss för morgondagen och vår fortsatta vandring mot toppen. Plötsligt ser jag genom tältduken att det lyser upp på himlen.

- En sista bild bara, säger jag till Torun och kryper ut ur tältet.

I hela dalen runt om omkring vår tältplats utspelar sig ett mäktigt skådespel. Ljuset spelar mellan molnen och de uppstickande topparna. Den starka vinden från norr sliter i både mig och molnen. Jag tar ett djupt andetag och tar mina sista bilder. Bilder av ett landskap jag aldrig kommer att glömma." (Utdrag ur min dagbok från San José, Chile)



Varje dag under ett års tid kommer jag att publicera en ny bild och det finns flera olika sätt att följa fotoracet! På www.enbildomdagen.nu hittar du bilderna och självklart kan du hänga med på både Twitter och Facebook.

I slutet av varje månad kommer ett bildspel med månadens alla bilder och redan nu kan du hitta junis bildspel på min hemsida, www.enbildomdagen.nu.

Morgan

:::::: www.bergslandet.com :::::::::::::::::

NYBYGGARLAND

26 Juni 2010

Nybyggarland är en sovenirshop/resturang/fik det är där jag har mitt sommarjobb, som så många somrar förut. Ett supermysigt ställe mellan Storuman och Skarvsjöby. De har egen produktion på smycken och är ett riktigt familjeföretag. För mig tar det bara tio minuter med cykel från Skarvsjöby dit och 20 minuter hem 25 om man är hungrig och trött.




Så jag lagar mat och säljer saker hela dagarna hela sommaren. Alla pengar jag tjänar ihop skall såklart gå till min Chile resa, min målsättning varje dag är att tjäna pengar till ännu en utgift som vi kommer att ha i Chile. Så som den planeringsfreak jag är går jag varje dag till jobbet med en tanke om vad jag denna dagens skall tjäna ihop till. En timme genererar 2 st påsar frystorkad mat (om jag hittar dem på bra pris) , jag behöver alltså jobba 49h för att ha tjänat ihop till all frystorkad mat i Chile, detta är i sin tur lite mer än 6 dagars jobb. Flygbiljetten kommer det att ta ca 8,5 dagar att tjäna ihop till. En isyxa 1.5 dag, om jag hittar en på bra pris. Ny sovsäck 5.5 dagar. Alla siffror är såklart framräknade då jag dragit bort skatt.

På detta sätt kan man på ett enkelt sätt sammanställa listor med vad jag veckovis och månadsvis jobbar ihop till. Jag älskar listor! Så dag ut och dag in peppar jag mig själv till att göra ett så bra jobb som möjligt. Så jag verkligen kan känna att jag förtjänat isyxan då jag köper den. Jag känner sig ganska målinriktad i allt jag gör och nu är mitt mål CHILE!

Glad midsommar allihopa!

Bilden kommer från en klätterresa med Chile gänget till Skåne i höstas, grymt kul.

// Nora

:::::: www.bergslandet.com :::::::::::::::::

Rope Access kurs

16 JUNI 2010

Rope Access är en arbetsmetod för att med rep och klättertekniker nå arbetsplatser på hög höjd. Det finns 2 internationella organisationer för reparbete, Irata och SPRAT. På den senare, SPRAT, har jag tagit mitt första steg som professionell i branschen.

Klätterservice AB med David Norell som instruktör höll i två kurser förra veckan. Kurserna var för 2 olika nivåer, level 3 Supervicer och Level 1 Worker.



Rope Access Level 1 Worker: Det var första gång som klätterservice förverkligar Rope Access kurser i Sverige. Lokalen var i Stockholm, där vi fick 4 dagar för lära oss och träna att hantera rep, att känna vår utrustning, knutar, och få det säkerhetstänk som man alltid behöver hålla koll på. Den femte dagen var examen. Ett prov med 40 frågor och några timmars praktiskt test. Examinatorn Igor Stomp, kom från Canada i tordags, en trevlig person med mycket erfarenhet och kompetens i branschen. Tyvärr (för mig) snackade han bara engelska. Provet var på engelska med, men det visste jag från början och fick hjälp med översättning. Trots vissa språkproblem fick jag 36 av 40 rätt på provet. Det tekniska testet kändes lätt efter många timmar hängandes i rep. Inget konstigt, bara att ta det lugn och tänka på säkerheten först och effektivitet sen. Jag blev godkänd på alla övningar och jag fick min certifiering som ”Worker”

Alla fick godkänt. Mina gratulationer till Martin, Anders (Worker level) samt Daniel och Robert (Supervice level). Tack David för den fantastiskt lärorik vecka, samt ditt goda humör och professionalitet.



Nu väntar jag att telefonen ringer många gånger för Rope Access jobb.

Mer information om SPRAT www.sprat.org

Information om Rope Access kurser i http://www.klatterservice.se/Utbildningar.ht/m

José.

Jobb som guide på Kullaberg

16 JUNI 2010

Jag har nu varit ute på Kullaberg i två veckor, och trivs som fisken i vattnet. Här kan man göra allt som har med friluftsliv att göra, klättring, vandring, cykling, fiske och dykning.



Jag är väldigt glad att jag fått jobb på hemmaplan i Skåne. Jag är ännu mer glad att det är vid det fantastiska naturreservatet Kullaberg.

Den senaste veckan har jag mest jobbat för Special Sport School, som har sin bas nere i den vackra hamnen i Mölle.

Nu är det högsäsong för Special Sport skolan, och min chef Joachim skräddarsyr aktiviteter till de olika skånska och danska företagen. Han erbjuder Speedboat turer, repnedfirning, GPS-vandringar och grottvandringar. Allt är med fokus på teambuilding.

När Special Sport Skolan inte har några företags jobb, har jag arbetat på Kullabergsguiderna. De vänder sig till alla privata turister som kommer till naturreservatet varje år. Detta år har Kullabergsguiderna börjat samarbeta med Naturum och Länsstyrelsen, som har hand om skötseln och driften i reservatet.

Igår var jag ute vid Josefinelust och fick se en redig skånsk solnedgång! Känns bra att vara himme igen!

Kolla in utbudet på:

www.specialsportschool.se

eller

www.hyrsport.se

:::::: www.bergslandet.com :::::::::::::::::

På säkert äventyr i Lummelundagrottan

6 JUNI 2010

På jobbet som guide i Lummelundagrottan på Gotland möter jag väldigt många människor varje dag. Det är verkligen en utmaning att anpassa varje tur så att nivån blir den rätta och upplevelsen så stark som möjligt. Med barn, pensionärer, skolklasser och många utländska gäster i en härlig blandning blir ingen dag den andra lik!



Jag har jobbat tre veckor som guide och måste börja med att säga att jag verkligen gillar jobbet. Under hektiska dagar har jag haft 6-7 turer á 45 minuter, men trots det är varje guidning rolig. Som guide måste jag ge väldigt mycket av mig själv, men får otroligt mycket tillbaka av gästerna. Att se hur de tar in det jag säger och lär sig nya saker är inspirerande.

Med barn har jag de roligaste turerna. Då brukar jag släcka ner delar av grottan och gå på upptäcksfärd med ficklampor. De tycker att det är väldigt spännande! Och med nöjda barn följer nöjda föräldrar, och vips är alla glada.

Utan utbildningen i Storuman tror jag att jobbet skulle vara ganska jobbigt. Jag har jobbat en hel del med barn tidigare, men under utbildningen har jag lärt mig leda vuxna. De är inte riktigt lika lättflörtade som barn, men ofta får jag dem att trivas väldigt bra - och får ofta positiv feeback från dem.

Mer information om Lummelundagrottan hittar du här: www.lummelundagrottan.se

Ps: Bilden tagen under en utflykt till Atoklinten.

Morgan

:::::: www.bergslandet.com :::::::::::::::::

Följ oss på våra nya jobb i sommar

1 JUNI 2010

Nu är vår fjälledarutbildning på två år klar i Storuman. Det känns galet bra att ha en sådan bred praktisk utbildning i ryggen, både innan man ger sig ut i arbetslivet och innan vi åker iväg på vår expedition.



Sommaren här och de flesta kanske börjar planera och längta efter semestern. Vi på Bergslandet har precis avslutat vår utbildning i Storuman, och nu börjar livet som säsongsanställd. Juli-Augusti är månaderna som det finns mycket att göra inom turismen! Det känns verkligen spännande att få ge sig ut i arbetslivet efter två års utbildning inom yrket.

Morgan har flyttat till Gotland och guidar i Lummelundagrottorna. Jag, Isabella, kommer också guida en del grottor men på sydligare breddgrader i Kullaberg. När vi var på träningsresa med Chilegänget förra hösten på Kullen, blev jag helt begeistrad av det fina naturreservatet. Nu ska jag få jobba där hela sommaren, och det känns väldigt lyxigt.



José skall utbilda sig inom Rope Access i Stockholm, och förhoppningsvis jobba med att montera 3G master på hög höjd runt om i landet. Nora, jobbar på det härliga företaget Nybyggarland strax utanför Storuman, och kommer synas runt i kring Skarvberget med tung packning om vi känner henne rätt.

I sommar bloggar vi från våra arbetsplatser, som förhoppningsvis kommer ge lika många fina bilder och historier som vår utbildning har gjort.

Vi kommer också dela med oss av våra träningstips för att vara i bra form innan vår expedition.

Vi kanske ses på semestern, vem vet?

:::::: www.bergslandet.com :::::::::::::::::

Hestras handskar håller måttet!

Tisdag 18 maj 2010

Tidigare har jag inte kunnat arbeta med handskar på händerna, men nu har jag äntligen hittat en handske som håller måttet!



När man väljer utrustning för vinterbruk gäller det att kunna sköta allt med handskar på händerna. Kök, tält och klätterutrustning måste kunna hanteras! Än så länge har detta vållat vissa problem för mig, då jag har alltid behövt jobba med bara händer.

Inför vår resa till Narvik kom ett efterlängtat paket från Hestra med posten. Under resan skulle vi testa två olika modeller, en arbetshandske anpassad för klättring och en kraftig skalhandske. Direkt när jag tog på Tacky Army Leather ( http://www.hestragloves.com ) kände jag att den var något extra! Under klättringen i Skamdalen och Matta Corru söder om Narvik, där vi både åkte skidor och klättrade fungerade den perfekt.

Skalhandsken är ett kraftigt skal som jag bara tog på i lägret eller när det kändes extra kallt. Med ett isolerande foder inuti håller man värmen i de flesta situationer och givetvis kan man anpassa med fler lager inuti.

Vi har äntigen hittat perfekta handskar, som kommer att hålla våra händer varma och torra i Chile!

:::::: www.bergslandet.com :::::::::::::::::

Klättring i Bodö och Ballangen

Måndag 10:e maj 2010

Det blev fint klätterväder och fiskelycka längs vägen. Det var nice att känna den fina norska friktionen ifrån klippan i vårsolen, och äta färsk sej på gasköket på kvällen nära spegelblanka fjordar.



Roadtrippen fortsatte och vi åkte på de små vägarna upp i Norge. Nästa stopp blev strax söder om Bodö, där vi slog upp vårt stora Hillebergtält, Atlas, på en åker. Det skulle finnas fina tältplatser vid klippan i Blåfjäll, men klockan halv tre på natten var de svåra att lokalisera.

Men det var i ordning att vi bodde där med han som ägde marken, och vi blev bjudna på kaffe. Några andra ifrån klassen ville in till Bodö, men vi stannade på klippan för säsongens första tradled.

Det var ett fint ställe, och lättillgängligt från vägen. Tydligen finns det hur mycket sport och traditionell klättring i området runt Bodö, och vi rekommenderar föraren för polarcirkelområdet. Den finns att köpa här:

http://www.bodoklatreklubb.no/Klatrefelteng.htm

Sedan begav vi oss efter lite fisk och regn upp mot Ballangen, området söder om Narvik. Vi var inställda på att göra ett försök på Norges nationalfjäll Stetind. Men när vi kom av färjan i Kjöpsvik, insåg vi att vintern var fortfarande kvar överallt! Snön skulle försvåra både anmarschen och klättringen ifall vi skulle göra ett toppförsök. Så vi körde vidare mot Efjord. Här fanns några klippor som såg fina ut från vägen, och vi bestämde oss för att utforska området.

Det visade sig vara ett grymt härligt ställe för topprepsklättring, med bra ankarmöjligheter av träd på toppen. Det var en underbar utsikt ut mot de snötäckta fjällen från en varm vårig klippa.

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Roadtrip i Norge

Måndag 3:e maj 2010

Vi tog folkabussen till Norge och skulle åka långsamt på de slingriga vägarna från Mo i Rana upp till Narvik, med många stopp på vägen.

Med en riktig förkylning var jag lagom exalterad för att åka iväg på vår sista tio dagars tur i Norge. Man kan fråga sig varför jag var så opeppad. Jag hade redan vid avfärd bestämt mig för att det skulle bli riktigt dåligt väder i Norge. Kallt och regnigt och hala klippor utan några möjligheter till klättring. Detta eviga upp och ner packande från tur till tur börjar kännas väldigt tids och energikrävande. Youtube klipp på datorn och fil på morgonen istället för gröt kändes väldigt behagligt mellan turerna. Bara en massa I-lands problem det vill säga...



Så började vi köra ut mot den norska kusten förbi Tärnaby och Hemavan, och hyrde kajaker i den lilla byn Nesna. Sakta men säkert börjar livet kännas riktigt bra när vi var på väg ut på den lilla ön Tomma med vår första färja. Solnedgången, det klarblåa vattnet tätt emot den vita sandstranden och de spetsiga bergstopparna som fortfarande var snötäckta var helt otroligt vackert.

Hur kunde jag inte längta till detta?

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Högalpin kurs vid Tarfala

Lördag 1:a maj

Den sista kursen med instruktörer vi har på fjälledarlinjen, är med två bergsguider Anders Bergwall och Mats Bergsten. Det blev bra väder, sämre väder och en liten släng av kräksjuka.

Vi skidade upp mot Tarfalastugan på torsdagen och blev välkomnade av stugvärden Lars. Det kändes lyxigt att tälta just vid stugan, och kunna använda dess kök och dass. Vi ägnade oss första dagen åt att bygga snömurar till tälten, och att ladda upp för att våra instruktörer skulle komma. Det var bergsguiderna Anders Bergwall och Mats Bergsten som hade oss under drygt en vecka. Det visade sig vara extra värdefullt med närheten till stugan, då ungefär hälften av klassen drog på sig vinterkräksjukan. Det var väldigt inspirerande att träffa så kunniga människor, och man kunde suga in mycket information från de båda. De var inte bara väldigt kunniga och erfarna men hade också ett pedagogiskt sätt att undervisa. Vi fick lära oss mer ingående om laviner, glaciärrutter, topptursvägval, och speciellt navigering.



I slutet av kursen fick vi göra ett studiebesök på Tarfala forskningsstation, samt ta en efterlängtad bastu. Tyvärr var inte vädret med oss de sista dagarna, och kursen begränsades i slutet av den hårda vinden och snödrevet. Men Tarfala var en enormt fridfull och vacker plats, och det kommer nog inte dröja länge innan någon av oss kommer åka tillbaka igen.

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Solsken på Kebnekaise

Söndag 22:e April 2010

Början av vistelsen i Kebnekaisefjällen bjöd på soliga toppturer med hård packad snö.

Vi tog vägen söderut för att sammanstråla med klassen i Nikkaloukta. Där väntade skoterskjuts upp till Kebnekaise fjällstation. På grund av den ihärdiga kräksjukan på fjällstationen valde vi att tälta några hundra meter ifrån. Det gjorde inte så mycket för vädret var strålande och vi hade barmark att sätta upp tälten på. Första kvällen tog vi ett åk i personalbacken, och det var hårt som f-n men med en härlig kvällsol.



Dagen efter begav vi oss mot toppen på Kebnekaise. Det slog oss vilken skillnad det är att tura tretton personer istället för fyra, som vi varit tidigare i Norge. Stoppen var många, och vi sniglade oss fram på den västra leden. Under Tolpagorni, delade vi upp oss och de som ville fick spurta upp de sista tusen höjdmeterna upp till sydtoppen. De andra fick en härlig tur upp på Tolpagorni. Vi hade ett bra tempo, och det dröjde inte länge förrän vi var uppe på kebtoppen med den lite midre gruppen. Solen sken och det var helt vindstilla. Utsikten mot Sarekmassivet och Drakryggen var förtjusande. Det var extra kul att möta upp med Joel Jemander som håller på med sin multiexpedition genom Sverige. Läs om hans väg på

www.multiexpedition.se

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Mattacorru och Rombakstötta

Söndag 18 april 2010

Så var man på plats i Storuman för att packa upp efter tre härliga veckor i norr. Första veckan sammanstrålade vi i Chilegänget i Abisko, där Morgan haft praktik i fyra veckor.



Det första som slog oss var Morgans pandabränna som gjorde oss mållösa. Bra jobbat pj! Vi packade om, och Röda faran (min högljudda 745:a) har aldrig varit så full. Sträckan till Riksränsen satt vi med väskor i knäet, sju par skidor på ett antikt takräcke samt att det tog ett flertal gånger att stänga kombiluckan. Vi åkte över gränsen och stannade första natten vid Leirvik, för lite sportklättring och catching-up. Dagen efter begav vi oss mot Skamdalen, och målet var ryggen på Mattacorru.

Det var riktig sockersnö på vägen upp, och skare uppe på traversen. Vädret var blåsigt och flatljus precis som lynnigt aprilväder i regionen kan vara. Vi stannade i Skamdalen några dagar och fick träna på firning med tung packning, kamvandring samt lite self-arrest i replag.



På vägen ner till bilen, sprack det upp och vi fick en skymt av de otroliga bergsryggar som låg i dalen. Vi åkte tillbaka till Leirvik för att torka pjäxor och tält vid klippan, och då visade sig Norge från sin bästa sida. Sol, sportklättring och skitsnack innan vi bestämde oss för att nästa dag gå upp på Rombakstötta. Det kändes kul att komma upp på det klassiska berget i Narviksfjorden. Det var en grym topptur, och omväxlande terräng upp till toppen.

För topptursbeskrivningar på Mattacorru och Rombakstötta, spana in den första boken "Topptur" av Mikael Ekenstam och Lars Thulin www.topptur.nu

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Mer än 40 mm regn?

Söndag 11 april 2010

Förberedelserna inför del två av projektet är i full gång och fastän vi varit på olika orter har arbetet gått framåt. Vi tittar just nu på olika tält och andra utrustningsdetaljer. Vilka rep ska vi ta med? Hur många och hur långa isskruvar? Kläder? Mat?



Frågetecknen är många, men en hel del saker börjar falla på plats. Blå Band har skickat en del frystorkad mat till oss och den första leveransen av handskar från Hestra har kommit. Högsäsongen för bergsbestingning i Chile är i sitt slutskede, vilket ökar chanserna att få aktuell information från bergen. José har kontakt med flera personer, som förser oss med färska rapporter och bilder.

En viktig del är den gemensamma träningen och ikväll åker vi till Narviksområdet för att klättra och åka skidor. Vid Leirvikstunneln har klippan torkat upp och erbjuder fin klippklättring. Sedan blir det alpin klättring och kamvandringar i en härlig blandning. Enligt norska meteorologiska institutet, YR, ska det komma mer än 40mm regn från måndag till fredag. Jag har aldrig varit någon fan av långtidsprognoser, men visst kunde utsikterna varit bättre. Å andra sidan får vi kanske en rejäl prövning där vårt tålamod och ork verkligen sätts på prov!

Efter Narvikstrippen beger vi oss söderut till Kebnekaise för en kurs tillsammans med klassen. Vi återkommer med rapporter i början på maj. Tills dess - ha en skön vår allihopa!

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Helstekt gris i fjällen

Söndag 11 april 2010

Jag har som tradition att fira min påsk uppe i stugan i Umasjö med släkten. Det ligger två mil ovanför Hemavan. Nu har det varit två års uppehåll av påskfirande på hemmaplan för min del, på grund av att jag bodde i Alaska för två år sedan och förra året var jag på tre veckors tur med utbildningen. Så det kändes skönt att i år få vara med och fira med familjen Själin till fjälls.




Vi är runt trettio personer som intar Umasjö varje år. Det är skotrar, ungar, skidor, mat och stjärtlappar överallt. Den traditionsenliga påskmiddagen äter vi alla tillsammans, och på menyn i år stog helstekt gris. Grisen fästes på en snurranordning och snurrades över en glödbädd hela dagen. Kött när det är som bäst helt enkelt!



Mat är det genomgående temat under påsken. Det grillas, wokas, bakas men framförallt så äts det. När man beger sig ut på morgonen/eftermiddagen så är skotern fullpackad med pelletsbrännare, wokpannor, mackjärn och mat. Mellan tuggorna hinner man med lite toppturer, snökojebyggning och semester när den är som bäst.

Känns alltid lika bra att komma upp till fjällen där jag spenderat stor del av min uppväxt. Man känner sig verkligen hemma!

// Nora



:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Fjälledarlinjen på Storumans folkhögskola

Fredag 9 april 2010

Sommaren närmar sig med stormsteg. Det känns som igår som jag körde ner efter en avslutad vintersäsong i Gränsen, för att gå på ett tvådagars förmöte för alla som sökt till kullen "Fjäll 19" på Storumans Folkhögskola.



Vi samlades alla ute vid kyrkstigen och fick träffa elever, lärare och varandra. Det som jag minns mest är de personliga intervjuer vi fick ha med vår lärare Håkan och rektorn Per-Joar. Man fick sitta mittemot de två femtioåriga jägarna på en stubbe och berätta varför just man själv skulle passa för att gå på fjälledarlinjen.

När hösten kom var det dags för vår första tur tillsammans. Det var den gamla klassen som höll i planeringen och det blev en tur från Ammarnäs till Adolfström. Jag och Nora blev riktigt arga på Joel när vi skulle dela upp packningen sinsemellan, för att vi inte fick bära exakt lika mycket som honom. Ganska charmigt att jag och Nora blev lika ilskna, och stackars Joel ville bara hjälpa brudarna i sin nya klass.



Det var en speciell tur, där folk jämförde utrustning, gångtakt och tidigare erfarenheter. Den gamla klassen försökte ge oss tips, för hur vi på bästa sätt skulle planera och vara delaktiga i utbildningen. Nu är det dags för Fjäll 20 att ta över, och få åka iväg på äventyr.

Kanske är du en av dem?

Jag vet alldelles säkert att jag inte skulle ha ogjort älgspaning i Pieljekaise, grillning av sockor på Primitivt leverne, forsränning med JoPE fors och fjäll, topptur och lövbiff med rödvinssås i Sarek, den megastora bivacken i Grönfjäll, eller känslan av att sluta skida efter 21 dagar i Ammarnäsfjällen.

Sök till Fjäll 20 på

www.fhsk.nu

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

En dag med Nuoljas skidpatrull

Söndag 4 april 2010

Morgonen börjar med en väderkontroll innan vi tar liften upp på berget. Solen skiner, men sittande i korgen blir det ändå kallt och dunjackan åker på. Det ser ut att bli ännu en fin dag på praktiken.



"Nuolja är ett fjäll i sitt renaste ursprung, vilt och osäkert" och gör verkligen skäl för den beskrivningen. Vi gör ett första åk och kontrollerar hur mycket snö som kommit under natten. Dagligen gör patrullen en bedömning av lavinrisken och numrerar den från 1 till 5. Efter två åk konstaterar vi att det är liten lavinfara inom skidområdet och öpnnar portarna för skidåkare.

Vid 10.30 samlas ett gäng som vill ha offpistguidning. Vi åker Ängarna, övre och nedre Bullen, Petters svacka och avslutar med Vindtunneln och ner i bäckravinen. Nuolja tar ut sin rätt och många av deltagarna är trötta i benen efter tre åk.



På eftermiddagen åker vi igenom skidområdet och markerar stenar och sätter ut käppar. På vissa ställen börjar våren titta fram och vi skottar snö. Arbetet som skidpatrullör på Nuolja är varierande och när dagen är fyra åker vi ett sista åk och kontrollerar så att ingen är kvar i området. Nu är det bara den avslutande snörapporten kvar att skriva!

Läs mer om Nuolja här: http://www.abisko.nu/vinter/nuolja/nuolja_offpist.asp

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Finnmarksløpet

Lördag 31 Mars 2010

Det är trettio grader kallt, mitt i natten. Jag står i en liten by i Nordnorge och väntar på att min hundförare skall komma in till checkpointen. Under några dagar skall han köra 1000 km med hundarna i Norges norra vildmark. Finnmarksloppet är en otrolig tävling och man kan inte annat än beundra deltagarna.



Jag själv är trött, för det har inte blivit så mycket sömn varken för mig eller min hundförare. Efter att den andra handlern från Tyskland kört av vägen med vår bil och släp, blev det kaos. Saker fattas, släpet gick sönder (men vi tog oss runt med det efter lite lagning) och vi fick köra omkring i en hyrbil som bara kanske skulle kunna ta sig uppför alla backar. Han valde också att hastigt åka hem, så jag fick söka efter en ny chaufför. Jag fick tag i en engelsk funktionär, Terry. Utan honom hade jag nog inte kunnat fullfölja mitt jobb som handler under detta års lopp.



Mitt jobb är att på checkpointsen se till så att min hundförare får mat, sömn och andra saker. Jag skall även ta hand om hundarna som inte längre är med och tävlar. Allt är riktigt roligt och jag lär mig mycket om att tävla. Jag får också träffa en massa trevligt folk. Att sedan befinna sig upp i vackra Nordnorge är inte heller fy skam.



Finnmarksloppet började lördagen den 13 mars, och den första föraren i 1000 km-klassen nådde mållinjen 5 dagar 8 timmar och 58 minuter senare. Han heter Ralph Johannessen och gjorde ett fantastiskt lopp. Kenneth Gjemmestad som jag var handler för tog hem en 15:e plats, vilket är riktigt bra. Allt slit var väl värt när Kenneth korsade mållinjen! Det var otroligt kul att få vara en del av hela äventyret.





Eftersom kameran försvann i all tumult är bilderna från förra året.

Kolla in hemsidan: www.finnmarkslopet.no

Kenneths företag: www.dogsledding-adventures.com/

// Nora



:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Grym, grymmare, Borgafjäll

Lördag 27 Mars 2010

Plap plap plap säger det när helikoptern närmar sig..snart upplever du en liten snöstorm. Sitt tight på skidorna, ryggorna och de andra grejerna så att dem inte far iväg med rotorvinden.

Foto: 69 grader nord

Vi har tidigare gått igenom helikoptern och kollat hur alla dörrar och lastutrymme fungerar. Det är något man brukar göra med en helikopter man har inte jobbat med förut. Så nu går det förhoppningsvis smidigt.. Jag öppnar dörrarna och vinkar gästerna mot mig. Gästerna tryggt inne och dörrarna stängda, jag går lågt till andra sidan och lastar in skidorna och andra grejerna i lastburen och hoppar in. På med bältet och thumbs up till piloten, hä bar o flyg!!

Det tog 28 år för mig att hitta på vad jag vill göra när jag blir stor, eller det finns egentligen massa grejer, men det här hoppas jag verkligen få hålla på med i framtiden!

Jag praktiserar nu i Borgafjäll hos 69 grader nord, som arrangerar bland annat Heliski och catski. Catski tror jag inte finns någon annanstans i norden! Maskinen har en skitfin uppvärmd skåp med sköna säten och stora fönster man kan kolla linjer inför åket, eller bara njuta av utsikten.

Terrängen här skulle inte kunna vara bättre, Klöverfjället 1303m, Jengegietje 1477m, Gruoneke 1427m är de mest åkta och bjuder på varierad åkning från lätta öppna banor till klippiga branter. Låter bra va?? Även Sveriges freeride elit har upptäckt Borgafjälls potential och nu kan man beundra dessa fina backar i dem två senaste FreeRadicals filmerna.



Vid dåligt väder kan man hoppa i liften och åka jätteroliga rännor i systemet brevid de pistade backarna. Killarna har röjt linjer och byggt olika hopp o dropp i skogen och dem funkar kanonbra!! Parken har några olika rails, en spine, två större hopp och EN GAMMAL FOLKABUSS att jibba på!! Pistade backarna funkar också bra och har kul profil man kan utmana gravidationen med.

Är inte åkningen tillräckligt lyxigt för dig så är det bara och hoppa i den varma utebassängen, ta en bärs och få massage på spa följd med gourmetmat serverad i den fina resturangen på hotellet.

Allt detta plus otroligt mycket mer kombinerat med en skön liten by med fina människor och skön stämning placerar Borgafjäll högt upp på min places to be lista :)

Kolla gärna www.69gradernord.se, eller www.borgafjallen.se

// Markus

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Sol, svett och sjukt skön snö

Fredag 26 mars 2010

I stora djupa svängar susar jag ner för Spanstinds sluttningar. Snön är kall och lätt och yr kring mina skidor. Solen skiner och Anders, guiden, möter mig med ett stort leende och utrycker - "Det här gjorde ju inte alls ont!"



Det kom att blir ett återkommande uttryck under veckan. Vår grupp lyckades pricka in en vecka med galet bra väder och mycket snö. I sju dagar har vi utforskat fjällen i Abisko/Riksgränsen-området, tillsammans med sex gäster. Jag är här på Abisko Turiststation för fyra veckors praktik. Vi har haft strålande väder och mer lössnö än vi hade vågats hoppas på. Snön låg djup på Vássecohkka, Loktacohkka och på Geargecorrus östsluttning. Det är olikt Sverige att det är vindstilla och ligger mjuk snö även på toppen. Normalt får man oftast räkna med vindpinad kartongsnö, som brister och bär om vartannat.



Den stora finalen, veckans höjdpunkt var den fina toppen Spanstind, 1456 m ö.h. En tur med tydlig alpin prägel och med spännande åkning i kall pudersnö. Toppen har formen av en pyramid, eller "en gammal festis-Tetra" och snöfältet är tillräckligt för stora härliga telemarksvängar och vi åtta behöver inte korsa varandras spår.

Sol, svett och sjukt skön snö. Förresten, försök att säga det snabbt utan att tungan fastnar i halsen!

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Klätterservice

Måndag 22 mars 2010

Jag hade funderat på att inte ha praktik under min utbildning, eftersom jag använder hela praktik-perioderna för att jobba med projektet. Men skolan slutar snart och det dags att fixa sommarjobb och eventuellt framtidsjobb och praktiken är en bra chans att få det.

Vilken typ av praktik skulle passa mig, som är en klätterintreserad (med ingenjörsbakgrund) som bor i Stockholm och vill ha en praktik som skulle vara en utmaning? . Två ord kom till mitt huvud: Rope Access. Rope Access är auktoriserade reptekniker för att nå platser som är svårt eller omöjligt på andra sätt.

Då kontaktade jag David Norell från Klätterservices AB för att fråga om möjligheten av att praktisera hos dem. De använder Rope Access-tekniken för att jobba med inspektion, montage och underhåll bl.a. Efter några dagar svarade de ja och förra måndagen träffade jag Robert och Daniel för att börja min praktik.



Just nu jobbar de med installation av 3G-antenner. Dagen börjar med en fika, för att sedan fortsätta med riggning, det betyder att knyta fast repen på olika starka och säkra punkter som ligger på toppen av ett 30 meters vattentorn. Varje person har 2 oberoende rep, på ett rep (arbetsrep) hänger de med nån typ av descender-ascender(ID) och det andra repet fungerar som en backup med en autoblocksystem (Shunt). Det blir 4 rep, plus ett till för hissa upp material. De är riktiga noga med all utrustning och alla verktyg som behövs för montera antennerna. Allt är kopplat till sina helkropsselar så om de tappar någonting kommer det aldrig till marken för säkerhets- och effektivitetens skull

De kollar försiktigt alla kanter och använder repskydd om det behövs. Karbinerna är stängda, alla ankarpunkter dubbelkollade, sele check, radio funkar, utrustning check, vatten är viktig också! Efter detta checkning är det dags att rapellera ner där de de gamla antennerna sitter. Det tar nästan 2 timmar att bli klar med uppgiften. Strax firar de ner till marken och Robert ringer till någon och säger att de kan sätta på antennen igen. Det funkar, säger de. Så är första antennen klart och nu blir det tid för fika igen för sedan riva rep och rigga igen för nästa antenn. Tyvärr kan jag inte hänga i rep därför att man behöver en auktorisation från en SPRAT eller IRATA-kurs för att börja jobba med Rope Access, men jag hjälper till så mycket jag kan och lär mig av dem och innan dagen slutar finns det tid för att öva med utrustning också.

Efter en vecka praktik kan jag säga att jag äntligen har hittat ett jobb som jag kan njuta av, använda mina andra utbildningar och ha det roligt samtidigt.

Mer information om Rope Access på http://www.sprat.org/

José

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Engelberg med guide

Lördag 20 mars 2010

Jag befinner mig i Engelberg, och åker skidor och gör praktik. Jag fick följa med en schweizisk bergsguide en solig dag tillsammans med åtta svenskar från företaget ActiveSki.



Jag gick upp extra tidigt för att ta omvägen och mötas vid Engelbergs guide kontor nere vid bahnhof. Där väntade sju stycken ivriga svenskar. Han tog alla i hand och presenterade sig som Ursi. Han kollade redan nere på bahnhof så att alla hade tranceivers på sig.

När vi utbildar oss på fjälledarlinjen pratar vi mycket om ledarskap och om hur viktigt det är att vara proffisionell. Speciellt på utsatta och farliga branta ställen där olyckor lätt kan hända. Jag var som sagt riktigt spänd inte bara på skidåkningen men också hur han skötte vägvalet, hur han betedde sig mot gästerna osv.

Det skulle visa sig att det går att vara riktigt fåordig och ändå leverera! Han började med att säga: -No one go before me, OK?!

Vi tog oss upp längst upp på Titlis och skulle åka Galtiberg. Det var ett åk jag skrivit om tidigare. Denna gången tog vi ett litet djärvare vägval och åkte längs bergsväggen, skiers left.

Efter åket som tog två timmar för gruppen, begav vi oss till Steinberg, glaciäråket som finns precis under den sista kabinbanan upp på toppen. Vid det här laget hade fyra hoppat av i gruppen och vi var fyra kvar. Det skulle visa sig att ytterligare en skulle hoppa av när vi återigen begav oss upp till toppen.

Guiden, som sagt var väldigt fåordig, gjorde det klassiska uttröttnings tricket. Han åkte före en bit, samlade ihop gruppen och körde direkt när sista man kommit ner. När det var dags för sista åket ner till byn, Laub, hade resterande gäster gett upp och ville ta en öl i solen istället.

Då tog Ursi också sig en bira och var säkert nöjd med dagen då alla gäster gett upp! Jag åkte och hoppade i Ängelsalp och tackade Ursi för att jag fått vara med! Ps. Jag var inte trött!

Isabella

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Hur vildmark kan en mässa egentligen bli?

Tisdag 16 mars 2010

Årets Vildmarksmässa samsades med Svenska Flugfiskemässan och båtmässan Allt för Sjön. Detta resulterade i att det var mycket folk, med vitt skilda intressen, som möttes i mässhallarna i Älvsjö. Men ärligt talat: Hur vildmark blir det med skinande båtar i hallen bredvid?

"Målet med Vildmarksmässan och Svenska Flugfiskemässan är att besökarna ska få kunskap och inspireras till ett aktivt friluftsliv." Detta tror jag lyckades till stor del. Besökare, vars främsta intresse är flådiga båtar, får möjlighet att se ett annat sätt att färdas i naturen. Besökare, som främst är intresserad av klättring, kanske hittar ett nytt intresse bland fiskespön och allehanda flugor.

För vår del var det en lyckad mässa. I fyra dagar stod jag och José i Fjälledarnas monter och pratade med folk. Nätverksbygge är viktigt, både för framtida projektande och jobb. Vi höll även tre föredrag, där vi berättade om vårt projekt. Det var roligt att prata med intresserat folk och vi fick många frågor efteråt. Mässan hade totalt 66 600 besökare under fyra dagar!

På lördagen delades priserna Årets Äventyrare 2009 och Årets Äventyr 2010 ut. Tyvärr gick priset inte till oss, men vi vill passa på att gratulera vinnarna och önska dem lycka till! http://www.aretsaventyrare.se/Vinnarna.html

Hur vildmark blir det med skinande båtar i hallen bredvid? Vad tycker du?

Morgan

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Puder & Praktik

Lördag 13 mars 2010

Det nalkades praktikperiod på utbildningen och jag ville åka skidor på stora berg, så jag begav mig söderut till Schweiz!



Erik på Active Ski, eller Guide-Erik som han kallas av de flesta svenskar här i byn, sa till mig när jag anlände på söndag förmiddag:

–Skynda dig upp, ta på tranceivern och dina fetaste skidor för det har kommit en halvmeter snö inatt!

Jag fick snabbt sticka hem för att byta skidor och hämta tranceievern. Det var bara att tuta och köra! Jag fick hänga på Guide-Erik och de andra säsongarna direkt ut på lilla, stora och mellan Zursli. Sedan fick vi en tur vid Stand och på Steinberg. Det tog aldrig slut! Det var långa åk, och jag insåg vid tre tiden på eftermiddagen att min tre timmars sömn på en bänk på flygplatsen i Zürich hade tagit ut sin rätt, och att mina ben var minst sagt lite möra.



Sedan har det bara fortsatt, åkningen är lättillgänglig och man får grymt mycket fallhöjdsmeter i systemet varje dag om man så vill.

Bästa åket hittills har definitivt varit Galtiberg, ett åk med 2000 i fallhöjdsmeter. Först kör man över en glaciär, sen kör man på stora öppna fält mellan vackra ståtliga bergsväggar för att sedan åka ner i ”graven” för lite fostrande puckelpist. Allt avslutas med några velodrom skogssvängar ut på åkern. Där tar man bussen tillbaka till byn. Svettigt, adrenalin och vackert!

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Holy POW!

Onsdag 10 mars 2010

Så var det dags för sportlov och för mig att svänga folkabussen mot hemfjället Pyhätunturi (det heliga fjället) i Finska Lappland.



Foto: Markus Perttunen

Det hade varit mycket snack bland mina polare på Facebook om någon jättesnöfall i hemfjället,men den pessimist som jag är tog jag fram diamanten och finslipade kanterna på brädan med tanke på piståkning. Hur onödigt var det!

Dag ett gjorde jag och två vänner en topptur på fjället Ukonhattu (Gubbhatten) i soligt -20 väder. Tre riktigt fina åk i midjedjup, torr lössnö. Vi fick även ett kanon åk ner för Isokuru (Stor ravinen) som vanligt inte brukar vara i så bra skick. Den har 220m fallhöjd och otroligt fin utsikt.

Dag två var jag deprimerad och illamående efter hemkomstfirandet och FIN-USA kampen (vilket inte gick så himla bra) så det blev bara lite telis på pistad backe och mycket läsk.

Dag tre-sex snöade det jättemycket. Ett åk någonstans, två någon annanstans så hade spåren på det första åket snöat igen. Jag jobbade samtidigt på skidskolan så det var ganska hektiskt med några lektioner här, några där och i varje mellanrum gå och åka så mycket som möjligt! Trots finska sportlovturister fick vi åka ändå ganska mycket friåkning. Tack för lågkonjunkturen!!



Jag var klok på håll och tog sista dagen ledigt. Öppnade ögonen klockan 6 på morgonen och skulle på Ukonhattu igen. Det hade klarnat och solen sken. Uppåt klockan 7, men tjohej! Alldeles för mycket snö att gå med snöskor..jag ville inte sakta ner polarna med skidor så det blev en second breakfast och liftåkning för mig istället. Första man på de flesta ställen, hur många fina åk som helst, en after-ski cola och folkabussen mot Storuman igen.

Hä vart en bra resa hem.

// Markus

Foto: Erkki Ollila

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Vildmarksmässan nästa!

Måndag 8 mars 2010

Vildmarksmässan i Älvsjö, Stockholm är Sveriges största mässa för friluftsliv och äventyr. Vi fjälledare från Storuman kommer att ha en egen monter för att göra reklam för skolan och förhoppningsvis värva elever till utbildningen. Vi kommer att visa bilder, ha smakprovning av torkat kött och frukt och anordna en tävling med fina priser. För två år sedan vann fjälledarlinjen pris för sin monter. Vi hoppas kunna upprepa den bragden.

Vi i Chile – Bergslandet ska hålla tre föredrag och övrig tid kommer vi att finnas i montern. Tider för föredragen är:

Torsdag, kl.14.30-15.15
Fredag, kl.16.30-17.15
Lördag, kl.12.30-13.15

I samband med mässan kommer vi att marknadsföra kampanjen FUERZA CHILE! Vi vill uppmärksamma den fruktansvärda jordbävningen som drabbade Chile förra veckan.

Varmt välkomna!

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Finnmarksloppet

Lördag 6 mars 2010

Nu är det mycket att göra, starten närmar sig med stormsteg. Om några dagar är det avfärd och siktet är inställt på Alta, ett underbart litet ställe i nordnorge. Det är här tävlingen börjar - Finnmarksloppet.

Finnmarksloppet är världens nordligaste hundspannstävling och man tävlar i antingen 500km klassen eller 1000km klassen. I år så firas Finnmarksloppet 30 års jubileum, så det känns extra kul att få vara en del av tävlingen i år.

Jag ska även detta året följa med som handler (hjälpreda) till en hundförare, han ska tävla i 1000km klassen. Starten går på lördag nästa vecka från Alta centrum. Så denna veckan finns det en hel del arbete att göra. Hundsockar skall packas, kött sågas, depåsäckar packas, torrfoder vägas och så ska man se till att hundarna är i så bra form som de kan. Långa men underbara dagar blir det.



Jag måste säga att det här med hundar verkligen är något jag brinner för och jag är riktigt taggad inför loppet, trots att jag inte skall tävla själv. Jag drömmer om hundmat, tänker och luktar hundmat. Loppet upptar nästan all min tankeverksamhet och det är skitkul. Jag lär mig otroligt mycket om hur det är inför och under hundspannstävlingar. Får se om jag står på startlinjen en dag, man vet aldrig. Men det kommer då inte bli än på några år.

Bilderna är från då vi packade för tävlingen ifjol.

// Nora

Vill ni veta mer om Finnmarksloppet? Kolla då in deras hemsida: www.finnmarkslopet.no

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Den mörkaste natten i Chile

Tisdag 29 februari 2010

Söndagen den 27:e februari blir ihågkommen som den mörkaste i Chile och för alla Chilienare i hela värden. Det stora jordskalvet rasade massor med städer i regionerna 7:e och 8:e, fastän skakningarna var från regionerna 5:e till 9:e. Dessutom härjade en tsunami hela kusten i dessa regioner och tog med sig allt från de byar som låg där.

Allt detta hände på lördag kl 4.00 i Chile, det var kl 8.00 i Sverige. Morgan och jag var nära Umeå den dagen för att hålla ett föredrag om vårt projekt Chile - Bergslandet. När Morgan såg nyheterna och berättade till mig tog jag det ganska lugnt för att det finns jordskalv hela tiden och det är ingen nyhet, tänkte jag. Men jag hade lite ont i magen under frukosten och det visade sig vara en riktig känsla. Kl 10.00 kopplade jag upp mot internet, men ingen webbsida från Chile funkade. Jag försökte ringa hem via skype men det funkade inte, då ringde jag till alla mina kontakter i Chile men inget svar. Jag började oroa mig. Pratade med en fransk kompis som skickade en länk till chilensk tv.



Hemsk och ledsen kände jag mig då jag såg att halva Chile rasade. Folk som grät och ropade efter hjälp, allt var kaos och mörker. Ångest för min familj och mina kompisar som bor i Talca, en stad som ligger i 7:e regionen. Under hela lördagen satt jag vid datorn och försökte ta kontakt med Chile från alla medier och tittade på chilensk tv. På kvällen åkte jag till Stockholm och kom fram på söndag morgon. Konstigt kändes det när allt funkar som vanlig och folk har sitt normala glada liv i Stockholm. Under hela dagen kollade vi på nyheterna och på kvällen kunde få kontakt med dom hem och pratade med min bror. "Alla mår bra hemma och alla släktingar är ok här i Talca", sa han. Det finns inget vatten, ingen el och små skador på huset men allt är lätt att fixa. Många gamla byggnader i centrala Talca rasade, men generellt höll staden bra. Att lyssna på honom var en stor lättnad, äntligen kunde jag andas igen.

Foto: Roberto Candia

Tyvärr finns vissa städer som t.ex. Concepcion som är helt kaos idag. Folk plundrar, vissa för att de inte har något att äta och vissa öppnar bankomater . Folk har organiserat sig med vapen för att hålla sitt hem säkert. Militärerna går på gatorna för att hjälpa med beskydd.

Andra städer som Constitución och små byar som Tirúa, Pelluhue, Dichato, Iloca och Duao finns inte längre. Havet släpade med sig ALLT i sin väg, med vågor på 15 m. Vattnet flyttade stora hus 300m och folk tappade absolut allt. Mycket folk hann springa upp till bergen, men andra vaknade inte. Vissa sprang men nådde inte höjden och försvann under vattnet. 350 döda tills nu, bara i Constitución. Det finns 3000 ton mat och hjälp som åker nu till dessa områden.

http://svtplay.se/v/1911064/plagade_chilenare_efter_skalvet

Just nu kan man inte göra mycket härifrån, men chilenska samhället i Stockholm börjar arrangerar sig och snart kommer vi att veta hur man kan hjälpa.

Chile är ett starkt land och chilenare har ett stort hjärta och därför vet jag att Chile ska resa sig snart igen. FUERZA MI CHILE ! HÅLL UT CHILE!

José Sepúlveda.

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Berget Plomo

25 februari 2010

Som bra acklimatisering inför våra bestigningar av sex sextusenmeterstoppar i november, skall vi upp på berget Plomo, i centrala Chile. José har redan varit där, och här kommer hans dramatiska berättelse från berget 2004.

Allt jag kan tänka på nu är hur långt det är för att nå toppen. Jag är väldigt trött, har sovit dåligt, ätit lite, och när som helst jag kräkas, typiskt från höjden. Jag försöker kontrollera andning och gå långsam utan stegjärn nu på ett svagt spår, när en av mina lagkamrater skriker. .. där ser jag korset! Äntligen toppen.

Vi kramar och gratulerar varandra därför att vi har nått vårt mål, berget Plomos topp, 5.424 möh. Det är min första topp över 4 tusen meter. Men tiden går snabb på berget, kl är 15.00 och vi tappade alltför mycket tid för att ha startat på 7.30 i stället för 5.00 som det var planerat. En o en skriver vi på toppboken och självklart ta vi ett toppfoto. 30 minuter var vårt möte med himlen innan vi började gå ner. Efter en stund vi är på glaciären igen, där tar det mer än en timme att krossa. Jag har lagt all min koncentration och styrka i detta jävla glaciär och nu är jag väldigt trött men vägen är nu bara stenar till vår lägerplats vid 4.400 m. Rodrigo går bakom mig och hjälper mig varje gång när jag halkar för trötthet skuld på den sicksack acarreo*.

Det börjar bli kyligt och solen försvinner, bör vara kl 19.00 och vi har precis passerat den gamla och förstörda Agostini vindskyddet på 4600 m, härifrån borde det vara en timmes promenad till tältet. Kom igen, det är lite till . Jag önskar att vara i min sovsäck och somnar, att bara tänka på det känns bekväm och ger efter för denna idé, men mina ben går fortfarande som en reflexrörelse. Plötsligt vaknar jag för femtioelfte gången att halka och falla sittande, Rodrigo halkar också . Genast hör jag ett skrik och Rodrigo säger att han kände en stor smärta i benet. Han försöker att stå upp men faller igen och säger att hans ben är brutet. Ohh shit, jag inspekterar hans ben och en bula står ut ungefär 10 centimeter under knäet. Det är faktiskt ett brutet skenben, men som tur är, är det en intern spricka. Det börja kännas väldigt kallt och blir mörkt, jag tänder min panlampa och klä på med en varmjacka. Rodrigo säger att han ser ingenting, bara ett starkt grönt ljus, han är på väg att svimma. Andas weón*, lugn, lugn, vi är nära till tältet. Jag går upp och se att tältet ligger 100 meter bort. Edgar såg inte det som hade hänt, han är redan i tältet. Jag skriker hans namn men han lyssna inte, skriker högre och ser honom gå ut. Edgar ta ett liggunderlag och kom! skriker jag.

Vi använder isyxan och liggunderlag och försöker att skena och flytta Rodrigo till tältet. Edgar mäter 1,70 och är ganska smal som jag är, men Rodrigo är en jätte på 1,90 m. Det tar ca 1 timme att ta han till tältet, där planerar vi räddningen och äter lite. Kl är 23,00 och jag har helt glömt min trötthet men min kropp böner mig för ett par timmars sömn för att imorgon blir en lång dag.

Det är måndag och ingen annan än oss på berget. Planen är att nå byn Farellones för att där finns en polisstation. Edgar stannar med Rodrigo och jag måste gå omkring 8 timmar från 4.400m till 2,500 m med min ryggsäck, en halvliter vatten och lite jordnötter . Vi vet inte hur lång tid räddningen kan ta men vi har gas och mat till ca 3 dagar till. Vid 8 tar jag avsked av mina kamrater.

Jag går mycket uppmärksam hela tiden, inte hungrig eller trött, jag tänker bara på inte snubbla för att en skada innebär att jag måste stanna halvvägs. Då utan tillgång till kommunikation och utan möjlighet till räddning. Äntligen vatten, klockan är 12.00 och det verkar komma en kraftig storm, men det finns inte mycket för att komma fram till Farellones.

Jag är framme i Portesuelo*. Nu ser jag folk och även se förflyttning av fordon, härifrån kommer att vara 1 timme till. Jag kommer till skidorten La Parva och lyckligtvis möter jag människorna där. Jag får låna en mobiltelefon för att kommunicera med polisen och det ta inte mer än 20 minuter förrän ett polisfordon visas. Jag förklarar händelser och tillsammans med polisen planerar jag en helikopterräddning. Det är värre där uppe och räddning kommer att vara omöjligt idag för stormens skull. Det är en hård storm och kommer att vara ca 4-5 dagar. Räddningen måste göras via marken, för detta kommer speciellt personal militär klockan 20.00 och 21.00 andinska räddning grupp (motsvarigheten till fjällräddningen). Jag stannar i Farellones polisstation och väntar på mina vänner. På onsdag klockan 21.00 är Edgar och Rodrigo nere från berget och alla åker med ambulans till Santiago.

José

April 2004, Chile

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Vinterklättring på Sylarna

26 februari 2010

Med ett späckat schema på sista terminen på fjälledarlinjen valde vi att förra veckan ta ledigt för att åka på träningsresa med Chilegänget till Sylarna.



Vi har alla olika erfarenheter när det gäller alpinism, även om vi har en gemensam grund via utbildningen så som glaciärkurser, isklättringskurser, vinterturer och klippklättringskurser. Så vi tog ledigt och for söderut mot Jämtland för träningsresa. Vi körde från Storuman på tisdagsmorgonen, och kom fram till Storulvåns fjällstation på eftermiddagen. Vi började knata mot Sylarna, och stannade halvvägs vid Spåjmestugan. Det var sjukt mysigt att skida de sista kilometerna i skymningen och sedan den sista biten i mörker. Ett kilo tortellini åts upp och det blev en tidig kväll i sovsäcken. Nästa morgon gick vi andra hälften av sträckan upp till Sylstationen, förundrad över hur lite snö det var överallt. Vi som hade tänkt sova i bivack! Alla drivor vi sondade var runt en meter djupa. Inte tillräckligt alltså. Så det blev ett sjysst boende i nödrummet på Sylstationen istället.



Tidigt på torsdagen, med avfärd klockan fem begav vi oss iväg mot Sylmassivet. Lagom till gryningen var vi framme vid foten av Templet. Det var en fantastisk morgon, och Syltraversen visade sin allra bästa sida. Av med skidorna och stighudarna och på med stegjärnen, och så började vi gå uppåt. Det var en terräng där snö gömde de flesta sprickor på klippan, och det var en utmaning att balansera klättringen med skidorna på ryggsäcken. Väl uppe på den första pinackeln, blåste vinden så pass mycket att det var svårt att stå upprätt. Istället för att rappellera ner i hacket mellan den första och andra pinackeln, valde vi att ta oss ner samma väg som vi tagit oss upp. Nere i tempeldalen blåste vinden lika mycket, fast nu i ryggen på oss, och det gick väldigt fort att åka tillbaka till Sylstationen ovanpå skaren. Vi hoppades på bättre väder på morgondagen.



Men morgondagen blev inte så mycket bättre den hellre. Bistert februariväder väntade resten av vistelsen, och det var svårt att hålla liv i sina tår och fingrar vid våra kortare klättringsförsök uppe på Herrklumpen. Särskilt för mig som lite optimistisk bara hade mina telemarkspjäxor och ett par storskor som var lite för små. Men Nora fick testa sina nya Koflach, och både Josés och Morgan hade sina beprövade prylar som höll värmen. På söndagen åkte vi ner mot Storulvån, och då vände vädret till att bli vindstilla och blå himmel.

Typiskt!

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Sylarna

15 februari 2010

Nu har de andra åkt från Storuman och är på väg att hämta mig. Avresan blev lite senare än planerat på grund av en liten punktering. Vi skall bege oss söder ut, målet är jämtlandsfjällen och syltraversen. Vi kommer under en vecka att klättra, skida och njuta så mycket vi kan.

Känns skönt att komma iväg på en tur igen, har inte varit så mycket tältande på sistone. Ett vinterbesök i Sylarna känns kul eftersom jag aldrig varit där på vintern. Första och senaste gången jag besökte sylarna var denna hösten med klassen. Det var en fin tur trots att vädret var väldigt trist.

Bilden är från den turen, förutom Jag, Jose och Isabella så är även Cristina en tjej från klassen med på bilden.

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Från läder till plast

14 februari 2010

När jag förra året skulle gå första steget i att bli skidlärare i telemark, så kom jag dit med mina långa smala skidor och läderpjäxor. Jag förstod ganska fort att kortsväng var något jag inte skulle kunna bemästra med min utrustning. Både på grund av skidans svängradie och min tekniska färdighet. Jag var tvungen att hyra skidor.

Inför telis 2;an så blev det därför dags för nya skidor, dom är korta, har midja och en ganska kort svängradie. På mina fötter sitter det dessutom nuförtiden ett par plastpjäxor. Jag måste säga att jag trivs väldigt bra med min nya utrustning och jag har riktigt kul med den både i och off-pist. Men under kursen så fick vi frågan vad är telemark för mig? Det första jag tänkte på då var mina läder pjäxor, bambustavar och smala skidor.

Jag känner mig inte riktigt hemma i min nya utrustning än trots att jag åker bättre än någonsin, men med tiden så kommer jag nog att ändra uppfattning. När jag om några år får frågan vad telemark är för mig, så kommer jag säkert tänka på feta offpist skidor och plastpjäxor.

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Vårsol i februari

11 februari 2010

Molnen är tunna och här och var lyser den blå himlen igenom. Under uppvärmningsåken i Centrumbacken konstaterar vi möra ben, tre dagar kurs har satt sina spår. Vi har utforskat den liftnära skogen och bitvis fått riktigt bra offpiståkning. Idag lyser solen lockande uppe på fjället och vi ser fram emot ännu en härlig skiddag.



På schemat står det topptur och vi tar Kungsliften upp på fjället. Den som känner till Hemavan vet var stolpe 12 står, där tvingas vi kliva av pga snöbrist. På fjället sticker stenar fram och vi är inställda att kryssa fram och studsa på en vindpinad fjällsida. Vi tar på stighudarna, kontrollerar våra trancievers och tar sikte på Jungfruvårtan. Bitvis ligger det en del härlig pudersnö och vi vågar hoppas på bra åkning.

Hur kul det än är att kämpa till toppen, är det åkningen vi är här för. Vi turas om att leda gruppen och passerar ”Vårtan” efter 1,5 timme. Idag ska vi högre! Sol varvas med snödrev och moln, men när vi stannar för lunch spricker det upp ordentligt. Solen värmer faktiskt! Våren är verkligen på väg. Men fortfarande är det februari, så värmeplaggen åker på under lunchen.



En och en susar vi nedför backen, för första gången under vår instruktör Åkes karriär ligger det kvar snö här uppe. Det ligger fast snö i botten och 30-40 cm snö ovanpå, helt perfekt alltså! Snön sprutar kring skidorna och det är några av oss som faller. De flesta åker väldigt bra och innan branten ner mot Kobåset ser jag leenden på allas läppar, detta är en väldigt dag i skolan. Bitvis är det lite stenigt på väg ner till botten, men vad gör väl det, när snön däremellan ligger djup.

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Telemark steg 2

9 februari 2010

Det är riktigt roligt med skidlärarutbildning. Denna vecka har vi telemarksutbildning i Hemavan. Det är en njutning att få åka skidor från klockan 09.00 till 16.00 med andra likasinnade, och bara prata skidåkning en hel dag. Särskilt skidåkning med lös häl...



Det är sjukt kul att bara snöa in på hur man ska åka och hur man skall förmedla det till andra.Jag tror att man egentligen skulle kunna ha den här typen av utbildningar blandat alpinåkare och telemarksåkare. Det känns som att det är samma saker man övar på, bara det att utgångspositionen har ett böjt knä. Det är likadana resonemang om svängens olika delar, i vilken position man har bäst rörelseberedskap och att man måste runda upp svängarna för att få bättre fartkontroll.

Kom tidigt på skär! Få inte bakvikt när du blir osäker! Blicken fram! Se inte på träden, utan mellan dem! Farten är din vän!

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Matanuska

6 februari 2010

- Good Morning, you have a killer whale on the right side of the boat!

Nyvaken, på med jacka fort som bara den upp från golvet och ut ur sovsäcken. Grabbar tag i kameran och kutar ut på däck, späckhuggarna är bara 20m från båten.



Kan nog vänja mig med att bli väckt och innan frukost kolla lite på späckhuggare. Dessa är bara en av många späckhuggare som vi sett under resan, men inga lika nära som dessa. Förundras av hur ofantligt vackert allt är, inte bara valarna utan platsen vi nu befinner oss på. Vi är någon stans mellan Haines och Seattle och skall under tre dagar färdas på färjan Matanuska. Vårt mål är Seattle för att sedan flyga hem till Sverige. Jag kolla på de ståtliga bergen omkring oss och inser redan att jag kommer sakna Alaska – The Great Land mycket. Trots att jag varit här i 6 månader och hunnit med att se en hel del av Alaska så känns det bara som jag skrapat lite på ytan.Visst ska det bli skönt att komma hem, men det finns en tanke som har övertaget dock, den är. - I´ll be back!

Efter att ha njutit av späckhuggarna ett tag så beger jag mig in i båten igen och mot min sovplats. Den är mellan några stolar i en biograf, alla underbara sovplatser uppe på däck var redan upptagna då vi hoppade på båten. Färjan som vi reser med är inte speciellt stor, jag tycker att den är lagom. Tycker alltid att det är jobbigt med för mycket folk. Det roligaste med färjan tror jag dock är att min pappa har rest med den under en av hans Alaska resor.

Sedan blir det frukost och läsning uppe på däck i det underbara solskenet, känns att sommaren är på väg. Eller så sitter man och dagdrömmer, vyer att titta på finns det gott om. Dagarna går och tillslut så byts berg och skog ut mot lysen. Många lysen, tillslut är vi framme i Seattle och stiger av färjan. Känns lite vemodigt, berg och hundkörning har bytts mot massor av folk, bilar och höghus. Nu väntar en lång flygresa hem...

Bilderna är från resan och Haines den underbara hamnstaden vi åkte ifrån.

/ Nora

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Projektmissbruk

4 februari 2010

Under vår utbildning på fjälledarlinjen har vi åtta veckor avsatt för projekt. Vi som jobbar tillsammans med Bergslandet har nog för längesedan överskridit åtta veckor. Redan första terminen i Storuman, gjordes del ett av projektet. Då åkte Morgan och José tillsammans med Torun Stening och Ida Johansson till Chile och besteg San José 5800 m.ö.h. Nu är vi på gång med del två ”Öken” i Bergslandet, och vi är tre nya medlemmar som tillkommit.



Med tio månader kvar tills vi är på väg till den första sextusen meterstoppen, kan även vi nytillkommna medlemmar konstatera att de åtta veckorna som är avsatta för projekt snart är förbrukade. Hemsidebygge, jakt på sponsorer, gemensamma träningsmål, tryckning av broschyrer, teambuildingsresor, isklätterkurser och föredrag på Vildmarksmässan är exempel på saker som tar upp stor del av vår vakna tid.

Kolla även in våra klasspolares projekt:

Joel Jemander skall färdas genom Sverige på tio olika sätt. Han skall under tre månader, cykla, skida, åka med skateskidor, paddla kanot och kajak, rida islandshäst, vandra, åka rullskidor och inlines samt springa genom vårt avlånga land. Kolla in hans hemsida: www.multiexpedition.se

Mirja Andersson skall cykla kungsleden i sommar. Håll hennes namn på minnet för fler projekt från denna sega hårda brud lär komma. www.cyklakungsleden.blogspot.com

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Varför de 6?

2 februari 2010

Varför har vi valt Ojos del Salado och El Muerto, Juncal, Nevado Plomo, Alto San Juan, Nevado Piuquenes och Marmolejo?



Ojos del Salado är den högsta punkten i Chile och dessutom den högsta vulkanen i värden. Bara detta är tillräcklig för att ge oss en utmaning. El Muerto ligger precis brevid "El Ojos" och det kan bli bra acklimatisering för oss på 6000 meter. Att delen 2 av expeditionen heter Öken är på grund av det mest signifikativa berget "El Ojos" ligger där.

Höjd, tekniska egenskaper, transport samt logistik var de huvudsakliga faktorerna för att vi skulle välja de andra topparna. Alla dessa toppar som ligger i centrala Chile är över 6000 meter.

Juncal och Marmolejo är de mest kända topparna, och är otroligt imponerande med sina stora glaciärer. De har en klätternivå som kommer att bli en utmaning för oss, men precis rätt för vår kompetens i gruppen.

Plomo, San Juan och Piuquenes är berg som är mycket mindre klättrade. Jobbet här blir mer då det gäller logistik, vägval och anmarsh.

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Januariträning

30 januari 2010

Vi har åkt till Skarvsjöby för helgen och tränar och jobbar tillsammans hemma hos Nora. Med en kall dag, då temperaturen var runt 24 grader kallt ute fick vi till ett benpass i garaget och systematisering av utrustning, samt snöankartest i snöhögen på gården.



Det är viktigt för oss att tänka igenom vad vi kommer behöva för klätterutrustning i Chile. Vi måste hålla vikten nere, och kan inte ta med alla prylar vi har när vi sportklättrar. Vi har diskuterat bl.a. hur många slingor vi skall ha, vilka rep vi kommer att ha och hur många karbiner minimum man behöver ifall man skall göra sprickräddning? Vi har också pratat mycket om olika ankarbyggen, vilka som blir mest användbara och säkra beroende på terrängen och bergen.

Efter lunch gick vi ut och byggde snöankare i snöhögen på utfarten, och sen höll vi på att göra en räddning på min fina Volvo 745:a.

Efter vår tredje fika drog vi ut till garaget där Nora hade benpass med oss.

Här kommer några av övningarna vi gjorde:

• Utfall

• Benböj

• ”Skenbensdöden” En person trycker ner dina fötter, då du sitter ner. Du pressar upp dem mot personens händer, och du tränar muskler du inte visste fanns.

• Tåhävningar

• Baksida lår. En person håller fast dina fötter ner i golvet, du står på knä och lutar dig framåt, rak som ett järnspett. Kramp utlovas!

• Framsida lår- Du står på knä och lutar dig bakåt också med en rak kropp

• ”Juck” – Ligg på rygg och upp med hela höftpartiet

• ”Kissande hunden” – Stå på knä, lyft upp det ena benet i luften.

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Self-arrest

28 januari 2010

Träningspassen inför expeditionens start i november kommer att bli många. Löpträning, cykling, styrketräning och klättring. I tisdags tog vi sikte på Stenseleberget, där Storumans slalombacke ligger. Med rep, stegjärn, isyxor och isskruvar tog vi oss an den branta snösluttningen.

Okej, Stenseleberget är varken speciellt högt eller brant. Och nej, någon säkerhetsutrustning behövs inte heller. Men då vår skola är belägen i Storuman och vi tar alla tillfällen att träna olika tekniker, passar backen perfekt. Vi knöt in oss i två replag och testade löpande klättring, dvs. båda personerna i replaget rör sig samtidigt framåt, samtidigt som man sätter säkringar emellan. Det är ett smidigt sätt att klättra, där terrängen inte är alltför svår.

Topptur i Boksjö. Foto: Joel Jemander

Vi byggde standplats i snö med hjälp av isyxan och tränade sprickräddning. Om någon i replaget skulle trampa igenom en snöbrygga och hamna i en spricka, gäller det för de andra att hjälpa denne upp. Det är svårt att dra upp personen, varför man kan behöva bygga ett spel – med utväxling blir man starkare. På denna film blir tekniken tydlig och klar: www.youtube.com/watch?v=HaweXnjx1CY

På eftermiddagen tränade vi på self-arrest. Det är ett samlingsnamn för olika sätt att bromsa ett fall. Kort sagt: det gäller att snabbt hamna i rätt position – huvudet uppåt och på mage. Om man har isyxa lägger man full kraft på bladet och bromsar farten med kroppsvikten. Med stegjärn på fötterna, gäller det att hålla upp fötterna och använda knäna istället. Utan yxa eller stegjärn använder man händer och fötter istället. www.youtube.com/watch?v=LM3xLshmNnk Givetvis filmade vi delar av kalaset och här kommer bildbeviset: http://www.youtube.com/watch?v=0JkvXC-Ox_s

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Lavinkurs

26 januari 2010

Vi har nu genomgått SLAO:s första lavinkurs. Det blev en vecka med tre toppturer i fjällen ovanför Boksjö, och en lavinövning med pistören Johan Ekenstam.





Foto: Markus Perttunen

Det är mycket att hålla reda på när man ska ha koll på laviner. Väderhistorik, lokalkännedom, terrängval, analysering av snötäcket, är bitar i ett helhetspussel som man måste värdera varje gång man ger sig ut på topptur eller man befinner sig i lavinterräng. Fokuset blev att få göra praktik av den lavinteori vi läst och diskuterat under ett och ett halvt års tid på fjälledarlinjen. Väldigt intressant att få välja vägval, gräva och tyda snöschakt samt studera snökristaller under uppsikt av två kunniga instruktörer. På onsdagen fick vi gräva upp åtta personer från en konstgjord lavinkägla, och vi organiserade bra med tranceiversök, sondkedja och första hjälpen. Otroligt nyttigt att göra alla delarna med sök och räddning tillsammans med dem man brukar topptura med.

På torsdagmorgonen började vi i gryningen, och molntäcket låg tjockt i Boksjön när vi begav oss upp med stighudarna mellan de snötyngda fjällbjörkarna. När vi kom upp på kalfjället lämnade vi den tjocka dimman och befann oss i ett soligt klart högtryck. Fjälltopparna lyste vita och solen värmde i ansiktet så mycket den nu kan värma i Västerbotten i januari.

Riktigt härlig dag, och otrolig intressant vecka.

Tummen upp för SLAO:s Lavin 1 och nya kurslitteraturen LAVINSÄKERHET från topptur förlag.

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Gammalt eller lätt

23 januari 2010

Som dotter till en bergsbestigare så har vi en del utrustning liggande hemma. Detta är jag mer än nöjd över, då jag inte behövt inhandla så mycket saker som de flesta i klassen har gjort de senaste två åren.



Jag har nöjt krupit ner i mina sovsäckar sen 80 talet, använt mammas gamla storskor trots skavsår, och att min isyxa väger mer än alla andras har jag tyckt varit lite charmigt. Men nu inför Chile så talas det mycket om vikt, och om jag skall vara ärlig så är vikt något min utrustning har gott om. Den där isyxan kanske inte kommer att vara så charmig när den ska släpas upp och ner för bergen. Redan under vissa turer i vinter så kommer vi försöka anpassa vikten så mycket som möjligt, och mycket av dagens utrustningen är super lätt jämfört med min. Det kanske bara är att bita i det sura äpplet och inse att utrustningen har utvecklats en hel del de senaste åren. Mycket av utrustningen jag använder gjordes innan jag föddes, och fungerar fortfarande bra. Men det känns som om att packa lätt i många fall vinner i jämfört med över att njuta av retro sakernas charm. Har smått börjat spana på nya stegjärn, och trots att jag gillar pappas gamla, så ser de nya inte så pjåkiga ut...

:::::: www.bergslandet.com ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::