Fjällfest är en magnet. Hundratals snösuktande turåkare har dragit hit till Storulvåns Fjällstation. Ute råder aprilvädret. Inne på stationen ett myller likt en myrstack, alla är på väg till sin aktivitet denna första dag av Fjällfest någonsin. En orgie i den vilda fjällvärldens alla snöaktiviteter börjar.
Sju av oss har valt äventyrsfotokurs med topptursutrustning och samlas i konferensrummet Ripan för introduktion. Håkan Hjort är en av landets bästa i genren och leder kursen.
Med diskreta blickar mäter vi varandras kameror. Ett par Nikon D300 finns med i arsenalen, en Nikon D200, en riktigt bra kompaktkamera. Vilka objektiv kan gömma sig i ryggsäckarna? Vår kursledare kör med Canon.
– Man ska passa sig för att styra upp för mycket, säger Håkan och får all vår uppmärksamhet. Det kreativa går inte att lära ut, utan det är upp till var och en att göra på sitt sätt.
Håkan visar exempel på bilder från den senaste reportageturen med varierade vinklar och motiv.
– Vad är det för speciellt med det här trädet? frågar han om en åkbild där en fjällbjörk står mitt i bilden.
”Det är ett nästan symmetriskt träd”, ”jag har aldrig sett en åkbild med ett sånt träd mitt i”, ”det gör att man ser hur brant backen lutar” lyder några av våra förslag.
Håkan menar att det inte finns någon absolut sanning. Däremot är det intressant att alla har ett eget svar på frågan. För även om bilden planeras noggrant så händer det oförutsedda och oftast blir det till hälften improviserat till slut.
Luttrad modell
Som skrivande reporter som ofta plåtar själv vill jag lära mig mer om att fånga olika ljusförhållanden i snö och att ta actionbilder. Och inte bara jag jobbar med foto. Fredrik du Rietz och Gunar Streu frilansar som fotografer. Robin Ambell går vildmarksguideutbildning och har ambitionen att sälja bilder i framtiden.
– Jag vill lära mig mer om det tekniska, hur kameran ska ställas in, säger Tony Sjökvist som är målare.
Efter en del stök har alla fått på sig randonnée-utrustningen och vi svettas upp på fjällsidan mot Getryggen. Dagens skidmodell Mats Christiansén och hans snyggt mjuka telemarksstil är ständigt i fokus. Det är vackert. Eftersom Mats tidigare jobbat som fotograf vet han exakt hur den som står bakom kameran tänker. Dessutom är han och Håkan parhästar efter flera toppturer tillsammans.
– Mats blir nöjd med bilder tagna mitt i svängen, med snösprut och från en vinkel där båda skidornas ovansida syns, säger Håkan.
På bred göteborgska förklarar Mats hur han tänker ta fart längs kanten av snödrivan där vi fotografer ligger och trycker.
– Jag lägger svängen där, säger han och pekar med staven snett nedanför oss.
Vi diskuterar möjliga vinklar och inställningar på kamerorna. Var och en gör på sitt sätt och så kör vi. En enda sväng som trots att det är flackt ser fartfylld ut tack vare att vi får rätt perspektiv. Alla kikar på resultatet och Mats nickar åt en och annan bild.
– Glöm aldrig att vara tydlig med var du vill ha modellen, säger Mats. Men fråga också vad han eller hon tycker är viktigt. Om du är lagom krävande kommer du att bli förvånad över vad folk ställer upp på för din bild.
Mats gör verkligen allt för att vi ska få öva. Med aldrig sinande entusiasm och uthållighet som en arabisk galopphäst gör han uppemot femtio åk och klättringar. På så sätt hinner vi testa olika perspektiv med brännvidder från vidvinkel till tele.
Ljuset skiftar med vädret som är allt från grinigt blåsigt till skarpt soligt. Det starka dagsljuset gör det enkelt att prova olika bländare för varierat skärpedjup, uppåt 22 för total skärpa genom hela bildens djup och ända ner till 3,5 för minimalt skärpedjup, till exempel skärpa någonstans på Mats medan allt annat är suddigt. Ibland fryser vi hela bilden med en kort slutartid på högst 1/500 sekund, och kortare ändå om vi använder mycket zoom. Vi panorerar med en längre slutartid på minst 1/60 sekund för att få åkaren hyfsat skarp medan bakgrunden är suddig av rörelsen. Ibland fångas grodperspektiv platt liggande på mage, ibland fågelperspektiv genom att klättra upp på en höjd eller helt enkelt att knäppa bilden med armarna sträckta rakt upp i luften.
Knep för balans och variation
Äventyrsfoto innebär också bredd i valet av motiv – i ett reportage ska ett helt förlopp skildras. Håkan tipsar om att alltid tänka variation:
– En tidning vill alltid ha både ”breddare” och ”höjdare”, alltså liggande och stående bilder, närbilder på detaljer och vyer med perspektiv. Den lilla människan i den stora naturen är en klassiker som kan kräva att fotografen går upp på en topp eller väntar medan de andra går vidare.
Resultatet blir bilder från klättringen upp i snöyra, kampen med stighudarna i blåsten, njutningen och stillheten vid fikat i fjällbjörkskogen, nära porträtt och närbilder på detaljer.
Vid ett tillfälle går några av oss uppför på rad med två meters mellanrum i takt med den som går först, det ger fotografen en chans att fånga den visuellt mest harmoniska delen av steget, när det tas ut som mest. Ett av mina favoritmotiv är att plåta mina kurskamrater när de fotograferar Mats. Och oslagbart snygga är Mats telemarkssvängar i den böljande snön med en blåklintsblå himmel bakom.
På kvällen samlas alla med rosiga kinder i underställ över en kopp kaffe. Det är dags att knyta ihop påsen, diskutera vad som fungerade bra och vad vi kunde ha gjort annorlunda.
Kursens resultat är lysande – alla har med sig minst en vass åkbild och ytterligare några riktigt bra bilder. Detta trots att vi hållit till på en ganska flack fjällsida.
Blundrarna är de vanliga, både över- och underexponeringar, ett träd som ”växer” ur Mats huvud och oskärpa. Gunar Streu är nöjd med flera bilder från dagen och Håkan har gjort starkt intryck.
– Det är imponerande vad han kan få ut av en miljö som inte är så storslagen. Vilka utmärkta foton Håkan kan ta på kort tid på ett okänt ställe.
Till slut övermannas jag av dofterna från middagsbuffén och lämnar den fortfarande brinnande bilddiskussionen.
|
Fotograf som gillar hästkrafter Håkan Hjort är en av få fotografer som ständigt är på riktiga friluftsäventyr, på långa turer, som vintertältar och bär med sig proffsfotoutrustning överallt. Han har jobbat som professionell fotograf inom action/friluftsliv i tolv år med uppdrag både från tidningar och reklambranschen, även med internationella uppdragsgivare, exempelvis i Japan, Kanada, Italien, Frankrike, Finland och Norge. Hemvisten är i Harads, Norrbotten, i en före detta prästgård från 1888 tillsammans med sambon, skribenten och modellen Annika Berggren. Håkan kör ett vrålåk till miljöbil, en etanoldriven 850 hästkrafters Mitsubishi 3000GT. Håkans bästa fototips – Säkerheten hålls alltid högst. Du måste ha kunskaper om den aktivitet du fotograferar, till exempel på topptur ska du veta om det är lavinfarligt. – Hitta ditt eget sätt. Experimentera och ta råd från andra men var expert på din egen stil. – Variera ditt perspektiv: från vidvinkel till tele, från att stå på knä till att stå högt upp på en sten. – Ett foto är ett fryst ögonblick. Men våra hjärnor är programmerade att se rörelsen. Därför är det extremt viktigt att fånga rätt ögonblick. I skidåkning ska åklinjen helst vara diagonal, fotografera uppifrån eller lite från sidan för harmoni och spänning. I en platt bild tar allt stopp. – Ha alltid kameran till hands. Fånga varje fototillfälle. Jag har alltid minst en kamera framme, ofta två. Hela fotoutrustningen för en veckotur är numera nerbantad till tre kilo: två kameror, två objektiv, extra batterier och sex-sju minneskort på 2GB. – Packa lätt. Jag bär högst 17 kilo på veckotur, bara 11 på en tredagars. Det ger rörlighet och uthållighet. – Tur. En viktig aspekt i fotograferandet är när bra saker sker som du inte kan påverka. Ljuset skiftar till något magiskt. En älg dyker upp i ett vackert landskap. Det som avgör då är hur väl du känner din kamerautrustning. Stanna ute länge och var uppmärksam – det ger många tillfällen till ”tur”. – Allt ljus ger möjligheter. I dimma exempelvis slipper modellerna kisa mot solen vilket ger avspända porträttbilder. Ibland tittar solen bara fram under några få timmar på en hel tur, se då till att fotografera. – Komponera bilden med en ren eller lugn bakgrund. Om människan får halsen ”kluven” av horisonten – huka dig ner och få himmel bakom hela personen, eller kliv upp på en sten och få snö bakom hela kroppen. – I äventyrsfoto finns risk för överdriven naturromantik, bara lyckliga människor i vackra och soliga miljöer. Skaffa en bra mix genom att även visa det tuffa i naturen, dåligt väder och människor som biter ihop. – Som äventyrsfotograf tjänar du på att vara fysiskt och mentalt stark. Det är ansträngande att vara ute i naturen, blir du fort trött orkar du inte tänka kreativt. – Trötta inte ut ditt sällskap genom att tänka bild konstant på turen. Det kan förstöra stämningen och förutsättningarna för bra bilder. – Om du fotograferar för en tidning är det viktigt att veta vilken typ av bilder just den publikationen använder. I ett bildreportage är variation bra, leverera gärna bilder som är liggande, stående, med den lilla människan i naturen, närbilder, detaljbilder, aktivitet, vila och så vidare. |
Av: Text och foto Erika Willners
