Skida med UTE – Bäddat för längdsuccé

På pappret ser allt löjligt bra ut. Vi har slagit oss ihop med Mellansveriges kanske finaste brukshotell, känt för sitt kök och med fem mil vasaloppscertifierade längdspår bara ett sprintlopp från huvudentrén. Lägg till några av landets bästa längdcoacher (Johanna Ojala från Vinterstudion i SVT samt Torbjörn Hägglund och Fredrik Åström från Äventyrarna), vår egen yogi Sofie Lantto i stela musklers tjänst – och en drös splitternya skidor och pannlampor för utlån.

När till och med väderapparna gör sitt jobb, och möter upp med leende vintersol mellan frostiga granar, slår förväntningarna i taket.

MYCKET SITTER I HÖFTEN
Medan vissa av oss sladdar in på gårdsplanen lagom till eftermiddagskaffet och upptaktsträffen, har andra anlänt tidigt för att hinna känna på spåren. De vittnar om skarpa kanter och behagligt kuperade slingor, men våta axlar och mössor signalerar att dagens lätta snöfall slagit över i duggregn lagom till solnedgången.

– Lugn bara, det ska ju bli tio minus i natt och ingen nederbörd – det blir kanonföre i morgon,  replikerar någon, strax innan vi går laget runt och presenterar oss med namn och ambitionsnivå.

Här finns Vasaloppsveteraner och söndagsåkare; omstartare och nyfrälsta. Och så Joanna Swica, 30, som aldrig har stått på ett par längdskidor.
– Jag växte upp i Ystad och det här med skidor, eller ens vinter, fanns inte på kartan. En gång i livet har jag åkt utför, då snappade jag upp tekniken väldigt fort – så jag hoppas på något liknande nu. Men jag är skitnervös, erkänner hon.

Med påtår i hand tar vi plats i den kombinerade föreläsnings- och träningssalen. Johanna Ojala, som inte bara är en välmeriterad coach utan också Utemagasinets egen längdexpert, river av ett grundläggande teoripass inför morgondagens praktiska övningar. Hon demonstrerar vant och pedagogiskt saker som den viktiga tyngdöverföringen, konsten att tajma frånskjutet och utnyttja gravitationen.
– Det gäller att hitta balansen på ett ben, våga lita på kroppen. Mycket sitter i höften, håll den hög genom hela rörelsen, säger hon.

ALLT FLER VÄLJER SKINS
Tror att det är fler än jag som tänker NU JÄVLAR efter Johannas peptalk och genast vill dra ut mellan granarna och visa de där skidspåren vem som bestämmer. Men först har vi vallakurs på schemat, med vallaproffset Lasse Jonsson från Sport Market. Att en övervägande del av längdskidorna som säljs idag är så kallade skins, med små stighudar i fästzonen, betyder tydligen inte att vi kan fimpa vallaburkarna helt och hållet. 

– Man behöver sköta om glidzonerna regelbun-det, inte bara för att optimera glidet utan också för att underhålla skidan. Det förlänger livet på den, säger Lasse, och går igenom de viktigaste stegen i proceduren.

Många har med sig klassiska längdskidor och drillas även i konsten att bygga bra fäste. Det är kul att gå loss tillsammans, coacher och deltagare, bland alla burkar, kakor och pryttlar i Lasses lattjolajbanlåda. Men senare på kvällen, när vi gifter ihop halstrad pilgrimsmussla med ekologisk morotscrème på gaffeln, är vi rätt överens om att en ordentlig vallakurs ökar incitamenten att A) alltid anlita ett vallaproffs, eller B) investera i skinsskidor.

HEJ DÅ, LJUGPINNAR
Tidig morgonyoga för att kicka igång kroppen, en frukostbuffé av det extraordinära slaget och några minuters frisk pjäxpromenad till spårcentralen. SMHI har utfärdat stormvarning i stora delar av Mellansverige men här i Högbo ligger snön lugnt kvar på grenarna och reflekterar morgonsolen.

Jag hakar på den lättare gruppen och får öva tyngdöverföring med Johanna Ojala. Stavarna, eller ”ljugpinnarna” som hon kallar dem, kastar vi snart.
– Det funkar inte att stötta sig på stavarna och tro att du har balans, de vill bara luras. Tänk på att hitta lodlinjen i varje glidfas, tå-knä-näsa, och jobba med skidans fäste.

Efter någon timme inser jag att valet av värsting-skidan var ett utslag av hybris och går in i depån för att byta till en mer lättmanövrerad modell. Helen Andersson, 50, från Tyresö testar skins för första gången och är redan lyrisk.
– Det går så mycket lättare att nöta in rätt teknik när fästet är perfekt, säger hon. Jag kämpar med dålig koordination, men det går fint när jag ser hur andra gör och kan åka bredvid och göra lika.

Helen hör till dem som har ett tydligt längdmål den här säsongen. Om några veckor går starten för Toblach–Cortina, loppet mellan alporterna med samma namn, och då är det tänkt att hon ska stå redo för 42 kilometer.
– Vi får se hur det går, haha! Jag har kört Halvvasan ett par gånger och Marcialonga 2013, annars är det löpning som är min grej. Jag älskar att springa ultra och maraton, gärna i berg.

SLIPSEN I GYLFEN
Vi mellanlandar på brukshotellet för lunch, följt av ett pass skidstyrka á la Ojala med fokus på balans och rörlighet – sedan är det på med pjäxorna igen. Precis som under förmiddagen rör vi oss över förhållandevis små ytor och nöter in tekniken som ska spara både tid och energi i spåret, nu med Torbjörn Hägglund som dirigent.

Magnus och Fiona McPheat från Nacka är båda i 50-årsåldern och har cykling som gemensamt intresse, men drömmer om att också susa fram i längdspåren sida vid sida.
– Jag ligger lite efter, skrattar Fiona, som kommer från Australien och fick helt andra sporter med modersmjölken.
– Det känns jättebra med två olika grupper så man får chansen att träna på sin nivå.

Magnus McPheat pendlar snyggt i spåret och får beröm av coacherna, men den nya staktekniken testar han för första gången.
– Stakningen har ju blivit snabbare och mer effektiv, med mycket fokus på magmusklerna.

Magnus har åkt längd så länge han kan minnas och finlirat med tekniken på egen hand, men det här med coachning är nog inte så dumt ändå.
– Allt har varit världsklass hittills, med ett extra plus till Ojala. Jag gillar hennes sätt att presentera teknik, hon vill verkligen att alla ska förstå – och så märks det att hon älskar det här, säger han. 

EN EXTRA VAKENTIMME
Klockan är bara fyra men vi konstaterar unisont att det hade känts helt okej att ta natt direkt efter fikat – den här dagen har liksom redan levererat. Möjligheten att skida fritt i mörkret en timme, med pannlampan som enda ledsagare, lockar dock 90 procent av gänget att ge sig ut igen. Resten förvärmer bastun och smakar av proseccon i relaxen, i väntan på kvällens fyrarätters.

Vi kämpar på, helt enkelt. Till middagen är flammiga kinder allmän dresscode och sockerchocken från den överdådiga efterrättsbuffén ger oss en extra vakentimme. Joanna Swica ser avslappnad ut och nervositeten, den försvann redan i morse.
– Jag trodde att alla andra skulle åka en massa skidor och utvecklas, medan jag stod bredvid och kollade på – och jag var helt fine med det. Nu har jag gått från noll, verkligen noll, till att känna mig som vilken deltagare som helst. Jag är så, så glad.

Särskilt mörkerskidåkningen har gjort intryck, kanske för att Joanna inte alls visste vad hon skulle förvänta sig.
– Vilket äventyr, alltså. Det kändes som att jag var ensammast i hela världen – det var bara jag, skogen och mina tankar. Hur kan folk betala för terapi när det här finns?

Stämningen är fnissig på yinyogan nästa dag, när nötta skidåkarmuskler ska mjukas upp och sträckas ut som grande finale. Vi har hunnit logga ett sista längdteknikpass under morgonen och den kropp som ännu inte klagat gör det nu, när kroppsdel efter kroppsdel knådas på djupet.

Morgan Adolfsson från Ludvika gör debut på yogamattan, 69 år fyllda.
– Det gick ju bra, det också. 

Skida med UTE – Bäddat för längdsuccé
Fredagskvällens mörkerskidåkning blev en höjdpunkt för många. Det är onekligen något speciellt med att glida fram i tyst och snötyngd skog, jagandes en flyende ljuskägla. Silva fanns på plats och lånade ut pannlampor.

INFO: SKIDA MED UTE

Utemagasinets längdläger arrangerades i januari 2019, i Högbo Bruk strax utanför Sandviken i Gästrikland. Tillsammans med 20-talet deltagare varvade vi teknikpass i proffsiga skidspår med lyxiga måltider på brukshotellet, vallakurs, spabad, mörker- skidåkning, föreläsningar samt yoga och styrketräning med fokus på skidmuskler. Nästa år arrangeras lägret 16–18 januari, bokningen är öppen på skidamedute.se.

Resa hit: Smidigast med bil från Mellan-sverige. För busstrafik (till exempel från Gävle, dit det går tåg) se x-trafik.se.

Boende: Högbo Brukshotell, på gångavstånd från spåret. För dig som vill skida, stigcykla eller vandra i området på egen hand finns vandrarhem, stugor och ställplatser för husbil/husvagn som alternativ (tältning är dock inte tillåtet).

Mer info: hogbobrukshotell.se, hogbobruk.se, sportcentralenhogbo.se.