I de delar av världen där du löper reell risk att i sömnen bli biten av en skorpion, eller utvald som nattamat åt en boaorm, är det osmart att sova direkt på marken. Där har taktältet – alltså ett tält du fäster på bilens takräcke, fäller ut när du stannat för natten och når med en stege – varit ett både vanligt och rimligt inslag i campingbilden sedan terränggående bilar blev vanliga. Även i länder där tältning utanför campingplatser generellt är förbjudet, men där det är tillåtet att sova i bilen, har taktälten haft sin givna funktion, och är tillsammans med andra varianter av bilboenden en relativt vanlig syn.
Här i Sverige är ju risken liten för allvarliga insektsbett och rovdjursattacker. Samtidigt är vi sedan länge välsignade med en generös allemansrätt, som tillåter övernattning i stort sett överallt i naturen – så länge vi inte stör eller förstör. Det är förmodligen därför taktälten varit ytterst sällsynta inslag i svenskarnas uteliv. Tills nu.
BÄTTRE UTSIKT FRÅN TAKET
Outdoor-podcasten Husky har utropat 2021 till ”Taktältets år”, och visst kan man efter sommarens spaningar – både i sociala medier och längs vägarna – vara benägen att hålla med. Vi ska inte gå så långt som att påstå att svenskarna omfamnat taktältandet på bred front, men trenden är tydlig och nyfikenheten stor.
Vad är det då som lockar oss, helt plötsligt, med att sova på bilens tak – när det uppenbarligen finns andra alternativ? Jonas Drott från Stenungsund har i flera år rest runt med sitt taktält och är mycket förtjust i hela konceptet. Han hävdar att det är en fördel att komma upp från marken, även i giftspindelfria Sverige.
– Det finns ju irriterande kryp som man slipper även här. Och man blir också av med en del av fukten, upplever jag, när man kommer upp en bit. Och så blir utsikten ofta betydligt bättre. Jonas har sitt tält monterat på en relativt terränggående bil, något han varmt rekommenderar.
– En stor del av poängen är ju att med bilen ta sig till fina platser dit ingen annan har sökt sig, sedan på ett enkelt sätt få en riktigt bekväm nattsömn – och helst vakna till någon vacker vy.
Och bekvämt är det. I och med att vikten inte är samma problem som när du själv ska bära din packning, utrustas taktält normalt med en rejäl madrass. Och vill du piffa till boendet med sköna täcken och kuddar, istället för den klassiska sovsäcken, går det fint att låta detta ligga kvar i tältet när det packas ihop. På så sätt är allt också på plats när du slår läger för natten. Själva tältet tar bara ett par minuter att fälla upp – och vips är nattlägret klart. Ett både enklare och bekvämare sätt att närma sig naturen på än med ett traditionellt tunneltält, helt klart.
Just argumenten enkelhet och bekvämlighet lockade många av dem som under den gångna sommaren hyrde sig ett taktält hos Taktältarna i Åre. Elisabeth Standár äger och driver företaget, som fick en rejäl coronaskjuts i våras. Men inte för att någon då kunde förutse sommarens svemestertrend, utan för att Elisabeths vanliga konsultuppdrag försvann i virusets spår – och plötsligt fanns det tid att ta tag i den där affärsidén som legat och pyrt i bakhuvudet, ända sedan hon själv provade taktält för första gången för några år sedan.
– För oss har taktältet gjort friluftslivet så tillgängligt, säger hon. Ofta packar vi in oss när vi hämtat på förskolan, vi har med oss middag ochåker inte så långt. Vi äter och leker lite ute och när vår dotter somnat i tältet får vi en stund för oss själva i kvällningen. På morgonen packar vi ihop allt på ett kick och så åker vi direkt till förskolan. Så enkelt och så härligt.
EN SMART KOMPROMISS
Elisabeth Standár såg framför sig att fler borde kunna ha glädje av taktältande. Kanske främst de som är nyfikna på friluftslivet, men som tycker att det där med vanligt tält verkar lite krångligt. Eller de som av en eller annan anledning tycker att de tältat tillräckligt i sitt liv, men ändå vill sova ute. Inför sommaren 2020 köpte Taktältarna in ett antal tält, till försäljning och för uthyrning. Det blev succé – alla tält var uthyrda i stort sett hela sommaren. Och Elisabeth hade haft helt rätt om den potentiella målgruppen.
– Det var dels barnfamiljer, där hela grejen med att sova på biltaket såklart blir rolig. Det är ju som en koja! Att när man har små barn rent fysiskt orka bära med sig allt som behövs för att tälta i naturen är inte helt självklart. Då kan taktältet bli ett alternativ som gör tältandet möjligt överhuvudtaget.
En annan vanlig hyrkund hos Taktältarna är paren där den ena verkligen gillar friluftsliv, medan den andra kanske är lite – eller mycket – mer skeptisk till påfundet.
– För dem blev taktältet en fin kompromiss. De fick komma ut i naturen men samtidigt sova mjukt och skönt. Alla nöjda!
DRÖMMEN OM ÄVENTYRET
Med optimal, men förstås helt oplanerad, tajming lanserade svenska Thule sina taktält även på den europeiska marknaden i mars 2020. Thule är stora även i USA, där den så kallade overland-kulturen där man tältar på taket är mycket stark. För tre år sedan köpte man därför upp taktältföretaget Tepui och skapade en egen taktältsavdelning i sitt stora och breda produktutbud – en avdelning Björn Strid är chef för. Han har aldrig varit med om att Thule fått så mycket uppmärksamhet kring en nylansering som man fick för just taktälten.
– Det är tydligt att suget efter den här typen av camping börjar växa sig riktigt stark nu, även i Sverige och resten av Europa. Den har ju länge funnits i USA, södra Afrika och Australien – men nu ser vi bilderna, drömmarna och äventyret även i svenska sociala medie-kanaler.
Och det tycks vara just drömmen om äventyret som är motorn i taktältstrenden. Björn Strid har märkt det tydligt på mässor och andra stora evenemang där man, pre-corona, ställde ut sina taktält.
– Den här kundgruppen frågar mycket mindre om exakta produktdetaljer utan pratar mer om upplevelser, möjligheter och drömmar som taktälten väcker i dem.
Och taktältandet gör ingen besviken, hävdar Björn Strid.
– Jag har aldrig hört någon som provat taktält säga ”tja, det var ju kul att testa, men det var inget för mig.” Alla blir helt sålda och börjar genast fundera på att köpa ett eget.
På Thules huvudkontor i Malmö utrustade man inför sommaren en av firmabilarna med ett taktält som personalen fick hyra över helgerna, då bilen ändå stod oanvänd. Björn trodde att någon då och då skulle vilja testa – men han hade helt fel.
– Tältet har varit bokat varje helg sedan i april. Helt galet.
INTE ALLS SOM HILLEBERG
Taktältandet kommer från campingkulturen, som de senaste åren rört sig en del från stora husvagnar och husbilar till mindre enheter som möjliggör ett mer flexibelt resande. Vanlife-trenden, där man inreder en gammal folkabuss eller liknande så att den går att sova i, har slagit stort över hela världen. Och det är i ljuset av den Björn Strid tycker att man ska se den nya vurmen för taktält.
– Man ska inte jämföra ett taktält med ett tremanna fjälltält från Hilleberg. Snarare är det ett alternativ till en husbil eller en husvagn.
I det perspektivet är taktälten – som kostar mer än de flesta bärbara tält för friluftsliv – ändå riktigt prisvärda. Och betydligt smidigare än klassiska campingfordon.
– Vi ser att både vanlife-kulturen och taktältsanvändarna rör sig allt mer mot outdoorsegmentet, säger Björn Strid. Och det är inte konstigt, det är ju ett väldigt bekvämt och smidigt boende som verkligen inte bara passar på en campingplats.
Hur gör man då för att hitta den där perfekta lägerplatsen? Den som inte bara ser fin ut på Instagram, utan faktiskt också ger den där lugna, sköna nattsömnen och mysiga morgontimmarna med fin utsikt? Både Jonas Drott och Elisabeth Standár säger att man rätt snabbt får ”taktältsögon” när man studerar en karta. Blicken skannar kartbilden efter småvägar och lagom stora sjöar – de får inte vara så små att de blir vassiga och igenvuxna, men ändå inte stora nog att locka någon bebyggelse att tala om. Ofta har de på sina respektive äventyr svängt in på små skogsbilvägar som bara lett fram till en vägbom och fått vända.
– Ja, man blir snart varse hur mycket vägbommar vi har i Sverige, konstaterar Elisabeth.
Men lika ofta har båda, efter en stunds letande, varit med om att hitta riktiga pärlor som de aldrig skulle upptäckt om de inte haft tältet på taket.
– Det blir lite av en sport att hitta de här fina platserna, säger Elisabeth. Det blir en del av äventyret och resan.
Jonas Drott minns sin allra finaste taktältsplats med värme. En plats som han och familjen inte hade upptäckt när de i förväg rekade kartan. Den dök upp på Island, då de bilat runt med taktältet i tre veckor. Vanligtvis hade de på Island haft lätt att hitta tältplatser, men just den här kvällen tjorvade det. De hade kört runt länge och in på flera återvändsgränder utan möjlighet att ställa bilen och resa tältet – men till slut hittade de in på en liten traktorstig, som ledde rakt in i skogen direkt från den asfalterade huvudvägen.
– Efter en kort men ganska stökig körning på den dåliga vägen öppnade skogen upp sig och vi kom ner till en helt öde stenstrand intill en stor sjö, som vi helt missat innan när vi kartrekade potentiella platser. Väl där parkerade vi Land Rovern nästan precis vid vattenbrynet och fällde ut tältet, innan vi gjorde upp en eld och grillade kvällens middag. Den mest magiska stunden på hela kvällen var att se solen gå ner bakom bergen på andra sidan sjön, och lyssna till det lugna skvalpandet i den nästan helt vindstilla sommarkvällen. En otroligt fin final på en oförglömlig resa!
Men nej, det blir ju inte alltid sådär magiskt. Elisabeth Standár minns en vändplan i en småländsk skog, som till slut fick duga när både hon och dottern ruttnat på att åka runt och leta den perfekta platsen. Och om Island, enligt Jonas Drott, var lätt att hitta taktältplats på kan Norge vara desto svårare, säger hon.
– Många av de riktigt fina delarna av landet, som vi friluftsälskare gärna söker oss till, är så branta. Det kan vara riktigt svårt att hitta en yta som är stor och plan nog för att få plats med både bil och tält.
Drömmen om den där undersköna och avskilda platsen, med magisk utsikt och dimma som dansar förföriskt över vattentyan, menar Elisabeth Standár att man måste släppa.
– Ibland blir det en campingplats för att det var allt som fanns. Men det är ju en del av grejen, att man aldrig riktigt vet.
POPPIS PÅ CAMPINGEN
Äventyraren Linda Åkerberg har under sommaren testat ett av Taktältarnas större tält tillsammans med sin sambo och familjens tre barn. Hon skriver under på att man vinner många pluspoäng hos barnen när man presenterar boendekonceptet.
– De tycker att det är hysteriskt roligt att sova på taket på bilen. Det är ju både lite knäppt och väldigt mysigt.
Linda ser det som en stor bonus att barnen går igång på äventyret lika mycket som de vuxna.
– Vi sov alla fem tillsammans och det blir såklart lite trångt, men helt ärligt mindre trångt än det blir hemma i dubbelsängen när alla ska klämma in sig. Så det funkade ändå väldigt bra. Taktältet gjorde också att barnen, när familjen sov på camping eller något annat ställe där det fanns andra runt omkring, snabbt fick nya kompisar.
– Det finns en wow-faktor kring taktält fortfarande. Många kommer fram och frågar hur det funkar, och alla barn vill klättra upp och kolla förstås.
På plussidan, om man ska summera taltältets för- och nackdelar, noterar Linda Åkerberg att det är själva motsatsen till den lättviktsjakt man, av nöd och lust, behöver ägna sig åt om man ska bära runt på sin sovutrustning.
– Eftersom man alltid har bilen med sig är det ju bara att lasta in. Vi hade en liten projektor så barnen kunde kolla på film uppe i tältet på kvällen, och campingstolar att ställa under det tak som bildas när man fäller ut tältet. Ett perfekt ställe att sitta och mysa på om det regnar. På minussidan noterar Linda något man gärna förtränger – att taktältet är stort, även i ihopfällt skick. Det är inget du kör runt med på taket i onödan, och vill du köpa hellre än hyra gäller det att se över förvaringsmöjligheterna hemma. Ett vanligt litet lägenhetsförråd som redan är halvfullt med andra grejer räcker sällan.
Det faktum att taket och takräcket är upptaget när du monterat dit ett taktält kan också ställa till problem, påpekar Linda Åkerberg.
– Cyklar går ju att få med sig om man har dragkrok. Men jag som gillar att paddla kan sakna att kunna få med kajaken. För det vore ju en grym kombo, att ställa bilen och slå upp tältet på stranden och sedan ta sig en tur i kajaken.
EN LJUS FRAMTID
Dåligt väder verkar däremot inte vara något problem, trots att taktälten ofta är både stora och höga. Jonas Drott, som ägt sitt taktält i flera år, har förvånats över hur vindstabilt det är.
– Även när det känts som att hela tältet ska slitas loss från taket, och det piskar i tältduken, har det aldrig ens spruckit en söm.
Den nyblivna taktältsuthyraren Elisabeth Standár ser ljust på framtiden. Hon tror även fortsatt på taktältet som ett perfekt insteg till friluftslivet för en bred målgrupp – eller som ett lite mer bekvämt alternativ.
– I somras omvände vi faktiskt två tälthatare som hade svurit på att aldrig tälta igen, men kom tillbaka från sin vecka och sa att det här, det var faktiskt ett helt okej sätt att tälta. Då blir man som utomhusnörd lite extra glad såklart.
Men även de som älskar traditionellt tältliv kan tjusas av taktältandet, säger Elisabeth. Det har hon märkt i sin kundkrets.
– För de riktigt friluftsvana, som kanske fjällvandrar någon vecka varje sommar och provat det mesta i utomhusväg, blir det här något nytt. Och ser vi fler somrar framöver när vi måste – eller vill – stanna på hemmaplan, så kommer taktältandet att öka ännu mer. Det är jag övertygad om.
Kanske får podcasten Husky rätt. Kanske är det 2021 som blir taktältets år. Kanske med lite hjälp av det där viruset.