De redan frälsta står i ständig beredskap så här års: skridskoryggsäcken är packad och blicken flackar mellan israpporten och väderappen. I vilken ände börjar då den som känner de glasklara isarna kalla, men saknar kunskap och erfarenhet? Utemagasinets skridskoexpert Mårten Ajne guidar i tio steg.
Text: Sara Martinsson
1. Ring en kompis
Rätt sällskap är A och O för att dina första möten med isen ska bli fina upplevelser. Ta gärna kontakt med en förening i ditt närområde eller någon kunnig bekant. Långfärdsskridskor må se avslappnat och enkelt ut på håll, men utövaren ställs inför en rad kniviga utmaningar i allt från isbedömning till teknik. En erfaren mentor kan guida dig igenom de första svåra stegen – och med sällskap blir ju dessutom turen så mycket trevligare.
2. Låna eller hyr
I friluftsbutikerna finns lite olika varianter av långfärdsskridskor. Mårten Ajne, som har flera decenniers erfarenhet av att vara ute på vinterisarna, tycker att du gott kan provköra ett gäng innan du köper, så du får lite känsla för vad som passar dig:
– Om du hyr finns förstås risken att just ditt par är dåligt slipat, och att du därför får en trist upplevelse som kan göra att du tappar sugen. Men annars brukar jag säga till nybörjare att ”om du tror att det här kan vara något för dig och du vill köpa egen utrustning, se till att gå till en riktigt bra butik där de har koll på långfärdsskridskor och du kan få kunnig hjälp”
3. Packa smart
Som alltid när du ger dig ut i naturen vill du förstås fylla rycksäcken så proffsigt som möjligt. I skridskosammanhang är detta dubbelt så viktigt eftersom ryggsäcken inte bara fungerar som förvaring utan också som skydd:
– Om du inte bara åker på en plogad bana, utan ska prova på riktig is, behöver du någon typ av flythjälp. Det vanligaste är att ha en ryggsäck med lite luft i, men alla sorters flytkläder fungerar fint. Ett par dubbar brukar också vara bra att ha med. Och åtminstone någon i sällskapet bör ha en räddningslina, säger Mårten Ajne.
Ha sedan alltid ett ombyte redo i botten på väskan, vattentätt i till exempel förslutna plastpåsar eller packsäckar. Då kan du snabbt se till att få på dig något torrt om du skulle råka gå genom isen.
4. Glöm inte motivatorboxen
Motivatorboxen, det är Mårten Ajnes särskilda knep för att hålla peppen på topp under hela turen. Om små barn ska följa med är det särskilt viktigt att fylla den till bredden, säger han:
– Långfärdsskridskor kan lätt bli tråkigt för barn, så se till att hitta på roliga saker. Rita en karta, bränn den i kanterna, göm godis på en ö, grilla korv, gör upp eld. Ta med trevliga saker helt enkelt, av omtanke för ditt sällskap. Motivatorboxen fungerar förresten jädrigt bra på vuxna också!
5. Anpassa rutten
Barn med på turen? De måste förstås också vara väl utrustade, med anpassade skridskor och flythjälp. Eftersom de inte kan bedöma iskvaliteten får vuxna åka först och känna efter så att underlaget håller. Var också noga med att planera längden på utflykten efter sällskapet – små människor orkar generellt inte alls lika länge som stora. Har du planerat en rejäl tur med ett kompisgäng gör du bäst i att lämna ungarna hemma.
6. Hitta rätt is
Var finns den bästa isen just nu? Och är det åkbart idag för att det var det
i förrgår? En särskilt bra grej med att ha en mentor i långfärdsskridskolivet är att hen kan guida dig till de bästa åkplatserna.
– Det tar väl 50 år ungefär att på riktigt lära sig att förstå och bedöma en bra is, menar Mårten Ajne. Jag skulle säga att det mer än något annat är en konstform. Att se på isen, lyssna på den, känna hur den sviktar, se nyanser, om den har sprickor eller vågor i sig.
Riktigt bra förhållanden hittar du om isen är ungefär 5–10 centimeter tunn, relativt nylagd och snöfri. Tjockare is blir stum under skridskorna.
7. Låt tekniken ta tid
Att åka långfärdsskridskor skiljer sig mycket från teknikerna som används när du spelar hockey el
ler åker konståkning. Det gäller här att hela tiden trycka ifrån i sidled, vilket för de allra flesta är en ganska ovan rörelse – mer lik skejting på längdskidor. Muskelminnet kan vara trögstartat och många får kämpa länge med tekniken innan det flyter. Men tappa inte modet – alla de vana åkarna som swishar förbi dig har en gång varit där du är!
8. Åk inte för långt
Proffsen kan klämma tio mil is på en dag. För dig som är lite nyare är en kortare runda att föredra:
– Precis i början kan man vara helt slut efter 400 meter, förklarar Mårten Ajne. Sedan när man blir lite mer van så kanske 3–4 mil kan vara lagom. Men var inte rädd för att avbryta tidigare om något inte känns bra, om isen är för dålig eller humöret tryter. Man kan alltid ta en buss eller taxi hem. Och man ska aldrig utmana en dålig is.
9. Håll huvudet kallt
Om olyckan är framme och du själv eller någon i ditt sällskap går igenom isen är det absolut viktigaste att ta det lugnt. Enligt Mårten Ajne uppstår de farligaste situationerna oftast när man i viljan att hjälpa agerar för snabbt:
– Först och främst: rädda dig själv. Se till att du står på stabil is innan du försöker rädda någon annan. När du själv är säker kan du börja prata med personen i vattnet, se vad den behöver. De allra flesta som trillar i brukar faktiskt komma upp igen av sig själva, med ett studs. Oftast är det lättaste sättet att bara häva sig upp som på en brygga, samma väg som man kom ifrån.
Om du använder dubbar, tänk då på att inte sätta dem för långt ut framför dig i isen. Dubbarna ska sitta nära, så att du kan dra med böjda armar.
10. Shit happens!
Lite självdistans har aldrig skadat den som vill lära sig något nytt. Särskilt om isen har sprickor är det lätt hänt att fastna med skenan och köra omkull – så var beredd på att bjuda ditt sällskap på en och annan vurpa. Och ett blåmärke eller två är ju inte hela världen.
Proffset Mårten Ajne kör fortfarande med knäskydd:
– Men under byxorna då, för jag tycker det ser så löjligt ut att ha dem utanpå.