Tisdagen den 20 Maj
Hej!
Ja, här har ni nu honom i egen hög person. Mycket rabalder, och spaltmeter med press har följt i hans fotspår. Förhoppningsvis skall Pinocchio dra till sig en och annan turist till sommaren. Men själv ska jag INTE sitta och titta på någon staty. Eller ja, kanske man kan kalla dom statyer också. Vi skall nämligen till Gotland på semestern. Vi drog med oss husvagnen över till rauk-ön i öster för två år sedan. Den trippen gav mersmak och barnen ville ha en repris. Det får dom i år.
I mitt tycke är norra Gotland det som är finast. Det är ett helt annat klimat, nästan lite som man skulle kunna föreställa sig månen, mars eller någon annan planet.
Vi bodde i Lickershamn på en liten naturcamping. Campingen hade i princip ingenting. Men det spelar ju ingen roll när det fanns natur runt om hela husvagnen, så mysigt!
Sedan tog vi bilen upp till Fårö. Där fanns mycket konstigt folk, dom sprang omkring på badstränder helt nakna. Då gällde det att hålla i ratten med båda händerna. En del av dom hade nog sprungit omkring där dom senaste 65-70 åren.
//Anders
Måndagen den 19 Maj
Hej!!
Det kortaste inlägget hittills. Men jag skriver bara för att ni skall veta vad som kommer att läggas in i morrn. Ni skall få ert alldeles egna kort på PINOCCHIO!!
//Anders
Söndagen den 18 Maj.
Hallooo! Jag då var det dags att komma fram igen efter några veckors dvala. Den värsta formen av ”detärvårochdetärdaxattbörjaknoppaochbligröntinaturen” tiden har förhoppningsvis gått över. Jag har haft problem med allergi sen barnsben, men på senare år har jag faktiskt haft mer problem med läkarna än min allergi! Dom säger helt lugnt att det är en viss fara att dö om man får en kortissonspruta varje år. Men vill du att jag skriver ut ett recept åt dig?
I det läget har man inga större problem att välja. Jag valde givetvis att ta sprutan för att sedan……
Näe, skoja bara. Det vore väl tråkigt att avsluta bloggen nu när det är vår och allting.
Igår gick min familj skilda vägar. Helena och Mickan släppte vi av vid Friskis&Svettis, medans jag och Emilia hade packat en ryggsäck med lite prylar och drog iväg till ett gammalt område bakom det som en gång var I15. Vårat stolta regemente här i Borås.
Om man passerar förbi och fortsätter längs grusvägen en bit kommer man till en gammal damm. Luckor och allt är bevarat i bra skick. Tur är väl det förresten, annars hade bil och allt spolats bort för vägen löper strax under vattennivån. Vi tog oss runt sjön under några timmar, halvvägs stannade vi upp och fann oss tillrätta vid en rastplats. På menyn stod det lite olika rätter att smaka på. Om vi skulle befinna oss i Spanien skulle måltiden därför kalas Tappas.
Vi fick sällskap av både aborrar och storlommar. Vädret var ömsom fint, ömsom regn.
Det som var bra med det är att jag kan passa på att prova ut vilka kläder som jag kommer att ta med mig upp i Augusti. Kläderna ska ju kunna vara bra i skiftande väderlek.
Bara så ni vet så kommer jag att ha en gästbloggare med mig under denna eller nästa vecka.
Han har varit nere i skåne, och på vägen hem drog han i handbromsen och tog sig en sväng om i naturen. Jag kommer inte ihåg var någonstans det var, men förhoppningsvis kommer han ihåg det själv.
//Anders
Söndagen den 4 Maj
Ja, hade man haft en stegmätare på sig denna helgen skulle det nog blivit en och annan kilometer. Under det gångna veckoslutet avgjordes SM i Cheerleading på hemmaplan här i Borås. Det blev ett lyckat arrangemang med två dagars fullsatta läktare i en Boråshall för tillfället klädd i svart, vitt och guld. Som förälder får man i dessa sammanhang ställa upp på alla möjliga sätt. Matutdelning, vakta utrymmen, domarsekreterare, sälja biljetter och mycke mycke mer. När dimman och krutröken lagt sig, var det många nöjda ungdomar som vände hemåt i bussar, bilar och på en o annan cykel med ett trött leende på läpparna.
Nu är det faktiskt så här att jag har ett förflutet som cheerleadingkille i SVTs bollibompa för några år sedan. Det blev väl inte något stort genombrott på den fronten på mattan om man säger så, men det var väldigt roligt under inspelningen i alla fall.
Ha de
//Anders
Onsdagen den 30 april
Första gången på Cypern!
Ja, så är det faktiskt. Vi har tidigare varit i Asien och västra/södra delarna av Medelhavsområdet, men aldrig så långt öster ut i Medelhavet som Cypern ligger. Landet är delat i två delar sedan ockupationen 1974. I nord-nordost ligger den turkcypriotiska delen och i syd-sydväst ligger den grekcypriotiska delen, med Agia Napa, Limassol och Larnaca som dom största turistområdena. Första varningen för sol och värme och brist på vatten fick vi redan vid inflygningen över ön. Dom har nämligen en bergskombination som går under namnet Troodosbergen. När vi kom och flög in över dom delarna såg man direkt att det var i princip de enda områdena som var gröna på hela ön, resten var gulbruna områden i varierande storlekar.
Som ett ytterligare bevis på att det har varit varmt, så sa en kvinnoröst på flygplatsen att:
Vi har bara vatten var tredje dag här på Cypern just nu för tillfället, och vi har inte kunnat åka skidor på tre säsonger.
Eller hur! tänkte jag, har ni överhuvudtaget kunnat åka skidor här nere på era breddgrader?
Men då fick jag lära mig rakt upp och ner att: Jodå här nere har vi faktiskt Troodosbergen med fina möjligheter för skidåkning.
Jag kommer tillbaka till ”skidhistorian” lite senare.
Vi hade verkligen prickat in en bra värmevecka för en gång skull. Den förra resan till Torrevieja för en månad sedan var jättebra på alla sätt och vis, men den var inte jättevarm.
Här pendlade temperaturen runt 26-27 och ända upp till 31 grader. Det medförde att all form av fysisk aktivitet förutom att vända sig om i solstolen och höja ett svalkande glas emellanåt, var tvunget att ske på seneftermiddagen när solen börjar ge upp sitt skinande. Så gott som varje eftermiddag förutom när vi var uppe på expedition i Troodos, så gick vi ut på en 60-90 minuters promenad. Det är rätt fascinerande att ena stunden gå bredvid limeträd, för att en stund senare passera längs en väg med bananträd för att ytterligare längre fram ha Helena upphoppande framför sig p g a att en 3 dm ödla skrämts upp av två bleka Boråsare. Stackars ödla!
Det fina med att gå så sent på dagen var att man kunde under promenaden successivt se solen gå ner bakom bergen och bilda ett rosa-rött sken över det gyllene landskapet, hur fint som helst!
Den första promenaden genom samhället fick oss att fundera lite extra.
Hade dom verkligen glömt av att ta bort alla tuppar, ägg och kycklingar, eller
var det så att&.. NEJ! Man har ju hört att många välavlönade människor har som en hobby att flyga med under nyårsnatten för att ha möjlighet att fira nyår flera gånger. Nu har vi lyckats med bedriften att så där mindre glamoröst ”komma tillbaka” och fira två påskar på samma år. Den förra firades rätt så rejält i Torrevieja för exakt en månad sedan med gungande Mariastatyer och svängande kristussymboler över hela innerstaden och nu var det alltså påsk igen, denna gången på Cypern!
Men tillbaka till Troodosbergen! Innan vi lämnade Sverige så gick jag ut på nätet och tog reda på bergets ungefärliga latitud/longitud. Sen la jag in siffrorna i GPSen för att kolla om flygkaptenen överhuvudtaget flög mot rätt mål. Det gjorde han. Men så här med facit i hand var det ett mycket klokare beslut än jag trodde från början. För i april har inte turistsäsongen kommit igång alls, och finns det inga turister att leva av så har heller inga cyprioter förberett sig på turister. Och kontentan av det var att det kunde ta flera mil på små vägar utan en enda människa att fråga efter vägen (dom inhemska kartorna stämde ju sådär med verkligheten).
Väl uppe på berget parkerade vi bilen och njöt av en storslagen natur. Man kunde se långt ut åt många olika håll, åt ena sidan var det hav, åt andra sidan var det bara tallskog och åt ett tredje håll fortsatte bergskammen norrut på ön. Det fanns bra vandringsleder som man kunde följa, allt efter tycke och smak. Vi höll oss till en som hette E4an. Den gick mestadels i cypriotisk tallskog med världens största kottar. Ena stunden gick man i skogen för att nästa stund stanna vid en fin panoramavy.
Sen äntrade vi bilen och tog oss ända upp på toppen av berget där det skulle finnas en skidanläggning. Och mycket riktigt, där va den!
Det fanns flera små liftar/backar på 100-150 meter vardera. Tydligen är det så att det under gynnsamma förhållanden under januari, februari och mars går att åka skidor. Det fanns till och med en lokal skidklubb däruppe, med klubbstuga och allt. Men jag fick en sån där pistvaktskänsla där några cypriotiska bröder försöker att hanka sig fram med allt annat än skidåkning på schemat.
Ja, ja! Tiden går fort när man har det så där ledigt och skönt! Men som fröken Långstrump säger: ”Man måste gå i skolan för att få sommarlov, förstår du Pippi!” så säger min chef Bingis till mig: Du måste jobba Anders för att kunna ta ledigt! Så det är väl lika bra att avrunda här och nu och resa hem till Sverige och Borås igen. Det finns ju så mycket fint att se hemma oxå. Cykeln ska pumpas och göras iordning. Ett problem bara:
Var la jag cykelpumpen nu igen?
//Anders
Söndagen den 20 April.
Ja, då är det dags igen. På sängen ligger saker och ting packat och klart. Behöver jag säga att det på vänstra sidan är mina grejor? Det som är i väskan har Helena styrt upp. Förvisso ingår en del av mina kläder i väskan också, men det viktigaste har jag på ”min” sida :). Imorrn morgon lyfter planet mot Larnaca och Cypern. Varken jag eller Helena har varit där innan, så vi har inget att ”gå” på. Tipsen som har kommit in är bland annat, Troodosbergen med vandringsleder och utsiktspunkter. Säg så här, den införskaffade Magellan GPSen kommer att komma väl till pass. Vidare så finns det en hel del badmöjligheter, med fina sandstränder att spreta med tårna i. Och har man ingenting alls att göra någon eftermiddag kan man ju alltid leta upp någon Turkisk gränspostering och ta en kopp kaffe.
Vi hörs!
//Anders
Lördagen den 12 april.
Hej på er alla!
Först går det en och en halv vecka mellan blogginläggen och sen kommer jag tillbaka redan efter två dagar. Ja så är det och det är inte riktigt meningen att det skall ta så lång tid mellan inläggen. FÖRLÅT!
Ja, nu har jag äntligen bestämt mig. Va då? Undrar ni nu.
Jo, jag har bestämt mig för vilken GPS som blir min följeslagare. Det är ju som så att som jag berättade här i texten innan, så bestämde jag mig redan förra året att jag skulle ha med mig en elektronisk följeslagare nästa år. Nu är nästa år här och jag har kommit till skott.
Kriterierna som skulle uppfyllas var: 1. Den skall väga så lite som möjligt 2. Den skulle kunna ”gå” på vanliga batteri, 3. Iochmed att jag är som jag vad det gäller teknik så skall den vara lätt att ha med att göra. Valet föll på en Magellan Triton. Jag kände att den hade alla de saker som jag ville att den skulle ha. Plus en hel del därutöver. Triton har faktiskt en kamera i sig som man med hjälp av några knapptryckningar kan ange position och text till en speciellt utvald plats. Snacka om att uppdatera nuet på några få sekunder! Men en av dom sakerna som vägde tyngst var ändå: ”Triton 2000 är så enkel att använda att du egentligen inte behöver använda manualen”.
Känn på den förklaringen. Min enda tanke var&.Den ska ja ha!
Det är lika bra att slå dom en signal på Magellan tänkte jag och gjorde det. Efter att ha förklarat vad jag var ute efter, funderade tjejen i andra luren litegrann och så till min förtjusning. -:En Triton 2000 skulle passa dig perfekt där uppe.
Och nu har vi som sagt fått tillökning i familjen. Nu har jag och frugan en från 1992(Michaela) en från 1994(Emilia) och en 2000 (Triton).
Och som med alla barn så får man gå ut och gå med dom. Så på måndag kommer jag att ta med mig Triton ut på sin första tur. Den nya kameran skall också hängas runt halsen, det är lika bra att kolla all elektronik direkt, så att dom är kompatibla och kan leka medvarandra.
Jag skulle kunna berätta mer men de e ju så här med mig, jag e ju inte speciellt teknisk. Men gå gärna in på www.magellansverige.se och läs mer själv.
//Anders
Onsdagen den 9 April.
Atschi, Atschi!! Jag då sitter man här med en röd näsa och är så där störtsjuk som bara det manliga släktet kan bli. Men då är det ju så här att har man sina leksaker nära inpå sig så har man det rätt bra ändå. Min nya leksak består av en svart avlång låda med en sjuhelsikes massa elektronik i. Vad det är? Jo, min nyinköpta kamera. Vi har ju redan en kompakt digitalkamera i och för sig. Men i takt med att hela det här ”vandringsprojektet” har vuxit fram, har jag känt att jag vill ha bättre möjlighet att plåta saker och ting som händer runt omkring mig.
Valet av kameramärke föll på Nikon, och modell valet föll på D80. Det är en kamera med en hel del roliga möjligheter till bildskapande. Så man kan väl säga så här: Gränsen för vad man kan åstadkomma ligger inte på kameran utan på min egen fantasi.
Sen springer ju våren närmare och närmare. Fågelsång på morgonen, dubbdäck av, rinnade ögon och semesterplanering på gång. Listan på vårtecken kan göras lång. Men i och med att tiden går så fort så är det så sakteliga dags att börja fundera på vad man ska ha med sig på sommarens fjälltripp.
Vi har ju som sagt varit iväg på liknande resor tidigare. Men årets vandring tar priset vad det gäller antal mil, men även antal dagar utan civilisation. För att klara av vandringen med fötter och ben i behåll samt verkligen få ut någonting, så har jag ju som bekant två mål. Det första målet är ju att själv bli av med en tvåsiffrig summa på kroppen. Det andra målet kan nog bli lite knivigare. Jag skall nämligen försöka skära ner min packning som jag har med mig. Målet där är att kunna skära ner ungefär 30-35 % av vikten. När vi har varit ute dom senaste åren har vikten inklusive ryggsäckens egen vikt legat på 27-29 kilo. Vi har haft med oss allt som vi tror att vi kommer att använda under turerna. Inget kan ju köpas bakom nästa tall, eller på andra sidan berget.
Vi kommer inte att kunna lämna något hemma som vi har haft med oss innan. Utan det jag kikar på är att byta ut t ex kläder mot andra kläder med samma funktion eller varför inte rent av bättre, men med avsevärt lägre vikt. Vårat tält kan bytas ut mot ett i annat material och med låg vikt som följd av det. Man kan ha kläder eller prylar som tillgodoser två ändamål på samma gång, osv.
Listan kan göras lång. Men lyckas det fullt ut så innebär ju det att vikten på packningen bör kunna sänkas med 10-12 kilo. Lägger man sen till dom kilona jag förhoppningsvis tappar på kroppen så kan man ju lugnt säga till sina fötter: Ni kommer inte att få så mycket problem i år, bra va?
Nu är det ju så här att det finns en uppsjö med företag som säljer bra och lätta kläder etc.
Men ett företag som jag genom åren alltid har kommit i kontakt med på ett positivt sätt är Naturkompaniet.. Så sent som den förra sommaren när det regnade, regnade och regnade, så sprang övriga familjen (bara det kvinnliga könet) in på sina köpcentrum. Det sista dom sa innan dom drog iväg var: Var syns vi sen? Fanns det ett Naturkompanie i närheten blev det ett naturligt val att gå dit. Man kan i lugn och ro gå runt och drömma (jag är rätt bra på att dagdrömma). Det finns allt mellan himmel och jord. Både för lättare form av motion till mer avancerade naturupplevelser.
Personalen som jobbar där är pålästa på ett naturligt sätt (många gånger med egna erfarenheter i bakfickan). Därför så tänkte jag att nu när jag är i behov av att räta ut lite frågetecken om kläder och prylar så ringer jag helt enkelt till Naturkompaniet och ber om lite hjälp.
Vi kommer troligtvis att träffas antingen vecka 16 eller 18 (är på Cypern vecka 17 🙂 på Naturkompaniet i Göteborg och se vad vi kan hitta på tillsammans, dom blev nämlig heltänta på min lilla historia, och tänker hjälpa mig med bra och ändamålsriktiga prylar samt kläder. Under tiden fram tills vi träffas skall vi fundera på olika idéer på varsitt håll.
//Anders
Fredagen den 28 Mars
Fy farao va mycke snö!
Nu märker ni säkert att jag lägger in hela Spanienresan på en gång. Men det blir så i brist på bärbara datorer och internetcaféer. Resan startade för en vecka sedan med Ryan Air från Säve utanför Göteborg. Det gällde att vara på sin vakt, för när vi har lyft och flugit i ca 1 minut passerar vi rakt över familjen Kalén. Då har Hanna och David (barnens kusiner) lovat att stå på altanen och vinka när vi flyger förbi, och de gjorde dom. Väl i Alicante fick vi enkelt tag på en hyrbil. Och när jag hade spionerat på andra hyrbilstagare hur man startar en Renault Megane med ett plastkort och spansk instrumentpanelsinformation kom vi iväg mot Torrevieja, dit vi anlände en timme senare. Vi gjorde oss hemmastadda i lägenheten som vi hyrt på Blocket av ett par ifrån Stockholm. Senare på kvällen tog vi en riktig långpromenad längs strandpromenaden i Torrevieja, den är lång!
Dagen därpå styrde vi kosan mot ett för oss mycket speciellt ställe som heter Benidorm. Det var nämligen där för 20 år sedan som jag myntade uttrycket ”Buenos dias, Mattias” i en bar, till ett gäng tjejer från Borås. Det var sent på kvällen (buenos dias betyder god dag på svenska) och ingen av dem hette Mattias. Men det blev napp och nu har vi varit ihop i 20 år. Ja, inte med alla fyra tjejerna, men en av dem!!!
Turistinformation och jag går alltid hand i hand. Det konstiga med denna turen var att det var först på tredje dagen som jag ”hittade hem” till Turistbyrån. Men det spelar ingen roll så länge deras idéer är bra. Jag lämnade glatt deras Turistico med en packe kartor och broschyrer under armen. Efter att i lugn och ro med en Cafe con leche vid min sida plöjt igenom broschyrerna hittade jag ett utflyktsmål, Rio Seco. I ett samhälle som heter Horada har de en före detta flod, som ni ser här under så har den torrlagts.
Längre upp i dalen så har man ändrat vattenflödet för att ta tillvara vattnet till odlingarna. Men man har gjort fåran till ett friluftsstråk där man kan vandra, cykla eller bara finnas till. Blir man sugen på en apelsin eller citron är det bara att gå upp ur flodfåran så dignar träden av frukt.
På morgonen dag 4 hade vi ett familjeråd. Vi bestämde att i och med att det blåste och inte var speciellt varmt så hittar vi på någonting, bad och strand får vänta. Jag hade hittat en nedlagd järnväg. Vad kan låta mer spännande än det? Troligtvis en hel del, men jag tyckte att det var värt ett besök. På med jympaskorna och iväg. Promenaden började i utkanten av Torrevieja. I början gick den igenom bebyggelse men efterhand försvann de fina spanska husen och ersattes av en stor saltsjö som tar tillvara salt och transporterar och förser stora delar av Europa med denna råvara. Färden fortsatte och så småningom kom man ut på landsbygden och in i nästa lilla by. Promenaden avslutades med att vila fötterna i en speciell soffa ute på klipporna med Medelhavet som bakgrund. Bättre än såhär blir det inte! På vägen hem längs strandpromenaden visades det prov på spansk sandslottskonst.
En av de sista dagarna så var det dags för en heldag bland bergen. Små byar, branta stup, odlingar och hög luft kan verkligen få mig att gå i spinn. Vi startade med att åka ner några mil längs kusten innan vi vek av in i landet, genom apelsin- och citronodlingar. Många av byarna har kvar sina gamla borgar från förr. Det blir en speciell känsla när man åker igenom landskapet med små borgar utplacerade på höjderna.
Turen fortsatte upp till en gammal bergsby som egentligen var två från början med en djup dalgång emellan sig, så brant så det var nästan omöjligt att ta sig över till den andra byn. Då sa en klok man: Vi bygger en bro! Sagt och gjort. Det gjorde dem och nu för tiden är det en och samma by. De har faktiskt en egen variant av Lapporten.
Efter en baguette med mjukost så åkte ”la familia” vidare. Nästa stopp skulle kunna ha varit som plockat ur en Astrid Lindgrenbok. Om man hade hoppat fram till maj månad så hade fikonträden blommat för fullt och det hade sett ut som i Nangijala.
Sen var det dags att styra kosan ner mot kusten och havet igen. Till historien hör att jag kan inte ett ord spanska och folket i bergsbyarna kan icke tala engelska. På den kartan som vi hade med oss var bara större vägar utmärkta. Men man fick köra på känn och till slut kom vi ner till havet igen.
För er som har hängt med lite i denna bloggen tidigare så vet ni att Benidorm har en alldeles speciell plats i våra hjärtan. Dit tog vi oss en dag för att kolla om allt var som den där magiska hösten -87. När vi nu jämför kort här hemma så är det lite skillnader då och nu. Jag har fått grå stänk i håret, hårfästet har börjat att dra sig upp mot hjässan. Magen och kroppen har växt rätt så ordentligt. Troligtvis har jag krympt någon centimeter på längden, det gör alla när de blir äldre. Helena är däremot precis som hon var då! (hoppas att hon läser detta för jag fyller år imorgon!). Avlutningsvis en solnedgång över La Manga.
Ha de!
//Anders
Tisdagen den 11 mars
Pappa!! Pappa!! Nu har vi bara 6 dar kvar i skolan till vi ska åka till Torr.. Torreve.. Torsevi..SPANIEN! eller hur?
Jupp så är det faktiskt. Det börjar dra ihop sig till avfärd. Den 20 mars styr vi kosan till Torrevieja på Spanska solkusten . Det är ju så här att jag fick i uppdrag att ordna en resa på min &årsdag som infaller den .. Mars. Sagt och gjort. Jag har letat igenom flygplansavgångar, lediga lägenheter, hyrbilsmöjligheter. Det finns bara en gräns för mig och det är fantasin. Som tur är brukar dock fantasin alltid stå mig bi. Så också denna gången.
När vi är där nere kommer det givetvis att bli en hel del bad (jag är nämligen ingen badkruka som vissa andra :). Men nu är det så att jag är gift med en travhäst. Bara man släpper ut henne travar hon runt lite överallt. Som hästskötare man är kan man välja att släppa ut henne själv, eller följa med på en tur. Det troliga när vi kommer ner till Spanien, är att jag skor henne och följer med henne. Hon är som vanligt trygg och säker hemma i sina ”kända” strövområden. Men söker hon sig till nya marker kan osäkerheten smyga sig på. Då kan det kännas tryggt att ha mig med.
Är det någon som läser detta (fasen va negativt det lät!) som vet några fina vandringsområden i och runt Torrevieja så hör gärna av er längst ner på denna sidan.
// Fruktansvärt regnblöta hälsningar Anders
Måndagen den 10 Mars
Hej igen!
Vet ni vad det blir om man tar en bloggsida, lite dataokunnighet, ännu mera trassel och kryddar detta med en viss herr Gustafsson? Svaret lyder: En bloggsida som inte blir uppdaterad på ett tillfredsställande sätt. Tyvärr har detta inträffat. Men det är väl bara att bita ihop och köra vidare. Kan Borås Hockey Club åka över hela Sverige och göra livet surt för ett gäng Norrlänningar som fick lång näsa, ja då kan väl jag få ordning på min blogg också!
Under veckan som gått så har faktiskt min ”goa” kompis kommit i mål i Vasaloppet. Fast det tog ett tag. Solen hade gått ner i Mora, segertrion hade precis huggit in på efterrätten på segerbanketten, sista lastbilen anlänt till återvinningsstationen med blåbärsmuggar. DÅ KOM HAN! Glidande, hasande, blödande från händerna likt Jesus (bra effekt mot den vita snön förövrigt) kom han enligt egen utsago ej pratande sakta, sakta mot mållinjen. Det är en bragd i mina ögon som Veikko har gjort, grattis!
Själv borde jag skämmas&. Jag har inte gjort någonting över huvud taget, bara legat på latsidan och inte orkat ta mig för någonting. Däremot är det en del planering för att kunna åka på två chartersemestrar på en månad. Stackars mig. Men ni kommer att få ta del av vad som har hänt där nere, jag lovar!
Nu kommer svaret på frågan från förra veckan: De två små sjöarna som ligger på höjden när man genar från Kungsleden och vandrar rakt östlig riktning mot Kebnekaises fjällstation.
För övrigt ett av dom godaste minnena som Joa-Cim hade från den sommaren. Det vore väl fasen annars, Han la sig och sova medan jag ordnade en trerätters lunch 🙂 . Det där var en rätt rolig grej vi gjorde faktiskt. Varje kväll fick vi säga vad vi tyckte var speciellt för den dagen, och sedan vad som var det mest speciella för hela resan.
Just när vi rundade det berget och svängde av mot fjällstationen kommer jag också ihåg som något speciellt. Det var nämligen då vi fick kontakt med dom där hemma för första gången på många långa (men trevliga) dagar. Man kände sig lite övergiven i vissa lägen. Då kände jag för att ha en liten smidig GPS i fickan, för att verkligen säkerhetsställa var vi var. Just en bra karta i kombination med en GPS tror jag är bra att ha. Jag letar för fullt inför sommaren, men det finns ju en uppsjö olika varianter. Men jag skall nog hitta någon.
Nu bryter jag för idag. Det är nämligen dags att åka och hämta Helena och Mickan från spinningen nu. Ibland säger Helena att: ”Blogga på du så skall jag röra på mig för oss båda”.
Hur ska man ta det? Jag tar de som en man. Jag bryter ihop!
Ha de
//Anders
Lördagen den 1 Mars
Hej där ute i Sverige.
Snart dags att krypa upp i soffan, dra filten upp mot hakan och bara luta sig tillbaka. Det är återigen hög tid att kolla på lite melodifestival. Imorgon skall vi ut på en liten picknick. Jag har lyckats att få med mig hela familjen förutom katten. Vi kommer att ta oss upp till samma ställe som jag skrev om sist, alltså Rya Åsar. Men vi kommer dra oss åt ett annat håll den här gången.
Jag har så smått börjat mixtra med vad Jag och Joa-Cim kommer att ha med oss i födoväg. Jag har fördelen att ha lite kontakter här och där (inte bara i väggen:). En av mina kompisar, vi kan kalla honom Mr X har lovat att hjälpa oss med små gröna påsar med innehåll som gör att man inte behöver svälta eller gå törstig. I varje påse finns exakt vad man behöver ha i sig för varje dag. Det absolut roligaste är ju att torka mat själv. Det brukar jag faktiskt göra, men det brukar alltid bli att man tar med sig lite för mycket mat, utifall att.det ev skulle behövas. Nu slipper vi ju dom problemen. Skulle dom gröna påsarna inte räcka så får vi, äta bark eller nåt annat.
Sen har tydligen svarsmekanismen längst ner på sidan kommit igång. Det är ju alltid roligt att se att folk läser mina rader. Men sen är ju frågan, skall jag svara på inläggen här i själva bloggen eller där nere på kommentarsdelen? Mja vi får se!
Nä, nu e de snart dags att börja värma upp stämbanden. Men jag skulle vilja ta tillfället i akt att hälsa till dom som ger sig ut i skidspåren imorgon i allmänhet och mina kompisar i synnerhet. En speciell tanke går också till en av dom goaste Boråsarna jag känner, nämligen Veikko Holappa. Han är enligt honom själv i hyfsad god form. Men jag är egentligen bara orolig för en grej vad det gäller Veikko. Det är att han pratar väldigt mycke och ofta. Egentligen skulle han ha en alldeles egen startgrupp för bara honom. Men det kommer nog att fungera bra i den gruppen han startar i. Rent taktiskt skulle det kunna bli så att skidåkarna i ”hans grupp” tröttnar på hans tjöt i spåren och i vild panik åker i väg mot Mora. Kan då Veikko hänga på dom kan det generera en bra sluttid.
Just de! Jag kom ju på att jag skulle berätta vad det blev för kvällsmat i måndags. Det blev en tallrik med sallad, ris som kokats i gurkmeja för utseendets skull samt tunna fina kycklingfileér som stekts med lite kryddor. Gott och lätt.
Avslutningsvis en liten tävling för att verkligen kolla om dom som sköter hemsidan pallar för trycket. Den bilden som kommer efter detta stycket föreställer mig när jag böjer tillbaka ryggen efter en lång dag med packning därbak. Men var någonstans är jag när jag gör detta?
En liten ledtråd ska ni få. Vi befinner oss ca 100 meter över en dalgång som går i Nord/Sydlig riktning, med en avstickare i Ostlig riktning.
Ha de!
//Anders
Måndagen den 25 Februari 2008
Jaaa. Då var det dags att vakna till liv igen. Ja lovar! Ja har inte sovit, bara gått ner i stand by läge i några dagar. Först och främst skulle jag bara vilja förklara en grej som jag har fått lite påstötningar om. Några kompisar har hört av sig till mig angående att det inte går att skriva kommentarer på bloggen. Saken är den att när jag hörde av mig till ”Förståsigpåarna” till hemsidan sa dom helt enkelt så här: ”Vi vill göra er uppmärksamma på att ett fel har uppstått, men att vi jobbar på att lösa problemet så snart som möjligt”.
Det vore roligt om kommenteringen längst ner på bloggsidan kommer igång, så att man kan ha lite diskussioner om saker och ting. Och bolla lite problem/möjligheter med varandra.
Under veckan som vi har lagt bakom oss har det snurrat en hel del i Gustafssons lilla huvud.
Det får till följd att det ibland uppstår små situationer där man gör en grej och tänker på en annan. Vissa av er som umgås med mig dagligen vet precis vad jag menar:)
Jag har så smått börjat kolla på kläder och prylar som man kan tänka sig att ha med på Augusti-äventyret. Det finns nog inget som jag rent spontant kan säga att jag kan hoppa över. Men det finns helt klart lättare alternativ till det vi har haft med oss innan. När vi ändå är inne på vikt så kan jag inte hålla mig. JAG HAR GÅTT NER 5 KILO! Jag lovade ju faktiskt att jag inte skulle säga nått om vikten förrän mars/april, men jag kan inte hålla mig.
Sen måste jag faktiskt avluta med en rolig grej. Vi har varit i Vänersborg i helgen och kollat på våran dotter Emilia som har tävlat i DM i cheerleading. Dom tog hem guldet till Borås. Starkt jobbat.
Nu skall jag laga något gott till kvällsmat. Magarna skriker(blir det något lyckat skriver jag in receptet här nästa gång).
//Anders
Måndagen den 18 Februari 2008
Vilken underbar vårdag! Kameran i högsta hugg och två timmars skogspromenad. Valet föll på att ta den lite längre turen på Rya Åsar. Rya Åsar är ett naturreservat som ligger lite utanför Borås. Faktiskt bara 200-300 meter bortanför min arbetsplats. Därför är det väldigt smidigt att bara stanna till på vägen hem från jobbet om vädret och den rätta andan faller in.
Man börjar att gå upp för den gamla nedlagda slalombacken, som bara står och förfaller. Sen har man fått många höjdmeter i början på vandringen. För sedan håller man sig uppe på åsen hela tiden innan man mot slutet går ner mot parkeringen igen.
Det finns fina utsiktsplatser längs berget. På vissa platser ligger hela Borås framför fötterna.
Det finns små vattendrag med grillplatser och det sägs att det även finns inplanterat fisk. Vid en del platser kan man till och med övernatta om lusten skulle falla på.
Sist men inte minst skulle jag vilja veta om ni har någon bra fantasi! Vad tycker ni att denna rotvältan föreställer?
Ha de!
//Anders
Söndagen den 17 Februari 2008
Anders! sa frugan. Nu ska du med mig ut idag! Jag provade med ett känt Alfons Åberg-uttryck, ”Jag ska bara” Ja, det kan du göra sen, nu går vi ut, var svaret jag fick. Sagt och gjort. Efter morgonbestyren med bl a väckning av två tonåringar som har ett helt februarilov bakom sig, och känner sådär om att gå upp den sista sovmorgonen innan skolan, fick i alla fall Helena med mig på en mycket trevlig, rask promenad till ett litet område som heter Flymader. Det ligger lite ”fel” för att man skall komma dit på ett naturligt sätt. Den lilla grusvägen som vi följde till största delen av promenaden tog oss igenom skog, förbi kolonilotter och små sommarstugor. Tyvärr är jag inte den piggaste människan på morgonen, givetvis glömdes kameran. Jag skall nämligen försöka att så ofta som möjligt ha med mig den.
Om man skall snabbsammanfatta gårdagens melodifestival kan man ju bara dra en lättnadens suck. Denna vecka gick ju två bra låtar vidare, inga pensionärer eller småkottar som var fallet förra veckan i Göteborg. Dels tycker jag att alla låtarna var bra (även dom som kom vidare till andra chansen). Sen kan det va bra att ha en backup som i Rongedals fall. Om någon utav dom får problem med stämbanden (som alla svenska artister har en förmåga att få i stora sammanhang), ja då kastar man bara in den andra tvillingen.
Idag har jag även kollat lite på vårat första resmål. Om fyra veckor åker vi ju iväg till Torrevieja i Spanien. Jag har ”spionerat” lite på området, så att man vet lite grann vad man kan hitta på. Det verkar finnas en hel del att göra. Vi skall även hyra bil så att man kan ta sig upp i bergen. Sen skall vi ta en tur till Benidorm, där jag faktiskt träffade Helena. Sen är det som så här att vi skall iväg på en liten tripp till. Jag fick ett erbjudande som jag inte kunde motstå. Men jag kommer tillbaka till det!
Nu under kvällen gick vi igenom tidigare sportlov för att se hur snö egentligen ser ut, det är ju knappt vi kommer ihåg det så långt söder ut som vi befinner oss!
Ha de!
//Anders
ps. imorrn skall jag ut i solen, med kameran 🙂
Torsdag den 14 februari 2008
Tjenare!
Här kommer en sen kvällshälsning från Borås på alla hjärtans dag!
Här har inte varit speciellt mycke friluftsaktiviteter idag. Men så blir det ju ibland. Man måste ju ta hand om sina nära och kära en sån här dag. Vi får se vad som händer i helgen. Det typiska är ju att vädergudarna är med oss på vardagarna när man jobbar och har en förmåga att ställa till det när ledigheten infinner sig…
Ha de!
//Anders
Tisdagen den 12 februari 2008
Om vi nu hoppar fram till julen 2007 igen. Nu satt man där igen med all julmat, julgodis och ytterligare några kilon som hade smugit sig på runt midjan.
Då kom jag på det!!!!!
Jag förstår i och för sig inte varför jag inte har kommit på idén tidigare, men det är ju bara att beklaga att så inte har skett, utan bara vara glad att den till slut har infunnit sig. Idén går helt enkelt ut på att bara vara ute i naturen. Inga fler svettiga gym, tråkiga dieter, hårda joggingrundor, bara vandringar i helt vanlig svensk natur. I Borås där vi bor finns det gott om fina vandringsleder, både korta och långa. Vill man packa ryggsäcken och sticka iväg över en helg går det alldeles utmärkt. Antal mil av gammal järnväg som har fått byta skepnad till vandrings/cykelleder är väldigt många.
När våren kommer kan man ta fram cykeln och trampa fram längs landsbygden. All den här aktiviteten göra att jag för det första får mycket frisk luft, men kommer även att må bra rent mentalt. Som pricken över i:et så kommer jag att gå ner i vikt, bra va?
Men, som bekant, så är det är roligare att gör saker och ting ihop. Därför kom jag på denna idén att skriva till Utemagasinet och erbjuda ett samarbete, så att ni kan följa mig genom våren och sommarens bravader.
Exempel på platser som kommer att dyka upp under våren är ett naturområde utanför Borås som heter Rya Åsar, en tur längs den nedlagda järnvägen mot Ulricehamn samt att ni ska få följa med mig och min familj på en semesterresa till Costa del Sol i Spanien under mars! Då skall min fru Helena och jag ta med er på många fina och varma turer.
Det finns ju ingen händelse av rang som inte har en värdig avslutning. Inte heller den här&
Som det stora mandomsprovet kommer Joa-Cim och jag att under två veckor i augusti vandra ca:18-20 mil i Lapplands vildmark. Vi kommer att flyga upp till Luleå. Sen bordar vi en buss till Kvikkjokk, för att därefter flyga helikopter till en plats som heter Tarraluoppal. Där tar vandringen vid, vi ska ta oss till fots ängs Padjelantaleden, förbi Sarek genom Stora Sjöfallets national park. Avslutningsvis ska vi ta oss upp längs Kungsleden och över Kebnekaisemassivet till Nikkaloukta.
Har man tur kanske man träffar på näcken i nån Jokk.
//Anders
Måndagen den 11 februari 2008
Ja, då är det dags för mig att stå på egna ”blogg-ben”. Presentationsinlägget skall Fröken Willners ha all kredit för.
Nå var var vi? Jo, Man kan helt säkert säga så här: För att kunna hitta en hälsoform som passar just sin kropp, så måste den vara rolig att utföra rent mentalt. Annars ger det ingenting och då slutar man rätt snart med att utföra den.
Under de senaste fyra åren har jag även fått upp ögonen för våran underbara fjällvärld. Det började med att jag ville göra något med vår äldsta dotter, Michaela, sommaren 2004. Sagt och gjort, vi åkte upp till Lappland och hade en underbar vecka ihop. På ryggen hade vi med oss allt som vi behövde under veckan, allt från mat till en kortlek. Under denna vecka vandrade vi ca: 1 mil om dagen. Det hela gav mersmak för mig och de kommande två åren återvände jag, men då med min vapendragare, tillika arbetskompis, Joa-Cim. Vi har mestadels hållit till längs Kungsleden, men även gjort avstickare däromkring. Bl a knallade vi upp för Kebnekaise och tittade ut över ett bedårande vitt duntäcke av packade moln. Typiskt!!!
Nu är läget så att vissa uppdateringar kommer och ske tätare än andra, men så fort någonting händer här nere(och det gör det alltid J) så hör jag av mig. Men nu i början kommer inläggen att bli väldigt täta. Fröken Willners sa nämligen till mig: Se nu till att lära dig uppdatera din blogg själv, det är inte alltid du kan få tag i mig. Då måste du klara dig själv i cybervärlden förstår du! Fyrtio års erfarenhet säger mig i det läget, att det är bara att lägga sig på rygg och blotta strupen.
I och med att denna sidan handlar om att gå ner i vikt så skall ni få min aktuella vikt när detta drog igång för en månad sedan. Man får väl säga att jag har en himla tur i oturen för vågen går ju till 120 kilo men det hade räckt med 119. För det va nämligen det jag vägde i mitten på Januari. Nu kommer jag inte nämna några kilo mer innan någon gång på vårkanten, typ April.
Men en sak är klar. Händer det något här hemma (och det gör det alltid)hör jag av mig.
//Anders
Tisdagen den 5 februari 2008
Hej på er!
Ja, då är det dags för er att lära känna ännu en människa med rätt inställning till naturen. Jag heter Anders Gustafsson och har hittills levt 40 år fördelat på 19 i Vänersborg och 21 i Borås, där jag för övrigt bor idag med min familj. Det finns många anledningar till att ni just nu läser mina rader. Men den största anledningen är att ni ska få följa min kamp för att komma ner i vikt.
Jag har under min uppväxt sysslat med den utomordentligt roliga sporten hockey. Den har gett mig en hel del vad det gäller lagspel, teamkänsla, en för alla, alla för en och så vidare. Men för att hålla på med en idrott så måste man äta, både rätt mat och mycket för att orka med. Men när man sen växer upp och skaffar andra intressen i livet och slutar med idrotten, så har ätandet blivit ett mönster som är väldigt svårt att bryta. Genom åren som har passerat har jag provat en hel del olika sätt att gå ner i vikt. Jag har börjat med än det ena och än det andra. Den gemensamma nämnaren skulle kunna lyda ungefär: misslyckande! På meritlistan står lite styrketräning, med betoning på lite. Jag har även försökt mig på Göteborgsvarvet. Jag tog mig visserligen igenom utan någon hjärtinfarkt. Men hur roligt är det egentligen att springa runt i Göteborgstrafiken, i högerfilen som någon jädrans Amazon med två testosteronstinna V70 i omkörningsfilen?
Parallellt med detta problem har jag ett genuint naturintresse. Det räcker helt enkelt med att jag får vara i naturen, så mår jag bra. Att bara sitta i en båt och guppa i en insjö t ex, hur skönt är inte det?
Av: Anders Gustafsson
