
Kurs - plåta äventyr
Sju entusiastiska elever, klassrummet är Storulvå-fjällen och läraren Håkan Hjort. Det är äventyrsfotokurs och framför våra objektiv finns en skönskidande fotomodell.
Fjällfest är en magnet. Hundratals snösuktande turåkare har dragit hit till Storulvåns Fjällstation. Ute råder aprilvädret. Inne på stationen ett myller likt en myrstack, alla är på väg till sin aktivitet denna första dag av Fjällfest någonsin. En orgie i den vilda fjällvärldens alla snöaktiviteter börjar.
Sju av oss har valt äventyrsfotokurs med topptursutrustning och samlas i konferensrummet Ripan för introduktion. Håkan Hjort är en av landets bästa i genren och leder kursen.
Med diskreta blickar mäter vi varandras kameror. Ett par Nikon D300 finns med i arsenalen, en Nikon D200, en riktigt bra kompaktkamera. Vilka objektiv kan gömma sig i ryggsäckarna? Vår kursledare kör med Canon.
- Man ska passa sig för att styra upp för mycket, säger Håkan och får all vår uppmärksamhet. Det kreativa går inte att lära ut, utan det är upp till var och en att göra på sitt sätt.
Håkan visar exempel på bilder från den senaste reportageturen med varierade vinklar och motiv.
- Vad är det för speciellt med det här trädet? frågar han om en åkbild där en fjällbjörk står mitt i bilden.
”Det är ett nästan symmetriskt träd”, ”jag har aldrig sett en åkbild med ett sånt träd mitt i”, ”det gör att man ser hur brant backen lutar” lyder några av våra förslag.
Håkan menar att det inte finns någon absolut sanning. Däremot är det intressant att alla har ett eget svar på frågan. För även om bilden planeras noggrant så händer det oförutsedda och oftast blir det till hälften improviserat till slut.
Luttrad modell
Som skrivande reporter som ofta plåtar själv vill jag lära mig mer om att fånga olika ljusförhållanden i snö och att ta actionbilder. Och inte bara jag jobbar med foto. Fredrik du Rietz och Gunar Streu frilansar som fotografer. Robin Ambell går vildmarksguideutbildning och har ambitionen att sälja bilder i framtiden.
- Jag vill lära mig mer om det tekniska, hur kameran ska ställas in, säger Tony Sjökvist som är målare.
Efter en del stök har alla fått på sig randonnée-utrustningen och vi svettas upp på fjällsidan mot Getryggen. Dagens skidmodell Mats Christiansén och hans snyggt mjuka telemarksstil är ständigt i fokus. Det är vackert. Eftersom Mats tidigare jobbat som fotograf vet han exakt hur den som står bakom kameran tänker. Dessutom är han och Håkan parhästar efter flera toppturer tillsammans.
- Mats blir nöjd med bilder tagna mitt i svängen, med snösprut och från en vinkel där båda skidornas ovansida syns, säger Håkan.
På bred göteborgska förklarar Mats hur han tänker ta fart längs kanten av snödrivan där vi fotografer ligger och trycker.
- Jag lägger svängen där, säger han och pekar med staven snett nedanför oss.
Vi diskuterar möjliga vinklar och inställningar på kamerorna. Var och en gör på sitt sätt och så kör vi. En enda sväng som trots att det är flackt ser fartfylld ut tack vare att vi får rätt perspektiv. Alla kikar på resultatet och Mats nickar åt en och annan bild.
- Glöm aldrig att vara tydlig med var du vill ha modellen, säger Mats. Men fråga också vad han eller hon tycker är viktigt. Om du är lagom krävande kommer du att bli förvånad över vad folk ställer upp på för din bild.
Mats gör verkligen allt för att vi ska få öva. Med aldrig sinande entusiasm och uthållighet som en arabisk galopphäst gör han uppemot femtio åk och klättringar. På så sätt hinner vi testa olika perspektiv med brännvidder från vidvinkel till tele.
Ljuset skiftar med vädret som är allt från grinigt blåsigt till skarpt soligt. Det starka dagsljuset gör det enkelt att prova olika bländare för varierat skärpedjup, uppåt 22 för total skärpa genom hela bildens djup och ända ner till 3,5 för minimalt skärpedjup, till exempel skärpa någonstans på Mats medan allt annat är suddigt. Ibland fryser vi hela bilden med en kort slutartid på högst 1/500 sekund, och kortare ändå om vi använder mycket zoom. Vi panorerar med en längre slutartid på minst 1/60 sekund för att få åkaren hyfsat skarp medan bakgrunden är suddig av rörelsen. Ibland fångas grodperspektiv platt liggande på mage, ibland fågelperspektiv genom att klättra upp på en höjd eller helt enkelt att knäppa bilden med armarna sträckta rakt upp i luften.
Knep för balans och variation
Äventyrsfoto innebär också bredd i valet av motiv - i ett reportage ska ett helt förlopp skildras. Håkan tipsar om att alltid tänka variation:
- En tidning vill alltid ha både ”breddare” och ”höjdare”, alltså liggande och stående bilder, närbilder på detaljer och vyer med perspektiv. Den lilla människan i den stora naturen är en klassiker som kan kräva att fotografen går upp på en topp eller väntar medan de andra går vidare.
Resultatet blir bilder från klättringen upp i snöyra, kampen med stighudarna i blåsten, njutningen och stillheten vid fikat i fjällbjörkskogen, nära porträtt och närbilder på detaljer.
Vid ett tillfälle går några av oss uppför på rad med två meters mellanrum i takt med den som går först, det ger fotografen en chans att fånga den visuellt mest harmoniska delen av steget, när det tas ut som mest. Ett av mina favoritmotiv är att plåta mina kurskamrater när de fotograferar Mats. Och oslagbart snygga är Mats telemarkssvängar i den böljande snön med en blåklintsblå himmel bakom.
På kvällen samlas alla med rosiga kinder i underställ över en kopp kaffe. Det är dags att knyta ihop påsen, diskutera vad som fungerade bra och vad vi kunde ha gjort annorlunda.
Kursens resultat är lysande - alla har med sig minst en vass åkbild och ytterligare några riktigt bra bilder. Detta trots att vi hållit till på en ganska flack fjällsida.
Blundrarna är de vanliga, både över- och underexponeringar, ett träd som ”växer” ur Mats huvud och oskärpa. Gunar Streu är nöjd med flera bilder från dagen och Håkan har gjort starkt intryck.
- Det är imponerande vad han kan få ut av en miljö som inte är så storslagen. Vilka utmärkta foton Håkan kan ta på kort tid på ett okänt ställe.
Till slut övermannas jag av dofterna från middagsbuffén och lämnar den fortfarande brinnande bilddiskussionen.
|
Av: Text och foto Erika Willners