Sköna dagsturer i Aosta
På väg uppför de branta stentrapporna från Rifugio Grand Tournalin som syns i bakgrunden på väg mot Champoluc.

Sköna dagsturer i Aosta

Aostadalen i Italien är ett mecka för skidåkare – men här finns också några av världens vackraste vandringsleder. Häng med på en helgtur, men boende på rifugios i bergen. Nu lider säsongen mot sitt slut, men det är hög tid att börja drömma om nästa års tur!

Text: Helene Lundgren, Foto: Felix Oppenheim

Aosta ligger i nordvästra Italien, mellan Frankrike och Schweiz, och är med sina 13 dalar landets minsta region. För oss svenskar är Aostadalen kanske mest känd för sin skidåkning, men passa på att upptäcka dalarna även under barmarkssäsongen. Högt uppe i bergen ligger små charmiga byar, glaciärer, ljuvliga alpängar – och på rustika rifugios serveras trerätters middagar. 

En solig dag i början av juli åker vi över St Bernhardspasset till den italienska staden Cogne. Här ligger Italiens första nationalpark, Gran Paradiso, som grundades 1922.
– Det var kungafamiljen som inte ville att området skulle bebyggas. Här brukade de jaga stenbock, mård, hermelin, ripa och tjäder på sina jaktmarker, berättar guiden Marta Capetillo från The Alps, som arrangerar vandringar och skidåkning i Aosta.

Från Cogne är det gratis transport till fyra byar, och vi ska starta vår vandring i byn Valnontey som ligger omringad av höga snöklädda bergstoppar. Planen är att vandra längs Alta Via 2 upp till rifugio Vittorio Sella.

 

Rifugio Vittorio Sella, Gran Paradiso, Aosta .

En bred upptrampad stig leder snabbt upp igenom barrskogen, och vi möter gott om vandrare i alla åldrar som är ute på dagsturer. När vi kommer upp ovanför trädgränsen börjar det dyka upp små murmeldjur som nyfiket tittar ut från sina hålor. Ett högt visslande varningsläte hörs när de snabbt pilar mellan stenrösen och tunnlar.

Vi ser fäbodar med svarta skiffertak, och längs sluttningarna högre upp i bergen betar hjordar av gems. Små broar leder över strömmande vatten – och efter en lång uppförsbacke dyker till slut Vittorio Sella upp i dimman. Rifugion ligger på 2 584 meters höjd, omringad av snöklädda berg, och härifrån syns Gran Paradisos högsta topp på 4 061 meter.

Vi kliver in i huvudbyggnaden och i köket står det unga paret Jean och Luisa Mappelli och pysslar medan barn och hundar springer runt i köket och busar mitt i familjens middagsbestyr.
– Jag har arbetat här i 25 år, säger Jean Mappelli, och berättar att vandrarhemmet är öppet mellan mars och september. På vintern är det stängt här, och då åker vi skidor och umgås med familjen.

Vandrarhemmet är rustikt med mycket trä och en trappa upp ligger rum med våningssängar. Från fönstret i sovsalen kan jag se en stor hjord av stenbockar som betar längs bergssluttningen. Snabbt springer jag ner till matsalen för att hinna spana in dem med kikaren.
– Stenbocken är en symbol för nationalparken, berättar parkvakten Marco, men innan området blev skyddat höll de på att dö ut. På 20-talet var Gran Paradiso det enda stället i Alperna där det fanns stenbockar kvar.

40 år senare, när stenbockarna blev fridlysta, ökade de i antal och maten började ta slut. Marco berättar att stenbockar är selektiva och bara äter speciella växter, men parkvakterna lyckades fånga in några som kunde flyttas till andra områden. 

Det ryker från en skorsten på gården och vi gläntar lite på dörren. Här ligger puben och fullt med vandrare har trängt ihop sig inne i värmen. Vi lyckas klämma ner oss vid ett bord och hinner ta en kopp varm choklad innan det är dags för middagen.

Vandrarhemmet är oerhört välordnat med trerätters middagar, goda viner och ljudnivån är hög när alla glada italienska vandrare pratar på samma gång. Idag blir det traditionell polenta med ostsås och apfelstrudel till efterrätt. 

 

Matterhorns snöklädda topp är ofta i blickfånget.

Det finns 59 refugios och 67 bivacchi (bergshyddor) i Aostadalen. Tanken med rifugios är att man inte ska neka någon sovplats för natten. Vandrarhemmen ska inte ligga för nära varandra, och inte heller för nära en lift.
– Europas högst belägna rifugio är Capanna Margherita, på 4 554 meters höjd vid berget Punta Gnifetti i Monte Rosa-massivet. Drottning Regina Margherita, som själv var bergsklättrare, startade härbärget 1884, berättar Marta, när vi efter middagen sitter i barstugan och smuttar på den sicilianska bitterlikören Amaro Averna, gjord på ett hemligt recept från ett gammalt Benediktinkloster.

Nästa dag skiner solen och hela gårdsplanen kryllar av vandrare som njuter av det fina vädret. I närheten av vandrarhemmet växer gott om alpaster, violer och klarblå gentiana. Kring blommorna fladdrar blåvingar och nässelfjärilar och längs en sluttning betar bergsgetterna med utsikt över sjön och Grand Paradisos snöklädda topp. Om det inte ligger för mycket snö kvar i bergen går det att fortsätta vandringen upp till passet Col Lauson på 3 300 meter. Men det får bli en annan gång.  

Norr om Gran Paradiso nationalpark ligger byn Valtournench. Härifrån kan man ta bergbanan upp till 2 105 meters höjd och hitta den helt underbara lilla byn Cheneil, mitt bland alpängar och med Matterhorns snöklädda topp i bakgrunden. I byns fina gamla trähus bor åtta personer som alla är släkt med varandra, och här finns minst lika många hundar som människor.

Bergbanan, som öppnades 2016, har gjort livet lättare för byborna.
– Vi har också märkt att sedan bergbanan öppnades kommer det mer folk hit till byn, berättar Michel Bich, som driver Albergo Ristorante Panorama.

Nästa morgon vaknar vi till ljudet av byns alla morgonpigga hundar, och från sängen kan jag se den karakteristiska toppen av Matterhorn. En otroligt mäktig morgonvy.

 

Marta Capitello från The Alps vid Col des Fontaines, 2.696 m.ö.h.

Efter frukost sätter vi av uppför berget, på väg mot Rifugio Grand Tournalin som ligger på 2 535 meter. Här korsar vandringsleden Alta Via 1, som har 17 dagsturer på 3–5 timmars vandring uppe på 2 000 meters höjd. Runt tronar några av Europas högsta toppar: Monte Rosa, Mont Blanc och Matterhorn.

Med Matterhorn i ryggen leder stigen vidare över de allra ljuvligaste alpängar översållade av blommor, och högre upp i bergen växer gentianan med sin lysande klarblåa färg.
– Flest alpblommor ser man i början av juli, berättar Marta.

 

En paus på väg till Rifugio Vittorio Sella in Gran Paradiso.

På väg upp till passet träffar vi på en svensk barnfamilj som under en veckas tid ska vandra Tour des six med övernattningar på sex olika vandrarhem.
– Idag när vi kom över den snöiga vindpinade bergskammen så blev det helt plötsligt tyst och grönt. Det allra bästa med att vandra är tystnaden, och alla goda fyra-fem rätters middagar på olika vandrarhem, berättar Carl Fredrik Pettersson.

Vid det första bergspasset, Col des Fontaines uppe på 2 698 meters höjd, sätter vi oss på en kulle för att äta vår matsäck med en mäktig panoramavy över Matterhorn och Monte Rosa-massivet i bakgrunden. Naturen är varierad och vår stig leder förbi en liten damm och högalpina ängar innan vi kommer upp till det andra passet, Col di Nannaz på 2 773 meter. Här är naturen kargare med högar av stenblock. Vid en otillgänglig bergssluttning får jag äntligen syn på min allra första Edelweiss på nära håll.

 

Familjen Palmbäcks minsta familjemedlem Elis får fina vyer från pappas rygg.

Från passet leder en brant stentrappa ner till rifugio Grand Tournalin, som ligger omringad av höga berg. På en bänk i solen träffar vi på en annan svensk barnfamilj som har vandrat hit med sin åtta månader gamla son, Elis.
– Idag var vi uppe på 2 801 meter och fick en fantastisk utsikt över Matterhorn och Monte Rosa. Under många år har jag åkt skidor i Aostadalen, men det är första gången jag är här på sommaren. Det är nästan så att Aosta är ett strå vassare på sommaren, säger Thomas Palmbäck och ler.

På eftermiddagen fortsätter vi att klättra uppför den branta sluttningen, upp till en närliggande bergstopp med utsikt över en smaragdfärgad sjö. Högt här uppe syns Matterhorn från ett helt annat håll. Tyvärr ligger sjön i skugga nu, så den speciella djupgröna färgen kommer inte riktigt till sin rätt – ett tips är att komma lite tidigare på dagen.

Högt uppe i bergen vandrar vi längs de branta sluttningarna, och tar en extra sväng upp på en smal bergstopp, innan vi vänder tillbaka ner mot byn.

 

Albergo Ristaorante Panorama i byn Cheneil har drivits av samma familj i fyra generationer.

 

UTEFAKTA – AOSTA

Resa hit: Cirka 24 timmar med tåg från Stockholm, med stopp i bland annat Basel och Milano. Flyg till Milano, Torino, Genève eller Zürich och hyr en bil eller ta tåg/buss till Aostadalen. 

Resa runt: Om du vill utforska flera dalar i Aosta finns bussar som går mellan byarna, eller hyr en bil för största flexibilitet. www.vitagroup.it/linee-urbane-extra-vdawww.savda.it/en/index.php och www.rentalcars.com/sv/

Säsong: Det kan vara snö i juni, bästa tiden för att vandra Alta Via är juli till september. Kolla vädret på www.regione.vda.it. Starta tidigt då vädret i bergen ofta är bättre på morgonen.

Guide: Vi reste med The Alps, som arrangerar skräddarsydda resor till Aostadalen med flera destinationer i Alperna sedan 20 år. www.thealps.com

 

CYKLA I AOSTA

Telemark ski & bike hire Champoluc hyr ut cyklar och skidor i Champoluc. De har även riktigt kraftfulla elektriska mountainbikes och guidade cykelturer. http://telemarkskihire.com/

Vid turistbyrån i staden Cogne finns 20 elcyklar som man kan låna över dagen. www.grand-paradis.it/bikesharing

Lätt tur: En 4-immarstur på 25 km. Champoluc - St Jacques - Nana - Tschvanna - Barmasc - Antagnod. 

Medeltur: En 5-timmarstur på 35 km. Champoluc - St Jacques - Nana - Tschvanna - Barmasc - Extrepieraz - Periasc - Champoluc.

Längre tur: En dagstur på 70 km. Champoluc - St Jacques - Nana - Tschvanna - Barmasc - Col de Joux - Somarese - Challand - St Victor - Torettaz - Brusson - Champoluc. 

  

HÄR KAN DU BO

Rifugio Vittorio Sella är ett rustikt vandrarhem som ligger i nationalparken Gran Paradiso med plats för 150 personer. Utanför fönstret kan man se stenbockar, gems och murmeldjur. www.rifugiosella.com

Bellevue Hotel & Spa är ett historiskt hotell i Cogne som har ägts av samma familj sedan 1925. Här finns ett termalbad, spa och en ostkällare med traktens traditionella Fontina-ostar. En av hotellets restauranger, Le Petit Restaurant, är en gourmetkrog och har en Michelinstjärna. 

Albergo Ristaorante Panorama i byn Cheneil har drivits av samma familj i fyra generationer. Hotellet ligger oerhört vackert i ett gammalt timmerhus med utsikt över Matterhorn. www.hotelpanoramalbich.it

Rifugio Grand Tournalin på 2 535 meter ligger omringad av höga berg. www.rifugiograndtournalin.com

Hotellerie de Mascognaz i byn Mascognaz ligger på 1 800 meters höjd och är ett charmigt och smakfullt boutiquehotell med en bra restaurang. Här finns en pool och ett spa med utsikt över Matterhorn och Monte Rosa. 

L´Aroula har rum och en restaurang som ligger på 2 036 meters höjd i den gamla walserbyn Cuneaz. Ägarna Michela och Jean bor i byn hela året runt. www.aroula.it

Rifugio G.B. Ferraro ligger på 2 066 meter i byn Resy. Här finns många tibetanska böneflaggor och ägaren Fausta åker ofta till Himalaya. www.rifugioferraro.com

La Torretta Hotel & Restaurant i Challand Saint-Anselme är ett mycket charmigt hotell i trä som drivs av Paula och Nica. Nica lagar hemlagad mat och hotellet har funnits i Paulas farfars ägo sedan 1920. www.latorrettahotel.com '

 

HÄR KAN DU ÄTA:

Belvedere Albergo ligger uppe i bergen ovanför Cogne, med utsikt över bergen. På terrassen serveras god traditionell mat. www.albergobelvedere.net/en/home-1/

Stadel Soussun serverar trevliga luncher i byn Soussun högt uppe i bergen ovanför Champoluc. www.stadelsoussun.com

Lantgården La Tschavana är en populär restaurang – och en bondgård med både kor och får. Lantgården tillverkar också olika ostar. www.aziendaagricolabagnod.it

Bistrot Ramet är en lokal restaurang som ligger i Challand-Saint-Victor.www.bistrotramet.com

 

 

  • Få utemagasinet.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!