Kollektivtur i Dalafjällen

Hur fira en kompis som fyller 40, på bästa sätt? Jerk Rönnols och Oskar Karlin tog med sig Martin Karlsson på en kontrastrik vintertur, från Fulufjället till Tandådalen.

”Vår kompis Martin Karlsson fyllde 40 år och vi ville fira med en tur på skidor i Dalafjällen. Vi planerade att göra en variant som gick från A till B och valet föll på Fulufjället till Tandådalen i Sälen, via Södra Kungsleden. Vi hade tid för en långhelg och ville endast använda oss av kollektivtrafik. Det blev ett oväntat variationsrikt äventyr. 

Vi började en eftermiddag i februari med att ta bussen till Särna och vidare upp till Mörkret. Här finns ett vandrarhem att bo på om man inte vill skida i mörkret, men vi skidade upp på Fulufjället direkt, med pann­lampor på. Dimman låg tät och sikten var dålig. Efter åtta kilometer kom vi fram till Tangsjö­stugan, där några tyska turister redan fått i gång elden. Län­styrelsens övernattnings­stugor i Dalarna och Väster­botten är små guldkorn som gör det enklare att ge sig ut på vintern. De har dessutom alltid stora vedspisar där man kan baka bröd och pizza! Främst är det skönt att inte behöva bära med sig tung utrustning. 

Dag två var dimmig och blåsig. Först gick det segt uppför, med trögt före. Vi trodde att vi skulle nå ett långt glidparti efter krönet på Göljåfjället, men det blev aldrig så. Dimman gjorde allt vitt, med enstaka röda ledkryss. 

Vi åt lunch i gulliga Tangådalsstugan precis vid trädgränsen. Efter lunch skidade vi på en relativt nyinrättad led mot Björnholmsstugan. Tidigare gick leden över Summelfjället och backen ner mot stugan var rätt så brutal. Den nya sträckningen är betydligt behagligare. 

Det var redan skymning när vi nådde stugan som ligger fint nere i granskogen. Dagarna är korta i februari och det blir en del tid i stugorna. Denna kväll bakade Oskar surdegsbröd och vi hade 40-årsfest för Martin, med chilinudlar och varm choklad spetsad med rom. 

Dag tre slog vädret om och det blev strålande sol. Vi fortsatte söderut, i skjorta med uppkavlade ärmar. I Lilldalen mellan Näsfjället och Mellanfjället passerade vi en raststuga, sedan bar det utför. I en lång utförslöpa gick det fort, uppemot 40 kilometer i timmen! 

Vi checkade in på Gräshedens vandrarhem och dagen efter fick vi först följa en kraftledningsgata och sedan en vinterled där skoter är tillåten. Det var minus 17 och bitande kallt. Efter ett tag anslöt vi till Södra Kungsleden igen, där skoteråkning inte är tillåten. Den vindlar sig upp och ned, kors och tvärs i skogen – fint anpassad till vandrare men inte lika bra för skidåkare. 

Den mest äventyrliga etappen blev den sista, när vi skulle bestiga Granfjället. Ingen hade nog skidat där på flera veckor, snön var lös och meterdjup. Det var brutalt. Vi hade dessutom en buss att passa i Tandådalen. 

500 höjdmeter skulle vi ta och stämningen var inte på topp. Jerks stavar med mindre trugor åkte ner en halvmeter och det låg ungefär två kilo snö på skidorna! Vi testade att gå utan skidor men sjönk då ner till midjan i snön. Jerk som har åkt Vasaloppet menade efteråt att ansträngningen var i paritet med det. 

Efter fyra timmar kom vi äntligen upp till kalfjället där snön var mer packad. Då började det istället blåsa hårt. Vi hade drömt om hur härligt det skulle bli på toppen, men det var bistert. Föret var dock bra och vi rullade på nerför. Vi hann till och med handla mat innan bussen gick! 

Man vet aldrig vad man får i vinterfjällen, ibland är det lätt och ibland tungt. Samma sträcka kan bli en helt annan upplevelse en annan gång. Det är en del av äventyret. 

I Dalafjällen kan man få sig lagom stora äventyr. Det är väldigt vackert på vintern dessutom, med små kalfjäll, skog och öppna vidder. Och kontrast­erna är stora – ena timmen kämpar du på i öde vildmark, nästa kan du köpa pizza på byn. 

Nästa tur vill vi länka samman de delar vi redan skidat mellan Sälen och Storlien, vilket är sträckan Drevdagen till Grövelsjön ungefär.