Han föddes 1912 i Oslo och blev 27 år gammal professor vid Oslo universitet, en post han hade fram till 1970.
Han är mest känd som grundaren av den så kallade ekosofin och fick sitt genombrott med boken ”Ekologi, samhälle och livsstil” 1973 som mycket starkt bidragit till miljörörelsens framväxt inte bara i Norden utan också på övriga håll i världen. Som en av sina stora inspirationskällor till ekosofin nämnde han Rachel Carsons miljöbok ”Tyst vår” från 1962.
Han var en aktiv miljökämpe som i Norge bland annat engagerade sig mot utbyggnad av älvar och vattenfall. 1970 deltog han i en aktion med andra demonstranter och kedjade fast sig i klipporna framför vattenfallet Mardalsfossen i en fjord för att protestera mot ett dammbygge.
Arne Næss var motståndsman under den tyska ockupationen. Han var också en hängiven bergsklättrare och ledde flera klätterexpeditioner, bland annat den första bestigningen av Pakistans högsta berg Tirich Mir 1950 som är 7 708 meter högt.
– Genom att han deltog i det offentliga livet blev han en unik förebild för många norrmän men han var omstridd inom fackfilosofin då han intog flera olika ståndpunkter vilket provocerade många, säger Inga Bostad, vicerektor vid Oslo universitet till Aftenposten.
En av Arne Næss senaste böcker utkom 2002 och handlar om Gandhi, och i januari 2007, som en hyllning till Arne Næss inför hans 95-årsdag utkom samtalsboken ”Livsviktigt” där han för vännen Henrik B Tschudi berättar om sin syn på bland annat pengar, tid, Gud, kärlek och om sina upplevelser från andra världskriget.