Fyra sköna veckor har jag lyckats hålla fingrarna borta från jobbdatorn. Nu möts vi på nytt. Jag håller in knappen och lyssnar till den bekanta tonen som signalerar att arbetsdagen har börjat.
Som vanligt ploppar det upp en massa rutor med gnälliga budskap: ”En server med namnet bla bla bla hittas inte” och ”Ett okänt fel uppstod bla bla bla”. Jag trycker delete, bort med dem bara.
Sedan klassikern: ”Det finns 14 uppdateringar. Vill du göra dem nu?” Och det är här det går snett. Ringrostig efter semestern, och i ivern att inte framstå som en trist nej-sägare, klickar jag JA.
Hej igen, nu skriver jag på mobilen. Förlagets IT-stjärna Jonny vet inte riktigt vad som hänt med min dator, men det tycks vara något problem med mjukvaran. Han felsöker, och passar samtidigt på att uppgradera ett par program som kommit i nya versioner och installera några livsviktiga stödprogram som jag tydligen ignorerat.
Problemet är att jag inte vill ha mjukvara. Jag vill ha äkta vara. Rejäla prylar som man kan lita på i alla väder, som inte skriker ”Uppdatera mig! Uppgradera mig!” i tid och otid. Prylar som ligger snällt i garaget tills man får tid och lust att plocka fram dem och som kan lagas med silvertejp om olyckan är framme. Efteråt kräver de på sin höjd lite vädring, vatten eller fett innan de tacksamt lägger sig tillrätta på hyllan igen.
Som vår äldsta havskajak, inköpt i Dala-Floda 2001 eller så. Trots omild behandling åldrades den knappt alls de första 15 åren. Nu hänger lastnäten slappa sedan gummit i dem vittrat sönder – men inte skriker kajaken om uppdatering för det.
Och muurikkan, detta fantastiska järnstycke. Tre ben som gängas i stekhällen och saken är biff. Den här sommaren har det ju inte gått att elda i vår stackars natur, men så snart den har återhämtat sig efter monstertorkan ska jag fräsa på lite söta kolbullar med lingonröra (recept på sidan 90 i nya numret).
Så, kräver muurikkan uppgradering? Icke.
Nu är datorn som ny, säger Jonny. Bara att sätta igång och jobba. Jag finlirar lite med innehållssidorna, konstaterar att hösten är en oslagbar tid för äventyr i naturen. Inga mygg, inga soleksem, ingen trängsel. Sällan några längre ledigheter att njuta av, men en riktigt bra långhelg kan ge minnen för livet. Som en kanottur längs vilda Görälven; lekfull polarcykling i Narvik eller rävspaning och familjevandring kring Helags.
I den genren har vi ju också Utefest i antågande. Årets mest efterlängtade äventyrsfestival, som vi på Utemagasinet arrangerar 7–9 september i trakterna kring Skuleberget vid Höga kusten. Knappa genast in utefest.se och säkra din plats om du vill hänga med oss och vandra; paddla kajak och sup; springa i skogen; klättra Via Ferrata; yoga på berget; lära dig mer om bushcraft, foto, vildmarksmedicin och mycket mer. Som vanligt med livemusik, lägereldar och kokkaffe som naturliga mysfaktorer.
Och det blir ingen mjukvara på Utefest, det kan jag lova. Bara äkta vara.
