Staffan Ekholm: ”Det ska vara lätt att komma igång”

Otaliga är de vandrare, klättrare och paddlare som stiftat bekantskap med Staffan Ekholm. I böcker och som guide har han inspirerat till äventyr – men det är i skolan han sett mest effekt av friluftslivet.

Text: Mats Wigardt, Foto: Johan Marklund

En första fjälltur, på Sonfjället i Härje­dalen, gjorde Staffan Ekholm redan som fem-sexåring med sina föräldrar. Han minns sin mammas brandgula anorak, utsikten över skogen och nyfikenheten på de björnar­ han hade hört talas om. 

Ett frö av längtan hade såtts, som kommit att prägla Staffan för livet. Fjäll­världen har blivit hans andra hem.

Idag är Staffan Ekholm en skrivande äventyrsguide, som genom sina böcker nått ut till betydligt fler än dem han personligen mött och handlett i över tre decennier. Hans mål är ett friluftsliv för alla, där själva naturupplevelsen är viktigare än prestationen. 

Sedan 1999 driver Staffan Stockholms Guidebyrå, som enligt hemsidan fokuserar på ”upplevelse och utbildning för privatpersoner och grupper i samklang med miljön.” 

– Mina syften med guidebyrån var dels att bidra till en professionalisering av en ganska vildvuxen bransch, dels att ta bort trösklar för att börja med friluftsliv – bland annat genom att enbart ta kroppen, vinden och vågorna till hjälp för att ta sig fram. Och alltid med hög säkerhetsmarginal, säger Staffan.

Deltagarna är av alla de slag. Vissa vill hitta nya vänner, andra kan mycket men vill lära sig mer, en tredje kategori vill utmana sig själva eller har tröttnat på att vara rädda för höjder eller trånga utrymmen.

– Där kan jag faktiskt bidra med egna erfaren­heter och närma mig deras rädslor och fobier med respekt, säger han.

Naturen öppnade för samtal
Jag möter Staffan Ekholm på ett kafé nära Gärdet i Stockholm. Det är tidig förmiddag mitt i veckan och det vilar ett stillsamt lugn över gatan utanför fönstret. Det går att ana höstens ankomst, himlen är kyligt blå och de skuggande lövträden visar upp plötsliga inslag i rött och orange.

Staffan balanserar en kopp kaffe fram till bordet. Några försiktiga artighetsfraser inleder, men efter bara någon minut har vi hamnat i en spännande diskussion om hur de barn han mött under sina år som idrottslärare fick honom att förstå vilket fantastiskt redskap friluftsliv är för att må bra, både fysiskt och mentalt. Han nämner särskilt barnen med koncentrationssvårigheter, som kunde hitta lugn och fokus i naturen. Att sitta stilla tillsammans och bara meta, eller samlas runt en läger­eld, blev en inkörsport till många viktiga samtal. 
– Även klättring var en aktivitet som fungerade, säger han. Där måste barnen verkligen fokusera för att lyckas på klätterväggen.

– Givetvis tog vi även ut de på ytan tuffa ungdomarna i naturen. Och väl vid lägerelden dyker reflektioner över de stora livsfrågorna upp. Jag minns hur vi en kväll låg på rygg ute i skärgården och såg upp på stjärnhimlen, och frågorna blev allt större och allt viktigare.

Staffan berättar hur en av eleverna, uppvuxen i Bosnien under kriget, på avslutningen summerade sina tre skolår i Rågsved med orden: ”Det viktiga med skolan är inte allt vi lär oss, utan alla människor vi möter.” 

Många av eleverna hade låga betyg när ­projektet startade och få av deras föräldrar dök upp på möten i skolan. 
– Men mot slutet av terminen hade alla elever föräldrar som kom på föräldramöten och alla gick ut med godkända slutbetyg. Det här var mina hittills bästa yrkesår, slår Staffan fast.

När satsningen i Rågsved lades ner hamnade Staffan­ på Spånga gymnasium, där han startade ett naturvetenskapligt program med inriktning mot äventyr och utbildning utomhus. Även denna satsning försvann efter några år, då en ny skolreform gjorde det omöjligt att driva den vidare.
– Under alla år upplevde jag skolvärlden som oerhört komplicerad, nästan inhuman. När det blivit viktigare att på idrottslektionen bedöma hur en elev rör sig än att hen rör sig har man halkat in på fel spår.

– Men, tillägger Staffan, det är en hel del av eleverna från den tiden som idag jobbar i friluftssvängen. Det känns väldigt roligt.

Grunden lades på Alvaret
Staffan Ekholm har som många stockholmare sina rötter någon annanstans, i hans fall på Öland. Han beskriver sig själv som idrottsnörd, tillhörde ungdomseliten i tennis och inledde som senior en elitsatsning på landsvägscykling. Några större äventyr i naturen räckte tiden inte till under uppväxten, kanske för att han i skolan mest satt och rangordnade berg, lärde sig floder att paddla, ritade världskartor och skrev listor på alla länder han ville besöka.
– Öland var platt och ointressant för ett äventyrs­suget barn som ville erövra världens alla floder och berg, minns han. Men till slut fick jag en överdos av alla tävlingar och hamnade i friluftssvängen på heltid. Nu kunde jag äntligen njuta av att dricka mitt kaffe i lugn och ro utomhus. 

En grund lades ändå under uppväxtåren då kloka vuxna tog med Staffan ut på det karga, blåsiga­ och vidsträckta Alvaret på Öland för att titta på blommor,­ lära sig namnet på fåglar och växter och upptäcka hur allt hänger ihop i naturen.­

I sin morfars och mormors läsrum i Borgholm konfronterades­ han också med fotoböcker där naturen­ var närvarande på varje uppslag. Böckerna med bilder från fjällen, av fotografer som Edvin Nilsson och Sven Hörnell, var ögonöppnare som gav mersmak. Att fjällnaturen på många sätt påminde om det vidsträckta hedlandskapet han hade runt knuten, bidrog till att väcka en nyfikenhet i Staffan som ännu inte stillats. 
– Jag tror att det bästa man kan ge sina barn är en vana att vara ute, funderar han. Och det behöver inte vara det stora äventyret, bättre då att duschas med uteliv i små portioner med lagom mycket motstånd.

När Staffat paddlat eller vandrat med sina egna barn har det mestadels blivit korta turer på bara några kilometer, med fokus på ett mysigt tältliv och att upptäcka det egna närområdet.

Genom åren har det också kommit ett stort antal böcker från Staffan Ekholms penna, med ett innehåll som famnar både stort och smått och för många blivit oumbärliga ledsagare inför paddelturen eller fjällvandringen. 
– Men jag hade egentligen inga planer på att börja skriva, säger han. 

Att vara mitt i elementen
Det var i samband med att Staffan slutade på Rågsvedsskolan som han tillsammans med en ­kollega gavs möjligheten att skriva en lärobok i pedagogik, om hur man i olika ämnen kan göra eleverna medvetna om sina beteenden och hur de genom att lära känna sig själva kan fungera tillsammans med andra. Den erfarenheten gav smak på skrivandet. 

Och senare, när Staffan arbetade med att sälja kajaker, stötte han ihop med grundarna av nystartade Calazo Förlag och råkade nämna att han samlat anteckningar till en bokidé om att paddla i Stockholms skärgård, varpå han blev deras första externa skribent.
– Att skriva visade sig vara både lust, utmaning och frustration. Och samtidigt oerhört kul, summerar han.

I snart 35 år har Staffan Ekholm ägnat sig åt friluftsliv – som aktiv utövare, som instruktör och guide, som företagare, författare, föreläsare och fotograf. I förordet till sin bok Stora boken om kajakpaddling från 2021 beskriver Staffan hur hans passion för paddling är lika stark idag som någonsin tidigare, och han har en egen förklaring: ”I likhet med min andra passion klättring innebär kajapaddling att man faktiskt tar i elementen. Man är mitt i dem. Allt bidrar till en upplevelse av ­närhet och total närvaro som håller mig kvar i nuet.”

Efter pandemiåren har Staffan valt att renodla och krympa Guidebyråns utbud, och därmed även minska det administrativa arbete och den ekonomiska osäkerhet det har inneburit att driva ett företag på tillväxt. 
– Jag vill vara mer guide än administratör, förklarar han. På det sättet hoppas jag kunna vara ute mer och bibehålla glädjen det innebär att vara ute och paddla med en grupp på en femdagarstur i skärgården. Den delen av jobbet är fortfarande lika galet utvecklande och kul.

Exklusivt och exkluderande
De senaste årens utveckling inom friluftsbranschen kallar Staffan emellertid för ”problematisk”. Till det bättre hör, menar han, att säkerheten överlag har ökat, med större kunskap och tydliga normer för utbildning av instruktörer, ledare och guider.­ En utveckling i vilken han på olika sätt själv bidragit.­ Materialutvecklingen som tillgängliggör och förenklar friluftslivet, bland annat med lättare ryggsäckar och tält, ger också mindre påfrestning på kroppen – vilket gör det ännu roligare att ge sig ut i naturen.

Men samtidigt är det mycket som går i fel ­riktning, enligt Staffan.
– Friluftslivet har blivit mer exklusivt och exkluderande, med dyra kläder och ständigt nya prylar, konstaterar han dystert. Bara att parkera bilen när man ska ut och paddla i skärgården kan kosta 1 500–2 000 kronor i veckan.

Han menar att superlätta material ofta har ­kortare livslängd, och prylarna måste då ersättas av nya, vilket innebär att fotavtrycket på miljön blir allt djupare. Och enligt Staffan behövs inte särskilda kläder för varje aktivitet man ägnar sig åt, oavsett vad som sägs i sociala medier. 
– Det ska vara lätt att komma igång. Ofta finns det man behöver redan i garderoben, försäkrar han. En gammal ulltröja är lika bra som en ny. 

Staffan hänvisar till den eniga forskarvärld som menar att friluftsliv och närheten till naturen är viktiga för människans hälsa och välmående. Samtidigt, konstaterar han, befinner vi oss mitt i en akut klimatkris där vi, om inget görs, riskerar att förlora många av de naturvärden vi borde förvalta på ett mer ansvarsfullt sätt.
– Vintrarna blir varmare, glaciärer krymper, trädgränsen kryper uppåt, snötäcket minskar, biotoper försvinner, Östersjön är övergödd, räknar han upp. Och vi ser hur miljö och klimat hamnar allt längre ner på den politiska dagordningen.

Viktigt att sprida kunskap
I förordet till en uppdaterad version av Stora boken om fjällvandring, som beräknas komma ut senare i höst, citerar Staffan Ekholm fotografen Edvin Nilsson ur boken Sarek – Vandringar i vår sista vildmark, utgiven 1970: 

”Vår önskan om förbättrade levnadsförhållanden gör att naturvärdena väger lätt mot ekonomiska intressen (…) För att naturvärdena skall väga tyngre i vågskålen måste därför så många som möjligt få veta vilka oersättliga värden som finns kvar i våra nationalparker.”

Idag, 50 år senare när vi står inför en annalkande miljökatastrof, framstår dessa ord som mer angelägna än någonsin. 

Då vill Staffan Ekholm inspirera till att fler ger sig ut i naturen?
– Det är enda vägen att gå, för att fler ska få en fördjupad kunskap om de värden vi på ett hållbart sätt måste bevara, förklarar han. 

Vi sätter punkt där. För Staffan är det hög tid att packa inför en tio dagar lång tur där han ska guida en grupp i Jämtlandsfjällen. Förhoppningen är att deltagarna med ökad kunskap får en större fjällupplevelse och blir friare som vandrare.

Och ett är säkert, det kommer inte att saknas kaffepauser. 

---