Mårten Ajne svarar: Barn på långfärd är en viss ansträngning, som ni verkar ha klarat. Säkerheten är främst flythjälp, seglarväst eller packad ryggsäck. Isdubbar brukar bäras med stolthet, två av mina telningar har hoppat i vaken för att få använda ”istaggarna” själva för uppstigning. De är smidiga som små apor och tar sig enkelt upp. Någon uppsikt behövs så att de inte far iväg på tunnare is än vad som håller för en själv.
Utrustningen är bökig. Dubbelmedar kan avfärdas, de fungerar bara för att stå eller gå. Till små barn utan vriststadga är slalompjäxor och korta skridskor med fasthälsbindning bästa förslag. Från 7–8 års ålder kan man testa hockeyrör eller skatepjäxor med korta och låga långfärdsskridskor. Vår 10-åring åker med Salomons skatepjäxor och ett par 36 cm långa Siljanskridskor. Leta på begagnatmarknaden, en vinkelkap ordnar längden på ett par avlagda skenor.
Långfärd blir lätt långtråk för barn, de har som bekant en egen vilja och egna förväntningar. Välj kortare turer och använd fantasin för att skapa mål och mening. Ta med kompisar, elda, grilla – eller välj färdmål med lyxig final på kafé.
Vissa karaktärsstarka barn passar inte på turer som inte enkelt kan avbrytas. Och även annars entusiastiska barn kan ju tröttna. En kort lina med ögla för bogsering eller ispikarna för tandemkörning hjälper till. Och självklart ska motivatorboxen vara proppfull med sötsaker!
