I det sprillans nya Utemagasinet kan du bland annat läsa om utmattning – och om den läkande naturen. I numrets ledare vrider och vänder chefredaktör Marie Kjellnäs på vår tids galopperande ohälsa.
För 25 år sedan brakade Henrik Westling in i väggen, kan vi läsa i Mattias Fredrikssons fina personporträtt i nya numret av Utemagasinet. Jämten som idag är känd som topptursinspiratör och friluftsentreprenör hade varit med om en olycka som punkterat drömmen om att bli professionell friåkare – och under året som följde begravt sig i jobb, som ny delägare i Naturkompanietbutiken i Östersund.
”Det kändes som om väggarna ramlade in på mig, jag fick panikattacker och blev superstressad”, berättar Henrik i artikeln. I flera månader var han sjukskriven, innan han lyckades ta sig samman och styra upp en mer hållbar livsstil åt sig själv.
Idag känner de flesta någon som har brakat in i väggen. Eller drabbats av utmattning som det väl heter på riktigt. Kvinna eller man, ung eller äldre – vid det här laget har vi fattat att vem som helst kan drabbas.
Ta Harald Born, till exempel, som Cajsa Rännar har intervjuat i nya numret, i en artikel helt tillägnad kombinationen natur och psykisk hälsa. I vänskapskretsen var han känd som ”den outtröttlige äventyraren”, alltid med en ny kurs eller långtur på gång. I backspegeln kan Harald se att det fanns varningssignaler långt innan allt kraschade och han hamnade på intensiven. Magen var i olag, han kände sig seg, ingenting var roligt. Men vem var han att gnälla?
Jag har själv aldrig passerat den där gränsen (peppar, peppar). Och det beror nog mer på tur än skicklighet. I likhet med de flesta andra bollar jag en hel massa roller och uppdrag – som krockar ljudligt flera gånger i veckan. Vad är viktigast? Vem får inte glömmas? Hur kan jag köpa mer tid? Det händer att det pyr i hårrötterna.
Ibland tänker jag att det kanske vore bättre att braka in i väggen, hit rock bottom en gång för alla liksom. De som har varit där nere och vänt kommer ju upp med så mycket kloka insikter. Och så förändrar de sina liv, blir snällare mot sig själva och får full koll på sina prioriteringar.
Hur man än vänder och vrider på vår tids galopperande ohälsa så landar åtminstone jag i att lösningen finns i naturen. Nog är det svårare att må dåligt på ett fjäll, i en skog, vid en sjö? Den erfarenheten delas också av psykoterapeuten Ulrika Ernvik, som i artikeln på sidan 50 i nya numret berättar hur hon jobbar utomhus med ekopsykoterapi.
Samtidigt är både Henrik Westling och Harald Born exempel på att det inte räcker att gå ut. De var ju ute på äventyr mest hela tiden redan innan de brakade in i väggen. Kanske var deras uteliv rentav en del av problemet?
Ett av de första besluten Henrik tog efter utmattningen var att aldrig jobba heltid. Även roligt friluftsjobb är de facto jobb – som behöver balanseras med stress- och pressfri ledighet. Harald har å sin sida insett att det riktigt rofyllda lägerlivet, som att sitta med en vän och peta i en eld, gör det lättare att släppa prestigen och våga prata om det allra jobbigaste.
Så, vi som ännu inte brakat in i väggen kanske helt enkelt ska låta bli. Egentligen räcker det ju att lyssna på dem som har provat det, och dragit kloka slutsatser åt oss alla.
/ Marie Kjellnäs, chefredaktör