Driv, tid och frihet – där har du grunden för en lyckad långvandring. Lina Hallebratt har vandrat många hundramilaturer. Här tipsar hon om tre favoritleder.
Text: Redaktionen
EN BRA BÖRJAN: S:T OLAVSLEDEN
S:t Olavsleden är världens nordligaste pilgrimsled och det svenska svaret på El Camino de Santiago de Compostela. Du går 58 mil mellan Bottenhavet och Atlanten, från Selånger i Medelpad till norska Trondheim. Leden går nära bebyggelse och passar bra som en första och enklare långvandring. Händer något kan du alltid be om hjälp, och du har oftast mobiltäckning. Du kan lätt ta dig till och från leden med kollektivtrafik, och mataffärerna duggar ganska tätt. Det finns också mycket skrivet om leden, så det är lätt att hitta info. Här till exempel: ”Det våras för pilgrimsleden”
Mer info: stolavsleden.com
FÖR DEN ERFARNE: GRÖNA BANDET
En lite mer utmanande led på cirka 130 mil, som passar den som blivit lite varm i långvandringskläderna. Vandringen är lätt att lägga upp efter egen förmåga: Mycket upp och ner eller flackare vägval. Det finns mycket bebyggelse relativt tätt. Om St Olavsleden är mer kulturvandring så är Gröna bandet mer natur – även om det finns en hel del bebyggelse även längs den. Bandet är lite mer utmanande och det är lite längre mellan mataffärerna. I den mån det går tycker jag att det är bra att handla lokalt så att de faktiskt kan tjäna lite pengar på turisterna. Det finns mycket skrivet även om Gröna bandet, både personliga upplevelser och guidebeskrivningar.
Mer info: vitagronabandet.se
FÖR ÄVENTYRAREN: KORSA KARPATERNA
Att korsa Karpaterna, som jag gjorde 2017, var en riktig utmaning. Tydligen var det bara en man som gått hela sträckan på 300 mil före mig. Det var svårt att hitta information, jag fick googla på olika språk och försöka översätta. I Ukraina fick jag hjälp av en kompis som kunde ukrainska, som mötte upp mig.
Jag gick från Österrike/Slovakiengränsen genom Polen, Tjeckien, Ukraina, Rumänien och Serbien. Bland allt skrämmande var de smått galna boskapsvaktande hundarna värst. De kommer i flock om åtta-nio stycken och vill bita dig. Det enda man kan göra är att vifta med stavarna och skrika tills herden kommer. Vissa av byarna i Rumänien och Ukraina är som att åka tillbaka i tiden, där har de knappt el. Många transporter sker fortfarande med häst och vagn. Det var en tuff vandring, inte bara fysiskt utan även psykiskt. Men också underbart, såklart. Det finns fantastiskt vacker natur i östra Europa, väl värd att utforska när säkerhetsläget tillåter.
Mer info: På linahallebratt.se och @linahallebratt på Instagram kan du läsa mer om Linas turer och planer.
