Späker vi oss i naturen för att framstå som klimatsmarta? Enligt sociologen Johan Alfonssons debattinlägg i DN är det en del av svaret. Utemagasinets chefredaktör Marie Kjellnäs försöker förstå hans tes, men det blir en utmaning: ”Av outgrundliga skäl är jag en person som föredrar att, med sociologens ord, tillbringa sin lediga tid i blöta kläder huttrandes framför en rykande brasa av sur ved.”
Jag läste ett debattinlägg i DN härom veckan signerat sociologen Johan Alfonsson. Han frågar sig om medelklassen gått och blivit galen: ”I underkläder av merinoull och med regnblöta skaljackor strövar de runt i ruskväder” i vad han gissar kan vara någon form av anti-semester. Vi (jag tror minsann journalister räknas som medelklass?) väljer att späka oss i den otäcka naturen för att framstå som klimatsmarta och för att ”upprätthålla distans gentemot de lägre klasserna.”
Helt allvarlig är han inte. Tror jag. Möjligen i klassresonemanget, som bygger på kända siffror från scb som visar att de som tillbringar minst tid i skog och mark är de med lägst inkomst. På ett sätt svårt att förstå, eftersom det är helt gratis att gå i skogen – men det gäller ju också att ha tid att slå dank på detta vis. Vi som har den tiden, den lyxen, är lite som det tidiga 1900-talets äventyrsturister som reste runt och samlade vyer medan andra slet för livet. För att de kunde.
Jag googlar Johan Alfonsson. Tänker att han säkert är en friluftsnörd i smyg, med egen erfarenhet av de vindskydd och den torrmat han låtsas förfasa sig över. Men inga bildbevis. Menar han på riktigt att det är helt obegripligt att många faktiskt gillar att vara ute i naturen?
Den här sommaren har jag legat i sjöstjärneposition på en sandstrand noll gånger. Jag har badat noll gånger i havet, kryssat i en segelbåt noll gånger och ätit noll solvarma jordgubbar. Av outgrundliga skäl är jag en person som föredrar att, med sociologens ord, ”tillbringa sin lediga tid i blöta kläder huttrandes framför en rykande brasa av sur ved.” Och så har det varit sen långt innan jag blev både medelklass och klimatupplyst – så det så.
Kanske är det lättare att förstå sig på dem som nu begråter sommarens slut i sociala medier och drömmer om att emigrera för att slippa de tre årstider vi stackars svenskar har framför oss. Personer som ser regn, kyla, förruttnelse och död som negativa grejer.
Men tänk om Johan Alfonsson har rätt? Jag, och du också för den delen, fejkar vårt intresse för friluftsliv i syfte att upprätthålla någon sorts status och image som lirar med tjockleken på våra plånböcker. Kanske gör vi det omedvetet!
Ett sätt att bringa klarhet är att läsa månadens Utemagasinet med lite extra närvaro och eftertanke. Häng med utekocken Lena Flaten och plocka ätliga växter kring hennes hemmafjäll i Storlien (sidan 20 i nya numret); utforska Stockholms södra skärgård med turcykel och tält (sida 27); jämför smak och konsistens hos 18 frystorkade rätter (sida 65). Sen dikar du ut våtmarkernas brokiga historia på sidan 38 – varför behöver de återställas? – och ser dig själv dra iväg på tågluff till äventyrliga destinationer i Alperna och Nordnorge (44).
Låter detta fullkomligt vidrigt? Då är det nog bäst att kasta in den ultralätta friluftshandduken. Men skäms inte om du är en sån som föredrar att välsteka din lekamen på stranden, jäsa i en segelbåt eller frossa i otorkade jordgubbar.
Vi är alla olika.
/ Marie Kjellnäs, chefredaktör