Maria Ros Hjelm, Svenska Turistföreningens generalsekreterare och vd, bemöter Gunnar Kugge Anderssons krönika ”STF sviker nybörjarna” i Utemagasinet 10/23.
Förändringarna görs för att säkerställa tillgängligheten.
Gunnar Kugge Andersson skriver i sin krönika ”STF sviker nybörjarna” att STF inte tydligt markerar allmänhetens rätt till de gemensamt ägda fjällmarkerna. I själva verket är det just det som varit Svenska Turistföreningens mål med dialogen för en förnyad markupplåtelse i Jämtlandsfjällen – att långsiktigt säkra allas vår tillgång till fjällen på ett sätt som visar hänsyn och inte förstör den fantastiska miljö vi lärt oss att älska.
Jag tillhör en av alla de som älskar den här fjällmiljön. Kugge påstår i sin krönika att jag aldrig varit där. Om det är Östersunds-Posten eller Kugge som fått saker om bakfoten vet jag inte, men jag vet helt säkert att jag varit i Jämtlandsfjällen många gånger. Hur många gånger vet jag däremot inte. Men jag är inte säker på att antalet vistelser i den jämtländska fjällvärlden är den enda merit som bör räknas i det här sammanhanget.
Jag tror att det behövs många olika perspektiv för att hantera den här typen av svåra och komplexa frågor som engagerar och berör så många. Därför har vi varit många personer från STFs sida som varit inblandade i den här processen, t ex personer med lokal förankring, personer från STFs fjällverksamhet och STFs riksstyrelse. Bara för att jag är relativt nytillträdd i min roll som generalsekreterare betyder ju inte det att jag kan ducka för svåra frågor. Tvärtom. Inom STF har vi blundat för de här utmaningarna tillräckligt länge.
Länsstyrelsen Jämtlands län signalerade för flera år sedan att villkoren för STFs markupplåtelse måste förändras för att kunna förnyas. Skälet är att den nuvarande verksamheten leder till ”avsevärd olägenhet” för renskötseln. Just det begreppet är viktigt för det är bara under förutsättning att vi kan erbjuda boende, mat och aktiviteter för vandrare och skidåkare utan att orsaka avsevärd olägenhet för renarna som vi har rätt enligt lagen att fortsätta arrendera statlig mark för STFs fjällstugor och fjällstationer.
Lagen är tydlig och likaså var Länsstyrelsen när de sa upp avtalet för omförhandling. I samband med detta skrev journalister i Jämtland braskande rubriker som ”Sylarna, Blåhammaren och hela ledsystemet riskerar att stängas” så att säga att dialogen om de här frågorna varit okänd fram till i somras är ett märkligt påstående. Vi har varit öppna med att den här processen pågått även om vi inte kunnat dela några detaljer om själva samtalen. Vi har informerat i vår årsredovisning, på vår webbplats och i vår medlemstidning Turist skrev vi om markupplåtelserna våren 2022. (I samma nummer som Kugge medverkar med en artikel om Snavlunda-Tjälvesta naturreservat för övrigt.)
Det jag har sagt i både en och annan intervju är att jag tyvärr aldrig besökt Gåsen och jag sörjer att jag inte varit där. Min sorg är säkert annorlunda än den hos de som besökt Gåsen ofta. Men självklart tycker även jag att det är sorgligt att vi stänger ner en stugplats. Fattas bara annat. I min roll måste jag dock lägga min egen sorg åt sidan. Jag kan inte heller fastna i förlusten över det jag själv inte kommer att få uppleva. Perspektivet är mycket större än så. Vi som är här nu behöver ta ansvar för vad vi lämnar ifrån oss till kommande generationer. Generationer av nybörjarvandrare, generationer av fjällälskare, generationer av samer, generationer av renskötare.
I Jämtland är det en unik situation som inte går att jämföra med övriga fjällkedjan. Det är ett rikt spindelnät av leder som går kors och tvärs över fjället och det är svårt för renarna att få betes- och kalvningsro. Just i detta område finns inte mindre än fyra av STFs totalt åtta egendrivna fjällstationer och alla fyra ligger dessutom i en enda samebys renbetesområde. STF har en gång i tiden fått bygga fjällstugor och stationer i området för att möjliggöra för det rörliga friluftslivet, nu tar vi ett steg tillbaka från de senaste årens utveckling och fokuserar på just det uppdrag som lagen uttrycker nämligen att finnas där för det rörliga friluftslivet.
Det är viktigt att fakta blir rätt. T ex det här med mängden statlig vandringsled. Det är mycket statlig led i Jämtland. Ca 200 mil. I Norrbotten, som till ytan är nästan dubbelt så stort som Jämtlands län, finns det 225 mil statlig vandringsled. Det finns alltså nästan lika mycket statlig led i Jämtland som det finns i hela Norrbotten. Och det har jag sagt för att försöka förklara varför situationen i Jämtland är unik och varför utmaningen för renskötseln är så stor i det här området. Om jag vid något tillfälle uttryckt mig slarvigt så att detta har missförståtts ber jag om ursäkt.
Att STFs ekonomi varit ansträngd efter pandemin är helt korrekt, men vi har i dag en god likvid situation och påståendet att bristande ekonomi skulle vara en viktig förklaring till att STF nu föreslår förändringar i den nya markupplåtelseansökan stämmer helt enkelt inte. STFs fjällverksamhet i Jämtlandsfjällen är i dag inkomstbringande för föreningen.
STF är inte ett vinstdrivande företag men vi sticker inte under stol med att föreningens ekonomi har varit och är väldigt viktig för att kunna utveckla verksamheten, bidra med mer samhällsnytta och ta hand om våra fastigheter. Men som ideell förening vill vi också tydligt visa vad vi står för och låta vår värderingsstyrda kompass guida oss. Därför känner vi oss trygga med att föreslå de här förändringarna trots den ekonomiska påverkan det kommer att få.
I sammanhanget är det värt att notera att det finns många bidrag att söka i Sverige i dag om ett företag eller organisation vill utveckla sin verksamhet genom tillväxt. Det finns ytterst få bidrag, om några, att söka för en organisation som vill utveckla sin verksamhet i en hållbar riktning genom att minska verksamheten.
Med de förändringar vi nu föreslår kommer det fortsatt vara möjligt att vandra med lätt ryggsäck i Jämtlandsfjällen. Matvaror för tillagning i självhushållsköken kommer att säljas på såväl Blåhammaren som Sylarna och Helags Fjällstation. Och restaurangen på Storulvån Fjällstation finns kvar. STF vill göra det möjligt för fler att få snöra på sig vandringskängorna och det är därför vi erbjuder kostnadsfria fjällintroduktioner för barnfamiljer på våra fjällstationer vid väg. Men det är också därför vi aktivt letar efter nya platser att etablera oss på. Platser där vi inte riskerar att bidra till slitage och störning.
För den nybörjare som vill ge sig ut på fjället finns STF där med både kunskap, utrustning och möjlighet att köpa mat. Ja, vi gör förändringar, men det kommer att gå utmärkt att fjällvandra och åka skidor i det här området även i framtiden. Inte på det sätt som många av oss kanske vant oss vid, men på ett sätt där vi som organisation visar större hänsyn och respekt för det område som vi vistas i. Och allemansrätten den finns kvar och är oinskränkt.
/ Maria Ros Hjelm, Svenska Turistföreningens generalsekreterare och vd