”Alla måste få kunskap om hur det står till i skogen”

Norska biologiprofessorn Anne Sverdrup-Thygeson har skrivit ett flertal kritikerrosade böcker om natur och ekologi. Hennes senaste bok Skogen har vunnit flera priser – och idag kommer den ut i Sverige. I boken väver hon samman ekologi, historia, politik och kultur och låter oss förstå vilken roll skogen spelar i dagens natur- och klimatkris. För Utemagasinet berättar hon att det är en bok för turfolk och vandrare, skogsägare och svampplockare, jägare och joggare, män och kvinnor.

Grattis till en fin bok! Vad handlar Skogen om?
– Tack! Detta är en bok om skogens stora artrikedom, om träd och människor. En bok om märkliga samspel och underliga arter, om hur naturkunskap och natursyn har förändrats. Om varifrån vi kommer och var vi befinner oss idag. Om biologi och historia, om kultur och politik. Du får läsa om timmer till segelsbåtar och om barkbröd, om bävrar som biter av sig testiklarna (det trodde folk åtminstone), om urskog och Yggdrasil och svampar som (kanske) kan prata, om avverkning och självbalsamering och ovanliga arter och miljöångest, om skogsbrand och bärnsten och tjärbränning, och om Asterix och ishår. Om varför jag älskar gamla, döda tallar. Och mycket, mycket mer.

Hur fick du idén till att skriva den?
– Jag har under trettio år arbetat med skogen och dess fascinerande liv, och har länge tänkt på att skriva en bok om skogen. Men det var först då jag ärvde en två hundra år gammal flora, alltså en bok om växter, som jag hittade formen på min bok. Denna flora, Svensk Botanik från 1803, är ett arv, en släkt­klenod, och nu har den på sätt och vis kommit hem. För ungefär hundrasextio år sedan, i en annan byggnad på universitetet där jag idag jobbar som professor, bläddrade andra händer i den. Min farmors farfars händer, Fredrik August Dahl.

Min svenska förfader blev kallad till Ås när norska Stortinget år 1854 beslutade att starta en högre utbildning i lantbruk. Fyra år senare anställdes han som den allra första direktören för »Den høi­ere Landbrugsskole paa Aas«, som idag alltså är Norges miljö- och biovetenskapliga universitet, NMBU, min arbetsplats.

Vem riktar sig boken till?
– Detta är en bok till alla som någon gång har varit i en skog. Till turfolk och vandrare, skogsägare och svampplockare, jägare och joggare, män och kvinnor.

För jag skulle så gärna vilja att flera lär känna skogen. I all dess blad- och barrgröna bredd, med alla sina små, slemmiga, skaltäckta, spi­rande, mångfotade, makalösa organismer.

Min förhoppning med den här boken är att den ska bidra till en större berättelse om skog. En berättelse där skogsbruket bara är ett perspektiv bland många. För skogen ska också bevaras som hem åt artrikedom och hotade arter, och som en plats för fascination, inspiration och rika naturupplevelser.

Ju mer vi ökar pressen på skogsarealerna, desto viktigare blir det att många, helst alla, får kunskap om hur det står till i skogen, och om de val som görs där. Bara så kan vi få en bred och demokratisk debatt om hur vi ska leva med skogen, i vår tid.

Varför är skogen viktig för människan, individuellt och kollektivt?
– Skogen är ett landskap kring en stor del av vår kultur och ekonomi, våra myter och föreställningar. Den löper som en djup­grön varp genom hela vår historieväv. Vi har hämtat tillgångar ur skogen i tusentals år och skogsbruket är fortfarande en viktig näring. En näring med omfattande påverkan på ekosystemet och de arter som lever där, och på skogens övriga naturtillgångar. Det ekologiska tillståndet i våra skogar är betyd­ligt sämre än i intakta naturskogar. Vi håller på att förändra mycket av vår skog, från ett välfungerande ekosystem till ett produktions­landskap för timmer.

Och skogen gör något med oss, som individer. Det höga suset i trädkronan talar med oss, det har sjungit genom skogarna i miljontals år, sedan karbontiden. En skog är som arvssilver från svunna tider, tider du aldrig har upplevt.

Vad betyder skogen för dig personligen? 
– Jag har alltid tyckt om att vistas utomhus, särskilt i skogen. Gärna där avtrycken från människan är få och små, och vår moderna påverkan liten. Bland träd som är äldre än någon nulevande människa. Träd som har fallit ner, raklånga i den mjuka mossan. Här ligger de utsträckta och tysta medan livet fortsätter sitt eviga kretslopp.
Senare blev skogen också min arbetsplats. Så skogen betyder mycket for mig, både som person och som professor. Jag är i skogen varje dag.