Toppturer kan vara snälla och mjuka, eller tuffa och äventyrliga – beroende på terräng, distans, lutning, väder och lavinrisk. Uteredaktionen tipsar om personliga favoriter i hemmafjällen.
Text: Uteredaktionen
Foto: Adam Klingeteg
Marie Kjellnäs, Utemagasinets chefredaktör
Hemmafjäll: Under uppväxten nötte jag pist i Granberget, Åsleden och Kärringberget i Leksand – med Sälen, Idre och Grövelsjön som helgnöjen. Numera mest Grövelsjön. Man kan ta kullan ur Dalarna, men aldrig Dalarna ur kullan.
Toppturskarriär: Har alltid åkt längd och utförs, men var blåbär på stighudar när jag började på Utemagasinet 2017. Gick ut hårt med Haute Route i Alperna, veckoturen mellan Chamonix och Zermatt – den var tuff! Har därefter blivit ödmjuk och går mest korta och kravlösa turer.
1. Kläppen, Sälen
Högsta toppen: Falkenområdets topp, cirka 657 möh.
Utgångspunkt: Kläppen Arena, strax intill Kläppentorget, 350 möh. Kläppen Ski Resort ligger 15 kilometer söder om Sälen by, längs väg 66.
Tid: Randonéeleden är 3 kilometer lång och tar någon timme för medelturaren, exklusive utförsåk i pist.
Skidorternas säkrade topptursleder, eller randonnée-leder, bjuder sällan på världens naturupplevelse. Men de är bra som övningsområden för nyfrälsta turåkare, och för erfarna åkare som vill träna inför större utmaningar.
Kläppens randonéeled följer inledningsvis den högra kanten av pist 12, och snirklar sig sedan in i granskogen bortom de pistade ytorna. När du kommer upp till Falkenområdets topp slutar leden och du kan åka ner i valfri pist.
Se klappen.se för aktuella öppettider och glöm inte skaffa skipass. Utrustning finns att hyra i skidbutiken.
2. Elgåhogna, Grövelsjön
Högsta toppen: 1 460 möh
Utgångspunkt: Parkeringen strax innan Dalset, 754 möh. Ligger längs väg 221 cirka 25 kilometer väster om Grövelsjön (15 kilometer efter norska gränsen).
Tid: Det är cirka 5 kilometer till toppen. En lagom halvdagstur.
Elgåhogna ligger tekniskt sett i Norge, men brukar räknas till Grövelsjöfjällen (tycker vi svenskar iallafall). En superfin och lagom utmanande tur för mediokra toppturare, med fantastiska vyer över dalafjällen och gränslandet.
Du startar till höger om väg 221, knatar genom mysig fjällskog och vidare upp på kalfjället. Det går att ta sikte direkt på toppen, alternativt följa den långa bäckravinen något västerut. Från toppen åker du tillbaka ner mot vägen, med start strax söder om förtoppen – och kan mot slutet glida ända fram till bilen.
Turen kan också göras med snöskor, räkna då med en heldag. Erfarna toppturare som söker större utmaningar kan utforska Elgåhognas ostsida innan de tar åket tillbaka till bilen.
3. Städjan, Idre
Högsta toppen: 1 131 möh
Utgångspunkt: Gränjåsvallens stug-område, 700 möh. Det ligger mellan -Städjan och skidområdet Idre Fjäll (se skylt Städjan P).
Tid: Cirka 3 kilometer till toppen, det brukar ta 1–2 timmar. Räkna med att det kan ta lika lång tid tillbaka, om du åker ner på fjällets östra sida.
Dalarnas stolthet Städjan är kanske mer lämpad för vandring och att beundra på avstånd, men är du ändå i Idre under vintern är det dumt att missa den här chansen till lättillgänglig topptur.
Följ vinterleden från parkeringen, in i skogen. Den börjar flackt men brantar på upp mot trädgränsen. Efter lite platt knatande på kalfjället blir det brant igen, ganska rejält, upp mot toppen. Sväng av leden mot slutet och följ den smala kammen upp – lite lagom kittlande, med fin utsikt över hela norra Dalarna. Här kan finnas en hängdriva längs fjällets östra sida, som du behöver hålla avstånd till.
Åk med fördel utför på Städjans baksida, och skråa sedan runt berget i riktning mot skogen och spåret du kom i. Den västra sidan är också åkbar om det är ordentligt med snö. Turen kan också göras med snöskor.
Foto: Anette Andersson
Anton Furuland, Reporter på Utemagasinet samt digital redaktör på Åka Skidor
Hemmafjäll: Jämtlandsfjällen. Bor i Östersund sedan drygt fem år och drar iväg så fort minsta lilla turlucka öppnar sig. Oftast blir det Oviksfjällen eller Offerdalsfjällen, som är mer glesbesökta – det känns särskilt praktiskt när jag har med mig hunden.
Toppturskarriär: Har åkt skidor sedan barnsben, men det är på senare år och med flytten till Jämtland som toppturandet tagit fart. Gillar att knata men prioriterar nedförsåkningen och kör gärna på lite bredare skidor än vad vissa anser korrekt enligt skolboken.
1. Västerfjället, Bydalen
Högsta toppen: 1 158 möh
Utgångspunkt: Parkeringen vid Fjäll-halsens restaurang och fik, 770 möh.
Tid: Cirka 1,5 timme
Snösäkra och genuina Bydalen är ett perfekt ställe att ta sina första toppturssteg på och i synnerhet Västerfjället.
Från parkeringen knatar du upp längs vinterleden. Efter en kilometer tornar dalgången upp sig och du viker snart av från leden. Västerfjällets topp skymtar, ungefär två kilometers ansmarsch bort.
På Västerfjället finns ett litet område med branter över 25 grader, det vill säga lavinfarlig terräng, men dessa är enkla att undvika. Runda fjället på vägen upp och gå längs dess högra eller vänstra rygg.
Det blir ett åk på nästan 600 höjdmeter som mest. Efteråt rekommenderas ett besök på den trevliga restaurangen i Fjällhalsen som har fin utsikt mot Drommen.
För en längre tur upp på Västerfjället, starta i mysiga Mårdsundsbodarna istället. Då blir det ungefär 5 kilometer, via vindskyddet Stenhyddan.
2. Almåsa, Offerdal
Högsta toppen: 700 möh
Utgångspunkt: Parkeringen intill liftarna vid Almåsas alpinanläggning.
Tid: Cirka 1 timme
Ägarstrul har lett till att liftarna stått stilla och pisterna förblivit opistade i Almåsas skidanläggning hela säsongen. Mycket tråkigt för föräldrar och barn i den lokala alpinklubben, som nu behöver pendla långväga för att få till åkning – men för den Östersundsbo som vill ha ett litet närmre topptursalternativ än fjällen är det däremot jackpot. Almåsa ligger drygt 45 minuter med bil från stan, vilket känns som nästgårds i Jämtland.
Här tog jag säsongens första svängar 12 november och det har blivit ett gäng besök efter det tack vare riktigt fina och rika snöförhållanden. Roligast åkning är det i svarta PA-backen, Sveriges kanske bästa storslalomanläggning, där flera landslag brukar träna när det vankas VM eller världscup i Åre. Särskilt kanterna är bra, där snön brukar lägga sig bäst.
Brasklapp för att det kommit nya besked när du har tidningen i hand, men i skrivande stund verkar det osannolikt att liftarna skulle börja snurra snart. Den mest troliga köparen, Krokoms kommun, har nyligen sagt att man avstår köp.
3. Välliste, Trillevallen
Högsta toppen: 1 025 möh
Utgångspunkt: Parkeringen precis intill liftarna i Trillevallen, cirka 750 möh.
Tid: Cirka 1 timme
En av mina första toppturer någonsin gjorde jag på Välliste i Trillevallen, cirka 20 minuter från Åre. Ett bra nybörjarfjäll som belönar med fantastisk utsikt över hela Årefjällen och brukar vara fint långt inpå säsongen och vårvintern.
Starta vid parkeringen och följ leden bort mot längdspåren, vik sedan av för lämplig väg upp mot toppen. Se bara till att hålla dig utanför skidbackarna som går alldeles i närheten.
På toppen finns ett vindskydd för den som vill ta en fikapaus och njuta av de storslagna vyerna.
Vill du ha ut mer av dagen finns fin och snäll skogsåkning i Trillevallen, som du når antingen till fots eller via liftarna.
Foto: Martin Olson
Sofie Lantto, AD, fotograf och redaktör för Utemagasinets sociala medier
Hemmafjäll: Dundret, Gällivare. Det var det sista jag såg när jag gick och lade mig och det första jag såg när jag vaknade under hela uppväxten. När toppen fått lite puder somnade jag med ett leende – första tecknet på att vintern var på väg.
Toppturskarriär: Åkt skidor sedan jag kunde gå, men toppturer klev in i mitt liv när jag gick en tvåårig friluftsledarutbildning i Kiruna.
Det blev kärlek direkt. Turar gärna i hemmafjällen runt Kiruna och Gällivare, men mina mäktigaste turminnen är från Svalbard och
Houte Route i Alperna, Chamonix till Zermatt.
1.Áhkká, Stora Sjöfallet
Högsta toppen: Stortoppen, 2 015 möh.
Utgångspunkt: STF Akkastugorna, 470 möh i väglöst land. Man kan också tälta vid fjällets fot för en kortare anmarsch.
Tid: Cirka 8 timmar.
Sveriges längsta åk, sett i antal höjdmeter, går från landets åttonde högsta fjäll och faller hela 1 550 meter ner mot sjön Áhkkásjaure. Fjället ligger majestätiskt vid randen av Sarek, och når du toppen under en klar dag får du inte bara det längsta åket utan även en oslagbar utsikt.
Det här är varken en lätt eller lättillgänglig tur, det vill jag vara tydlig med. Men garanterat en upplevelse för livet för erfarna toppturare. Topparna på Áhkká är ökända för sin förmåga att dra till sig moln – Lapplands drottning släpper inte upp vem som helst. Men dagar med lite sämre väder kan man ofta bestiga någon av de enklare topparna i området.
Från Akkastugorna skidar du mot Njirramjåkkas delta, där du följer bäcken upp till trädgränsen. Där väljer du om du vill gå på västra eller östra sidan av bäckravinen. Välj östra om du ska till Stortoppen – men var extra försiktig och bedöm lavinläget. Efter någon kilometer tvingas du gå på brant skrå tills ravinen är passerad, då du kan glida ner och fortsätta i dalgången. Gå i mitten av glaciären de dryga två kilometrarna till passet mellan Borgtoppen och Stortoppen. Lämna skidorna antingen nedanför eller ovanpå själva passet. Sedan är det ett kort brant parti innan du når passet.
Åket från Stortoppen är varierat och kul hela vägen. Snudd på mjölksyragaranti, även för de starkaste av lårmuskler.
2. Vássecohkka, Riksgränsen
Högsta toppen: 1 361 möh
Utgångspunkt: Vassijaure tågstation, längs E10 strax innan Riksgränsen.
Tid: Cirka 4 timmar.
”Vassi” är en riktig klassiker i Riksgränsfjällen och en plats jag återkommer till varje år. Gå över järnvägen och ta sikte till vänster om Vássecohkkas branta västvägg. Efter någon kilometer i svag lutning kommer du upp och kan se in i Geargevággi med alla stora bumlingar. På Vássecohkkas nordsida finns en tydlig svart klippa, och till vänster om denna en bred ränna (en bäck på kartan). Håll vänster om rännan tills branten är passerad.
När du är uppe på platån på drygt 1 000 möh letar du dig svagt höger över de stora fälten upp till toppen. Du kommer att belönas rikligt om du går ända fram till toppen för då kan du se till fjordarna i Norge.
Vassi funkar fint i alla möjliga väder, men extra magisk blir upplevelsen om du har tur med vädret en vacker vårkväll. Går du i dålig sikt – gå inte för nära kanten utan stanna på östra sidan om toppröset.
Det finns några olika vägar tillbaka men klassikern är att ta samma väg ner.
3. Luossavaarabacken, Kiruna
Högsta toppen: 728 möh
Utgångspunkt: Parkeringen intill liftarna vid Luossavaara i Kiruna, 550 möh.
Tid: 20–30 minuter.
Här har jag gjort många kvällsåk för att stilla det värsta skidsuget. Det finns tre liftar, men jag blev lycklig när jag upptäckte att de även har en markerad led upp för att gå med stighudar. Det finns fyra nerfarter och en park med hopp och rails. Den totala pistlängden är 2 500 meter och fallhöjden 156 meter. Visa respekt och motstå lusten att ta de första svängarna i de nypreparerade backarna om du råkar vara först – åk ner vid sidan eller i spåret du gick upp i! Är du där när liften är öppen så kan du avsluta med en våffla på Café Sport.