Stilla glid genom Skånes Amazonas

Det finns ett ställe i hjärtat av Skåne, fortfarande okänt för många bortom landskapsgränsen. Utemagasinet kliver i kanoten, glider ut på Rönne å – och omfamnas av ett trolskt och varierande sagolandskap. 

De bildar ett blåskimrande moln vid vatte­nytan, som snabbt och lätt för­flyttar sig mellan vasstråna. Det fullkomligen svärmar av turkosblåa ­sländor, en liten bit ut på Rönne å. I tystnaden kan vi höra deras surrande.

En dansk man skrattar högt medan han flyter som en sjöstjärna på vattenytan en bit bort. Han vill svalka sig i hettan – som kommer att nå upp till 30-strecket under dagen – innan kanot­äventyret sätter igång.

Det är en söndagsmorgon i slutet på juli och ivriga kanotister, tillsammans med ett par kajakister, drar ner sina farkoster till vattenbrynet på Kanotcentralen vid Stockamöllan. Många har redan gett sig ut på ån under fredagen och lördagen för helgturer, så denna morgon är relativt lugn. 

Solen glittrar i det klara vattnet och det blå sländ­molnet sveper av och an framför kanotens nos. Vi behöver bara ta ett par paddeltag och kan sedan ­glida med strömmen. 

Från en av de andra kanoterna utropar någon ”Detta är ju en sagovärld!” – ett mycket passande uttryck för det landskap vi nu är på väg in i. 

Rönne å är ett av Skånes längsta vattendrag och förutom paddling är området populärt för vandring och fiske. Själva ån är runt 83 kilometer lång i sin helhet, den startar vid Ringsjön mitt i landskapet och rinner ut i Skälderviken vid Ängel­holm. Längs vägen passeras bland annat Ljungbyhed och Klippan. 

En lummig Monet-tavla

Etappen mellan Stockamöllan och Forsmöllan, som vi ska ge oss på, är runt 38 kilometer. Erfarna paddlare avverkar den på en heldag, men de flesta väljer att dra ut på äventyret och övernatta en eller två nätter. Här är det låg puls som eftersträvas, inte tillryggalagda timmar eller kilometer.

Strax passerar vi Gunnaröd lägerplats, men fortsätter färden eftersom nästan två mil ska avklaras första dagen. Lövskogen runt ån bildar tillsammans med vassen en ogenomtränglig vägg, och även ett överhäng, så att vattendraget är helt insvept i frodig grönska. Ungefär som att glida in i en lummig Monet-målning. 

Mestadels är det bara att flyta med strömmen och paddla på i sakta mak, men ibland kommer det forsar. Och på ett par ställen är de för starka för fullastade kanoter som riskerar att välta mot de stora stenarna. 

Efter ett tag kommer vi fram till Billingemölla naturreservat, där några pojkar metar abborre intill bron som går över ån. En lätt kajakist ­paddlar ­obehindrat genom forsen och parerar de stora stenarna. För tunga kanadensare är det dock lyft som gäller – i ungefär 100 meter. Det blir något av ett styrketest. 

Ett ihärdigt bankande

En vattenmölla från mitten av 1800-talet är numera del i naturreservatet som i övrigt består av ädel­lövskog där hassel, ask och ek lockar ett rikt fågelliv. Vi hör olika arter tjattra i grönskan, där en hackspett tar över showen med sitt ihärdiga bankande i en trädstam.

Från bron syns små öringar i det klara vattnet och de fiskande barnen avslöjar att de finns riktigt stora gäddor att fånga längre nedströms. 

Färden fortsätter, och det blir allt tydligare att vi rör oss i ett skånskt Amazonas. Stora trädstammar hänger över ån här och där, som att grenarna försöker sträcka sig ner för att nudda ytan. Ibland är det knepigt att komma förbi med kanoten. 

Minnen från mina tonår kommer tillbaka, då jag ett par gånger paddlade längs Rönne å med kompisar. Det var just den här vilda känslan som lockade oss, att det var som att befinna sig i en tropisk djungel i ett fjärran land. Åren har gått men naturen är sig lik, där stillheten och lugnet infinner sig bara ett par timmar efter starten vid Stockamöllan. 

Hettan är emellertid pressande, vid lunchtid trycker den mot huvudet som försöker söka skydd under en keps. Tricket att fullständigt blöta ner kepsen och därmed svalka skalpen hjälper ett tag, men inte mot blodsugande envisa broms som fortsätter att attackera.

Enkelt och smidigt

Så småningom öppnar sig vyerna mot den om­givande skogen, som varvas med gröna hagar. Några kor strosar i vattenbrynet och blänger på oss när vi glider förbi. 

I en av hagarna har ett ungt par dragit upp sin kanot och lagar till gulasch på stormköket, serverad med aioli och baguette. Axel Wendt har även han varit här i trakten som liten, och är van vid friluftsliv – nu vill han visa upp den varierande ån för flickvännen Julia Götke. Precis som vi ska de paddla i två dagar och sova en natt i tält.

– Jag tänker bara ta det lugnt och njuta, säger Julia, som både paddlar och tältar för första gången.

En annan som håller sig lugn är Viktor Rempling, som drivit Kanotcentralen i över 20 år. Han kommer runt en krök i en kanot tillsammans med kollegan Adam. De paddlar runt på ån för att se att allt går rätt till, och att inga kanoter dumpas längs vägen.  

Att Viktor trivs här på ”sin” å går inte att ta miste på.

– Vi är mitt i Skåne, med en varierande natur som dessutom är lättillgänglig. 

Många av hyrkunderna kommer från Skåne, men även turister från andra länder hittar hit. De flesta vill bara ta sig ut och paddla, så enkelt och smidigt som möjligt.

– Vi fokuserar på just det, säger Viktor och blickar ut över vattenytan.

Lätt fuktiga sovsäckar

Trots att Rönne å kan verka lugn vid en första anblick finns det som sagt en del forsar längs vår väg. Lite längre ner är de grunda på sina håll, där kanoten slår emot några av stenarna och nästan fastnar på ett ställe. För oerfarna paddlare kan det hela sluta med att kanoten välter – och det är precis vad som hänt Martin Lundikes barn. Beviset är de blöta kläderna som är upphängda på ett klädstreck i gläntan vid Riseberga lägerplats. 

Martin håller på att hugga ved så att brasan kan hållas igång några timmar till, för mys och matlagning.

– Dessutom håller röken myggorna borta, säger han och tar ny sats med yxan.

Familjens tält är redan på plats – de klarade sig från att bli blöta när kanoten tog in vatten, berättar Martin. Och sovsäckarna ”blev bara lite fuktiga”.

Han hittade den här lägerplatsen redan förra sommaren, under en paddling med vänner. Den här gången har han tagit med sig döttrarna Engla, Moa och Ester samt familjevännen Kenneth.

”Guld värt” tycker Martin om familjetid i ­naturen, men åttaåriga Ester verkar inte lika road när de ödesdigra forsarna kommer på tal. På ­frågan om hon vill paddla här igen skakar hon bestämt på huvudet, men ögonen dras mot elden där pappa roddar med middagen. 

– Det blir grillade hamburgare, vilket är ­tradition, och sedan har vi pinnbröd. Och givetvis­ marshmallows,­ säger han – vilket får Ester att le lite trots allt. 

Det kommer in ytterligare några sällskap och sätter upp sina tält på den rymliga lägerplatsen, bland annat Axel och Julia. Småpratet vid lägerelden tunnas ut i takt med att solen sänker sig över ån. 

Plötsligt prasslar det till bland de vissna löven på marken – en stor mängd paddor är på jakt efter byten i det svaga kvällsljuset. För övrigt är skogen lugn, tyst och magisk. Det där lugnet som faktiskt ger en välbehövlig sömn efter 19 kilo­meter­ paddling.

ett dopp före frukost

En ensam skogsmaskin hörs i fjärran och fungerar som väckarklocka vid åttasnåret. Martin håller på att samla in ved som hans döttrar hugger till en ny morgonbrasa. De andra på lägerplatsen sover fortfarande, det är liksom ingen stress att komma iväg. Alla verkar ha tagit till sig det skånska ­lugnet fullt ut. 

Ett morgondopp i ån nere vid kanoterna är bästa sättet att vakna innan frukost. Vattenytan är stilla och våra vänner sländorna flyger förbi och landar på några näckrosblad. En glada glider stilla över trädtopparna, en av många rovfågelarter som kallar våtmarkerna sitt hem.

Vi packar ihop och hoppar i kajakerna för att bege oss vidare nedströms – och möter nästan direkt några forsar. Det gäller att hålla fokus, även så här på morgonkvisten. 

Landskapet förändras idag, det är mer öppet med bondgårdar i falurött insprängda bland hagarna. Vi ser och hör kor, tjurar och kalvar. Sakta lämnar vi trollskogen bakom oss och närmar oss återigen civilisationen. 

bra friluftspropaganda

Naturen fortsätter emellertid att imponera. Ängar och skogspartier varvas längs ån, och det är lätt att tänka sig att de som bor i husen vi passerar lever i harmoni med omgivningarna. Jag drar in några extra djupa andetag för att få med mig så mycket som möjligt av känslan.

När Axel och Julia paddlar om oss syns det i deras ansikten att lugnet som de sökte har infunnit­ sig på riktigt. Vilken propagandamiljö – och vilket­ väder – för den som vill locka sin partner in i ­friluftslivet.  

bra att veta

• Bästa tiden att paddla Rönne å är från maj till slutet av september. Det går oftast att paddla hela året, men ån fryser ibland på vintern.

• Välj vardagar för en lugnare upplevelse under semestermånaderna.

• Ta med dunkar med färskvatten, då det inte finns att tillgå längs ån. 

• Kanadensare eller kajak? Båda funkar. De flesta besökare föredrar kanadensare, för att de upplevs som mer familjevänliga- och rymmer mycket packning. 

• Det finns flera aktörer i området som hyr ut kanoter, tält, bastuvagn, cyklar och annan utrustning. Kolla till exempel in kanotcentralen.se och djupadalsmollan.se.