Lars Larsson jagar de vita platserna på kartan

Det kanske inte är så konstigt att den svenska äventyraren Lars Larsson har Tintin och Indiana Jones som barndomsidoler. Och kärleken för forspaddling verkar aldrig släppa. Vi gjorde ett hemma hos-besök.

Lars Larsson 

Ålder: 51 år

Bor: Åre

Familj: Flickvän

Gör: Utforskare, äventyrare, mediaentreprenör och utvecklare av digitala karttjänster.

Aktuell: Bygger just nu upp ett digitalt museum och redaktionellt kunskapsnav för äventyrare, med kartor, historiska fakta och annan värdefull info.

I den upplysta bokhyllan står kompletta samlingar uppslagsverk, gamla mätinstrument, kartsamlingar, och böcker från upptäcktsresande. Några av dem är flera hundra år gamla. Lars Larsson plockar fram en av volymerna från Rudbecks Atlantica.

– Den här versionen finns det bara 13 kända kopior av i världen, berättar han och öppnar den försiktigt.

Atlantica skrevs av Olof Rudbeck under 1600-talet och målade upp Skandinavien som ursprunget till alla klassiska myter. Historierna om platser som Elysium, Atlantis och Musernas berg hade alla inspirerats av skandinaviska landskap innan de färdades söderut och förvrängdes till vad vi känner dem som idag. Även om flera historiker avfärdar verket som fantasifull nationalism så ser Lars något annat i det.

– Boken innehåller starten på den svenska fjällutforskningens historia! Eftersom Rudbeck ville bevisa att Atlasbergen låg i Sverige skickade han ut en grupp studenter för att hitta dem. Det var den första vetenskapliga expeditionen med syfte att mäta och kartlägga våra fjäll. Den är idag helt bortglömd, men jag har lyckats rekonstruera dess färdväg.

Det finns mycket att titta på – och läsa – hemma hos Lars. Foto: Martin Olson

Gedigen meritlista 

Lars väggar pryds bland annat av gamla stegjärn, en isyxa och flertalet inramade målningar från Sven Hedins expeditioner i Centralasien under tidigt 1900-tal. I en särskild kartbyrå med stora utdragbara lådor har han en samling av panoramateckningar av bergskedjor från dessa upptäcktsresor. Under soffbordets glasskiva ligger National Geographic–nummer i prydliga högar. Ett av dem har ett omslag som han fotograferat själv. 

Lars är sannolikt ensam i Sverige att kunna titulera sig National Geographic Explorer, Fellow i Royal Geographical Society i London och även Fellow och ordförande i Explorers Clubs svenska avdelning. En imponerande trippel för den som är intresserad av utforskning. 

Men innan stegjärn på väggen och titlar i geografiska sällskap fanns det en pojke i Hälsingland som drömde sig ut i världen. Lars växte upp i Kallmyr, en liten by utanför Ljusdal. Han tillbringade i princip all fritid utomhus.

– Jag och en klasskamrat var ute i skogen och lekte nästan varje dag. Vid mitt skrivbord hade jag ett underlägg med en världskarta som motiv. Den brukade jag titta på och drömma mig bort till avlägsna platser. 

Intresset för kartor växte och hans föräldrar hjälpte honom att kopiera större topografiska kartor över Hälsingland. Det var gamla kartor med markerade stigar som sedan länge vuxit igen. 

– Jag fyllde i stigarna med färgpenna och gav mig sen ut för att hitta dem. Jag ville förstå hur folk rörde sig i trakten förut. Jag minns att jag och min pappa en gång försökte återfinna och följa stigen till en gammal fäbodvall med hjälp av en sådan karta. Då var jag i tioårsåldern.

Även om Lars Larsson helst vistas utomhus, väcker stunderna med böcker och kartor nyfikenheten till liv. Foto: Martin Olson

Naturen som magnet 

Lars fortsätter berätta. Han har alltid varit dragen till dramatisk natur. Det finns ett ställe nära Kallmyr som heter Björkberget, ett stup på 30 meter där han och några kompisar brukade friklättra. De lekte också vid vatten såklart och byggde en flotte av oljefat med ett hopptorn på. Föräldrarna insåg snart att Lars behövde lära sig vattenvett och anmälde honom till en kanotskola på sommarlovet som Kanotklubben Ljusnan anordnade, vilket kom att bli starten på något Lars inte kunnat förutse.

– Från början var det bara motionsträning på släta partier av Ljusnan, sen började jag tävla i kajaksprint vid 11 års ålder. 1990 dök det upp en tävling som hette Kanot o hoj, Sveriges första multisporttävling, även om det ordet inte var etablerat då. Jag ställde upp i kajak och tävlade för första gången i att paddla fors. 

Därefter har han provat alla discipliner inom kanotsporten. Slalom, störtlopp, sprint, kanotpolo, surfski, maraton med mera. Från 1999 till 2008 var han medlem i svenska freestylelandslaget i forspaddling.

– Ett år vann jag Riksmästerskapen. All min fokus låg på paddlingen.

Men 2008 bad lagets förbundskapten varje paddlare att sätta upp ett mål och göra en djupgående analys av sina styrkor och svagheter. Lars satte sig ner och insåg något han kanske inte riktigt velat se tidigare.

– Jag var egentligen rätt mätt på allt tävlande. Jag kände inte den där glöden för att ta nästa medalj. Det roliga med tävlandet var snarare att åka till olika platser och träffa nya människor. Jag längtade tillbaka till drömmen om att ge mig ut på äventyr som jag alltid burit inom mig. 

Han hoppade i stället av landslaget och satte upp en femårsplan som kallades ”Det stora äventyret”. Inom fem år skulle han identifiera, planera och utföra sitt livs äventyr. Det skulle vara en expedition som var både mentalt och fysiskt krävande. Den skulle även pågå i minst flera veckor, kanske till och med månader.

Flytten gick till Åre

I samband med beslutet bar flyttlasset till Åre, som omgiven av forsar och fjäll enligt Lars är den bästa platsen i Sverige för forspaddling. Dessutom är det en perfekt hubb för äventyrssport och inspiration för ”Det stora äventyret”.

– Det naturliga var ju att äventyret skulle bli en forspaddlingsexpedition. Och ska man paddla så pass länge bör man ta sig till de största bergskedjorna i världen. Så jag tittade på Himalaya och Anderna.

Parallellt drev han ett antal magasin, bland annat tidningen Paddling och den svenska utgåvan av Outside. Som redaktör och journalist sökte han inspiration och hamnade i böcker om legendariska utforskare. Hans föräldrar gav honom Trans-Himalaya i födelsedagspresent, som är Sven Hedins berättelse om kartläggningen av bergskedjan han döpte till samma namn. Där ingår det heliga berget Kailash från vars närhet fyra av Asiens mäktigaste floder rinner ut i varsitt väderstreck. 

– Jag kände till både berget och floderna, men hade inte en aning om att det var en svensk som lokaliserat och kartlagt källan till de mest mytomspunna – Brahmaputra och Indus. 

Det var där något föll på plats. Lars såg en synergi. Hans expedition behövde handla om något mer än en personlig prestation. För att vara gångbar i större mediekanaler krävdes ett ytterligare lager. Sven Hedin var kryddan som saknats.

– När jag förstod magnituden av hans arbete, att han kartlagt de sista vita fläckarna på kartan i Centralasien, bestämde jag mig för att resa i hans fotspår.

Forspaddlingen löper som en röd tråd, från de hektiska tävlingsåren till dagens vara för sig själv-stunder. Foto: Martin Olson

Tog rygg på Sven Hedin 

Arton månader efter att planen sattes och exakt hundra år efter att Trans-Himalaya publicerades hade Lars sin expedition klar för sig. Hans efterforskning om Sven Hedins rutter gjorde att han fick kontakt med Etnografiska museet och Sven Hedins stiftelse. Där fick han vetskap om att Hedins fotosamling höll på att digitaliseras. Det förändrade allt.

– Jag lämnade tanken på en ren forspaddlingsexpedition och bestämde mig för att återfotografera de bilder och avbildningar Sven Hedin gjort på exakt de platser där han stått. Se hur de ser ut idag. Det hade potential att berätta om klimatförändringar och hur kulturlandskap förändrats. Det blev kärnan i projektet. 

Med den projektvinkeln fick Lars finansiering av National Geographic Society och höll sin femårsplan genom att åka på den första expeditionen 2013. Sedan dess har Lars gjort ytterligare en stor expedition och ett flertal mindre resor i Hedins fotspår.

– Det är ett livslångt projekt. Det finns hur mycket som helst kvar att utforska. 

Det är med den bakgrunden man förstår varför Lars nu står med ett exemplar av Atlantican i sina händer och varför det var oundvikligt.

Han träffade den tyske litteraturhistorikern Bernhard Schirg på en konferens inom miljöhumaniora i Stockholm. 

Schirg föreläste om ämnen som bland annat berörde svenska fjäll, bergsbestigningens historia och visade historiska kartor och panoramateckningar. Lars föreläste om sin Sven Hedin-forskning och hans bergspanoramor från Iran. De såg omedelbart kontaktytorna mellan sina arbeten. 

Tillsammans började de skissa på ett samarbete kring Olof Rudbecks Atlantica, som Bernhard introducerat Lars till.

Foto: Martin Olson

Blev även film 

Samma verk som numera står i Lars bokhylla och ledde honom tillbaka till sin egen bakgård, till glaciärerna i Jämtland och till uppväxten på Ljusnan i Hälsingland, samt frågan om vad som försvinner och vad som lever kvar i en föränderlig värld.

– Projektet var för spektakulärt för att bara skriva om det. Jag föreslog därför till Bernhard att vi skulle filmatisera det.

Det började först med idén att vara i ett episodformat, där han och Bernhard skulle besöka de platser som var betydelsefulla för Rudbecks teori om att Sverige och Skandinavien var det försvunna Atlantis. 

– Det häftigaste av allt var kanske att Rudbeck beskrev Ljusnan som Elysium – antikens paradis. Platsen där jag växte upp!

Projektet omformades sedan till att väva ihop alla episoder till en film. Inspelningen pågick i drygt tre år med scener under alla årstider och hade slutligen världspremiär i Östersund i juni 2026 under namnet Frozen Atlantis. Filmen är en sorts poetisk äventyrsdokumentär som rymmer allt som definierar Lars Larsson: Historia, mystik, kartor, äventyr, panoraman och såklart paddling.

Lars har även gjort flera mediala framträdanden, till exempel har han medverkat i tv-serien ”Det gränslösa”, som belyser olika extremsportsutövare i Sverige (sändes på SVT1 i mars 2025).

I den serien kan man följa när Lars sätter ihop ett team av duktiga forspaddlare för att bli de första svenskarna att paddla fjällälven Njoatsosjåhkå, som har sin källa i Sarek.

– Vi var tvungna att vandra in med kajakerna på ryggen i tre dagar och i nästan fem mil. Men det var det värt för att få paddla I ”Vattenfallens dal”. Det här är det mest spännande vattendraget för forspaddling i hela Sarek. 

Han medverkar också i en ny stor kommande tv-serie om den svenska naturen som SVT producerar. Spoiler: Lars medverkan har med paddling att göra…

Har nu passerat 50 

Även om Lars är över 50 år, så bör det tilläggas att han är i framkant av vad som händer i Sveriges paddlingscommunity. I skrivande stund förbereder Lars en föreläsning på Sjöhistoriska museet som ska hållas i samband med deras utställning Paddla, där han är en av de medverkande. 

Lars ställer försiktigt tillbaka Atlantican i bokhyllan för att visa mig vad han jobbar med nu. Vi går bort till hans dator vars skärmstativ utgörs av en trave böcker. Att vara hemma hos Lars är lite som att vara på ett museum. Vilket också är precis ett av hans projekt han nu visar för mig på datorn.

– Jag håller på att bygga Geografiska.se – ett digitalt museum och redaktionellt kunskapsnav för kartor, historisk geografi och utforskning. Det täcker in det mesta som jag tycker är spännande.

Just nu digitaliserar Lars några av hans egna samlingar, såsom fjällpionjären H.N. Pallins privata fotoalbum med unika fotografier från förstabestigningar i de svenska fjällen för över 100 år sedan.

Vill fortfarande upptäcka

Han har även ett sidoprojekt att utforska så många okända vitvattendrag som möjligt i landet. Hittills har han gjort över 70 stycken förstagångspaddlingar i Sverige. För Lars handlar det här också mer än om bara äventyret. Han vill samtidigt ge tillbaka till communityt.

– Jag jobbar vidare med en idé jag haft i 30 år, att skapa en digital och kartbaserad forsguide som ska täcka hela Sverige, som jag lägger upp på outdoorguiden.se. Det känns nästan som när jag var barn och fyllde i försvunna stigar på papperskartor med färgpennor. Nu gör jag samma sak, fast på datorn.

När jag frågar hur han finansierar det projektet får jag svaret:

– Jag bryr mig inte så mycket om det finns en monetär vinning i mina projekt. Jag gör det jag tycker är intressant.  

Foto: Martin Olson
  • Lars Larsson jagar de vita platserna på kartan

    Det kanske inte är så konstigt att den svenska äventyraren Lars Larsson har Tintin och Indiana Jones som barndomsidoler. Och kärleken för forspaddling verkar aldrig släppa. Vi gjorde ett hemma hos-besök.

  • På vita myrar i Koppången

    Precis intill E45 norr om Orsa ligger ett litet paradis för turskidåkare – om man bara ser till att stanna. Den här gången gör vi det, och upptäcker ett gnistrande snölandskap med fjällkänsla.

  • Finns en stig finns det liv

    Varför uppstår en stig? Varför kittlar den tanken? Och vad kan en stig egentligen berätta? Utemagasinet grottar ner sig i en företeelse lika gammal som det funnits kringströvare på jorden.

  • Guide: Så hittar du rätt sovsäck

    En natt i sovsäck kan vara rena drömmen. Eller en mardröm. Här är sju saker du ska tänka på inför ett köp.

  • Kitta dig för skridskoturen

    Åker du på skridskoprylar från förra millenniet? Då är du i gott sällskap – trots att produktutvecklingen tagit stora språng de senaste åren. Vi pratar åkradie, BC, skejt och lättvikt med skridskobranschens höjdare.

  • Kokosgröt med blåbärssylt och kardemumma

    Värm dig med en krämig kokosgröt med kardemumma och blåbärssylt. Nathalie Spjälles recept ger en god start på dagen, oavsett om frukosten lagas innan – eller på – en tur.

  • Nicklas Blom: ”Jag skulle aldrig anställa mig själv”

    I många år jagade fotografen Nicklas Blom de mest spektakulära åken – från puder i klippiga bergen till vulkanskidåkning på Kamtjakta. Idag lever han pojkdrömmen utanför Åre, med 30 slädhundar och äventyret runt hörnet. 

  • Krönika: ”Sätt koppel på din vän”

    Visst kan hunden få springa lös när den är så snäll och lydig? Niclas Sjögren synar sina bästa ursäkter – och inser att även en söt dvärgpudel har en husse som behöver skärpa sig.

  • Ute testar Kantarellappen: Är det en genväg till skogens guld?

    Går det att hitta kantareller med hjälp av mobilen? Utemagasinet testar om en app förbättrar oddsen att komma hem med korgen full av skogens gula guld eller inte.

  • Kladdkakans dag – två goda recept

    Fira kladdkakans dag genom ett riktigt gott chokladfika i skogen! Här är två urgoda recept: den ena kakan görs enkelt i ett smörgåsjärn och den andra i en reflektorugn.