Tidigare inlägg

Tisdagen den 19 februari

Nästa vecka krockar våra behov av kamerautrustning. Vår gamla trotjänare NikonD100 funkar plötsligt inte alls, den nyaste D200 borde förstås följa med Mårten på Åka Skidor på härligt puderpumpande i Kanada. Eller med mig på alpin träff med en massa bildsköna tjejer i Romsdalen. Eller med Kalle på gnistrande toppar i Eikesdalen, eller vara kvar här för produktfotografering av varma och rediga skor för skogsskidåkning. Eller. . .

Tidigare inlägg

Nu har vår gamle D100 fått ge sig iväg på en resa. I kartong för kostnadsförslag från Nikon Nordic i Solna. Och bitarna faller på plats: Mårten tar med sig D200:n. Jag tar min D40 och får låna ett objektiv av Mårten eftersom mitt är trasigt. Kalle hoppas att hans nyinköpta D40 ska hinna komma från Finland innan han ska iväg. Och så har allt löst sig.

Men vi drömmer om en glänsande Nikon D300 med ett repfritt 14-24/2,8-objektiv, plus ett 12-24/4,0, plus ett 50/1,8, och kanske ett 70mm med makro. Det gäller ju att uppdatera parken. Får vi inte liv i D100 till ett rimligt pris blir vi nog tvungna att köpa en D300. . .

Måndagen den 11 februari 2008

Tidigare inlägg

Tillbaka på kontoret efter ett par dagar i Frankrike. Solen skiner här men det gjorde den även i Les Gets där vi åkte längdskidor och vandrade på snöskor. Vi fick även några traditionella utförsåk i benen. Skam vore annars när man är i Franska alperna. Bilden när Erika och jag sitter så lugnt tillbakalutade är tagen sekunderna innan vi inser att vi bara har tio minuter och tre kilometer tillbaka till kabinbanan som ska ta oss ner till byn. Missar vi den är vi rökta, bildligt talat för det skulle rykt om våra rumpor efter den kilometerlånga utförslöpan ner till byn. Vi packade ihop på två röda, sprang första biten uppför en backe med skidorna i händerna och sen jagade vi som värsta Charlotte Kalla de tre kilometrarna till kabinen. När vi smet in under liftkorset för att kasta oss på sista vagnen rann adrenalinet från våra fingertoppar och vi skrattade hysteriskt. Men vi hann.

Tidigare inlägg

Blott Frankrike franska efterrätter har. Här, efter en middag med klassisk fransk korv och köttgryta och rödvin från trakten äter jag maräng med blåbär och grädde. Det kan låta barnsligt enkelt, men ljuvligt!

Torsdag 31 januari, 2008

Jag ska ha praktik sju veckor, de första två var jag på sundsvalls tidning. Där fick jag veta vad stress var, det var snabbt iväg på jobb, ständigt lyssnande på polisradion och snabba deadlines. Nu är jag i åre, närmare bestämt på Utemagasinet, och här är det lugnt, det kan bero på att de jobbar undan allt som kommer på en gång. Här finns det tid för att fika, prata och har trevligt, samtidigt som de gör ett utmärkt jobb.

Så för att samanfatta trivs jag i alla fall bäst på Utemagasinet.

Tidigare inlägg

Tisdag den 29 januari 2008

I måndags började jag min praktik, trevlig redaktion men det fanns dessvärre inget jobb åt mig, efter en titt på skoterkartan fick jag ett uppdrag, åka upp till Vita Renen och fota Turåkare. Jag gick upp mot busshållplatsen, tog bussen mot duved och hamnade såsmåning om där.

Tidigare inlägg

Lite micromat och ett glas vatten var jag redo att bege mig ut, jag drog igång skoter och gasade österut. Efter en sådär 30 minuter hade jag kommit till foten av ledsen som går mot Vita Renen. Underbart väder, solen sken och skotern puttrade framåt på leden, men jag tyckte det var underligt att det inte fanns några skidspår där, skidåkarna kanske tog en annan väg tänkte jag och fortsatte köra. Men där hade jag fel. Väl framme vid stugan fanns där inga skidåkare det enda liv där var några killar som hoppade runt på sina skotrar. Jag plåtade lite och tittade när killarna trixade, det började skymma så jag tänkte bege mig hemåt, men vilken av alla dessa vägar kom jag ifrån? Hjärnan gick på högvarv men kom inte riktigt fram till någon lösning. Jag bestämde mig för en av de övre lederna. dessvärre var det fel, efter tio minuter hade jag ingen aning om vart jag var så jag bestämde mig att åka och fråga killarna som hade varit vid stugan. Men ack så fel jag hade, det kom ett gupp och skotern gled ner i diket. Jag försökte vända med utan några vidare resultat. Jag satt fast, i snö upp till midjan, kall, ensam och riktigt riktigt hungrig. Jag slet och jag slet, det började bli mörkt och paniken började göra sig påmind. Jag var säker på att jag skulle få sova utomhus. Men då som ett tecken från gud (eller någon annan övernaturlig varelse) hördes det dova ljudet från en skoter närma sig, jag bara hoppades på att de skulle köra samma led som jag hade gjort.

Ljudet blev bara starkare och starkare, och tillslut blir ljudet syn, jag ser dem, de kör upp mot mig och stannar. Av skotern kliver en ganska stor kille, han tar av sig hjälmen. Jag kan se en tatuering slingra sig upp för hans hals. Kan ni någonsin gissa vad han sa? Det tror jag nog, han ser på mig, sen skotern och frågar vänligt ”ska vi hjälpa dig upp kanske?” jag nickar och kan äntligen andas ut. Jag får sova inne inatt med.

/Jesper

Måndagen den 28 januari

Det är så härligt med all snö! Kan det få vara så här alla vinterhalvårets dagar! Över 50 centimeter på ett par dagar. Men det blir ju också lavinfarligt nu när det töar – POFF – låter det mäktigt dovt genom dalgången och alla husen rister till. En potentiell lavin är sprängd.

På tal om laviner så var vi (Erika och korrekturläsaren Marit) och besökte en lavinhundkurs i Gräftåvallen alldeles intill Oviksfjällen drygt tio mil härifrån i förra veckan. Det inger mycket respekt att se hur överlägsen människans bästa väns väderkorn är i jämförelse med tekniska hjälpmedel – transceivers och sökar och sändare står sig slätt jämfört med hundens nos. I zick-zack springer hunden över snömassorna och kan snabbt hitta nedgrävda människor.

Tidigare inlägg

Idag har vår praktikant Jesper Sjöberg börjat hos oss. Han går andra året på IT-media på gymnasiet i Sundsvall. I två veckor ska han vara här och fixa med ditt och datt. På eftermiddagen försvann han på skoter över Åresjön upp emot Renfjället för att fotografera turåkare.

Måndagen den 21 januari

Åhhh en så jobbig dag på kontoret, bara slit och släp! Var ”tvungen” att byta om och åka lite skidor på en förlängd lunch. Vindstilla och fint mellan höga granar i Högåsen/Björnen. Erika och jag cruisade som två carvingtanter i de böljande utförslöporna, lite folk, eftersom alla åker i Lundsrappet. Det var så skönt. Träffade lite kändisar i byn och besökte en nyöppnad träkåta i Tottbacken där det luktar hemtrevligt av brandrök och med en svårslagen utsikt från uteserveringsborden. Lite för kallt för dem idag dock, men till våren? Tidigare inlägg Sofia, vars mage börjar anta smått imponerande dignitet blev kvar hemma i kontorsstolen, stackar´n. Men hon får komma igen nästa år. Fredagen den 18 januari

Tidigare inlägg

Igår var jag bekymrad över vinterns vara eller icke&men se jag blev hörd av makterna ty idag ligger HON här vackrare än någonsin. Var uppe i Ullådalen på lunch och det var så vitt att det skrek. Alla lågtryckströtta människor; kom hit och fyll era ögon!

Tidigare inlägg

I övrigt lugnt- det nästa vita vi väntar är —- semlor!

Torsdagen den 17 januari

Vinter vart tog du vägen? Det undrar vi alla, även häruppe i fjällen för det är som skulle den ha svårt att hålla sig kvar. Det behövs aldrig så lite för att den ska blötas upp och så plaskar det på byvägarna igen. Och så kommer det, som tur är, mer snö just när man tror att den förra ska försvinna. Igår var det som om vi levde mitt i en liten tittkula, ni vet en sån där man skakar om så det snöar. Idag är det -0,8, alltså precis på håret. Uppe på berget är det ett annat klimat och det är vi tacksamma för, för vi älskar vintern alla som bor och jobbar här i byn. Och numret, 2:an vi gör nu, är fyllt av vinter, har alltid varit ett vinternummer, men nere i de södra landsdelarna finns ju inte tillstymmelse till snö så vem vill köpa våra nummer undrar vi? Vinterälskare förstås, men vi får allt tänka på dem som framlever hela året på barmark också.

Tidigare inlägg

Vi planerar Vildmarksmässan i Älvsjö för fullt. Lite nya föreläsare i år det ska bli roligt bland andra Håkan Wike vår förre chefredaktör som ska berätta och visa bilder om paddling, Ulrika Larsson som blev första tjej att paddla Blå Bandet solo delar med sig av sin tur, Martin och Olof som gjort Seven Summits på skidor ska berätta om sina äventyr, Mårten Johansson en av landets främste när det gäller lavinkunskap ska lära oss att handskas med en vita vackra faran. Som vi hoppas ska ligga kvar i många månader än.

Måndagen den 14 januari

Igår och idag hålls sportfackmässan Swesport på Sollentunamässan. Det var från början en inköpsmässa men har allt mer blivit en visningsmässa och dagarnas mässa är vintermässa för säsongen 2008-09.

Tanken är att leverantörer och tillverkare visar upp sina prylar för butikernas inköpare och så avgörs vilka prylar som ska säljas i sporthandeln nästa vinter. Ingalill och Kalle är där och spanar in skidor, kläder och andra prylar som vi ska skriva om.

Tidigare inlägg

Och jag fick just syn på en notis om julbocken i Gävle och blev förstås tvungen att följa upp frågan från förra inlägget: Gävlebocken stod helgerna stången tack vare flamskyddsmedel.

Den stackars bocken har blivit uppeldad av pyromaner eller på annat sätt saboterad varje år sedan premiären 1966. Förra julen, 2006, var första året som bocken överlevde. Den hade då behandlats med flamskyddsmedel så den som försökte tända på gick bet. I år har ingen ens försökt få fyr på ”bockaskapet”.

Onsdagen den 9 januari

Tidigare inlägg

Julklappar och pussar under misteln är över för denna gång. Nu får man nöja sig med att klappa varandra och pussa på dem som låter sig pussas på helt utan mistel. Vi har precis lämnat det första numret, nummer 1 detta nya år. Lämningen har nästan gått oss förbi -den upplevdes inte alls som en lämning – kanske för att vi varit lediga och vilat under julen och nyåret. God fortsättning förresten! 2008 har börjat bra och vi är säkra på att det blir ett bra år.

Ett märkligt fenomen är att det finns skridskoisar här uppe nu. Det är lite halvklent med snö men ändå nysnö på fjället och blank och fin is bland annat på Kallsjöns östra del, Kallsjön på baksidan av Åreskutan som alltid är iskall och om sommaren världens blåaste sjö. Du som inte sett den – kom hit i sommar och åk upp vägen som alldeles öster om Åre svänger norrut från E14, den går över Björnen och Fröån, från den högsta punkten ser du Kallsjöns kalla och blåa vatten. En stor vattenpuss . Tidigare inlägg

Och roligaste julkortet kom från Fredrik Sträng och julbocken i Gävle. Hur gick det för den i år förresten. Hur bra flamskyddsmedel finns det?

JULEN 2007

Fredagen den 21 december

Tidigare inlägg

Julfriden lägger sig som änglahår över redaktionen. Kalle är i Afrika, Ingalill på väg upp till Norrbotten, Sofia och jag fortfarande vid våra läster. Vi lägger en sista hand vid julhälsningar, hjälp till förvirrade bud som irrar runt med all sköns postpaket till mystiska adressater. Kaffet står på och pepparkakorna har tagit slut. Nu ska vi verkligen anstränga oss att hålla oss härifrån hela nästa vecka – hur kan det annars bli någon julefrid här påkontoret?

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Tisdagen den 18e december

Tidigare inlägg

Dripp, dropp, dripp, dropp? Ute töar det. Är det här Jämtland en vecka före jul? Men bra för oss med kontorsjobb. Här ligger en lång rad skalbyxor som är under test. Vilken kommer först? Och vilken ska bort? För här finns en katt bland hermelinerna. Just nu är det tretton, men kanske kommer det att bli femton.

Fredagen den 14 december

Tidigare inlägg

Idag är vi lite trötta. Fast på ett mysigt sätt. Vi var ute och käkade julmiddag fast på Dahlboms på Åre torg och skaldjur, fisk och lamm istället för julmat. Så fantastiskt gott.

Vår chef från Stockholm, Per Melander, var med – han är här på ett av sina besök. Det passar bra nu när någon skulle ta notan. I helgen är det skidtestarhelg.

Och den lilla solskenshistorien katten Figaro – som var vår redaktionskatt under en dag för fyra veckor sedan – är lycklig. Han hänger i gardiner, attackerar fötter och har fått en alldeles egen sovsäck. Ett sånt kattliv.

Tidigare inlägg

Tisdagen den 11 december

Tidigare inlägg

Det är vackert ute. Så här ser det ut från våra fönster. Mycket snö, frost och snö på träden. Låga moln släpper igenom gult solljus fläckvis. Alla i telefon från södra Sverige beklagar sig över det hopplösa, kalla, blöta mörkret därnere. Men så kom hit då.

Det är inte skönt i alla lägen. I backen är det blåsigt och bitigt. Ingalill fick frysa i liften upp till Olympiaplatån där hon åt räkmacka till lunch på serveringen. Nu lovar hon att aldrig mer äta räkmacka. Eller något alls för den delen.

Men i längdspåren i Björnen där Sofia skidade runt på lunchen är det behagligt. Solen når dit men inte vinden.

Onsdagen den 5 december

Tidigare inlägg

En gång sprang jag Lidingöloppet. De första 5 km låg jag i tätgruppen. Vid 10 km-backen låg jag typ sist medan krumma tanter haltade förbi. Men min utgångspunkt är alltid att vinna men det är inte alltid det håller hela vägen. Men idag vann jag! Alltså jag hade INGEN träningsvärk medan Erika klagade över smärtande benhinnor. Vi gick ju omkring i skor som fick oss att se långa och lätt vingliga ut, se gårdagens anteckningar. En kommentar fick vi igår om skorna som ju bygger på Masai-teknik var;

-Jag ger mig tusan på att Masaierna själva hellre går i vanliga gympadojor!

Men det låter vi vara osagt.

Vi har fått vår senaste tidning, det känns som om vi knappt hinner läsa den ena så kommer den andra. Det ser fiint ut, härliga skridskobilder och lite julkänsla på ett par sidor. Numret ska ju ligga ute ända till slutet av januari så det går inte att trycka för hårt på julen, då ledsnar läsarna för i januari vill man bara rensa ut allt dammigt gammalt julpyssel.

Tisdagen den 4 december

Tidigare inlägg

Idag blev också en bra dag. Ingalill hade bokat ett möte för att prova Masai-skor och jag hade ingen aning om vad det var. Jag förväntade mig någon slags sandaler men det visade sig vara walkingskor (för det är ju varken vandringsskor eller promenadskor) av märket MBT, Masai barefoot technology, som är utvecklat av en schweizisk man, Karl Müller. Bakgrunden är hans besvär med smärtor i hälsenor, knän och rygg som minskade på naturligt ojämna underlag. Inspirerad av östafrikanska folket masaier sätt att röra sig utvecklade han MBT-skorna med sulor tjockare på mitten än längst fram och bak. Det är lite som att stå på en vippbräda – hållningen blir bättre, muskler i sätet, på baksida lår och i vader aktiveras mer medan knän och höfter avlastas. När man går på rätt sätt ska tilläggas. Dessutom får småmuskler i bålen jobba för att kompensera för vingligheten. Båda Ingalill och jag blev smått yra av att gå omkring i skorna så framåt lunch åkte de av. Skorna kan köpas på 150 ställen i Sverige, men bara av utbildad personal eftersom man måste gå rätt. Prislappen ligger på drygt tvåtusen kronor. Imorgon får vi kvitto på om vi gjort rätt som gått omkring i timmar i skorna, eller om vi borde följt rådet att bara ha dem på i 20-30 minuter. Vem får mest träningsvärk?

I fredags hade vi annan skoträff. Då var skånska Robert Carlberg här som säljer LaCrosse vinterskor och gummistövlar i renast rågummi, och tyska Jack Wolfskin friluftskläder och -utrustning. Denna gång fick vi lära oss att amerikanska LaCrosse tillverkar skor för temperaturer som klarar ner till -110 grader. De finns med en speciell filtinnersko som är särskilt populär i Norrland. Och att gummistövlarna som sagt är de enda helt i rågummi och de har en anatomisk passform. De finns dessutom i korta modeller. Och med neopren i skaften. Väldigt sköna skor alltihop. Vi tänker testa till hösten.

Igår var Erik från Houdini här. Med nyheter bland annat om stark expansion, bland annat på en utländsk marknad, i våra grannländer och Japan(!). Men det var också nya ägarförhållanden i det lilla svenska företaget. De håller dock samma linje med bas- och mellanlager än så länge. Underställ, underkläder och mellanlager syns ju inte så mycket utåt. Men till hösten breddar de sortimentet med termoplagg med syntefyllning. Dessutom satsar de på miljön och tänker liksom Patagonia ta emot återvinningsbara polyesterplagg, FRÅN ALLA MÄRKEN i en speciell låda som butikerna snart ska utrustas med. Vi diskuterade material och återvinningproblematiken med ull. Så snart det blandas med syntet kan det varken återvinnas eller komposteras. Därför tar Houdini det lite lugnt med ull även om det redan finns i deras sedan ett år tillbaka nya underställ.

Tidigare inlägg

Ännu mer trevligt besök blev det idag efter lunch när Marie Genberg från Haglöfs dök upp. Hon säljer på Norrland och hade på förmiddagen hållit utbildning på Intersport i Åre. Vi fikade lussebullar från bageriet, lite kolasega tack vare massor av socker och mandelmassa, och pratade om Haglöfs produkter och utveckling. Till våren kommer deras nya linje med vandringsplagg – vi ska ha de nya vandringsbyxorna i test till vår vandringsspecial i nummer fyra. Deras kollektion 2009 är klar och är mycket färgglad, kunde hon avslöja. De håller just nu på att rekrytera nya designers som är ett spännande steg i varje företags utveckling.

Klyschan stämmer, det är alltid mötena i livet som är bäst. Särskilt de med skvaller med lagom mycket fakta och nyheter. Men med lussebullar gäller – lagom är bäst.

Fredagen den 30 november

Tidigare inlägg

Äntligen fredag!

Och vi firar med att gå ner till studion för att ta nya bilder på mig till ledarsidan. Det är inte roligt men jag gör så gott jag kan. Det var inte det man tänkte på när man tog jobbet en gång;

-Aaaahh kul! Tänka att få bli fotograferad så ofta man vill?

Nej det var inte anledningen till att jag ville hit. Men som sagt jag tar med mig väskan, har såklart varken kam eller hårborste men väl läppglans. Först har jag letat nåt färgglatt att ha på mig, (ni som tror att det är genomtänkt?) eftersom jag hade svart skjorta på mig och det blir inte bra i den vita studion enligt Erika. Det är synd om henne, det är hon som håller i kameran och det är inte många bilder jag godkänner, för jag hittar alltid nåt fel på dubbelhakorna och magarna. Till slut struntar jag i alltihop.

I hissen upp sa Erika:

-Idag är du som vanligt igen!

Ja för min dator fungerar! Trevlig helg på er. Jag ska till Trondheim och köpa julpynt på Ikea och spana in Kent.

Tisdagen den 27 november

Tidigare inlägg

Äntligen en kaffebryggare med fjong! Den trogne gamle härken, hade gjort sitt och förtjänade att få gå till sin sista vila i bryggare-himlen. Den gick inte att rensa från vare sig kalkavlagringar eller den bittra smaken av garvsyra.

Men nu! En elegant historia från Järnhandeln i Åre som efter några dagars inkörning nu levererar kaffe med rätta touchen och smaken. Starkt om man önskar, men utan bitter bismak. Ja vi är nöjda och dricker oss nästan illamående varje dag.

Jag önskar så att man kunnat säga detsamma om min dator, att jag var nöjd alltså. Men det är med sorg i sinnet jag konstaterar att ytterligare en dag har ägnats åt trasig dator. Klockan 1700 trodde vår datasupport att det berodde på mitt Office-paket som måste installeras om. Den som lever får se, säger jag.

Torsdagen den 22 november

Tidigare inlägg

Jag ger upp. Är inne på andra veckan med trasig dator, så nu går jag hem där har jag i alla fall internet. Alltid något.

-Att du inte exploderar, sa någon.

Jag imploderar istället. Låter frustrationen ha en härdsmälta inuti kroppen. Säkert ohyggligt nyttigt.

”Lett” match igår, fotboll och EM alltså. Inte för att jag var glad utan det var mer som kollegan Patrik sa;

-Man pustade ut över att matchen var klar, man slutade må dåligt.

Zlatan var skön att se när han flinande dribblade bort motståndarna även om han borde ( om man nu kan säga så ) gjort mål också. Lite tomt mellan Svensson och fram till Allbäck. Får se hur långt det räcker i sommar. Lagerbäck må inte vara något charmtroll, men fem raka slutspel talar sitt egna språk.

Ikväll ska takboxen på. Var förbi Gunnar på Bilverkstan i Åre. Om honom ska jag berätta nån gång…

Onsdagen den 21 november

Tidigare inlägg

32 minuter. Det är tiden det tog för mig att logga in idag. Eller om det var 34? För de andra tar det en halv, minut alltså. IT Åre springer här och jag pratar med IT-avdelningen i Stockholm. jag får olika bud;

-Köp ny dator, sa IT-Peter när vi talades vid senast.

Ja nåt nytt behövs, antingen dator, profil eller chefredaktör.

Men det har ju blivit städat en del. Köket blänker som skulle en inredningstidning vara på väg hit för reportage. Jag har putsat upp zinken, bryggt kaffe och Erika köpt mörk choklad. Plockar lite här och där. Sorterar på skrivbordet. Vankar som en osalig ande på kontoret.

Hade jag haft några privata ärenden att klara av hade jag kunnat göra dem nu. Den ene sonen vill göra praktik som stormjägare i USA t ex och den praktikplatsen kan ta tid att hitta…Jag vill helst inte släppa iväg honom för om han får syn på en tornado ser jag nog aldrig den pojken mer. Varför kan inte barnen vilja bli vanliga saker som lärare, bankman eller chaufför?

Jag kan börja förbereda mig för kvällens fotbollsmatch kanske? Det handlar om Sverige till EM. Det blir en nervös historia när jag kommer att vanka av och an i TV-rummet. För orolig för att sitta still, men samtidigt lika orolig för att gå miste om nåt viktigt.

Som ni märker går jag på tomgång. Vi hörs!

Fredagen den 16 november

Fredagslugnet lägger sig över redaktionen. Julnumret är färdigt – det återstår bara någon högupplöst bild som ska skickas till repro på måndag. Peter från IT-avdelningen i Stockholm som varit här i ett par dagar och givit värdefull hjälp åker tillbaka hem. Vår chefredaktör Ingalill är tvärtemot Peter snart på väg upp från Stockholm där hon tillbringat tre dagar. Våra formgivare passar på att kompa ut ett par timmar på eftermiddag.

Snön faller blöt och tung utanför fönstret. Hembakad banankaka och bageriets amerikanska buffé riktar blodtillförseln till magtrakterna. En helg med nollgrader, blött snöfall och skidåkning står på lut.

Tidigare inlägg

Hemma hos Erika kurrar katten Figaro. I förrgår var han här och vilade upp sig i en kartong. Då var han rädd för människor – idag möter han med en blöt nos, en kelen kind som stryker sig mot näsan och spinner hemlighetsfullt, vilket han inte kunde så sent som igår.

Det är en god helg!

Torsdagen den 15 oktober

Det doftar tjära.

Tidigare inlägg

De första av testparen skogs- och lössnöskidor i trä har kommit. Det passar bra en blåsig och snöig dag som denna. Du kan läsa om dem i februarinumret, eller något annat vinternummer.

Något som inte doftar tjära är det katten Figaro äntligen visat sig kunna sköta – kroppsliga funktioner – på kattlådan till och med. Och idag spann han för första gången!

Onsdagen den 14 november

Känner ni till katten Figaro från Walt Disney? För ett dygn sedan hittade vi honom ute i kylan på en loge. En granne larmade om att det fanns vilda kattungar på logen och genast väcktes rädslan för att de var ihjälfrusna eller for illa. Ett par dagar tidigare hade en död kattunge hittats på gården.

Men nu var det alltså Figaro som låg där i det sedan länge uttjänta stallet. Minus fem grader var det på förmiddagen och den följde på flera ännu kallare nätter – kunde det finnas något liv kvar i det lilla knytet. Jo då, klappar ledde till jamningar. Men den lilla kroppen var orörlig, stel och utan rörelser i ögon och ögonlock.

Tidigare inlägg

Så här pigg är han efter uppvärmning först i sval källare, sedan i rumstemperatur. Matning med pipett, därefter sked och slutligen direkt ur tallrik. Vila i en mörk och till en början med värmedyna uppvärmd kartong. Så fick han igår kväll namnet Figaro. Och nu fortsätter han att bli starkare och äter av egen kraft.

Vi vet inte vad som händer nu. Det är fortfarande risk för att något inträffar som gör att han inte överlever. Han är vildkatt i den mån att han ännu inte tyr sig till människor. Åldern är också okänd. Men vi tippar på åtta-nio veckor. Han väger nu drygt 600 gram. Och är på besök på redaktionen eftersom han ska matas varannan timme. Men han får inte lämna sin låda eftersom två av oss är allergiska.

Tisdagen den 13 november

Tidigare inlägg

Vi har haft finbesök i två dagar. Sandra Pern som är Utemagasinets marknadsansvarig och Anders Olofsson vår annonssäljare är här. För att träffa oss och olika samarbetspartners.

Tack för besöket! Choklad och saffransbullar.

Fredagen den 2 november

Tidigare inlägg

”Det här är kvinnokunskap”, säger Ingalill när hon står där och borstar med stålborsten. ”Man ska rugga upp dom ordentligt så blir det ett tjockt luftlager. Dom kan gärna tvättas och krympas något också så dom blir ännu mer filtiga.”

Nu är Ingalill lätt svettig. Anledningen till uppruggningen av ullvantarna är att de ska fotograferas till handskguiden i decembernumret. Vår expert-tipsare klättraren Hanna Mellin (som är en av våra experter här på hemsidan som du kan ställa frågor till) ger exakt samma tips som Ingalill. Använd hemstickade, eller köpta, ullvantar, rugga upp dem ordentligt med stålborste. Använd som de är eller under skalvantar. Varmare finns inte. Mer beprövat finns inte.

Tidigare inlägg

Vi har en ny kaffebryggare också. En mockabryggare. Den ska ge det godaste kaffet enligt test i vår lilla-systertidning Din Tekniks senast nummer. Men den står fortfarande i sin kartong. Återkommer när vi testat. Både mockabryggaren och Din Tekniks omdöme.

Fredagen den 2 november

Tidigare inlägg

Lena Hedman, medarbetare och frilansare och Marit Sigurdson, en av våra två korrekturläsare, har ett ambulerande kontor i en lägenhet i Vålådalen denna månad. Så idag passade jag (Erika) på att åka med Lena upp för att fotografera julklappar i den mysiga timrade Dalastugan med en otroligt vacker spis som säkert har en intressant historia. Spana in gjutna bilden av kung Oscar till häst.

Tidigare inlägg Så Lena och jag plåtade julklappar i den mysiga stugmiljön. Lite meckigt med tre typer av ljus, studioblixt, dagsljus och lampljus. Marit jobbade under tiden med att kontrollera referenser i en avhandling om språk. På eftermiddagen blev jag uppvaktad av Lena och Marit eftersom jag fyllt år i veckan. Så här såg de ut när de sjöng. Visst har Marit en gullig mössa. Den har hennes mamma stickat.

Torsdagen den 25 oktober

Tidigare inlägg

Matte, varsågod! Vi ger dig vår kaffebryggare. I alla fall en bild av den. På begäran i din kommentar kommer denna bild som förhoppningsvis ska inspirera till ännu fler kommentarer här på vår blogg.

Vår kaffebryggare är av en stygg sort. Den brygger kaffe som antingen är starkt och beskt som en ”Beska Droppar”-sup eller så svagt att det mer liknar badkarsvattnet efter en veckovandring. Länge har det diskuterats hur den ska ersättas eller om den bara ska avkalkas och fräschas upp. Kanske är en perkulator bättre. Eller en vanlig billig bryggare från Konsum. Eller så beställer vi en dyr maskin från Quill. Någon vill ha en pulvermaskin med fjorton valmöjligheter, inte bara kaffe utan även, te, choklad och söta drycker. En sån maskin finns på vårt huvudkontor på Gävlegatan i Stockholm där 150 personer jobbar.

Matte efterlyste också en motljusbild. Varsågod. Inte dagsfärsk men väl från i fredags då dimman periodsvis fyllde hela Åredalen för att sedan värmas bort utom i den blå skogen. Lite väl blå på den här bilden, så det kan bli i Photoshop, men utsikten är från vårt kontor ut över Åresjön. Lyckost oss! Bättre än kaffe från vår bryggare.

Tidigare inlägg

Onsdagen den 24 oktober

Vad är väl en bal på slottet?

Igår kväll var vi på Tidskriftsdagen. Vi var en av tre nominerade till Årets tidskrift i vår klass, den finaste nominering vi kan få. Äntligen skulle vi få klä upp oss och gå på galamiddag.

Kruxen började på flygplatsen på Frösön. Vi skulle flyga klockan 1240 och ha gott om tid att svida om och fixa oss inför kvällen. Det var dimma. Planet från Stockholm kunde inte landa utan styrde om kosan till Sundsvall. Vi också. Men med buss. Efter tre timmars bussresa och en och en halv timmes incheckning på Midlanda kom vi i luften och landade på Arlanda samtidigt som desserten serverades på Tidskriftsdagens middag på Cirkus, bilden nedan.

Tidigare inlägg

Efter att ha tagit handikapptoaletten i besittning för stålmannenbyte till våra aftonstassar tog det 25 minuter innan vi fick smyga in i salen med rader av långbord och uppklätt tidningsfolk. Mitt i Johan Rheborgs stå-upp-nummer. Som senare visade sig vara kvällens höjdpunkt. Han är snabb, vass, smart. Imponerande. Givetvis är vi glada att tidningen Vi från 1947 utnämndes till Årets tidskrift i vår klass men Johan Rheborgs framträdande var faktiskt ännu roligare.

Fredagen den 19 oktober

Tidigare inlägg

Så var det dags igen. Ett hav av kartonger tar över golvytan när vi returnerar prylar vi haft hit och skrivit om. Antingen bara fotat, klämt och känt, eller testat, använt och utvärderat. Men skickandet blir en brottningsmatch när bredband förvandlas till seg gummisnodd och vill inte släppa ifrån sig adresslappar och annan info från Internet. Efter fyra timmar har vi lyckats skriva ut sju adresslappar. Men hela tretton stora paket är klara. Dags att beställa hit nya.

Onsdagen den 17 oktober

Det är mörkt och blåsigt ute och regnar. Vi har lämning av nummer nio som kommer ut trettonde november och det är ganska körigt. Då behövs en extra drivkraft. Det kommer feel good-kedjebrev på mejlen om hur man ska tänka i motiga situationer: Då du ligger på marken och har brutit ryggen: Jag kan fortfarande se. Tidigare inlägg Men det finns bättre prylar för att få oss på redaktionen att hålla tempot uppe. Nyttig mörk choklad med massor av antioxidanter och annat uppåtjack för tanter. Och mandlar med nyttiga fettsyror.

Onsdagen den 10 oktober Tidigare inlägg

Snön är här. Men inte för att stanna. Så här ser det ut från vårt fönster.

Tisdagen den 9 oktober Idag har vi fått flera förfrågningar om praktikplats. Det är främst de som studerar fotografering som vill komma till oss just nu. Vi måste verkligen tänka efter om vi kan erbjuda en meningsfull praktikplats under den period som de frågar om. Tyvärr måste vi tacka nej till de flesta eftersom vi mestadels kan hitta på uppgifter till den som både skriver och fotograferar. Jobbet här på redaktionen handlar ju mest om att hantera våra frilansares material och text och bild som vi själva producerar är säsongsbetonat och kräver en hel del resande. Därför är det knepigt att hitta på uppgifter åt en praktikant. Men det är kul och hedrande att många vill komma till oss.

Tidigare inlägg

Vi är också hedrade av att ha blivit nominerade till Tidskriftspriset 2007. Det är det finaste en tidning som Utemagasinet kan få i Sverige. Klassen heter Årets Tidskrift – Populärpress under 50 000 ex. Tre tidningar är nominerade och nästa vecka får vi reda på om vi är vinnare. Oavsett vilket är vi jättestolta att för första gången blivit nominerade.

Fredagen den 5 oktober

Tidigare inlägg

Det är så mycket på gång nu. Ute är färgerna olidligt vackra och ingen vill vara inne på redaktionen nu när vi behöver fota tält, testa kajaker, sovsäckar, tält och en massa andra prylar. Och Ingalill har passat på att klämma in en semestervecka på varmare breddgrader. Tack och lov att Sophia har hållit ställningarna och svarat i telefon.

Fredagen den 14 september 2007

Det är Fredriks sista dag! Fredrik Kihlman har jobbat här sedan i juli 2001. Det känns verkligen inte som sex år, snarare som tre. Men vi är inte ledsna, vi är glada åt att han finns kvar här i lokalerna – flyttar sisådär sju meter västerut – in till en annan redaktion, till en annan tidning, kollegan Åka Skidor. Det har varit en kul resa med Fredrik, han har gjort ett fantastiskt jobb med tidningens form, en redesign under 2006. Nu går vi vidare, han med formgivandet på Åka, vi med Sofia som ger Utemagasinet form framöver.

Vi har tackat av Fredrik med en skön present – en övernattning för två med helpension på Hållfjällets turiststation, en helt elfri boendeanläggning på jämtländska Hållfjället väster om Ottsjö. Det är en dröm att få gå dit och äta och övernatta hos värden Per-Martin. Han brukar bjuda på god mat, hemplockade hjortron och en och annan historia om stället till middagssittningen i gaslampornas sken.

Det vi på Utemagasinet vill säga denna fredag är bara detta: Tack Fredrik för de här åren, lycka till i framtiden! På bilden är Fredrik i förgrunden.

Tidigare inlägg

Torsdagen 13 september 2007-09-13

Tidigare inlägg

HJÄLP – VAD ÄR DETTA!!! Vi har undrat i många år vad det här är för en pryl som ligger och skräpar i bra-att-ha-lådan. Den består av ett galler som i sin tur består av sex rektangulära delar som hålls ihop med metallringar. Från varje hörn går en kedja, ungefär fyrtio centimeter lång, med en rektangulär metallplatta längst ut. Vi har lagt ut den på en svart matta med en Utemagga intill som referens för hur stor makapären är. Många gissningar har det blivit – en bärbar rök, ett halster, ett grillgaller för snögropar.

Tidigare inlägg

Eller varför inte ett ”ankare” för den som inte vill tappa bort sin kontorssax. Nu vill vi ha hjälp. Finns det någon därute som vet vad detta är? Den är i rostfritt stål så vitt vi förstår. Och väger 1 120 gram. Du som kommer med en fiffig förklaring får en present som tack. Skriv vad du tror att det är i en kommentar – finns längst ner under alla våra blogginlägg. Eller mejla på redaktionen(a)www.utemagasinet.se

Tidigare inlägg

Onsdagen den 12 september

Tidigare inlägg

Idag är en blåsdag. En sån där dag då alla bara snackar om vädret. Och det kännsn helt rätt att den där fjällturen som skulle blivit av istället blåstes av. I väntan på bättre väder. Det viner så där skönt i knutarna här i Produkthuset och i taket inne hos pojkarna på Åka Skidor skramlar det om en lampa precis som på en Finlandsfärja. Och jag håller i kaffemuggen lite extra ifall det skulle börja luta åt något håll. Solen lyser igenom ett hål i molnen och en regnbåge bildas på ett ställe där det aldrig funnits en regnbåge tidigare. Vi ser den från våra fönster här på redaktionen. Nästa minut är det grått igen. Av horisontellt regn. Nu blir det inget mera vädersnack förrän det är vackert igen. Det är ett löfte.

Tidigare inlägg

Tisdagen den 11 september Jocke Sundberg, från Get Out ska ha all cred han kan få, han är ett föredöme för hela branschen. Trots att bageriet som ligger i Produkthuset inte öppnat efter renoveringen, det innebar att Jocke fick göra en omväg för att handla, har han med sig en påse wienerbröd när han kommer på besök. Han kom lägligt nog just före lunch så påsen tog slut och när vi mätta och belåtna lutat oss tillbaka med kaffe i mage passade han på att plocka fram rygg- och sovsäckar. Det är det bästa med Åre, bullbesöken.

Tidigare inlägg

Tidigare inlägg

I övrigt; Sofia kommer mer och mer in i jobbet och Fredrik sitter numera inne hos Åka Skidor. Erika tog en svamprunda i eftermiddag utan några glimrande resultat, medan Kalle ringer från Växjö och skryter om 40 liter trattkantareller. Men han hittar nog bara på, han är ju fiskare.

Fredagen den 7 september 2007 Det är fredag, som sagt. Tidningen är lämnad och lugnet har lagt sig. Firar vi? Med vrålfika, serpentiner och champagne? Nej inte det. Vi städar&Och det var, faktiskt, Erika som drog igång allt och den människa är inte skapad som kan sitta kvar vid sitt röriga skrivbord när hon drar igång och rensar. Det ser ut som att hon slutat. Inte ens Kalle klarade pressen, han var t o m nere i förrådet/studion och hämtade kartonger, skrev ut adresslappar med visst besvär (hihi&) och skickade tillbaks testprylar. Så nu vandrar vi omkring i ett hav av utrymme, som kommer att vara en stund, eller två.

Helgen ligger och väntar. Med svettiga fjällturer? Magiska paddlingar? Mysiga svampletarpromenader på fjällsidan? Nej inte det heller. Utan det handlar mest om tapetsering av sonens lägenhet i Järpen, grannbyn, för mig. Erika ska fortsätta städa hemma, misstänker jag för hon går inte att stoppa idag. Sofia ska sova ut efter chocken att ha börjat jobba efter föräldraledighet och Kalle är på barndop i södra Sverige. //Ingalill

Tidigare inlägg

Tidigare inlägg

Torsdagen den 6 september 2007

Tidigare inlägg

– Äntligen!

Sitter hon så vid sin arbetsplats, vår nya formgivare Sofia Ohlsén. Efter att i tre dagar hängt över Fredrik Kihlmans axel ( Fredrik har inte sett missnöjd ut, men Sofia har kroknat rejält på eftermiddagarna, efter en heldag utan att få jobba själv). Men nu är hon igång och Fredrik har börjat installera sig på systertidningens (Åka Skidor, som ju sitter cirka tre meter ifrån oss) avdelning. Lunch med Vidar Velde, Arc´teryx på ”Runt Knuten”, restaurang- och kockutbildning i Åre som erbjuder byns billigaste luncher med flott inramning. Lite osäker servering mellan varven men vad gör det när lunchen kostar 50 kr? Och maten för det mesta håller hög klass?

På eftermiddagen bes��k från byns Vildmarksutbildning, tre ungdomar intervjuade mig om hur tidningen fungerar, varför vi ligger i Åre, vilka våra konkurrenter är (inte många&). Det är kul att de kommer hit, vi försöker ta hjälp av studenterna på den utbildningen när vi kan, de är ute mycket.

Kalle Grahn grubblar över ett PM om ett arrangemang vi planerar i Storulvån till våren. Tre sidor tättskriven läsning reulterade det i, som jag tar med mig till Stockholm nästa vecka.

Imorgon är det fredag!

Tidigare inlägg
Tidigare inlägg

Onsdag 5 september 2007 Idag fick vi reda på att nummer 6, ett av våra sommarnummer sålt så bra och vi funderar varför. Vi kommer inte på nåt. Men till sist enas vi om att omslagspojken Erik Ahlström antagligen är anledningen till den goda försäljningen. Han har ju faktiskt åkt skidor i Lasse Åbergs film Snowroller, Erik var en av ”Bästa svängen Hökarängen”-grabbarna, så det är ju inte underligt att han säljer bra, om än rollprestationen skedde för 22 år sedan.

Bilden är inte från Lasse Åbergs film utan från ett test av skridskoryggsäckar som Erika Willners höll i vinter och platsen är bassängen på Åres träningscenter Jocks. Erika och Erik testade vad som händer när man hamnar i vatten. Och de gjorde de med glatt humör.

I övrigt har denna onsdag bestått av lämningsbestyr, vi gör ett nummer fyllt av snö, det känns som vanligt konstigt att tänka på skidor redan nu. Men vi ligger alltid några månader framåt och gissar vilt vad det ska blir för väder.

Tidigare inlägg

Fredag 31 augusti 2007

Tidigare inlägg

Det är sista dagen i augusti och snön ligger på fjällen. Vackert men alldeles för tidigt! Tidigare inlägg Det är inte en minut för tididigt att ta en fredagsöl tillsammans med Åka skidor-pojkarna, de som är här, Mårten och Patrik. Åka-Tobias och vår Kalle är bortresta. På måndag börjar vår nya formgivare Sophia. Fredrik slutar hos oss men blir kvar i lokalerna, han är Åka Skidors nya AD. Nu är det helg!

Torsdag 30 augusti 2007 -Men hur kan du bo i Åre under hösten? Det skulle jag aldrig kunna!

Tidigare inlägg

Många tror att Åre är en död by utan snö och turister och då brukar jag dra igång värsta skrytet. Om att höstarna är bäst, särskilt september, när man ibland fortfarande kan bada i ljumma vatten eller bara spänna på sig uteskorna och ta sig upp till Nalleklippan på Skutan och sitta och njuta av solnedgången över Tegeforsen. Bara sådär en eftermiddag efter jobbet.

Tidigare inlägg

-Ja det är rent magiskt, brukar jag säga.

Vete tusan var magin tog vägen just denna höst? Vi har pendlat mellan kyla och slagregn och idag syns snön däruppe. I lördags kväll var det meningen att jag skulle på fest upp i Stormköket (restaurang) på Skutan, men den fick ställas in p g a storm. Nalle Hansson, Åreprofil, fick ned mat och annat från fjället med helikopter och livet som insats.

-Ja det var ingen risk att men blev svettig, det blåste 32 sekundmeter och låg en decimeter snö på Stormkökets tak, som Nalle berättade när han kom ner.

Tidigare inlägg

Tisdag den 27 augusti 2007 Här är den nakna sanningen. En vanlig dag på kontoret brukar skidlärarna skryta med när man står på fjället och ser ut över en solig sluttning. Inte lika sportigt hos oss. På golvet den senaste sändningen prylar som ska testas framöver, i de stora kartongerna ligger tält inför våren, och softshelljackor som ska vara med i decembernumret.

Tidigare inlägg

Bilderna som ligger utspridda över golvet kommer från Kalle som försöker kora vinnare i senaste fototävlingen. Det stora antalet deltagare, cirka 250 stycken, gör inte det hela lättare. Men Kalle, med sin goda kondition, han testade sig på Hälsocentralen i Åre i morse, har inga problem med att åla omkring på golvet. Det roligaste idag var för övrigt att Claes Grundstens nya bok kom upp till Åre och att Mustafa Muhammed sprang helt OK på VM. Det är inte lätt att slå kenyanerna i deras paradgren.

Av: Redaktionen

Tidigare inlägg Tidigare inlägg Tidigare inlägg

Tidigare inlägg Tidigare inlägg Tidigare inlägg Tidigare inlägg Tidigare inlägg Tidigare inlägg Tidigare inlägg Tidigare inlägg