Grundsten: ”Skända inte vårt Sarek!”

I en ny krönika skriver Claes Grundsten om övergreppet som han anser har skett på Sareks vilda natur: ”Plötsligt stod den bara där, utan att någon hade protesterat – vilket inte är så underligt eftersom den aldrig blev offentligt omdiskuterad. Myndigheterna kan vara duktiga på att smussla undan känsliga ärenden.

Text: Claes Grundsten

Myndigheter begår övergrepp. Ett exempel är skymfen mot Sarek. Som alla vet är nationalparken ett världsarv och det mest skyddsvärda området vi har i Sverige. Detta imponerande fjällandskap blev fridlyst redan 1909 som en av de nio första nationalparkerna i Sverige och även i Europa. Sareks natur är enastående storslagen och globalt sett av högsta klass. Samerna har genomströvat trakten under tusentals år, men det centrala området är opåverkat av människan. I alla tider har det varit obebott och väglöst.

Mitt i Sareks hjärta, i Rapadalen, ligger det så kallade Rovdjurstorget. Där såg viltspårarna på 1960-talet under samma dag spåren efter varg, järv, björn och lo. På stående fot döpte de området till det talande namnet. Detta är en unik helgedom i den svenska naturen – men precis där byggde förvaltarna av Sarek en så kallad bevakarstuga år 2009.

Varför just där? Hur okänslig får man vara, på de myndigheter som ska se till att naturen bevaras i ursprungligt skick? Det är som om man skulle uppföra ett vaktbås bredvid altaret i Uppsala domkyrka.

Vid det här laget har det gått ett årtionde sedan stugan uppfördes. Plötsligt stod den bara där, utan att någon hade protesterat – vilket inte är så underligt eftersom den aldrig blev offentligt omdiskuterad. Myndigheterna kan vara duktiga på att smussla undan känsliga ärenden.

Än värre är det förstås att ingen på de ansvariga myndigheterna vid planeringen tycks ha insett att man förgrep sig på Sareks natur. Kanske trodde aningslösa tjänstemän att en bevakarstuga i Sareks hjärta inte skulle göra någon fluga förnär, det är ju inte många som rör sig där. Men stugan är en skymf mot detta internationellt ovärderliga område. Det finns inte ett enda godtagbart skäl till att förvaltningen av världsarvet Laponia, länsstyrelsen i Norrbottens län, polisen, Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter behöver ha ett hus för sin personal just där.

Förra våren skidade jag förbi platsen med några kompisar och fick se bebyggelsen med egna ögon. Ett slags modern sportstuga på en kulle, med vidunderlig utsikt mot Rapadalen. Skoterspåren var talande. Vi kunde lätt föreställa oss hur ett gäng muntra myndighetspersoner hade brassat dit på sina skotrar för att tillbringa några sköna vårvinterdagar i stugan, väl försedda med förnödenheter.

Fattar de inte att stugan och skotertrafiken i Rapadalen är en skam för Sarek? Fattar de inte att vi förstår att motivet till att bygga en bevakarstuga just där, är att ge personalen en exklusiv inkvartering på en unik plats? Något som man utstuderat döljer bakom myndighets floskler till argument.

Det går alltid att dra till med motiv som vilt-studier, fjällsäkerhet, hindra tjuvjakt och annan verksamhet som hör parkförvaltningen till. Men allt detta är svepskäl, en bevakarstuga kan lika gärna stå på en annan, mindre känslig plats i Sarek.

Det finns helt enkelt inget försvar för detta nid-dåd. Av respekt för Sareks natur, och hela syftet med nationalparken, finns det bara en sak att göra: RIVA SKITEN. 

  • Finns en stig finns det liv

    Varför uppstår en stig? Varför kittlar den tanken? Och vad kan en stig egentligen berätta? Utemagasinet grottar ner sig i en företeelse lika gammal som det funnits kringströvare på jorden.

  • Guide: Så hittar du rätt sovsäck

    En natt i sovsäck kan vara rena drömmen. Eller en mardröm. Här är sju saker du ska tänka på inför ett köp.

  • Kitta dig för skridskoturen

    Åker du på skridskoprylar från förra millenniet? Då är du i gott sällskap – trots att produktutvecklingen tagit stora språng de senaste åren. Vi pratar åkradie, BC, skejt och lättvikt med skridskobranschens höjdare.

  • Kokosgröt med blåbärssylt och kardemumma

    Värm dig med en krämig kokosgröt med kardemumma och blåbärssylt. Nathalie Spjälles recept ger en god start på dagen, oavsett om frukosten lagas innan – eller på – en tur.

  • Nicklas Blom: ”Jag skulle aldrig anställa mig själv”

    I många år jagade fotografen Nicklas Blom de mest spektakulära åken – från puder i klippiga bergen till vulkanskidåkning på Kamtjakta. Idag lever han pojkdrömmen utanför Åre, med 30 slädhundar och äventyret runt hörnet. 

  • Krönika: ”Sätt koppel på din vän”

    Visst kan hunden få springa lös när den är så snäll och lydig? Niclas Sjögren synar sina bästa ursäkter – och inser att även en söt dvärgpudel har en husse som behöver skärpa sig.

  • Ute testar Kantarellappen: Är det en genväg till skogens guld?

    Går det att hitta kantareller med hjälp av mobilen? Utemagasinet testar om en app förbättrar oddsen att komma hem med korgen full av skogens gula guld eller inte.

  • Kladdkakans dag – två goda recept

    Fira kladdkakans dag genom ett riktigt gott chokladfika i skogen! Här är två urgoda recept: den ena kakan görs enkelt i ett smörgåsjärn och den andra i en reflektorugn.

  • Vad kan vi lära av olyckorna?

    Förra året skedde 18 dödsolyckor i den svenska fjällvärlden. Tre orsakades av kolmonoxidförgiftning. Vilka lärdomar kan vi dra?

  • Krönika: ”Öar blir en pausknapp”

    Öar har något speciellt. Vår krönikör Karin Fingal skriver om känslan att kasta loss mentalt och lämna allt bakom sig i vågskvalpet.