Stockholm city glittrar med miljontals lampor och brusar uppsluppet inför nöjen denna fredagskväll i slutet av oktober. Vattnet i Djurgårdsbrunnsviken är som svart och det doftar av ruttnande löv när vi bär kajakerna till bryggan – försiktigt, försiktigt för att inte tappa greppet i vindbyarna. En kvällstur utan slussningar väntar. Vi ska hålla oss till det bräckta vattnet och paddla från Sjöhistoriska museet, upp till slottet, bort till Slussen och kanske Djurgården runt. Det enda hindret är den tilltagande vinden, men i början är det lä och lugnt. Det svarta vattnet har liksom en alldeles egen nyans, en mjuk och behaglig sådan. Framför mig i en k2 sitter vår guide Magnus Fischer som en stark, trygg och pålitlig motor. Paddeltekniken är densamma som hos tävlingspaddlare eftersom vi använder vingpaddlar. Magnus har paddlat 529 mil runt Skandinavien plus diverse vinter- och skärgårdspaddlingar och maratontävlingar. Dessutom driver han en egen kajakskola och klubb här i Stockholm. Några av medlemmarna gör oss sällskap, David och Mikael i varsin k1 och Tor och Jasper i ännu en k2a. Vinden ökar och lugnt vatten omvandlas till krabbt när vågor studsar från kajer och flera håll samtidigt. Men jag är lugn med min led-pannlampa, flera lager kläder och neongul reflexförsedd jacka överst. Till och med händerna är varma innanför poogies – tumvantar med fleecefoder trädda över paddeln.
– Kul att du äntligen vågar paddla mina konstiga kajaker, säger Magnus skämtsamt om sina vkv-kajaker och det faktum att vi snackat om detta i fem år.
Jag instämmer tyst och försöker paddla som han. Vrida hela överkroppen. Sätta i det skålade paddelbladet långt fram. Låta det följa sin naturliga bana genom vattnet och sedan lyfta upp det i höjd med höften. Ben, rumpa, rygg, skuldror och armar arbetar. Mina armar blir snabbt trötta, ett bevis på att jag gör fel, jag fokuserar och tittar på Magnus välslipade teknik. Tittar på staden. »Stockholm by night, från en kajak – i styv kuling«, skrattar magen.
Mannen i restaurangen tittar förvånat i sitt glas och sedan tillbaka på mig. Vi har paddlat upp jämsides med en av Stockholms restaurangbåtar och tittar in genom en ventil på gäster som skålar i rött vin och äter middag bara ett par decimeter ifrån oss. När vi fortsätter mot kungliga slottet har vi deras undrande blickar i ryggarna.
Det är vackert, ångbåtar med flaggspel, slottet, ljuset – så väsenskilt allt annat, särskilt det snabba citylivet. Känslan av sagovärld minskar dock med ökande vind och risken att bli rammad av en båt. På väg mot Strömbron är det viktigt att lysa framåt och bakåt med våra pannlampor och hålla oss undan. Sådana är sjöfartsreglerna, den som inte har lanternor i mörkret är skyldig att väja. Ett tomrum gapar efter vandrarhemmet och fullriggaren af Chapman som tillfälligt bogserats bort för renovering inför tävlingen Tall Ships Race som besöker Stockholm i juli.
Magin finns på flera ställen. Slussens karaktäristiska linje med allt större båtar ju längre ut längs kajen de landat, och Katarinahissen. På överfarten till Kastellholmen finns gott om tid att slipa på paddeltekniken och kika på hur det går för de andra. Alla kämpar på, fokus behövs i det stökiga vattnet. Kastellet är vackert upplyst i mörkret och mot Beckholmen får vi stark medvind, lyckas surfa på en våg och hissnar av farten. Vid Beckholmens varv reser sig girafferna, fl äckigt målade lyftkranar. Efter bron måste vi ut på mer utsatt vatten för att runda Djurgården. Efteråt får vi reda på att det blåst 17 sekundmeter, på gränsen mellan styv och hård kuling. Alla säger sitt och Magnus beslutar:
– Vi vänder!
Gruppen håller ihop mot vågor som sköljer över sittbrunnen. Magnus lysande orange keps fl yger över vattnet och blir lämnad åt sitt öde. I skydd av Kastellholmen stannar vi och njuter av utsikten över spökstaden Gröna Lund och Vasamuseets och Junibackens bekanta skepnader.
De sista hundra meterna är alla uppsluppna och pratar i mun på varandra. Det blir kyligt eftersom vi är blöta och bästa sättet att få upp värmen igen är en tvekamp mellan k2orna. Mina armar blir inte trötta – tekniken sitter – när vi drar ifrån den andra duon på upploppet in mot bryggan!
Nästa äventyr i Stockholm blir betydligt lugnare, tänker jag när vi stapplande bär upp kajakerna från bryggorna.
Paddla i Stockholm
Erfarenhet krävs för att paddla i mörker och på trafikerade farleder. Paddla bara om du själv eller någon i ditt sällskap har goda kunskaper.
»Läs mer om Magnus Fischers kurs- och klubbverksamhet på www.kajakspecialisten.se
»Paddling i Stockholm www.kanotguiden.com
»Kajakuthyrningar www.stockholmtown.com
Av: Erika Willners
