I praktiken är ekvationen ganska enkel: låg vikt och liten packvolym måste ställas mot komfort och isolerande egenskaper. Att välja liggunderlag är i princip inte svårare än så. På längre vandringar är utrymmet i ryggsäcken begränsat, likaså vikten du klarar av att bära. Självklart blir då liggunderlagets vikt och packvolym avgörande medan avkall får göras på komfort. För havskajakpaddlaren eller bilcamparen är vikten inte lika avgörande och packutrymmet tillåter ofta ett skönt, tjockt men tungt och skrymmande underlag. Men det är också personligt. En ömfoting som sover som prinsessan på ärten behöver mer under ryggen medan en härdad skogsman sover lika gott på ett tunt stycke inköpt på närmsta bensinmack.
På marknaden finns ett spektrum av liggunderlag. Från enkla varianter med slutna celler, den traditionella typen, till tio centimetertjocka lyxiga madrasser av den så kallade självuppblåsbara typen. Ett segment prioriterar extremt låg vikt och packvolym, med modeller som är lämpliga för klättring och andra aktiviteter där dessa egenskaper är av betydelse. I utbudet finns ofta ett ”lagomalternativ”, för den som vill ha en typ av liggunderlag som fungerar till det mesta. Dessa är tyngre och något mer skrymmande, vanligen tre till fyra centimeter tjocka men ger å andra sidan en bättre liggkomfort. Det finns även ett tvättäkta komfortsegment med lyxigt tjocka madrasser i väl tilltagna bredder, även för riktigt stora människor. Naturligtvis finns kortare versioner anpassade för kvinnor. Men också modeller där olika material kombinerats och hänsyn tagits till mäns och kvinnors olika avstånd mellan höft och axlar, där liggunderlaget är tjockare under just dessa punkter. I den perfekta av världar skulle vi naturligtvis ha ett liggunderlag
för varje typ av aktivitet men det tillåter vare sig förrådet hemma eller plånboken. Det finns en viktig aspekt som inte bör glömmas bort, och det är slittåligheten. På ultralätta självuppblåsbara modeller har tillverkaren sparat in så mycket som möjligt på materialet, inte vad gäller kvalitet men vikt. Och låg vikt innebär generellt tunnare material som är känsligare för oöm behandling och punkteringar.
Renhudar var vanligast som liggunderlag långt in på 70-talet och även sovsäckar var förr tillverkade av renskinn. Isoleringen och inte minst komforten i dessa underlag är superb och för en del är det fortfarande förstahandsvalet.
Men hudar är fuktkänsliga, tar upp en ansenlig packvolym och väger mycket. När cellplastunderlagen
kom var det en smärre revolution med låg vikt och halverad packvolym. När företaget Outside tog hem de första självuppblåsbara liggunderlagen, Thermarest, till Sverige 1983 var det många som skakade på huvudet. – Folk trodde att vi kom från en annan planet när vi försökte sälja liggunderlag för 600 kronor när det fanns alternativ för 20 kronor, berättar Olle Widell på Outside. Åsikterna ändrades. Nu var det förbättrad komfort och ännu lägre packvolym som gällde. Snart insåg de flesta fördelarna med de självuppblåsbara liggunderlagen och andra tillverkare tog snart fram egna modeller. Idag är de en självklar del av utelivet och finns i en mängd varianter och modeller för alla typer av användning.
Av: Kalle Grahn