– Det är sån där god mannagrynsgröt i skolan idag, utbrister Rickard, stannar och protesterar med hela sin tioåriga kropp. Det är vår första skidtur. Vi har gått femhundra meter från Storulvåns fjällstation där vi parkerat bilen och det är många timmar och 356 höjdmeter kvar tills vi når Blåhammarens fjällstation.
Hur får man större barn att följa med på turer? När barnen är mindre handlar det mest om att lösa alla praktiska detaljer för att friluftslivet ska fungera. Oundvikligt kommer sedan den där dagen när de förpubertalt och obstinat säger: – Jag vägrar att följa med! Den fasen av vårt familjeliv hade börjat. Martina var tolv år och Rickard tio. Min starka längtan till fjälls och minst lika starka vilja att få introducera barnen till detta ljuvliga eskalerar när april månad går mot sitt slut och ett högtryck klibbar sig fast över Västjämtland. Hundratals turister är på väg upp till fjällen – nattågen är fullbokade liksom bäddarna på fjällstationer och -stugor. Jag lyckas få sovplatser både på Storulvån och Blåhammaren, och nu återstår den stora utmaningen: att få barnen att vilja följa med.
Intet nytt under månen
Eftersom pappa Erik inte kan följa med finns möjligheten för Martina och Rickard att stanna hemma. Därför måste jag vara extra slug när jag presenterar idén, jag har ont om tid och min argumentation är dåligt uppbyggd. Vi föräldrar av 2000-talet har det svårare att uppfostra våra barn än några andra före oss. Våra ungdomar växer upp i ett informationsbrus som formar deras personligheter och påverkar deras val av fritidsintressen i allt större grad. Tidigare utvecklade barn ungefär samma intressen som sina föräldrar, lyssnade på sina lärare och respekterade de äldre& Mina egna tankar börjar skrämmande nog påminna mig om vuxna generationers klassiska tankar om unga:
”Ungdomen nuförtiden älskar lyx, uppför sig illa och föraktar auktoriteter, visar ingen respekt för äldre, älskar tomt pladder istället för arbete, är nuförtiden tyranner istället för fredens tjänare, reser sig inte längre för äldre personer, säger emot sina föräldrar, pratar före alla andra, glufsar i sig maten&”
Sokrates ord har 2 450 år på nacken och även om han är en av historiens största tänkare vill jag inte bli som han. Skärpning! Mitt drag är att lova barnen ledigt från skolan om de följer med och gör sitt bästa på skidturen. Det fungerar!
Larver och lutheransk guide
Femhundra meter från startpunkten i Storulvån har alltså Rickards blodsocker tagit slut. Hans prat om mannagrynsgröt får mig att bjuda på nödprovianten – en tvåhundra grams Marabou mjölkchoklad. Rickard får två rader. Det enda Martina och jag ser av honom under resten av turen är ryggtavlan. Martina är lojal och håller samma tempo som sköldpaddan, det vill säga jag med min överlastade pulka med tre personers turkläder, mängder av mat och godis och diverse nödutrustning som är måsten på vinterfjället. Barnen åker på vallningsfria hyrskidor. Deras längdutrustningar hade inte varit roliga i detta före. Men det är också därför vi kom iväg sent, långt efter lunch. Bilresan till Storulvån och kön till uthyrningen har sinkat oss.
I en ravin på väg upp mot Ulvåtjärnstugan fikar jag länge medan barnen kastar i sig sitt fika för att sedan klättra upp och åka nerför ravinens brant. Asflabben är råa men hjärtliga mellan vurpor och stilstudier i utförsåkning på turskidor i ruttnande vårsnö. En tungt lastad man i sextioårsåldern skidar förbi i sällskap med ett ungt par. Mannen är en STF-guide som anlitats av paret eftersom det är deras premiärtur. Korrekt utbyter vi kommentarer om det ljuvliga vädret men får mothugg av guiden: – I det här vädret lär man sig ingenting! Med illa dold förvåning önskar jag dem en fortsatt fin tur. – Titta en larv, ropar Martina. Ska den verkligen krypa omkring i snön, undrar vi?
Larven är nästan en decimeter lång, kolsvart med långa svarta hår. Den är ett alltför lättsiktat mål för en hungrig fågel så Martina räddar den upp i närmaste björk. Ännu en hårig larv räddas, så ytterligare en och vid en närmare avsökning omkring oss hittas ett tiotal till. Räddningsinsatsen avbryts och vi fortsätter undra vad det är för farligt uppdrag dessa larver är ute på.
Lyxig logi
Blåhammarens fjällstation är det mysigaste ställe man kan tänka sig att komma fram till. När Martina och jag äntligen hankat oss uppför den sista biten har Rickard väntat i minst tio minuter. Snabbt tar vi tre sängplatser i den rymliga sovsalen, barnen är snabba att inreda sina sängar med tidningar, lakan och fickspel. Middagen i matsalen är på norskt vis något av en ceremoni. Klockan sex placeras gästerna vid borden och rätterna och dryckerna presenteras. Alla börjar äta samtidigt – förrätt, varmrätt och efterrätt betas av. På grund av vår sena start kommer vi en timme sent till middagen. Det gör inte så mycket eftersom barnen inte gillar förrätter som sill och lax, de är nöjda när de får beställa läsk och gå loss på suovas och potatisgratäng. Tanter och farbröder vid bordet ställer uppskattande frågor: – Hur är det att vara på fjälltur? Har ni varit här förut? Allt smakar härligt hemlagat och till efterrätt är det blåbärspaj med glass.
Hemfärden blir glassigt enkel. Tolv kilometers nedförsbacke i strålande sol och med nybakade kanelbullar i ryggsäcken. Sedan mannagrötsincidenten har inget yppat ett negativt ord. Därmed blev turen blev i mina ögon en succé. Men Martina och Rickard, som idag är 14 och 13, har sedan dess inte följt med på den typen av skidäventyr. När jag frågar om de vill följa med på tur i vinter får jag samma svar som jag själv kom fram till inför turen till Blåhammaren: – Om vi får ta ledigt från skolan! Jag vet att de har det bra i skolan, men man behöver inte vara Sokrates för att förstå deras prioriteringar i livet.
|
Unga på skidtur – så blir det lyckat » Ta med fika och mat som ungarna gillar. » Låt dem ta med godis, fickspel, musik. » Låt barn bära så lätt som möjligt. » Låna, köp eller hyr bra utrustning. » Fotografera, skriv i gästböcker, köp märken som uppmuntran och bekräftelse på att de faktiskt gjort det. » Låt dem känna sig stolta över sin prestation. » Utgå alltid från deras behov och vila, fika och rasta ofta. » Gå en kortare sträcka första gången, eller gör dagsturer från basläger. » Är vädret instabilt, stanna i stugan och gör dagsturer. » Ta gärna med en mellanstor pulka. Skulle något hända kan barnet läggas på pulkan. 5 bra vinterturer med barn 1 Storulvån Gör dagsturer, till Blåhammaren som i artikeln eller inkludera Sylarna och gör Jämtlandstriangeln. På vintern går vessla till Sylarna. 2 Jämtländska Ottsjö Skida åtta kilometer till elfria och privatägda Hållfjällets turiststation där man bor med helpension. En upplevelse utöver det vanliga. hallfjallet.sbif.nu 3 Grövelsjön Gå dagsturer, eller gå till norska Sylen och övernatta där, en garanterat platt tur. 4 Saltoluokta Gör dagsturer. Här finns massor att se i närområdet, den mysiga fjällstationen har full service och uthyrning av turprylar. 5 Abisko Åk upp på Nuolja, tura på höjd med utsikt över Lapporten. Följ Abiskojokken omväxlande i skogen, besök Abiskojaurestugan och fika eller övernatta där. Så får du med ungdomar » Låt dem ta ledigt från skolan. » Bjud med en kompis eller killen/tjejen. » Gör basläger och låt dem gå små toppturer (medan du själv åker längd, fikar). » Använd omvänd pedagogik: ”Jag tror inte du klarar att följa med… Mormor får komma hit och bo”. Packlista – till varje barn Kläder Ett par trosor/kalsonger per dag, långkalsonger, underställströja, värmande tjockare tröja (barnens favorit), tre par strumpor varav ett par tunna, två par tjockare, skaljacka och -byxor, skalvantar, två par fodervantar – ett par tunna, ett par tjocka, reservvantar, tunnare mössa/pannband, tjock vindtät mössa, halsduk Stugprylar Mysbyxor, långärmad tröja, tofflor, tidningar/böcker, spel, fickspel, musik, godis, eventuellt gosedjur, lakan, hygienartiklar, pann-/minificklampa Hårdvara Turskidor – vallningsfria är bra, turskor i rätt storlek, stighudar om det är brant, stavar av rätt längd, ryggsäck som sitter bra. |
Av: Erika Willners
