Guide: Stighudar

Det är med stighudar under skidorna som vinterfjällen öppnar sig på allvar. I dalgångarna får man aldrig på riktigt uppleva bergens verkliga storhet och potential. På höjd finns milsvid utsikt. Dalgångar och berg som avlöser varandra mot horisonten. Toppkänslan med vinden i håret och åkningen utför som väntar. Stighudar är en dörröppnare till en annan värld och en möjlighet till flykt från gnisslande liftar och folkvimmel.

Det är stighudarna som för oss till dessa platser, som öppnar vägen – eller förstör dagen. För så är det: ett par krånglande hudar som vägrar att stanna kvar på skidorna saboterar dagen för hela gruppen. För egen del och för andras är det bra att känna till hur du får ut det bästa av dina stighudar. Det finns nämligen hudar för olika ändamål.

Från sälskinn till snakeskin

Behovet uppstod sannolikt i samband med jakt. Då användes skidor med fasta skinn av till exempel säl, vilka man mer eller mindre promenerade omkring på. Moderna stighudar är uppbyggda efter samma princip som sälskinnet, små korta hår som ligger åt ett håll. De glider åt det ena hållet och ger friktion åt det andra. När våra förfäder sedan började dra pulkor och slädar uppstod behovet av stighudar som kunde tas av eller på efter rådande förhållanden. Spännenhöll stighudarna på plats.

Det tog några århundraden, sedan kom plyschen någon gång på 50-talet, men den försvann tack och lov snart. Sedan dess är det nylon och mohair som gäller. Lim gjorde att man kunde avskaffa en hel rad med krångliga spännen och fästanordningar. Där stod utvecklingen och stampade en tid tills något geni kom på att stighudar i plast utan lim var en strålande idé. Snakeskins såg dagens ljus och omedelbara mörker någon gång under 90-talet. En usel idé med minimal friktion och maximalt krångel med remmar och spännen. Åter till ritbordet och på senare tid har det – faktiskt – hänt något som tycks vara en bra tanke på området.

Sug teknik

Limmet har alltid varit ett gissel, ett nödvändigt ont, med en fenomenal förmåga att fastna i allt. Målsättningen hos den nya generationen hudar har precis som med Snakeskins varit att få en bra funktion utan kladdigt lim och dåligt glid på grund av limrester i belaget. Gecko-stighudar är det allra senaste på marknaden. Dessa stighudar fungerar utan klister, spännen och remmar. De fäster under skidorna med någon form av sugteknologi som sägs fungera på molekylärnivå. Hur som helst så sitter de där, de kladdar inte och det fastnar heller inte barr och skräp i hudarna.

Delad snilleblixt

Det andra problemet som stighudstillverkarna brottats med är den senaste tidens skidutveckling. Allt bredare skidor kräver allt bredare stighudar som då blir allt klumpigare. Dessutom fastnar den allra bredaste typen av stighudar så hårt i skidorna att man ibland får hjälpas åt två personer för att överhuvudtaget få loss dem. Den första lösningen var att inte placera lim i mitten av stighudarna för att minska anläggningsytan.

Men det löste inte problemet med breda och tunga stighudar och det faktum att många som går på tur använder sig av flera par skidor med olika bredd. Lösningen är istället så kallade splitskins, där huden delats i två på längden. Det gör att hudarna kan användas på skidor med olika bredd, delarna placeras en i taget längs skidans kant. En bra lösning. Men splitskins kräver träning och tålamod för att också vara fältmässiga. De förvandlas lätt till ett klibbigt nystan i minsta vind.

Olika skolor om fästen

Att fästa stighudarna på skidorna kan göras på lite olika sätt. Den stora tvistefrågan är behovet av fäste i skidans bakände eller ej. Amerikanerna kör uteslutande med fäste både bak och fram medan européerna föredrar fäste fram och bara en klippt rundad bakdel. Fäste i bakändan ger möjligen en något bättre tillförlitlighet om man tar av och på stighudarna många gånger under dagen.

Men lösningen blir känsligare på ojämnt underlag då skidan flexar och drar i stighuden, vilket kan leda till att den lossar. Dessutom är hudar med dubbla fästen tunga. En lättare och mer flexibel lösning, som dessutom passar till olika skidor, är att klippa av huden 20-30 centimeter från bakänden och runda till kanten. Kompletteras detta med en gummistropp i spetsen kan man enkelt ta av stighudarna utan att ta av skidorna, vilket är krångligt med fäste i bakändan.

Följande Stighudar skriver vi om:

Black Diamond Glidelite Nylon Kicker

Kohla Multifit Cobra Twin

Black Diamond Ascension STS

Black Diamond Glidelite Mohair Mix STD

G3 Alpinist Skins

Gecko skins

High Trail Twinskins

Colltex Freeride

Åsnes Kortfell Syntet

Av: Kalle Grahn

  • Vildmarksfotografens bästa tips

    Pontus Brundin är vildmarksfotografen från Sveg som ser bilder i sina drömmar och använder plåtandet som ett sätt att stänga ute omvärlden. Här ger han Uteläsarna sina bästa fototips.

  • Stort test av vintervarma underställ

    Bambu, ull, syntet eller en mix? Vi guidar dig till rätt underställ för vinterns friluftsliv.

  • Basta in november!

    Mörka eftermiddagar, rå luft och färre människor ute. November har sina sidor – men också sina möjligheter. Vi tipsar om fyra året-runt-öppna bastur att söka sig till när det är dags att värma upp sig.

  • Ledare: Vår bästa och enda vän?

    De smutsar ner och springer bort – ändå vill vi ha dem med på varje äventyr. Chefredaktören Nicolas Jändel skriver om hundarna som blir våra följeslagare och vänner för livet.

  • Vinn ett par Ombraz Classic

    Redo för nästa äventyr? Tävla om ett par Ombraz Classic – solglasögon som sitter på plats med snöre i stället för skalmar.

  • Kan man dricka vattnet?

    Vi svenskar har länge skrutit om vårt rena vatten, och vandrat med kåsa i hand. Men nu syns vattenreningsprodukter i var och varannan ryggsäck – även i fjällen. Behöver vi dem? Utemagasinet vänder sig till experterna.

  • Jessica vandrade 1 200 mil på 9,5 månader

    Grizzlybjörnar, skogsbränder, snöstormar och ökenhetta. På 9,5 månader vandrade Jessica Lidén från Karlskrona över 1 200 mil genom USA, och skrev in sig i långvandringshistorien.

  • Höstigt i termosen

    Det är hög tid att fylla termosen med något varmt och gott. Välj något av dessa recept på soppa eller varm dryck. Vad sägs till exempel om varm äppelpajdryck på nästa tur, signerad utekocken Susanne Jonsson?

  • Utefest 2026 i bilder!

    I nästa nummer av Utemagasinet hittar du ett stort reportage från årets Utefest i Järvsö. Alla fina bilder fick inte plats i tidningen, så här bjuder vi på ännu fler ögonblick från helgen. Följer du med nästa år?

  • Krämig svamppasta

    Snabbt, gott och mättande – inte undra på att pasta är poppis på tur. Här bjuder utekocken Sussi på en enkel och god svamppasta som tillagas i ett enda kokkärl.