Susanne Larsson går Vildmarksguideutbildningen på Campus Åre. För drygt två år sedan flyttade hon från Borås till Jämtland för att kunna åka mer skidor och började sedan på utbildningen i Åre. Skidåkningen brusar i hennes blod – det är lika kul på alla sätt: längd, topptur, telemark och alpint.
Just turåkningen är den senaste upptäckten: – Det ger en sån frihet, säger hon. Man tar sig så lätt fram på fjället och det roliga är att det går att åka utför också. Eftersom Susanne gärna knallar upp på någon topp och tar några svängar väljer hon stabila Lundhagsskor och kabelbindningar. Skidorna är stålkantade Fischer Europe 109 Tour som är en turskida med mer bärighet i lössnö och stadigare utförsegenskaper än smalare turskidor.
Susanne klär sig helst i ett tunt ullunderställ, gärna tröja med krage och dragkedja så att det går att lufta. Hon rekommenderar långkalsonger av trekvartsmodell under sina Norröna-skalbyxor som har ventilationsöppningar i sidorna. – När det är kallt kör jag med skaljacka över, blir det för varmt åker den av. Värmande plagg ligger i ryggsäcken tills det blir ett stopp. Pannband eller mössa värmer huvudet beroende på hur kallt det är och jackhuvan åker på när det blir blåsigt. Solglasögon och goggles är alltid med på skiddtur.
– Förra vintern var den första som jag körde med vallningsbara skidor – jag är ingen specialist på att valla. Oftast behövs bara en plastsickel och två burkvallor, en för kallt och en för mildare väder.
Erik Ahlström är utvecklingsansvarig inom Korpen i Jämtland och Härjedalen, det är ett av många järn som han har i elden. Men det han gillar bäst är nog att susa fram över vita fjällvidder på sina skejtskidor.
– När jag skejtar i spåren är det egentligen som träning inför skarturerna i fjällen, säger han. Så snart det blir vårskare åker jag ospårat Ullådalen. Jag har också varit på fantastiska turer i Skäckerfjällen – gärna med stighudar som gör det möjligt att gå upp på någon topp.
Erik har Fischer RCS Skate Cut Plus-skidor, Alpinas pjäxor, Rottefella-bindning, och Swix CT4-stavar. Lundhagsjackan och Swixbyxorna är vindtäta framtill och ventilerande baktill, jackan med en extra vädringslucka. Samma kläder fungerar på svettiga turer med långfärdsskridskor och snöskor, liksom på skidtur med ryggsäck. Närmast kroppen har han ett tunt syntetunderställ. – Så snart jag kommer fram byter jag på överkroppen för att inte frysa, säger Erik.
Handskarna har tajt passform, läderinsida och en tunn ventilerande ovansida. Pannband fungerar bra på huvudet, det är flexibelt eftersom det enkelt görs om till mössa. – När jag tränar lyssnar jag oftast på musik med drag i – det peppar mig. Erik tror på Kuzmin-metoden, att man stålsicklar belagen istället för att glidvalla. Det tycks som att smarta och bekväma människor tar Kuzmin-metoden till sitt hjärta. När jag hör Erik beskriva den gör i alla fall jag det.
Maggan Andersson jobbar på IT-avdelningen på Skistar, men är också Vasaloppsåkare med fem körda Vasalopp och tre Tjejvasor. Nästa år blir det Vasaloppet igen. – Längdåkningen är en fantastisk motionsform för hela kroppen. Dessutom är det bra för själen. Absolut avkopplande – en kontrast till mitt jobb som är intensivt och ganska pressat. Det är även en social händelse.
Maggan tillhör ett gäng som gjort gemensam sak av Vasaloppshelgen flera år i rad. När det gäller valla använder hon varken tejp eller vallningsfritt belag utan traditionell vallning: – Fästvalla lägger jag naturligtvis på varje gång jag kör, glidvalla efter behov. Ibland vallar jag själv inför Vasaloppet och ibland lämnar jag in skidorna. På tävlingar där man är ute så länge som på vasaloppet lägger man på många lager och olika vallor för att helst komma ner på varmvallan när temperaturen stiger på eftermiddagen. I vintras vallade jag bort mig, det var så svårvallat – men det var lika för alla.
Maggan har haft sina skidor i uppåt fem år tack vare att belagen och spannet håller. Det är ett par Fischer RCS Classic, stavarna är av märket Swix, bindningen en Salomon SNS Profil och till det Salomons skor. Skidstället är ett Björn Daehli med vindtät framsida och ventilerande baksida. På ryggen finns tunnare tygpaneler som luftar ut svetten extra effektivt. Under det bär Maggan ett tunt Craft-underställ i syntetmaterial. När det är kallt förstärker hon med en värmande tröja. På huvudet fungerar en tunn mössa eller pannband bäst.
– Glasögon är ett måste eftersom jag har linser, det blir för torrt i ögonen utan. För att skydda händerna har hon Lill-Sporthandskar med slityta i skinn och tunn fleeceovandel.
Av: Erika Willners
