En bra skridskoryggsäck märks knappt när du svischar fram över blänkande isar. Du slipper fundera över att den trycker på axlarna, slänger hit och dit av centrifugalkraften, eller att du glömt fästa in kastlineförlängaren. Du slappnar av och vet att allt är under kontroll. Skulle du plurra kan du vara säker på att grenremmarna håller säcken i rätt läge, att kastlinan och dess förlängare sitter på rätt ställe på rätt sätt.
Vi granskar alla dessa egenskaper plus mycket mer hos åtta specialdesignade ryggsäckar för långfärdsskridskor. Alla är utvecklade av äkta skridskoentusiaster med lite olika idéer. Det märks att Pikmakarn och Slipspecialisten specialiserar sig på skridsko, medan märken som Lundhags, Vaude och Everest gör säckar som är något mer allround.
I årets test har många modeller mycket gemensamt med dem vi testade för tre år sedan, många har också samma namn. De flesta är dock uppdaterade – små förändringar som kan göra stor skillnad för funktionen. Några modeller har kommit till och några har försvunnit.
Att flyta eller tippa
Det är både kul och lite skrämmande att testa att varmplurra med säckarna i en bassäng. För stor volym eller fel läge på ryggsäcken gör att du tippar framåt. För att hålla ansiktet ovanför ytan måste du simma, och om orken tryter eller du förlorar medvetandet av nedkylningen kommer näsa och mun obönhörligen att hamna under vattenytan. Inte bra. Därför är det bra att lära sig hur säcken fungerar i vattnet.
Du som gillar att ha ryggsäcken långt ner på ryggen för att få låg tyngdpunkt vid åkningen får också högt flytläge i vattnet, vilket är bra. Men om du får alltför högt flytläge kommer du att tippa framåt. Vi testade med lite längre längd på gren- eller benremmar som ger säcken utrymme att glida uppåt på kroppen – då tippar man inte lika lätt framåt. Alla testade ryggsäckar har gott och väl tillräcklig flytkraft för en person på 85 kilo. Du som är lätt bör välja en liten eller päronformad säck.
Njutbar åkning
För att ryggsäcken ska vara bekväm att åka med ska bärsystemet passa din längd och bredd. Se till att höftbältet verkligen sitter nere över höfterna och inte uppe i midjan. Strama sedan axelremmarna och topp- och sidostramare. Knäpp slutligen bröstremmen. Nu ska säcken vara följsam i dina rörelser.
Framför allt ska packningens vikt helst belasta höftbältet. Hamnar packningen för långt ut från ryggen belastas axelremmarna för mycket och du får ett jobbigt tryck mot framsidan av dina axlar.
En säck som går att tajta upp mot ryggen och där belastningen förs över till höftbältet fungerar för både skridskoåkning, turskidåkning och vandring. Testet visar att några säckar, särskilt de med välvd ryggplatta för god ventilation, inte går att strama åt tillräckligt för att de ska vara stabila i rörelse.
Trender
Skridskoryggsäckarna har blivit mindre. Förr gällde minimum 45 liter, idag inser fl er att storleken kan anpassas till åkarens storlek. De testade säckarna är enligt tillverkarna på mellan 35 och 45 liter. Flera modeller har höj- och sänkbart höftbälte.
Tanken är att tyngdpunkten ska bli så låg som möjligt och åkningen därmed stabilare, säkrare och mer energieffektiv. Kastlineförlängare, kallas också linfångarrem, som fäster i kardborre på axelremmarna är en annan smart lösning som blivit allt vanligare.
Remmen hålls på plats men lossnar när den ska användas. Ibland finns även ett kardborrefäste på höftbältet som håller kvar kastlineförlängarens ögla på plats även när höftbältet öppnas. Nytänk är att fästpunkten för kastlinan ska sitta i bröstremmen istället för i höftbältet. Det minskar risken för att en orörlig person ska fastna med benen under iskanten.
Efter olyckan
Efter olyckan vid Ridön i Mälaren 2006, då två personer omkom, har olycksutredningen konstaterat ett par saker om utrustning vid långfärdsskridskoåkning: Det är viktigt att ryggsäcken har rätt storlek i förhållande till varje individ, tillräcklig flytkraft men också rätt flytläge så att den inte försvårar simningen. Kastlinan ska vara flytande, det minskar risken för trassel om linorna behöver kopplas samman.
Skridskorryggans anatomi Kastlinan ska enkelt nås både när man står på land och när man ligger i vattnet, helst utan att händerna behöver stoppas ner i vattnet. Kastlineförlängaren eller linfångarrem, länkar ihop kastlinan med åkaren. ena änden fäster i kastlinan, den andra i höft bältet eller bröstremmen. Bröstrem ska kunna justeras i höjdled och ser till att axelremmarna hålls på plats. Axelremmar får inte sitta för tätt så att de skaver mot nacken, eller vara för breda. Axelremmar ska vara anatomiskt formade så att de följer kroppen, och kvinnor väljer med fördel en damsäck. Höftbälte ska bära det mesta av säckens tyngd. Det ska vara lagom långt och brett och lagom vadderat så att det inte stryper blodtillförseln när det dras åt. På skridskosäckar där kastlineförlängaren fäster i höft bältet ska spännet helst sitta i sidan. Grenremmar och deras längd är avgörande för flytkraft en vid plurrning. De ska se till att du flyter högt men inte tippar framåt. Toppstramare är remmar mellan säcken och ovandelen av axelremmarna – justerar säcken närmare kroppen. Sidostramare sitter mellan säckens nederdel och höft bältet och kan justera säcken närmare kroppen. Kompressionsremmar dras åt för att forma packningen så att den blir stabil. Fickor finns ofta för småsaker i topplocket, för termos och annat längst ner i sidorna och eventuellt en stor torkficka på fronten. ibland finns extra fickor som fäster i sidornas kompressionsremmar. Finish handlar om bearbetning av material, detaljer och design. Verkar dragkedjor, spännen och sömmar tillräckligt hållbara? vad händer om jag drar, vrider och bänder lite? Är ryggsäcksväven stark? Här får du lita på ditt eget omdöme.
Glöm inte
Prova att plurra i varmt vatten för att testa hur din säck flyter, och hur det är att simma med skridskor på fötterna. Prova att plurra i uppsågad isvak för att testa hur du reagerar på kylan och hur det går att nå kastlinan. Prova också att dra dig upp ur vaken med dubbar och låt dig dras upp med kastlina. Packa reservkläder lufttätt så att luften inte trycks ut när vatten kommer in i ryggsäcken. När du står på isen ska du kunna nå kastlinan utan att ta av ryggsäcken. Annars riskerar du att glömma att fästa linan i höftbältet/bröstremmen innan du kastar den. Kastlinan ska vara enkel att nå när du ligger i vattnet, helst utan att du behöver sticka ner händerna under vattnet. En bra bruksanvisning ska följa med ryggsäcken vid köp.
Så testade vi
Ryggsäckarnas flytkraft och flytläge har testats med packning i bassäng av Personer från 167 centimeter och 54 kilos vikt till 188 centimeter och 85 kilos vikt. Tyngdpunkt och lämplighet för allroundbruk har testats med fem till nio kilos packning vid skridskoåkning, vandring och skejting på längdskidor.
Av: Erika Willners
