Hackspettens återkomst

Arten, som var på väg att försvinna från Sverige, verkar ha fått en ny chans!

– Det känns otroligt roligt och inspirerade för framtiden, säger Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande.

2007 fanns en enda känd häckning av vitrygg i Sverige. 2008 hittades inte en enda. Nu har emellertid arbetet med att rädda en av Sveriges mest hotade fågelarter äntligen fått en efterlängtad framgång.

Naturskyddsföreningens arbete har visat vad som krävs för att rädda arten, som blivit en naturvårdssymbol för skogens biologiska liv. Vitryggen fungerar som paraplyart, dvs under sitt ”paraply” har den minst 200 andra hårt trängda arter. För att alla dessa och vitryggen ska räddas krävs det, på kort sikt, att flera tusen hektar lövskog skyddas och att utpekade viktiga områden restaureras.

– Under de snart 20 år som projektet arbetat har situationen för vitryggen varit en katastrofal utförsbacke. Vi hoppas att det vi nu ser kan inspirera till ytterligare krafttag av alla berörda, säger Kristoffer Stighäll och påpekar att skogsbrukets hårda framfart med att ersätta lövskog med barrskog har lett till att ett par tusen växt- och djurarter i våra skogar har minskat kraftigt. Några står på utrotningens brant. En annan hackspettart, mellanspetten, dog ut i landet 1982 och det har sett ut som om vitryggen skulle möta samma öde.

– Faran för vitryggiga hackspetten är inte över. Skyddet av värdefulla lövskogar står i det närmaste stilla sedan regeringen skurit ner anslagen med 200 miljoner. Samtidigt fungerar skogsbrukets s k sektorsansvar för naturvården dåligt. En fjärdedel av alla avverkningar är olagliga, dvs de ligger under skogsvårdslagens krav, som i sig är mycket lågt ställda, påpekar Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande.

Pressbilder:

www.naturskyddsforeningen.se/vitryggighackspett

Av: Foto: Naturskyddsföreningen

  • God tur på Stetind

    Norge kryllar ju av mäktiga berg, men Stetind sticker ut som något alldeles extra. Utemagasinets team drar på klättersele och hjälm för en säker toppbestigning – med ett lätt fladder i magen.

  • Fattiga riddare med hallon

    Fattiga riddade med lönnsirap, chokladsås & färska bär

    Trolla fram detta på nästa utflykt och du kommer bli populär. Vill du förenkla kan du göra i ordning riddarsmeten hemma och fyll på termos.

  • ”I naturen släppte ångesten”

    Forskningen är tydlig: naturen gör oss friskare. Ändå är det sällsynt med naturbaserad behandling inom vården – trots att den skulle kunna hjälpa många, och spara miljarder till statskassan. Varför är det så? 

  • Stort test av vandringsskor och kängor

    Låga skor är sköna för turer på stig. Lätta, mellanhöga kängor är mer allsidiga, och kraftigare kängor trygga i tuff terräng. Vi har testat 9 olika modeller!

  • One pot Pasta Carbonara

    Snabbt, gott och mättande – inte undra på att pasta är poppis på tur. Här bjuder utekocken Sussi på en underbar och enkel carbonara, där hela härligheten lagas i samma kokkärl.

  • Samarbete med Zalando: Rätt klädd för sommarens äventyr

    Visste du att Zalando satsar allt mer på friluftsliv? Förutom mode för vardag och fest hittar du numera ett brett utbud av kläder och utrustning för trailrunning, vandring, klättring och annat friluftsliv i butiken. Uteredaktionen har gått igenom sortimentet och valt ut fem favoriter för sommarens spontana äventyr.

  • Harald Björn: ”Varje pryl bär på en egen berättelse”

    Att leta gamla friluftsrariteter på loppisar är spännande, men med samlandet kommer också känslor av lugn, trygghet och glädje – ungefär som när man vistas i naturen. Det menar Harald Björn, som drömmer om att öppna ett museum.

  • Test: Torkade efterrätter

    Kladdkaka, äppelpaj och söta pannkakor kan sätta guldkant på vilken tur som helst. Men hur står sig de frystorkade färdigrätterna? Vi har svaret. 

  • Smaka på fjället

    Vindlande stigar, vackra vyer och kulinariska aha-upplevelser. På Fjällmaraton Gastronomi möts löparglädje och jämtländskt mathantverk i en smakfull, men lerig, kombo.  

  • Krönika: ”Ett par nya glasögon”

    Utemagasinets krönikör Karin Fingal trodde hon hade utforskat det mesta i sitt västsvenska närområde. Icke då.