Skratt bevisar – vi är släkt med aporna

När schimpanser, orangutanger och gorillor leker och kittlar varandra så skrattar de ofta, även om det är ett skrattljud som skiljer sig mycket från människors. Men i en ny studie har brittiska forskare visat att skrattet vid lek hos både människor och apor sannolikt har samma ursprung och fyller samma funktion, berättar Vetenskapradion på SR

.<Hör hur en gorilla skrattar>

Forskare vid University of Portsmouth spelade in ljud som unga apor och människor gav ifrån sig när de kittlades. De analyserade sedan ljuden, som skiljer sig från art till art. Utifrån det kartlades hur lika ljuden var. Resultatet blev ett träd som visade sig stämma med det vi redan vet utifrån genetiska analyser om vårt släktskap med övriga apor.

Schimpanser, som är den art som ligger närmast människan på evolutionens träd, hade också det skratt som låg närmast människans. Gorillors skratt låg längre ifrån, och mest olikt var orangutangernas skratt.

Studien visar enligt forskarna därmed att människors och apors skratt är närbesläktade, och är ett uttryck för samma känslor. Skratt utvecklades enligt forskarna troligtvis under de senaste 10 till 16 miljoner åren av apors evolution.

Men det finns flera skillnader mellan människors och exempelvis schimpansers sätt att skratta. Vi skrattar på utandningen, medan schimpanser skrattar både på in och utandning. Vi använder också våra stämband när vi skrattar. Enligt forskarna uppstod dessa skillnader gradvis efter att våra förfäder skiljde oss från schimpansernas förfäder, för mellan fyra och sex miljoner år sedan.

Bilden tillhör kampanjen Art Helping Mountain Gorillas. Konstverken säljs till förmån för projekt som räddar gorillan. Denna tavla heter Gorilla Gaze #2 och är tecknad med blyerts och donerad av konstnären Ann Ranlett. Klicka nedan för att läsa mer om projektet:

Art helping mountain gorillas

Av: Ingalill Forslund

  • Kladdkakans dag – två goda recept

    Fira kladdkakans dag genom ett riktigt gott chokladfika i skogen! Här är två urgoda recept: den ena kakan görs enkelt i ett smörgåsjärn och den andra i en reflektorugn.

  • Vad kan vi lära av olyckorna?

    Förra året skedde 18 dödsolyckor i den svenska fjällvärlden. Tre orsakades av kolmonoxidförgiftning. Vilka lärdomar kan vi dra?

  • Krönika: ”Öar blir en pausknapp”

    Öar har något speciellt. Vår krönikör Karin Fingal skriver om känslan att kasta loss mentalt och lämna allt bakom sig i vågskvalpet.

  • Vildmarksfotografens bästa tips

    Pontus Brundin är vildmarksfotografen från Sveg som ser bilder i sina drömmar och använder plåtandet som ett sätt att stänga ute omvärlden. Här ger han Uteläsarna sina bästa fototips.

  • Stort test av vintervarma underställ

    Bambu, ull, syntet eller en mix? Vi guidar dig till rätt underställ för vinterns friluftsliv.

  • Basta in november!

    Mörka eftermiddagar, rå luft och färre människor ute. November har sina sidor – men också sina möjligheter. Vi tipsar om fyra året-runt-öppna bastur att söka sig till när det är dags att värma upp sig.

  • Ledare: Vår bästa och enda vän?

    De smutsar ner och springer bort – ändå vill vi ha dem med på varje äventyr. Chefredaktören Nicolas Jändel skriver om hundarna som blir våra följeslagare och vänner för livet.

  • Vinn ett par Ombraz Classic

    Redo för nästa äventyr? Tävla om ett par Ombraz Classic – solglasögon som sitter på plats med snöre i stället för skalmar.

  • Kan man dricka vattnet?

    Vi svenskar har länge skrutit om vårt rena vatten, och vandrat med kåsa i hand. Men nu syns vattenreningsprodukter i var och varannan ryggsäck – även i fjällen. Behöver vi dem? Utemagasinet vänder sig till experterna.

  • Jessica vandrade 1 200 mil på 9,5 månader

    Grizzlybjörnar, skogsbränder, snöstormar och ökenhetta. På 9,5 månader vandrade Jessica Lidén från Karlskrona över 1 200 mil genom USA, och skrev in sig i långvandringshistorien.