Krönika: Tokless på ådrad gnejs

”Särskilt de större sjöarna hyser en för näringsfattiga vatten typisk häckfågelfauna …” Bla, bla, bla, tänker jag och suckar. Platsen är ett av Göteborgs vackraste naturreservat och jag försöker traggla mig igenom informationstavlan som sitter vid ingången. Jag måste anstränga mig för att förstå vad texten betyder.

När jag går vidare genom skogen – över barrstigarna, de mossiga stenarna, längs sjöarnas kanter – inser jag att frågan inte alls är vad texten betyder. Utan vad själva skylten betyder. Vad vill den, egentligen?

Runt om i vårt land sitter informationstavlor som den här, vid ingångar till små naturreservat och vidsträckta nationalparker. De är ofta det första en besökare möter.

Jag antar att skyltarna är tänkta att ge en introduktion till området och berätta vad det är för slags natur som är skyddad på just den här platsen. Om så är fallet tycker jag att de gör ett dåligt jobb (möjligen inte alla, men många).

Sedan jag läste den där skylten i hemmaskogen har jag studerat många fler. Till exempel den vid sjön Lygnern i Halland. När jag stod där i den dramatiska naturen ville jag inte först och främst veta att jag kommit till ”ett starkt kuperat lövskogsområde som präglas av delvis mycket svårframkomliga rasbranter” där ”berggrunden består av grå ådrad gnejs med ett stråk av omvandlad grönsten, det vill säga gnejsig gabbro”. Jag hade hellre velat läsa att jag befann mig några hundra meter från ett av södra Sveriges högsta vattenfall.

Varför måste det rabblas geologi- och biologitermer? Räknas upp blommor och insekter? Varför kan inte skylten berätta, på ett lite mer vardagligt språk, om vad jag får uppleva på platsen?

Som journalist är det klart att jag är lite petig med språket. Men jag är också ganska petig med syftet med en text, varför man skriver den och till vem. Om nu den här informationsskylten har som syfte att berätta om naturreservatet vid Lygnern, tycker jag mig har rätt till åtminstone ett litet argument som förklarar varför just naturen här är värd att skydda. Eller borde jag kunna räkna ut att det är för att bevara de 24 (!) växterna som radas upp?

Eftersom skylten står helt öppet antar jag att den vänder sig till alla som råkar komma till platsen. Men tilltalet är så exkluderande att det lika gärna hade kunnat stå: Välkommen hit – men bara om du är jäkligt intresserad av biologi.

En stor del av mitt jobb går ut på att inspirera och guida människor till att hitta till naturen. Därför tänker jag ofta på frågorna om vem som känner sig välkommen och trygg i naturen och vem som inte gör det. Mängder av människor önskar att de vore ute mer, men de känner sig så ovana att steget är långt. Om sådana människor en tidig lördagsmorgon faktiskt gjort slag i saken och tagit sig ut till det coola vattenfallet i Halland, hoppas jag att de inte läser skylten.

Jag vill gärna lära mig något om naturen när jag kommer till en ny plats. En informationstavla kan vara ett ganska kul och bra sätt att sprida kunskap och inspirera, tycker jag. Men kära Länsstyrelsen, kan ni inte ringa mig, eller någon annan skrivkunnig, när det är dags att författa nästa skylt?