I en ny krönika skriver Claes Grundsten om övergreppet som han anser har skett på Sareks vilda natur: ”Plötsligt stod den bara där, utan att någon hade protesterat – vilket inte är så underligt eftersom den aldrig blev offentligt omdiskuterad. Myndigheterna kan vara duktiga på att smussla undan känsliga ärenden.
Text: Claes Grundsten
Myndigheter begår övergrepp. Ett exempel är skymfen mot Sarek. Som alla vet är nationalparken ett världsarv och det mest skyddsvärda området vi har i Sverige. Detta imponerande fjällandskap blev fridlyst redan 1909 som en av de nio första nationalparkerna i Sverige och även i Europa. Sareks natur är enastående storslagen och globalt sett av högsta klass. Samerna har genomströvat trakten under tusentals år, men det centrala området är opåverkat av människan. I alla tider har det varit obebott och väglöst.
Mitt i Sareks hjärta, i Rapadalen, ligger det så kallade Rovdjurstorget. Där såg viltspårarna på 1960-talet under samma dag spåren efter varg, järv, björn och lo. På stående fot döpte de området till det talande namnet. Detta är en unik helgedom i den svenska naturen – men precis där byggde förvaltarna av Sarek en så kallad bevakarstuga år 2009.
Varför just där? Hur okänslig får man vara, på de myndigheter som ska se till att naturen bevaras i ursprungligt skick? Det är som om man skulle uppföra ett vaktbås bredvid altaret i Uppsala domkyrka.
Vid det här laget har det gått ett årtionde sedan stugan uppfördes. Plötsligt stod den bara där, utan att någon hade protesterat – vilket inte är så underligt eftersom den aldrig blev offentligt omdiskuterad. Myndigheterna kan vara duktiga på att smussla undan känsliga ärenden.
Än värre är det förstås att ingen på de ansvariga myndigheterna vid planeringen tycks ha insett att man förgrep sig på Sareks natur. Kanske trodde aningslösa tjänstemän att en bevakarstuga i Sareks hjärta inte skulle göra någon fluga förnär, det är ju inte många som rör sig där. Men stugan är en skymf mot detta internationellt ovärderliga område. Det finns inte ett enda godtagbart skäl till att förvaltningen av världsarvet Laponia, länsstyrelsen i Norrbottens län, polisen, Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter behöver ha ett hus för sin personal just där.
Förra våren skidade jag förbi platsen med några kompisar och fick se bebyggelsen med egna ögon. Ett slags modern sportstuga på en kulle, med vidunderlig utsikt mot Rapadalen. Skoterspåren var talande. Vi kunde lätt föreställa oss hur ett gäng muntra myndighetspersoner hade brassat dit på sina skotrar för att tillbringa några sköna vårvinterdagar i stugan, väl försedda med förnödenheter.
Fattar de inte att stugan och skotertrafiken i Rapadalen är en skam för Sarek? Fattar de inte att vi förstår att motivet till att bygga en bevakarstuga just där, är att ge personalen en exklusiv inkvartering på en unik plats? Något som man utstuderat döljer bakom myndighets floskler till argument.
Det går alltid att dra till med motiv som vilt-studier, fjällsäkerhet, hindra tjuvjakt och annan verksamhet som hör parkförvaltningen till. Men allt detta är svepskäl, en bevakarstuga kan lika gärna stå på en annan, mindre känslig plats i Sarek.
Det finns helt enkelt inget försvar för detta nid-dåd. Av respekt för Sareks natur, och hela syftet med nationalparken, finns det bara en sak att göra: RIVA SKITEN.
