Ledare: ”Sluta gnöla, börja göra”

Förutsättningarna för Utemagasinets längd-läger Skida med Ute, som ägde rum för några veckor sedan, var inte riktigt så last-christmas-härliga som vi tänkt oss. Efter den lyckade premiären 2019 hade vi dubblat antalet platser inför årets läger – 50 taggade längd entusiaster stod och stampade i farstun på Högbo brukshotell. Chokladbitarna låg på huvudkuddarna, coacherna sjöng upp sig i snabba tajts, vallajärnen glödde, kockarna vispade bearnaise.

Men var i h-vete var snön? Den skulle ju ligga som ett nyvädrat tyngdtäcke över nejden, bädda in granar och generera nattjobb åt snöröjarna. Som ifjol, hade vi tänkt.

När jag skriver detta är Kung Bore fortfarande anmäld försvunnen. Novemberrusket har liksom bara rullat vidare här i mellersta södern, långt in på det nya året. Det är förstås oroande i ett större perspektiv – snögränsen kryper obönhörligen norrut och en vacker (men grön) dag kommer väl den sista sparken att hamna på Nationalmuseum.

I det mindre perspektivet går jag och många med mig och deppar över ovintern i rent egen-intresse. Livet känns lite fattigare utan himlens silver, lite trögare, mycket mörkare. ”Vilken gud låter november gå på repeat året runt, när det finns elva andra månader att välja på?”, gnölar jag i ett mejl till en av Utemagasinets medarbetare – som bekräftar och kontrar lika bortskämt.

Det känns lite nervöst att kliva fram inför Skida med Ute-deltagarna, de har förstås också gått och längtat efter krispiga vinterdagar med is i ögonbrynen. Efter mil och åter mil av skarpt spårad naturupplevelse att lagra i minnesbanken eller logga inför kommande motionslopp. Nu har vi en grönbrun skog att erbjuda, med en vit konst-snöslinga på fem kilometer. Och sex plusgrader enligt prognosen.

Men det behövs varken charm eller list för att sätta stämningen den här helgen. De 50 har redan bestämt sig för att gilla läget, var och en på sitt håll. De säger saker som: ”En hel helg utomhus, vad finns att klaga på?” och ”Fem kilometer konstsnö, det är ju helt fantastiskt.” 

Och så åker vi skidor. Vi putsar på tekniken, bryter gamla mönster, grillar en korv i pausen. Solen skiner, spåret håller, ingen förfryser tårna.

Helgens mest uppskattade pass genomförs emellertid med stavar, löparskor och pannlampa i den lilla slalombacken på bruksområdet. Mäster-coachen Johanna Ojala får oss inte bara att ”älg- hufsa” mot toppen i leran, igen och igen – utan faktiskt att älska det.

Visst hade det varit kul med snö eller åtminstone is här på hemmaplan. Men istället för att sitta i fönstret och vintervänta med pjäxorna på, kan man ju faktiskt plocka fram löparskorna, cykeln, kajaken eller vandringskängorna – och dra ut och göra saker.

Så länge, liksom.

Ledare: "Nåla fast dina minnen"

Ledare: Om kakor och brunsås

Ledare: Var inte så skitnödig