Bakgrund
Det finns några få enpersonstält som väger mindre än ett halvt kilo. De är alla enkelvävstält, vilket förstås har både för- och nackdelar. Kondens, oundviklig i alla tält, kan droppa ner på tältaren – vilket det är mindre risk för i dubbelväggstält. Å andra sidan ser man och kan torka bort kondens från taket i ett enkelväggstält.
De här lätta och minimalistiska tälten kommer nästan uteslutande från amerikanska småföretag, specialiserade på lätt vandringsutrustning. Några exempel på sådana är Gossamer Gear, Tarptent, Six Moon Design, Hyperlite Mountain Gear och Mountain Laurel designs. De är ofta konstruerade som halva ryggåstält, med en tältstång istället för två, och med en absid utan golv längs långsidan (varianter med absid vid huvudändan förekommer).
Den här sortens tält är som regel tillverkade av materialet DCF, Dyneema Composite Fiber. Det togs ursprungligen fram som spinnakermaterial och är utomordentligt starkt, lätt och vattentätt.
Korta fakta
Tarptent Aion Li hör till ovan nämnda kategori. Det är ett enkelvävstält med bottnen uppdragen någon decimeter, till ett så kallat badkarsgolv. Detta sammanfogas sedan med tak/väggar med insektsnät för bästa ventilation. På min våg klockades Aion för 460 gram, men detta är utan tältpinnar och tältstång. Tanken är att man ska använda en vandringsstav som tältstång, men en separat tältstång går att köpa till. På samma sätt kan vikten på pinnarna variera beroende på personliga val. Vid viktjämförelser mellan olika tält bör man ha detta i bakhuvudet.
UTE-låtande
Aion Li kan beskrivas som ett halvt ryggåstält på steroider. En nackdel med tältmodellen är att väven går från stången och ner till marken, där den fästs med en pinne. De sista decimetrarna är då nära marken och inte användbara som liggyta. Detta leder ofta till, och inte enbart för långa personer, att huvud och fötter kilas in under ytterkanterna av tältet med kondensblöt väv dikt an mot sovsäckens fot- och huvudända. Ännu mer pressad blir invånaren om det regnar och blåser så att yttertältet trycks ner ytterligare.
För att motverka detta har Tarptent lagt till ett antal kolfiberstavar som påtagligt ökar volymen inne i tältet. Den ena staven sitter horisontellt i toppen av tältet, tvärs längdlinjen, intill tältstången. Den ger ett bra extrautrymme när man sitter upp, och till exempel lagar mat i absiden utanför den blixtlåsförsedda myggnätsdörren.
På baksidan av tältet finns fyra fotlånga kolfiberstavar, i hörnen och en mitt på långsidan. De båda stavarna i varje hörn är ställda som ett inverterat V, vilket skapar extra volym och stabilitet samt även ger utrymme för rejäla, V-formade ventiler med myggnät. Dessa går att stänga om tältet skulle piskas av hårda vindar.
Jag har använt Aion Li under cirka tre veckors sommarvandring i Colorado, omväxlande över och under trädgränsen. Lättheten hos tältet samt komforten under tak, även för mina 190 centimeter, är mycket tilltalande. Jag har tillbringat åtskilliga regniga timmar i tältet utan att bli blöt. Riktigt hårda vindar slapp jag, men konstruktionen känns väldigt stabil och jag skulle inte tveka att använda av det i svenska fjäll. Något jag inte kan säga om alla tält med liknande konstruktion och i samma viktklass.
