6 tips: Så väljer du skidor för skog och fjäll

Bra turskidor är själfulla. När du låter dem glida över vidderna, trycker till och vinklar dem – då svarar dem. De ska bära över fjäll och genom skog, uppför och utför. Många modeller är smala nog att rymmas i skidspår, vilket har sina fördelar eftersom många skidturer både börjar och slutar i spårade leder.

Smala, raka och lite längre turskidor är riktningsstabila och perfekta över vida fjäll. De har som regel dubbelspann – när de trampas ner trycks fästzonen fast i snön, när skidan inte belastas bågnar den uppåt och fästzonen hålls upp från snön så skidan glider fritt på glidzonen.

Utpräglade skogsskidor är som regel bredare, kortare och mjukare med bättre bärighet i lössnö. Dessutom indragen midja som gör skidorna lätta att svänga mellan träden.

Vårt klimat ger allt mer varierade temperaturer under vintersäsongen. Därför väljer allt fler vallningsfria turskidor, som ger stabilt fäste på de flesta typer av snö.

6 tips gällande skidans anatomi:

1. BREDD & LÄNGD

Klassisk bredd för turskidor är 67–57–62 centimeter (fram–midja–bak). Breda skidor bär bättre i lös snö. Korta turskidor är lättmanövrerade, speciellt i skog och kuperad terräng. Långa turskidor bär bättre i ospårad snö och är riktningsstabila. Skidan ska som regel vara 15–20 centimeter längre än dig (även din vikt kan ha betydelse). Skogsskidor i trä är långsmala och betydligt längre än andra modeller.

2. SPANN

Skidans spann ska passa din vikt med och utan packning. Det kallas för dubbelspann när skidan kan trampas ner för fäste. Ett för hårt spann gör skidan svår att trycka ner, varpå fästet blir dåligt. Om spannet är för mjukt (enkelspann) tar fästvallan i i stegets glidfas. Med tung packning behövs stabila skidor med ett hårdare spann. För bättre svängegenskaper utför – välj ett mjukare spann. En utpräglad topptursskida har mjukt eller omvänt spann, så kallad rocker.

3. STIGHUDAR

Bäst fäste ger stighudar med syntetpäls eller mohair som sitter med klister under belaget. Långa hudar ger mest fäste i brantare uppförsbackar och vid pulk-drag. Hudarna kan sitta på i kuperad terräng, men kan ge hugg i utförsåkningen.

4. FISKFJÄLL

För att slippa valla och hudar kan du välja vallningsfria belag med fiskfjällsmönster i fästzonen. Det ger bra fäste om inte underlaget är alltför isigt. Ibland kan mönstrets friktion mot hård snö skapa ett vinande ljud. Vallningsfria skidor har lite sämre glid än vallningsbara (men de glider bättre än att ha hudar på utför backarna).

5. STÅLKANT

Stålkant ger bra grepp när du åker på skrå över sluttningar med skare och isfläckar. Bäst fäste ger en heldragen stålkant, medan kortare stålkanter är lättare och billigare. Slitna stålkanter kan slipas till i en skidbutik – passa på att slipa belaget samtidigt. Skidar du med hund ska stålkanten väljas bort. Allt för många olyckor sker med hundar och stålkanter.

6. KÄRNA

Med en kärna av trä blir skidan mer vridstyv och spänstig. Luftkanaler gör konstruktionen lättare. Skumkärna är också lätt och billigare, men åldras snabbare.