Jag har levt mitt liv i en fåfäng inbillning att jag varit ganska cool. Förutom en grandios personlighet kan det bero på rätt många olika faktorer. I en tillbakablick kan jag bara konstatera att mina ansträngningar att framstå som lite förmer var missriktade. Jag har nämligen ägnat mig åt helt fel fritidsintressen. Jag har slösat tid på töntaktiviteter som utförsåkning i lössnö, toppturer, paddling, vågsurfing och cykling – men har med stigande ålder insett att det är fågelskådning som är the shit.
Jag skrattade faktiskt åt fågelskådarna i högstadiet. Inbillade mig stå över dem i coolhet. Alla de där mossgröna naturmänniskorna som inte hängde på fritidsgården och lyssnade på Sex Pistols, de var ju knappast de vildaste i matsalskön. Trodde jag, i min enfald. Nu har dock något kommit till min kännedom som kullkastar alla mina tidigare fördomar.
Det visar sig att bakom den präktiga fasaden ”fågelskådare” döljer sig de mest dekadenta partyprissar världen skådat. Infon slank ur min frus bror vid senaste familjesammankomsten. Han som faktiskt inte kan skilja en havstrut från en koltrast, trots en hel ungdomstid i Fältbiologerna. En tid som innehöll väldigt lite fågel, vet jag nu – men enorma mängder dekadens.
– Ja, vi sket väl i fågelskådningen. Vi var mer ute efter att smita från föräldrarnas övervakning. Där ute i skogen kunde vi lugnt röka vass och dricka folköl.
Tanken svindlar. När jag blev hämtad från skoldansen 22.30 av en beskyddande mor, låg alltså frugans brorsa och hans fågelskådarpolare i något vindskydd och rökte vass tills solen gick upp. Varför invigdes inte jag i denna sekt?
Och inte nog med att fågelskådarna är coola, fåglarna själva är ju så jävla übercoola att man kan smälla av. Kolla bara på en av skräckfilmshistoriens absoluta klassiker: Fåglarna (Alfred Hitchcock). Vad skulle hända om fåglarna bestämde sig för att ge tillbakakaka för alla oförätter människan orsakat dem, från första gåspennan till dagens kycklingfarmer? Inte skulle det bli vackert i alla fall.
Dessutom är fåglarna de facto, i rakt nedstigande led, släkt med planetens coolaste djur genom tiderna: Tyrannosaurus Rex. Och för inte så länge sedan såg jag en blåmes rovfågelsryttla och sedan tokattackera och ta en spindel i sin egen viktklass. Smaka på den, och försök nu se fågelskådarna som töntar. Nähä, det gick inte.
Och om snorungarna i fältbiologerna i slutet av 1970-talet rökte vass och berusade sig – vad sysslar de grånade ornitologerna med idag? Ja, inte lär de röka vass. Att röka holk (cannabis alltså) kommer förmodligen från fågelskådarvärlden, det hör man ju på namnet. Och det där med kryssningen handlar nog mer om vidlyftigt leverne än om artning. Efter den kvällsliga vinorgien vid fågelsjön kastar de väl dvärgar lindade med kardborreband på filttavlor, dricker varandras blod och klär sig i toga. Om jag nu får spekulera en smula.
Jag har som du förstår redan shoppat upp mig på en mossgrön kostym, några helrör Jack Daniel’s och en tubkikare. Snart ska jag ta mod till mig och ansöka om medlemsskap i Nynäshamns Ornitologiska Förening. Nu gäller det bara att se så där skönt bohemiskt cool ut i mossgröna kläder. Och det har jag misslyckats med förr.
/ Niclas Sjögren
Niclas Sjögren är en av Utemagasinets mest seglivade skribenter. Han kan i princip skilja en vitryggad hackspett från en spillkråka, och lufsar lika gärna i skogen hemma i Nynäshamn som går på topptur i Nordkorea.