Vi kan givetvis inte blicka in i framtiden, hur gärna vi än önskar och försöker. Om inte annat för att den alltid innehåller oförutsägbara element av spontanitet: Berlinmurens fall, Sankta Greta, alla gillar långfärdsskridsko eller covid-19.
Den senare har som bekant ökat intresset för friluftslivet. Rekordmycket folk fyller naturreservaten och stormköket blev årets julklapp. Inget som överraskar oss i utesvängen. Friluftsintresset har ökat konstant under decennier, men pandemins ketchupeffekt kommer definitivt att få konsekvenser för framtiden. Främst för att nykomlingarna är kompletta gröngölingar som öppet erkänner faktum och efterfrågar råd. Tvärtemot tidigare nykomlingar, som alla bedyrade att de fått friluftskunskap i nappflaskan. Ärlighet ger bästa tänkbara förutsättning.
Spåkulan gör gällande att bilen är en av pandemins stora vinnare. Smittsäkert, men opraktiskt eftersom aktiviteten därmed måste starta och sluta på exakt samma ställe, vilket skapar köer och parkeringskaos i populära naturreservat och nationalparker.
En annan vinnare är tältet. Smittsäkert även det, men ökar besökstrycket på befintliga vindskydd eftersom även tältare söker service i form av badbryggor, eldstad, utedass och ledmarkeringar. För tältare på kommersiella campingar kommer elstolpe utanför absiden att vara en självklarhet inom kort. All medhavd elektronik måste ju laddas. Tro bara inte att prylhetsen därmed kommer att öka. Tvärtom, det är vandring, fågelskådning och annan icke utrustningskrävande aktivitet som lockar de nyfrälsta.
Pandemins tredje vinnare, stormköket, ökar besökstycket på skärmskydden än mer, och naturvårdare slösar allt mer arbetstid på att forsla dit ved för att rädda den skyddsvärda skogen från avverkning. Vår etniska besatthet av meningslösa brasor torde dock nå vägs ände så snart familjen Grillkorv-Bushcraft orsakat en allvarligare brand. Därefter stundar insikt om att endast Sverige tilllåter eldning på annans mark – följt av nationellt eldningsförbud.
När fler idkar friluftsliv ökar även nedskräpning och slitage. Den förstnämnda förblir en marginell störning kopplad till stadsnära natur och friluftsparkeringar. Slitaget orsakar dock seriös konflikt, då merparten av friluftslivet utspelas på privat mark, vars ägare tvingas hantera kostnader och besvär. Vi ser redan idag hur överutnyttjande marker tvingar ägare att plocka ned ledmarkeringar, spärra infarter eller förbjuda spårdragning. Kanske inser vi i framtiden att allemansrätten bygger på respekt. När pandemin väl är över, framåt våren 2022, återkommer friluftsfolket från utlandet och vi blir än fler ute i busken. Det är någonstans där som vi äntligen tvingas erkänna friluftslivets sociala aspekt: Att folk gillar folk, att spontana möten med likasinnade faktiskt är trevligt.
Vad spåkulan inte berättar är om nykomlingarna hänger kvar, även efter pandemin. Eller blir friluftslivet bara en påminnelse om en frihetsbegränsad tid, då inga alternativ stod till buds?
/ Kugge
Gunnar ”Kugge” Andersson debuterade i Utemagasinet 1991 efter ett decennium i Åka Skidor, men på senare tid har det mesta handlat om vandring. Tvekar sällan inför att vara kontroversiell.