Tre coacher som tagit OS-guld, ett välrenommerat fjällhotell, sex mil natursköna skidspår och 30 taggade deltagare. Utemagasinets längdläger Skida med Ute intog Storhogna, Vemdalen i januari 2022 – och snart är det dags igen.
Text: Marie Kjellnäs Foto: Sofie Lantto
Johan Olsson (ja, den Johan Olsson) kastar stavarna i backen med en vredgad uppsyn. Nu får det bannemej vara nog.
– Fasen! Jäkla skit!
Han hoppar jämfota i skidspåret och slår sig själv på knäna. Hoppar, slår och gastar.
– Bang! Bang! Bang! Bang!
Tio motionärer med hotellfrukost i magen följer uppmärksamt varje rörelse, men inte ett höjt ögonbryn i sikte. Om det är något vi lärt oss de senaste dagarna så är det att vår gamle skidhjälte coachar med precis hela kroppen.
– Det är den där ilskan ni ska plocka fram, säger han, som att ni är heligt förbannade – där har ni staktekniken. Kolla vad som händer med mina knän här, när jag drar det i slowmotion.
Johan pekar på den lilla knäböjen som sker automatiskt när kraften kommer uppifrån, och jämför med den äldre staktekniken med fällning i höften och i stort sett raka ben. Med den nya tekniken går ingen energi till spillo, konstaterar han.
– Du tar med dig kraften som överkroppen genererar här uppe, pressar den ner i benen och ut i stavarna. Så, nu kör vi.
Några hundra meter upp i spåret, i en lång slakmota med fjällvyer, har den forne landslagskollegan Marcus Hellner samlat sina adepter. Även här har stavarna kastats, men med syftet att gå till botten med den för längdskidåkare så viktiga tyngdöverföringen.
PERFEKT FÖR VASALOPPET
Ett pärlband av djup koncentration tuffar fram i den knappt märkbara stigningen. Tio ögonpar fastnaglade vid horisonten.
– Ta ut armrörelsen och försök hitta rytmen, ropar Marcus från sidlinjen. Snyggt!
I en lucka hoppar han själv in i pärlbandet, armpendlar friskt och glider osannolikt länge på varje skida. Så lätt, så lätt. Det är den där känslan vi är här för att fånga, vi wannabees.
Anna Olsson, gift med Johan och den tredje coachen av tre med både OS- och VM-medaljer hemma i prisskåpet, har den här morgonen fått stakning med frånskjut på sin lott. Den perfekta vasaloppsväxeln, menar hon.
– Men den kan vara lite lurig, att få till tajmingen. Man ska tänka på att gå långt bak när man ska ta stavtaget, och låta armarna pendla fram hela vägen. Om man stannar för tidigt i rörelsen måste man lyfta fram armarna – då slösar du energi.
Annas grupp ger sig ut på sin slinga för att hitta den rätta tekniken. Hon stakar varv på varv i parallellspåret och ger individuella tips.
Efter tre år i Högbo Bruk i Gästrikland har Utemagasinets längdläger Skida med Ute fått ny hemmaplan i Vemdalsfjällen. Nyckeln till framgång är precis som tidigare kombinationen coacher i världsklass, välpreparerade skidspår och myslyxigt boende med bra mat – nu på anrika Storhogna Högfjällshotell & Spa.
ENERGISNÅLT ÄR MÅLET
Redan kvällen innan lägerstarten hittar vi några långväga deltagare i Vinterträdgården, hotellets grönskande och porlande hjärta. En av dem är 55-årige Patrik Karlsson som rest från Kisa i Östergötland.
– Jag är prenumerant och har sett annonserna om det här lägret flera år i Utemagasinet, och funderat på att åka. Nu funkade det tidsmässigt, plus att den här trion med coacher kändes väldigt spännande. Försökte få med mig sambon och systern, men de var för långsamma med att bestämma sig. Så jag körde upp själv.
Patrik berättar att han åkt ”fruktansvärt mycket skidor” genom åren, men mest alpint. Längdbiten blev han först för fem-sex år sedan, när han skulle göra en svensk klassiker och skaffade utrustning. Idag uppskattar han mixen av träning och naturupplevelse han får i spåren, gärna som nu i fjällmiljö men också på konstsnö hemmavid.
– Jag är ju helt självlärd, så målet med de här dagarna är att utvecklas tekniskt och lära mig köra mer energisnålt. Framöver skulle jag vilja köra Nattvasan, jag är nog lite bättre på skejt än på klassiskt.
Det är lite rörande att se Marcus Hellner möta upp Anna och Johan Olsson strax innan uppstartsmötet. Under många år tränade och tävlade de tillsammans i landslaget och de har förstås en hel drös gemensamma minnen från VM, OS och andra längdsammanhang. Anna och Marcus räknar ut att de sågs senast under OS i Vancouver 2010, strax innan hon lade tävlingsskidorna på hyllan. Ett mästerskap som bland mycket annat bjöd på ett ikoniskt skiathlon där herrarna Hellner och Olsson spelade huvudrollerna.
NJUTÅKARE OCH TIDSPRESSARE
Marcus har coachat på Skida med Ute förut, just efter att han själv avslutat sin karriär 2018. Och han var inte sen att tacka ja till en repris här i Vemdalsfjällen.
– Jo, det var riktigt kul sist. Och den här gången var det ju bara 80 mil att köra från Gällivare …
I Vinterträdgårdens restaurangdel har ett 30-tal taggade lägerdeltagare samlats. Män och kvinnor, unga och äldre, njutåkare och tidspressare. De är indelade i gul, grön och röd grupp efter erfarenhet och ambitionsnivå.
– Gula gruppen börjar med mig, säger Marcus Hellner efter några små välkomsttal, och tar sikte på en plan och snöfri yta bakom skiduthyrningen där det ska bli funktionell styrketräning av väl valda skidmuskler.
FÖRST FJÄLL, SEN HOTELL
Luften är klar och kall, solen står lågt över fjället och färgar himlen brandgul. Runt hörnet finns 60 kilometer längdspår att sträcka ut i, dels i lokala slingor kring Storhogna och närmaste grannen Klövsjö och dels i långa utlöpor till de mer liftinriktade alternativen Vemdalsskalet och Björnrike.
Storhogna Högfjällshotell är sedan många år certifierat av Vasaloppet, en kvalitetsstämpel på såväl skidspår som boende, mat och längdrelaterad service. Här finns också ett skönt och grundat lugn som bara några få fjällhotell i landet kan skryta med – perfekt för den som vill landa mjukt efter kyliga vinteraktiviteter, men helst slipper pjäxdans och Sweet home Alabama.
För ett par år sedan var Utemagasinet här på reportageresa med fokus på turskidåkning. Då rörde vi oss mest uppe på fjället, där krysslederna binder samman turmål som Fallmoran, Bräckvallen och Jaktstugan. En brant stigning på 500 meter tar dig från hotellentrén upp till den vidsträckta platån, där milspåret Högfjällsrundan dras så snart det finns tillräckligt mycket snö. Är vädret dessutom klart har du mäktiga vyer över hela Vemdalsfjällen där uppifrån, så det krävs lite koll på tekniken för att inte snubbla på stavarna. Nu i januari får vi nöja oss med mer låglänta längdspår, och det är inte fy skam. På eftermiddagspasset hakar jag på en av grupperna och vi drillas av i tur och ordning Marcus, Anna och Johan. En halvtimme på varje station.
Efter teknikpassen står det fri åkning på schemat, och coacherna finns tillgängliga för den som vill ha proffssällskap. Alla har vi någon detalj som är extra svår att få till. Jag faller framåt i stakningen och tar hjälp av Anna, hon är lugn och pedagogisk.
SKÖNT ATT BARA ÅKA MED
Skida med Ute-veteranen Jonas Hedman från Rossignol finns som vanligt på plats i spåret och lånar ut skinsskidor och pjäxor. I år har han också med sig utrustning för skejt, vilket blir mäkta populärt på friåkningstiderna.
51-åriga Åsa Karlsson från Borlänge borstar av skidor och stavar. Hon har haft sällskap av Johan Olsson på den slingrande skejtbädden.
– Jag har bedrövlig skejtteknik, så det var superkul att åka ut med Johan och få personliga tips. Skejt känns mycket jobbigare rent fysiskt, eller så är det bara jag? Ett helt läger med bara skejt hade jag nog inte orkat, säger hon och skrattar.
Längdskidåkning är Åsas vinternjutning. Hon har åkt Öppet spår ett par gånger men har inga direkta prestationskrav på sig själv. Vemdalsfjällen känner hon till väl, för hon och maken Roger har en stuga i området.
– Men det här är ju något helt annat än att åka upp till stugan och köra längd, bara vi två. Det är så lyxigt att bara åka med, bo på hotell, slippa rodda med mat.
INTE MYCKET NATTSUDDANDE
Vi faller snabbt in i lägerlunken med morgonyoga, frukost, skidåkning och lunch. Sedan mer skidåkning, någon föreläsning eller vallakurs, kanske en bastu – och trevlig trerätters som final. Med vinpaket, gärna. Men så mycket nattsuddande blir det inte, det är ju en dag i morgon ocks
När snön till sist börja falla sker det vackert och virvlande. Vi klickar fast pjäxorna i bindningarna och spänner stavremmarna sådär tajt som Johan lärt oss. Gruppen jag hakar på skidar lite längre från spårcentralen idag, för att komma till en lång och lagom seg backe. Teknik på platten är en sak, i seg backe en helt annan. Och det svåraste är kanske att hela tiden läsa av terrängen och anpassa sin teknik efter den, så att man hushåller med energin. Jag brukar vika
ner mig ganska snart när uppförsbackarna blir för branta, men när Marcus Hellner dansar i rygg är det bara att bita ihop och öka frekvensen. ”Glöm inte armarna”, säger han, och då minns jag dem, men glömmer att andas.
Efter kaffe, brasa och föreläsning om mental träning med Johan och Anna står valet mellan att låna en pannlampa från Ledlenser och ge sig ut i mörkret – där snön nu vräker ner – eller kliva i spatofflorna och ta sikte på bastun. Förvånansvärt många väljer faktiskt mörker + snösmocka. Dock inte Patrik Karlsson från Kisa.
– Jag brukar köra i mörker när jag är i fjällen, det är jättehäftigt, man går in i en liten bubbla. Men min gamla medelålderskropp har fått vad den tål idag så jag passar på att vila lite.
Hur har det då gått med målet att lära sig åka mer energisnålt, har han fått några bra tips?
– Absolut! Man kan ju kolla på Youtube hur man åker längd rent tekniskt, men någon måste titta på dig, hur just du gör, och ge personliga tips. Det kändes lyxigt att få så mycket feedback och varje coach har ju sin speciella pedagogik. Johan pratar skidåkning i form av fysikens lagar, tekniskt, vinklar. Anna har ett lite mjukare sätt, men är väldigt bra på att se personliga nycklar. Marcus är ju lite mer tystlåten, men när han pratar lyssnar man verkligen. Min huvudnyckel är att komma fram lite mer med överkroppen, det ska jag hem och öva vidare på.
Beslutet att åka upp själv till Skida med Ute är inget Patrik ångrar i efterhand.
– Nej, tvärtom, vi har varit ett härligt gäng, alla har umgåtts med alla. Gruppkänslan är ju stark när man sätter ihop en massa folk med samma intresse.
EN BRA NYPA FLINGSALT
Åsa och Roger Karlsson valde en lite annan taktik gentemot schemat. De såg till att bocka av alla punkterna – utom just spaavdelningen.
– Jag hade kanske trott att jag skulle chilla mer, ligga i bubbelpoolen och så, men schemat var intensivt och vi ville verkligen inte missa något. Vi prioriterade ute och frisk luft, säger Åsa.
Även hon har fått med sig bra tekniktips, att jobba vidare med i hemmaspåren kring Mellsta och Bergebo i Borlänge. Det krävs ju en hel del nötande, konstaterar hon.
– Jenny och Sanna Kallur hade en podd ihop, Motionsklubben, som jag lyssnade på. Där pratade de om bröd-och-smör-passen som man måste göra, och sen har man det där flingsaltet på toppen. Den här helgen var helt klart årets flingsalt!
Vill du följa med på Skida med Ute nästa gång? I januari 2023 är det dags! Boka här.
