Det är under sommaren friluftsfrågor ställs på sin spets. När alla plötsligt ska ut i naturen samtidigt blir de problem som tycks små resten av året närmast oöverstigliga. Utemagasinets chefredaktör Marie Kjellnäs skriver här om sommaren 2023 – som präglats av fler friluftsdebatter än på länge.
Sommaren är en spännande tid i friluftsvärlden. Och då syftar jag inte närmast på det nyckfulla vädret, där en fjälltur ena veckan kan präglas av sönderbrända axlar och badkrukevänliga dopp för att veckan därpå bjuda underkylt regn och allting på.
Nej, än mer spännande är att alla plötsligt inser hur viktigt det är med natur och friluftsliv. Det är under sommaren friluftsfrågor ställs på sin spets och debatter blossar upp, i sådan grad att det blir nyheter och krönikor i breda medier. När alla plötsligt ska ut i naturen samtidigt blir de problem som tycks små resten av året närmast oöverstigliga, och betydligt fler än de närmast sörjande friluftsnördarna drabbas.
Har inte den här sommaren präglats av fler friluftsdebatter än på länge? Först och främst har vi haft frågan om friluftslivets samspel med rennäringen, som är stor och spretig med många olika åsikter och farhågor bland lokalbor, samebyar, friluftsföretagare och fjällturister. Missade du Karin Walléns stora artikel på detta tema i vårt sommarnummer så finns den att läsa här. Det som hänt sedan den artikeln skrevs är att stf har presenterat sin framtidsplan för Jämtlands-fjällen, efter att ha jämkat med berörda samebyar: fjällstugan Gåsen avvecklas, restaurangerna stänger på flera fjällstationer och antalet bäddar minskas, bland annat. Utemagasinets Gunnar Andersson ger sin syn på hanteringen här, och fler röster kommer till tals i våra sociala kanaler.
Parallellt med den här frågan har vi hanterat kräksjuke-gate, som kulminerade när Kebnekaise Fjällstation tvingades stänga för sanering i början av augusti. I diskussionen som följde stod det klart att det hade kräkts lite här och var längs Kungsleden och även i Jämtlandsfjällen i sommar – bara i min närmaste krets var det tre sällskap som tvingades vända hem från olika fjäll på grund av oönskade magbakterier. Varför där? Varför nu? Ska vi ha det så här i friluftslivet?
Själv fri-bajsar jag tusen gånger hellre än att köa till någon bajamaja med doftgran, men kanske är det också en del av problemet. Att gå på toa har blivit en konst som kräver utbildning.
En tredje debattfråga gäller regeringens hållning när det kommer till natur och friluftsliv. Nyckelpersoner låter sig gärna fotograferas i snajdiga skogskläder – samtidigt som de under 2023 skurit ner rejält på skötsel och skydd för svenska naturområden. Att leder, vindskydd och skyltning förfaller är en konsekvens, inställd utbildning om allemansrätten en annan (hej bajamaja). När du läser detta har budget-propositionen för 2024 presenterats, förhoppningsvis med anslag värdiga denna vår viktiga grund för folkhälsa, rekreation och hållbar samhällsutveckling.
Allt det här, och mer, behöver vi prata om. Utan debatt ingen förändring. Men ibland känner jag att sommaren handlar mer om prat än praktik, åtminstone för egen del. Då är det skönt att äntligen få välkomna hösten, packa en termos och gå back to basics i friska luften.
/Marie Kjellnäs, chefredaktör på Utemagasinet