Bea Viberg: ”Friluftsvärlden behöver bli mer queer”

Vildmarksguiden Bea Viberg vill öka mångfalden i friluftsvärlden och få fler att känna sig inkluderade i gemenskapen. Utemagasinet möter henne och kollegan Elin Ohm i Åre, där de just arrangerat historiens första Outdoor Pride.

Text: Annika Goldhammer, Foto: Gösta Fries

Knäppandet från elden och puttrandet från kaffepannan skapar en omedelbar känsla av både trivsel och lugn. Bea Viberg och Elin Ohm har just tagit ett dopp i den fjällomgärdade Ottsjön söder om Åre och satt sig runt elden för att summera Åre Outdoor Pride, en friluftsfestival som duon arrangerade i byn ett par dagar tidigare.
– Jag kunde inte drömma om att det skulle bli så bra, säger Bea. 

– Det gick verkligen över all förväntan, fortsätter­ Elin. Vi fick så mycket kärlek från alla och jag känner­ mig otroligt tacksam över att det var så positiv och trygg stämning hela helgen.

Under festivalen arrangerade duon ett tredagars­ friluftsretreat för alla som definierar sig som queer. På programmet stod bland annat vandring, ­paddling, yoga, bad, lägereldshäng och utemåltider. Allt kulminerade med pridefestligheter i centrala Åre, inklusive en parad där alla som ville var ­välkomna att delta. 
– Det var en otroligt stark upplevelse, säger Bea. Alltifrån kommundirektören till polisen och barn kom fram och sa att det var ett bra initiativ, så vi fick verkligen ett kvitto på att det är fler än vi som tycker att en sådan här festival behövs. 

Till vardags driver Bea Viberg och Elin Ohm friluftsföretaget Fjällanda, som erbjuder ­”prestationsfria yoga- och friluftsretreat” i Åredalen. Den första gnistan till Åre Outdoor Pride tändes av kajakuthyraren Torkel Ideström, känd bland annat som en av initiativtagarna till Gröna och Vita bandet och en av duons samarbets­partners. Han tyckte att de borde arrangera någon regnbågsfärgad friluftsaktivitet. 
– Jag blev eld och lågor eftersom jag brinner för både friluftsliv och queervärlden, säger Bea. 

Tillsammans med Torkel planerade hon som ­första steg en regnbågspaddling sommaren 2022, men på grund av bland annat vädret ställdes turen in. 
– Men vi fick väldigt fin respons på idén, och kände därför att vi ville utveckla den och arrangera en hel oudoorhelg för queers, säger Bea Viberg. 

Pandemin satte stopp
Sagt och gjort. När Åre Outdoor Pride arrange­rades i augusti i år var det den första frilufts­festivalen riktad till HBTQIA+-personer i Sverige. Enligt Bea var tanken med festivalen att skapa en community och ett tryggt utrymme där alla friluftsintresserade får vara sig själva utan att bli ifrågasatta, oavsett sexuell läggning eller köns­tillhörighet. Det är något som hon själv har saknat, inte minst när hon flyttade till Åre för att utbilda sig till vildmarksguide för fem år sedan.

– Jag och min sambo Maria flyttade från Göteborg, där vi hade en stor community, och kände oss väldigt ensamma när vi kom hit. Samtidigt hade jag svårt att hitta min plats som ung kvinna i ­friluftsvärlden. Jag tvivlade på om det fanns plats för mig, som inte är macho eller alltid måste gå längst fram i ledet – men mina klasskamrater fick mig att inse att jag är bra på det jag gör och att det är okej att vara vildmarksguide utan att vara macho.  

I slutet av utbildningen skulle Bea Viberg och hennes kurskamrater genomföra ett eget projekt och det var i samband med det hon och klass­kompisen Elin Ohm hittade varandra. 

– Vi insåg att vi båda ville fokusera mer på ­lekfullhet och välmående än prestation i naturen, säger Bea. 

Genom projektarbetet fick duon testa sin idé vid Sylarnas fjällstation i västra Jämtland. De arrangerade lättare vandringsturer i kombination med yoga – och möttes av överraskande positiv respons.

– Vi insåg att det var fler som kände som vi och att det fanns en lucka att fylla. Det gav oss självförtroende att fortsätta utveckla idén och starta ett företag.  

Bea och Elin startade Fjällanda 2019 och hann precis arrangera sitt första yoga- och vandringsretreat innan pandemin lamslog världen, vilket tvingade dem att pausa verksamheten och hitta annan försörjning. Bea jobbade som guide åt Åreguiderna, något som hon gör på deltid än i dag.   

– De turerna är mer fart- och adrenalinfyllda. Jag gillar kontraster, så det är härligt att kunna kombinera de två jobben. 

Kompis med skogen
Bea Viberg har alltid haft ett stort naturintresse och är i stort sett uppvuxen i skogen, närmare bestämt i ett litet hus i de bohuslänska skogarna utanför Kungsbacka.
– Skogen var min lekplats när jag växte upp. Mina föräldrar har också ett stort friluftsintresse, så det var mycket tältning och kanotpaddling när vi semestrade. 

Skogen och närheten till naturen blev ännu mer betydelsefull när Bea började skolan.
– Jag har alltid stuckit ut och gått min egen väg, och det gjorde att jag fick det ganska kämpigt i skolan. Men jag har alltid känt att skogen har varit min kompis. Där får jag vara den jag är och det är därför jag älskar naturen så mycket. Naturen­ är min kollega, kompis och terapeut. Så fort jag känner mig upprörd eller stressad går jag ut i naturen – och då blir allt bra igen.

Efter gymnasiet började Bea Viberg säsongsjobba i de italienska och schweiziska alperna och i svenska fjällen. 
– Jag jobbade säsong i väntan på att jag skulle komma på vad jag ville bli när jag blev stor. Det gick flera år innan jag insåg att det viktigaste för mig är att ha ett jobb som får mig att må bra, vilket jag gör när jag är ute. 

Beas flickvän uppmuntrade henne att söka utbildningen till vildmarksguide och efter att hon blivit antagen flyttade paret från Göteborg till Åre. 
– Jag hade aldrig varit i Åre tidigare, men vi tänkte att vi testar ett år. 

Fem år senare bor paret kvar och trivs bättre än någonsin.
– Det bästa med att bo här är att naturen är så lättillgänglig. Jag och min sambo älskar att göra längre turer, till exempel i Sylarna, men oftast gör vi bara något enkelt. Det kan till exempel vara att ta sig ut på fjället och göra upp en eld en höstkväll, plocka hjortron på sommaren eller åka ut på turskidor och gräva en solgrop på vintern. 

Att landa i sig själv
Just det okomplicerade och prestationsfria ­friluftslivet är det som Bea Viberg och Elin Ohm vill förmedla med Fjällanda. 
– Vi upplever att det handlar mycket om att redovisa hur många toppar man har bestigit eller hur mycket skavsår man har i friluftsvärlden. Men vi behöver inte fler prestationskrav i livet, vi ­behöver bara få vara och landa, säger Bea och utvecklar: 

– För mig handlar Fjällanda om att landa i naturen och visa att det är okej att bara njuta, men också om att få landa i sig själv utan att bli ifrågasatt, oavsett vem man är. 

Bea Viberg menar att det kan vara knepigt att sätta sig in i hur det är att tillhöra en minoritet, för en person som själv inte gör det. Tanken med Åre Outdoor Pride var därför också att väcka debatt om bristen på mångfald, både i friluftsvärlden och i Åre. Som ett led i det arbetet arrangerades bland annat sagoläsning av dragqueens på biblioteket i byn.
– Det blev helt fullsatt och lika många som inte fick plats, så nästa år måste vi ha fler sagoläsningar, säger Bea. Jag ville väcka medvetenhet och skapa diskussion här i byn, eftersom det inte är alla som inser att det är ett problem att det är så homogent här. Jag har bekanta som har flyttat härifrån på grund av det, vilket känns sorgligt. Jag och min sambo har alltid blivit väldigt väl bemötta, men det är väldigt tydligt att vi tillhör en minoritet här.

Bea Viberg menar att de många hejaropen under Åre Outdoor Pride gav råg i ryggen, men att det finns mycket kvar att göra för att fler ska känna sig välkomna i friluftsvärlden. Och mycket handlar om något så enkelt, åtminstone i teorin, som representation.
– I friluftsreklam används ofta bilder på vita familjer med mamma, pappa, barn. Ser man inga bilder på andra familjekonstellationer, eller människor med till exempel annan hudfärg eller funktionshinder, kan friluftsvärlden kännas väldigt begränsad. 

Bea konstaterar att fördomar och hat ofta grundar sig i okunskap, och så har det alltid varit. 
– Åre Outdoor Pride är mitt bidrag till att öka kunskapen och skapa en bättre framtid. Jag vill verkligen att fler ska våga ta plats och bli en del av friluftsvärlden. Och om jag får en enda person att känna sig inkluderad har jag lyckats.

Mer pride planeras
Att man själv inte behöver tillhöra en minoritet för att vilja vara med och förändra är Elin Ohm ett bra exempel på. För henne kändes det självklart att arrangera regnbågsfestivalen tillsammans med Bea.
– Jag har sett hur stereotypt det är både här i Åre och i friluftsvärlden. Om man inte ser ­människor som speglar en själv kan det kännas som att man inte är välkommen i den gruppen, och därför tycker vi att HBTQIA+-communityn behöver få större representation i friluftslivet. Vi vill att alla grupper i samhället ska känna sig välkomna. 

Bea och Elin må göra skillnad med sina insatser, men om det ska hända saker på bred front behöver fler guider och andra friluftsföretagare se bristen på mångfald som ett problem – och fundera på hur också de kan dra sitt strå till stacken. Alla som rör sig i friluftsvärlden kan göra något, konstaterar Bea.
– Om du är en del av en grupp som är väldigt homogen kan du fundera över vad det beror på och om ni kan göra något för att bjuda in fler. Om du driver ett guideföretag som bara attraherar en typ av människor kan du fundera på om det är ett problem, och hur du i så fall kan bli mer ­inkluderande och skapa mer mångfald. Det ­viktigaste är att skapa medvetenhet kring problemen för att kunna göra något åt dem.

Bea betonar att även hon och Elin behöver rannsaka sig själva, eftersom 95 procent av deltagarna på Fjällandas retreater är kvinnor. 

– Jag tror en förklaring är att många män blir avskräckta av yogan, men den är också prestations­fri och anpassad efter övriga aktiviteter. Om vi till exempel har paddlat kajak mjukar vi upp de delar som blir stela av att sitta länge. Elin och jag pratar mycket om varför det är så stor majoritet kvinnor och hur vi kan ändra på det.

Kaffet är urdrucket och elden har börjat falna. Närmsta tiden ska Bea och Elin landa efter årets pridefirande. Sedan ser de fram emot att börja ­planera nästa års festival. För det här var bara början.
– Vi ska fortsätta sätta mer regnbågsfärger på friluftslivet i Norrland, säger Bea bestämt.