Ski & bike till Gardasjön

Bikepacking är hett, men att packa med topptursskidorna på äventyret sticker ut. Kirunabon Malva Björkman cyklade och turade från Innsbruck till Gardasjön.

Berättat för Anton furuland, Foto: Richard Buchner

”I september 2022 köpte jag en gravelbike, inspirerad av min kompis Henna. När jag sen hörde av mig till henne för att snacka lite äventyrsplaner visade det sig att vi tänkt likadant – vi ville båda göra en ski & bike!

Henna hade till och med redan gjort upp en lös plan över hur vi skulle ta oss med cykel från Innsbruck, där hon då bodde, till Dolomiterna och längs vägen göra några fina toppturer. 

Det lät klockrent, tyckte jag. Jag har åkt skidor sedan jag började gå och ­jobbar idag som skidguide i Riksgränsen. ­Cykling däremot, har blivit min grej för fem år sedan och det här skulle bli första bikepackingen för mig någonsin.

Vi trampade iväg från Innsbruck i början av mars och det var rätt pirrigt, lite extra med tanke på att vår kompis Sami som var med på turen ­tävlar i gravelbiking. Jag var lite nervös över att inte hinna med i tempot liksom, men det gick över förväntan – trots att jag bara hade cyklat två gånger på hela vintern. 

Absolut var vissa dagar och en del sträckor sjukt jobbiga, men överlag var det njutbart. Och vi fick som bekräftat det vi på förhand ville testa: om det går att få till en kombinerad skid- och cykelresa utan att det känns svinjobbigt och bökigt mest hela tiden.

Den kämpigaste dagen var faktiskt den finaste på hela resan. Från ­campingen i Lavarella cyklade vi 1500 ­höjdmeter på fyra mil – ja, det är mycket höjdmeter på en kort sträcka det. Då fick man visa vad man gick för, samtidigt som vyerna var fantastiska och fick mycket pepp och hejarop från folk längs vägen.

Skidåkningen var faktiskt mer klurig än cyklingen. Där hade jag nog lite högre förhoppningar och hade tänkt att vi kunde ta oss upp på några toppar. Jag gillar verkligen toppkänslan och kamvandringar, men inget var snötäckt så det var inget alternativ tyvärr.

 Fjolårssäsongen i Alperna var ju så snö­fattig så vi var inställda på att vissa åk vi ville göra nog inte skulle vara möjliga. Lite så var det också. Mycket var återfruset och det regnade på ganska hög höjd. Den bästa snön prickade vi in på ­Dolomiternas högsta berg Marmolada. Då blev det mycket skidåkning och det gick att njuta lite mer.

Fyra skiddagar blev det totalt, en liftburen och tre topptursdagar. Det här var första gången jag var i Dolomiterna och det var verkligen en aha-upplevelse – vilken stor kontrast det är mot Alperna och bergen där. Jag hade ju sett bilder och skapat mig en viss bild, men att det skulle vara så annorlunda hade jag inte förväntat mig.

Tidigare under förra vintern hade jag varit med om en lavin och det påverkade mig rätt mycket under den här turen. Mitt säkerhetstänk var extra påkopplat. Jag har tidigare varit med i skidfilms­projekt och då har det alltid funnits en säkerhetsperson med, men nu var egentligen jag den ­ansvariga. Jag var den med mest kunskap i gruppen och den som varit närmast olyckor.

Det blev ännu mer speciellt när vi den andra morgonen fick ta emot oerhört ledsamma besked. Två kompisar hade dött i en lavin Schweiz, fick vi veta, och en kollega till mig hade också omkommit­ i en lavin i Italien. Allt blev så påtagligt då, vad som i värsta fall kan hända en.

Det är verkligen en svår balansgång. Man vill såklart pusha sig och få ut så mycket som möjligt av ett äventyr eller projekt – i synnerhet om film och foto är inblandat. Men också göra det så säkert och genomtänkt det bara går.

Ett gäng dagar senare var vi i alla fall framme vid ”målet”, Gardasjön i norra Italien. Det kändes hur bra som helst att vi klarat av det! Vi var sjukt stolta över oss själva – bara att ens komma på idén liksom. 

Det här var nog inte sista gången jag gör en ski & bike. Jag har kollat lite på några ställen i Slovenien, det lockar helt klart. Eller varför inte Riksgränsen till Tromsö?  

Malva Björkman

Ålder: 28

Bor: Kiruna

Gör: Frilansande naturguide.

Familj: Mamma, pappa, tre äldre bröder. 

Uteliv: Skidåkning.

Innsbruck–Gardasjön

Totalt tog sig Malva Björkman med vänner 426 kilo-meter och 8 140 höjdmeter, från Innsbruck till Gardasjön via Dolomiterna. Då är både cykelsträckan och toppturerna inkluderade.

Så här såg rutten ut:

Innsbruck – Vals – Vipiteno (Padaun) – Sciare – Lavarellastugan – Monte Castello – Marmolada – Canazei – Trento – Riva del Garda.

Gänget hade en filmfotograf som följde deras äventyr, och den som vill se mer av cykling och toppturer kan knappa in titeln Ride to Ski på Youtube.